fredag 31 december 2010

Ett gott nytt år 2011!

                                      ÖNSKAR VI:
Emmy och Buddha

Jag


Och till sist älskade Gibson!

Vi hoppas att 2011 blir ett underbart år och framförallt bättre än 2010...

Jag vill men jag vågar inte...

Den store farlige är jag fortfarande lite skraj för... Dock så vågar jag mig faktiskt rätt så nära som här:

Jag skulle precis peta på honom med tassen då han tog ett djupt andetag, jisses så skraj jag blev!

Sedan har jag märkt att den farlige får en massa saker som matte lägger på golvet. Jag tror att den farlige gillar det för han äter upp det. Han märkte dock inte att han missade en bit och den la jag beslag på direkt!

Jag smakade på den men fy attan så illa, hur kan man äta något sådant äckligt! Nä den farlige är minsann ingen finsmakare...

Jag tog och lekte med det äckliga en sväng istället!

torsdag 30 december 2010

Mjau, mjau, mjau!

Lille Buddha är minsann inte någon tuffing, nä snarare tvärtom! Idag har han gått och låtit som rubriken visar... Inte lätt att vara ny... Ändå är han världens duktigaste och går på lådan och äter hur bra som helst! Dock så är det väldigt läskigt att bli lämnad i ett rum om alla går till ett annat, hua! Inte kan man komma efter heller för så ligger ju den "farlige" ivägen någonstans...

Har märkt att han är otroligt kvällstrött! Märkligt men sant. På kvällen, vid 18-tiden, så jamar han på oss. Då vill han att man ska sätta sig i soffan och han ska kela och gosa MASSOR tills han är som en "ragdoll", helt lealös alltså! Så mysig han e!

Helst en liten lätt massage på den lilles trampdynor...

Sedan sover lill-killen som en liten nasse!

Idag har han oxå varit ett substitut till en dammsugare. Kan säga att han såg inte så hemskt fräsch ut efter att ha inspekterat under min säng... Den är nämligen så låg så man kan inte dammsuga under plus att det är en sockel inuti efter det att jag en gång i tiden hade vattensäng. Så allra längst bort vid huvudändan var det inte rent och fint... Fast NU är det nog det!

Mer ös idag!

Den lille Buddha har ju sovit väldigt mycket sedan han kom hit. Kanske hans sätt att acklimatisera sig, vad vet jag? Idag var det iallafall mer ös på honom!


Det första han gjorde i morse var att kissa på lådan, sen åt han och direkt efter det gick han och bajsade! En sådan exemplarisk kisse...

Gibson har börjat att verkligen undra varför denna lille sudd inte vill träffa honom... Buddha är ju rädd för honom men så jäkla nyfiken... Snart kommer nog Buddha att våga sig fram, han går närmre för varje gång. Min förhoppning är att de blir bästa vänner men det räcker om de accepterar att den andre finns...


På tal om Gibson, detta kort tog jag igår på hans sår... Det blir bättre och bättre även om det ser lite sisådär ut. Det nedersta drän-hålet (nere vid snutten) har läkt ihop, skitbra! Det tar ju tid naturligtvis, de ska ju läka inifrån och ut och de är ju rätt så stora...

onsdag 29 december 2010

En hälsning från lille Buddha!

Jag vill först och främst hälsa till min förra matte Monica. Jag har det jättebra här! Denna lilla tjej här på bilden bara älskar jag och helst vill jag ligga på henne eller iallafall väldigt nära!




Jag är så avslappnad och sover så skönt, jag får till och med en filt på mig så jag ska ha det varmt och skönt!

Jag har faktiskt inte bara sovit idag även om den mesta tiden har gått åt till det... Nä jag har faktiskt lekt med mina leksaker oxå. Sen är det lite konstigt med den andre store saken som ligger på golvet... Men idag tycker jag nog inte att han är lika farlig.

Äter och dricker gör jag oxå, har dock inte vågat mig på en bajs än men jag sparar till en stor korv!
Nä nu säger jag mjau på er alla och fortsätter min vilostund i soffan...

Vadå nyår?

Jag har liksom aldrig egentligen fattat detta med nyår och varför man ska göra en massa "saker"... Det finns flera anledningar varför jag inte gillar nyår men den allra största anledningen är:

NYÅRSRAKETERNA!!!

Jag var på en fest en gång för länge sedan (när jag var ung, smalare och hade långt lockigt hår) och fick för mig att jag skulle gå hem tio i tolv... Jag var rädd innan för raketer men efter den hemfärden vart jag helt paniskt rädd!

Numera klarar jag av det utan att få fullkomlig panik. När man har både barn och djur får man ju hålla masken liksom... Varken hunden eller barnet är rädd för raketer men tänk om kissen är det...

Förr om åren, när jag var frisk och arbetade, så arbetade jag mer än gärna just den dagen så jag slapp allt vad nyår hette. Numera gör jag minsta möjliga den dagen...

Finns det fler därute som avskyr denna dag?

Första natten!

Lille Buddha var allt lite rädd för sitt nya hem igår... Och vem hade inte varit det? Däremot tog han oss till sitt hjärta direkt och så fort han ser Emmy eller mig så börjar lilla sötnosen att spinna som en liten traktor!

                                             
Han har sovit emellan oss i min säng och om han har vaknat så har han bara gnidit sig lite emot oss och börjat spinna och till slut somnat om. Inga problem alltså!

På morgonen tog Emmy honom och ställde honom brevid lådan och direkt gick han och kissade! Inte dåligt!

Gibson då? Ja, han tar saken med ro:

Han förstår att han ska vara försiktig så han har inte varit på honom alls. Buddha var lite morsk imorse och vågade gå förbi honom! Han gick dock på tvären och vågade inte ta ögonen ifrån honom. Jag tror faktiskt att han snart förstår att Gibson inte vill honom något illa.

Nu gör Buddha det som små kissungar gör mest: sover alltså! Naturligtvis brevid Emmy i soffan...

Nu vill jag tillägna några rader åt Buddhas uppfödare! Hon skriver att hon måste vara en värdelös uppfödare som blir så ledsen varenda gång hennes kattungar lämnar henne. Om detta vill jag bara säga att det är just det som gör dig till en exemplarisk uppfödare! Att älska varenda kattunge som sin egen gör att dessa små liv blir trygga individer. Du ska vara stolt över att du har gjort allt för att de ska känna sig trygga och älskade. Det märks på Buddha att han har en grundtrygghet, han är hur cool som helst! Fortsätt så här, "dina" älsklingar blir toppen-katter på grund av att du har gett dom en bra start!

Nu ska jag ta en dusch! (Bara så ni vet ;-))

tisdag 28 december 2010

Blir man förvånad?

När man lever mitt liv så får man vara med om det mesta. Jag är nämligen en kvinna med världens otur när det gäller ALLT! Idag åkte vi alltså och hämtade kissemiss...


Här ser ni en mycket glad lill-matte!

Vi var mitt i skogen när det mycket oväntade händer (eller väntade med tanke på hur mitt liv är...)... Min kära mor kör bilen och helt plötsligt är vi i diket! MEN VA FAN! 



FDet kanske inte ser så farligt ut men bilen satt fast stenhårt, gick varken att backa eller köra fram, bilen bara slirade...

Fanns bara ett alternativ: RINGA PAPPA!


Pappa kom efter en kvart eller nåt och han hade grus med sig.

Dock gick det inte med grus så pappa körde fram sin jobbarbil för att bogsera upp min bil...


Det gick! Tala om att man blev glad, inte vill man sitta fast mitt i "ödemarken"!

Väl hemma såg Buddha Gibson och började låta som en STOR motor, en arg motor alltså... Inte bra...

Han har dock lugnat ner sig nu och ligger i Emmys knä och sover.

Det löser sig nog... Gibson har inte gått fram till Buddha en enda gång. Han vet att han inte får... Vill att kissen ska veta att Gibson inte är farlig. Det gör han nog vad det lider...

Nu är det NÄRA!

Ny dag, nya utmaningar! Jag har försökt kasta skiten bakom mig för annars får jag nog ett hjärnsläpp eller nåt... Dock är jag tacksam för att jag är relativt stark, mitt liv har liksom gjort mig sådan!

Personerna hade som ursäkt att de hade helt enkelt inga pengar... Jag frågade hur de hade gjort om de hade varit i samma situation som jag, alltså att stå på ett djursjukhus med en räkning där man MÅSTE betala! De hade inget bra svar på det hela... Iallafall så ska jag få mina pengar, det var inget de bestred alls, det var bara det att just NU fanns inte hela summan. Jag får ju iallafall pengarna, annars blir Renée JÄVLIGT arg! (Jag var rätt arg redan igår, sa precis det jag skrev på bloggen plus lite till...)

Nu tar vi nya tag, jag ska ju för fasen snart hämta en liten ull-tott! Lite nervösa är vi både Emmy och jag men jag tror det ska gå bra. Vi har förberett oss så gott det går!

KRAM till er alla där ute!!!

måndag 27 december 2010

Jag blir så trött...

Här säger jag till dessa människor att komma hit klockan fyra och ha HELA summan med sig... Tror ni jag fick hela summan? Nä...

Jag kan säga att jag har minsann sagt precis vad jag tycker om situationen.
  • Dålig stil SOM FAN att inte komma hit och titta på bettet.
  • Dålig stil SOM FAN att inte ha hela summan med sig.
  • Att jag tror att de är sådana där dåliga människor som inte bryr sig ett jävla skit...
  • Jag har frågat dom hur DOM hade gjort om de hade varit i samma situation? Hade de skitit i att betala när de skulle lösa ut sin hund? Man kan liksom inte få faktura på djursjukhus... 

Jag har öst ur mig min besvikelse över att bli totalt överkörd... Känns skönt att få spy ut gallan på de personer det berör! Nu ska jag försöka bli människa igen och ta nya tag inför morgondagen då vi ska hämta Buddha! Skönt att det händer EN rolig sak mitt i allt jävla svarta...

Tack snälla Linn!

Jag fick ett paket idag, i paketet låg denna helt underbara katt-leksak till Buddha!

Det är Linn med bloggen GARNGRYNET som har stickat denna underbara lilla kanin.. Lille Buddha kommer säkert att bli överförtjust, tack snälla Linn! Hoppas du kommer fortsätta göra kattleksaker till försäljning, det är säkert många som skulle köpa tror jag.

Hund med panikångest!

Ibland känner man att nu är det nog liksom, att det räcker med skit helt enkelt! Så kände jag i natt...

Gibson måste ha en tratt på sig när han sover. På dagarna har jag ju full koll på honom så jag ser om han slickar på såren men på natten sover jag ju... Denna tratt är dessvärre ett STORT problem, inte för mig men för Gibson... Han avskyr den som pesten. När han går med den på så slår han i en massa saker som väggar, skåp, sängen, mitt huvud, ja allt du kan tänka dig... Detta gör att för varje gång han slår i något så får han mer panik, han vill bara bli av med fanskapet så han går till mig, slår tratten i huvudet på mig alltså och gnäller som om elden är lös...

I natt höll jag faktiskt på att lämna in, att åka till psyk och be dom söva mig och väcka mig om en vecka eller nåt... Kände att detta orkar jag snart inte med...

Så jag tog denna jäkla tratt och kastade den åt fanders! Satte på honom den enormt sexiga kroppsstrumpan han fick på sjukhuset och tänkte att det får fasen vara bra!

Det gick bra som tur var... Gibson lugnade sig när han slapp tratten och somnade direkt. Jag somnade oxå men allt detta har gjort att jag känner mig som om jag inte har sovit på hundra år... Min sjukdom gör att jag måste ta det lugnt, den behöver massor av vila för att kunna återhämta sig. Har jag vilat mycket det sista? Svar nej...

Jag hoppas verkligen att vi ALLA i denna lägenhet får sova natten som kommer, jag behöver det iallafall, det är en sak som är säker...

söndag 26 december 2010

Dränet är draget!

Har idag tadit bort Gibsons dränage. Så här långt var det:

Känns skönt att få det överstökat... Nu är det bara pengarna kvar..

"Ranta runt i ringen"

Gissa vem som har "rantat runt" i natt? Ja inte var det jag iallafall kan jag säga... Gibson har ju tratt på sig nattetid och hua vad hemskt det är!!! Vovvsingen har fullkomlig panik stundtals, går fram till mattes sänghalva och smäller tratten i huvudet på henne! Okej att det är jättesynd om honom men fy fasen vad sur jag vart i natt!

Emmy fick en videokamera i julklapp och hon hade roligt igår kan man säga! Det filmades både mjukisdjur och dansnummer. Hon filmade bland annat hur man gör när man sminkar sig...

Så här fin blev hon... Hon tyckte det var jätteskoj att sminka sig men när sminket skulle tvättas bort var det inte lika roligt... Det kom rengöring i ögonen och jäklar vilket liv det blev. Inte kunde hon tro att det var så besvärligt att få bort sminket! Tror hon tänker sig för nästa gång hon använder mascara...

lördag 25 december 2010

Sårstatus

Nu ska jag visa bilder på Gibsons sår, är ni kanske lite äckelmagade så strunta i att titta!

Första bilden visar såret hur det såg ut dagen efter själva bettet. Hålet i mitten är där hörntanden gick in. Alltså det enda egentliga hålet som blev efter bettet. En baggis kan man ju tycka men det blir oftas alltid mer skador än det lilla som syns... Ett hundbett är ALLTID infekterat, tyvärr. Plus att det blir kross-skador i huden..
Här ser ni hur kross.skadorna har gjort att cirkulationen förstörts. Detta gör att det först blir svart och sedan under det svarta finns en massa gegga... Här ser ni tydligt hur den andre hundens bett har tagit! Det stora såret är framtänderna och det lilla är baktänderna...

Här är då dagens status på det hela... Det svarta på det stora såret hade släppt och hängde i en stor skinnflik... Huuuäää.... Jag fick ta ett rakblad och ta bort det. Under kommer ny hud så småningom.

Knappt man kan fatta att ett bett kan ge sådana skador, jag trodde inte det heller måste jag säga... Nu vet jag hur illa det verkligen kan bli... Dock så ser jag att det kommer en ljus framtid så småningom... Det kommer att ta tid att läka detta naturligtvis men idag har Gibson börjat att klia sig (försöka iallafall, han når ju inte!) och det är ju ett gott tecken!

Nu väntar jag bara på att jag ska få mina pengar. Har jag inte hört något av dom fram till måndag så kommer jag att kräva pengarna på tisdag eller så blir det en anmälan. Jag har pratat med dom flera gånger och dom kunde inte fatta att det blev så dyrt! Två operationer och två nätter på djursjukhuset, naturligtvis blir det dyrt!

Jag är så glad över att det finns djursjukhus, de har varit fenomenala i Jönköping! Har kunnat ringa när som helst och fråga om saker och de är otroligt snälla mot djuren. Nu väntar jag bara på bakterieprovet som troligtvis är klart på måndag. De kunde än så länge bara se att det var massor av baciller i såret men inte vad det var för sort.  Dock tror de att det är rätt antibiotika ändå, det har ju blivit bättre!

Tack till er för alla goa kommentarer och tips! Ni är guld värda ska ni veta!

fredag 24 december 2010

Vilken kaotisk och knäpp jul det blev...

Ja jösses... Imorse när jag kollade till hunden så hade en stor skinnbit släppt så det var ett stort gapande hål... Tre centimeter långt och en cm brett... Det var själva bitskadan som lossnade alltså... Fasen oxå, fick helt enkelt panik! Ska man behöva åka in IDAG!!!

Ringde in till djursjukhuset som sa att bara jag höll det rent så var det ingen fara, bättre skiten kom ut liksom... Testade oxå att kasta en köttbullew till honom och se på fasen, han åt!!! Jag tror han å¨t 5 köttbullar och en prinskorv till frukost.

Sedan gick vi upp till mor och far... Hela familjen var till slut samlad och vi delade ut klapparna. Emmy fick Sims 2 djurliv och blev så himla glad tills jag såg att mormor hade köpt till playstation istället för pc.... Gissa vem som blev så jäkla besviken så hon lipade trots att jag sa att vi skulle fixa det!

Nu har vi kommit hem och allt känns äntligen lite mindre knäppt.. Att vara hemma i lugn och se på den nya Shrek-filmen... Det är en riktig jul det! GOD JUL PÅ ER ALLA!!!

torsdag 23 december 2010

Snälla tomten...

Kan du fixa antingen så att Gibson äter imorgon eller att du ger mig ett tips på något han gillar? Har provat kattmat, hundmat, leverpastej, kakor, leversnittar, ris, köttbullar och makaroner... Kanske har jag glömt nåt för jag tycker att jag har prövat allt...

Dock så tror jag att han känner att han är så himmelens trött så han inte orkar... Han har bara sovit i stort sett och sömn ska ju vara den bästa medicinen eller hur! Efter förra sövningen tog det ju ett tag innan han blev "sig själv" igen och än tycker jag inte att han är riktigt där. Glömmer ju bort ibland att han är så himla gammal! Räknar man om till människoår så är han ju snart 90 och då får man väl lov att vara lite halv-dålig efter en operation? Jag intalar mig det iallafall för åker in till djursjukhuset igen gör jag helst inte om det inte är jäkligt allvarligt!

Tror att Gibson mådde så dåligt där inne oxå så det är egentligen bäst ju mindre han tvingas vara där... Han vill ju vara med sin mamma... Nu ska vi sova på saken och imorgon kanske Gibson har fått matlust i julklapp, vem vet?

Tänk så det kan bli...

Ja det kan man ju verkligen undra när man tänker tillbaka på veckan som har varit... En riktig skit-vecka har det varit och jag är rädd för att det inte är slut än... Gibson vill inte äta... Han spottar ut det han får in i munnen och vänder bort huvudet. Jag hoppas verkligen att detta vänder, att han börjar äta imorgon... Vad ska jag annars göra?

Pratade med djursjukhuset innan och de sa att han måste ju äta för att få kraften tillbaka. Just nu struntar väl Gibson i det, han vill inte äta och där med basta... Om han inte har börjat äta imorgon så pratade hon om att han måste åka tillbaka...
JAG ORKAR INTE MER! Snälla, snälla Gibson... Jag ber dig på mina bara knän att du ska äta imorgon... Det räcker med lite, lite bara du gör det!

Jag är helt slut... Både fysiskt och psykiskt... Imorgon är det julafton och om Gibson skulle hoppa upp på bordet och slafsa i sig halva skinkan skulle jag bli själaglad! Snälla, låt allt vara som vanligt, som om inget hade hänt... Låt Gibson vara så pass pigg så han kan öppna sin julklapp... Snälla...

(Ps. Gibson har fått en Omeprazol ifall det är magkatarr han har...)

Dagen före eller dagen efter...

Ja det beror ju på hur man tänker, det är dagen före julafton men oxå dagen efter vi hämtade Gibson... Då hade han en sådan här snygg kroppsstrumpa på sig:

Den hade liksom hamnat lite på efterkälken i natt så Gibson väckte mig så jag fick ta av den. Då var klockan ändå 8:15 så han hade sovit hela natten! Bindorna hade fungerat kanon, den ena var helt full med sårvätska...  Nu på morgonen hade dock allt hamnat lite på sniskan så dräkten fick jag tvätta...

Även idag bajsade han en stor hög och även idag ville han inte äta... Tror ni det kommer igång snart för jag är allt lite orolig... Han har blivit så smal... Sedan tror jag att han är så jäkla trött och tar alla chanser till att få sova.

Jag fick duscha av allt gegg som hade runnit och lagt sig i pälsen, blä så äckligt... Han är väldigt svullen där varansamlingen satt men det kommer nog att gå ner mer och mer för varje dag som går. Satte dit en ny binda genom att tejpa med hudvänlig tejp i hans päls. Det hade de gjort innan plus att det inte gör ont att dra bort det.

Jag hoppas att han ska bli lite bättre tills imorgon så man känner att det verkligen ÄR julafton. Dock har jag missat att göra en massa nu tack vare allt som har hänt... Hade tänkt ta med Emmy in och köpa något litet från henne till mina två syskon men det får man ju skita i...

Nu hoppas jag att det inte ska bli något strul med betalningen bara. Jag orkar fan inte med mer stök och bök! Sen kan jag säga att jag är inte så himla trevlig när jag blir arg så det är nog bäst att de betalar. Summan blev 5465 :- och då har jag egentligen minst ett återbesök kvar... De kan ju vara glada över att jag har försäkring på honom...

Till er alla säger jag så här: STRESSA INTE IDAG ÄR NI SNÄLLA! Stanna upp och ta ett djupt andetag, det blir jul ändå!

onsdag 22 december 2010

Min älskling är hemma...

Dagen har varit väldigt lång. Bara denna väntan är ju så himla jobbig... Ville bara åka så jag fick rädda honom från allt hemskt! Till slut kom iallafall pappa och vi kunde åka. Naturligtvis hamnade vi  både i en kö efter plogbilen plus att det liksom var kö överallt inne i Jönköping...

Fram kom vi iallafall och jag anmälde och betalade kalaset, sedan var det bara att vänta...

Plötsligt hör jag min älskling komma ylande bakom andra sidan dörren! Tala om att verkligen inte vilja vara kvar där, han ville bara hem helt enkelt.

Ut kommer han, iklädd en tajt "träningsdress" i grönt! Han var så söt så jag nästan dog... Denna dress får de när de har sår eller när de behöver kompresser som ska sitta kvar. Himla smidig faktiskt. Dock så såg han helt förvirrad ut och verkade inte förstå att han skulle få åka hem.

Vi var tvungna att stanna vid A6 för att ta ut medicin men Gibson var tyst i bilen... Märks att han inte mår perfekt, han skäller nämligen som en galning i vanliga fall när man stannar bilen! Sedan åkte vi de nästan 5 milen hem.

Väl hemma blev han så glad så han kissade precis utanför ingången, pinsamt men vad gör man? Vi gick in och jag tänkte att han skulle äta lite, Gibson hade andra tankar för äta ville han absolut inte. Han gick raka vägen in till sin ryamatta och la sig och somnade... Han har ju säkert varit nervös hela tiden på sjukhuset, inte konstigt om han är trött!

Läste hans journaler och då hade han inte bajsat sedan jag lämnade honom... Lite oroande men redan nu ikväll så bajsade han en hög och matte andades ut... Sedan skulle jag kolla såren. De sa att det inte rann så mycket längre men jag undrar om de skojade med mig för rann hade det gjort! Nu var ju frågan hur jag skulle lägga om det så det håller hela natten... Anette hade kompresser men när jag såg hur mycket det hade runnit så började hjärnan arbeta...

BINDOR! Finns väl inget som suger upp så bra som Always och Libresse! Trots att jag själv inte har mens så har jag ändå sådant hemma så jag tog en Always med vingar där det rann mycket och lite trosskydd (märke okänt) där det inte rann så mkt. Hoppas att det duger! Resultatet får ni reda på imorgon...

Nu sover alla utom jag... Dagen har varit lång och min kropp har inte hämtat sig alls... Har svårt att slappna av när kroppen är en spänd fiolsträng! Ju bättre Gibson blir desto bättre kommer jag att må. Tänkte tagit kort på honom oxå så ni fick se såret men jag tyade inte... Ni får se det imorgon! Kram på er alla ni snälla människor...

"Matte, jag vill hem!"

De har ringt från djursjukhuset och sagt att Gibson är piggare plus att han inte vill vara kvar där längre, han gnäller och längtar hem! Gudars så glad man kan bli...

Såret är mycket bättre, det bara kommer någon droppe ibland. Det som var svullet är numera mycket finare. Bara det att han gnäller och vill hem visar ju att han är mycket piggare!

Vi ska åka och hämta honom när pappa har slutat jobba. Klockan fem ungefär får jag träffa min partner igen... Det känns så skönt!

Jag kan meddela er att det är inte billigt när sådant här händer... Jag har räknat ut att det kommer att kosta ägaren till den bitande hunden ungefär 5000 kr... Tur att jag hade försäkring för totalsumman blev ca 16000...Det hade inte varit roligt att betala... Tror inte det blir roligt att betala fem tusen heller men så är det ju...Har man en hund som bits så får man ju betala...

Jag måste säga att detta har tagit hårt på mig både psykiskt och fysiskt... Min kropp är helt åt skogen, den krampar helt kaotiskt, går inte att få stopp på det! Psykiskt känner jag mig skakad... Kommer inte att utmana ödet alls hädanefter utan undvika de som jag inte vet hur de är... Tror inte Gibson skulle klara en sådan här pärs till (och inte vi andra heller)...

tisdag 21 december 2010

Ring inte NU!!!

Idag var det uppehåll från allt snöande. Med tanke på at det har talats om att det ska kommer mer snö till jul så får man passa på när det är snö-fritt. Anna-Britt och jag åkte till Eksjö för att handla. Vädret var så underbart idag och snön gnistrade...

Inne på Willy var det relativt lugnt, iallafall om man tänker på hur det KUNDE vara (kaos alltså)! Vi sa bägge två att vi bara skulle handla lite, lite men när vi tittade på våra vagnar så kunde man tro att vi inte hade handlat på en hel månad... Jag tror att vi bägge två tänkte på att vi absolut inte ville åka till stan på länge!

Telefonen har jag numera i högsta hugg ifall de ringer om Gibson. Precis när jag hade betalat och skulle börja packa så ringer det, NATURLIGTVIS! Fan, inte NU! Igår var det fullt med skrikande ungar runt om mig, idag var det kacklande fruntimmer (och en och annan man oxå)!

Veterinären berättade att Gibson var ju på benen men fick inte komma hem idag heller... Det som vart så svullet var idag bättre men det såsade sig så otroligt mycket från såret och hon undrade om jag kunde stänga in Gibson sedan för att begränsa att hela lägenheten blev full med var... Jag har inte direkta dörrar här så jag kan göra det och så bryr jag mig väl inte så mycket, jag har ju jobbat med att torka både det ena och det andra så vem bryr sig...

Gibson hade ätit lite dåligt, de hade fått mata honom. Jag berättade att han aldrig gillat att äta själv, han vill ha sällskap. Man kan inte ge honom mat och sedan lämna honom utan jag har alltid suttit kvar vid köksbordet. Veterinären sa att det var ju bra att veta för det var säkert därför han inte ville äta. Annars var allt som sagt relativt bra efter omständigheterna. Han hade varit ute och kissat och så, han var lugn och kunde slappna av... Tack och lov...

Jag saknar honom så...

Lite ensamt...

Det är märkligt hur ensamt det kan kännas utan hund... Igår vet jag inte hur många gånger som jag tittade runt på golvet så jag inte skulle stiga på honom... När vi hade lagt oss tyckte jag att jag hörde honom och skulle precis sträcka ner handen för att känna om han låg brevid mig när jag kom på att han ligger och sover på en annan plats...

Undrar hur han har det? Känner han sig lika ensam han oxå?

Nu kanske det iofs har varit bra att han fått vara ifred för det är ju bättre han sover bort den första, onda tiden. Jag hoppas han finner sådan ro så han gör det iallafall. Gibson är ju inte en ensam-hund, han vill ha sällskap. Han har alltid varit i samma rum som mig och aldrig ens smitit ifrån mig när vi varit ute. När han var liten vågade han inte ens gå ett steg utanför stigen om han gick lös i skogen :-)

Som äldre har han tagit sig lite mer friheter men inte mer än några meter från stigen för att kissa på ett träd och sedan tillbaka till matte! Jag var hos en som pratar med hundar en gång (Gabriella från Öland om ni har hört talas om henne) och då hade han "sagt" att min matte är min gud... Då reste sig håret på mina armar kan jag säga! Sedan får man ju tro på det eller inte men saker kom fram som hon ALDRIG kunnat veta!

Gibson är mitt första "barn", min bebis alltså... En del föder barn och har inte tid med hunden men så var det inte för mig. Jag hade med mig Emmy ut i skogen bland mossa och blåbär! Jag gick i snöstorm med barnvagn och folk tyckte jag allt var lite korkad. Här i samhället är jag "Hon med hunden" eller "Gibsons matte"...

Min hund har gett mig glädje varenda dag av hans liv. Nu hoppas jag att han ska få leva lite till så jag får ge honom den glädjen han känner enbart genom att leva...

måndag 20 december 2010

Jag har varit SÅÅÅ nervös!!!

Jag har väntat och väntat... Hela jäkla eftermiddagen gick och ingen ringde... Blev så jäkla nervös ett tag så jag trodde att jag både skulle spy och svettas ut hela Östersjön på samma gång.

Saken var ju den att just ikväll skulle Emma spela julspel i missionskyrkan... Typiskt eller? Väntade in i det sista men inget samtal. Bytte till vibration på mobilen och åkte. Då var alltså klockan lite innan 18:00.

Satte mig i bänken och tittade på julspelet med handen på mobilen så jag absolut skulle känna det hela. Dessutom hade jag satt vibrationen på högsta så risken fanns att jag skulle trilla ur bänken när det hela började. Men inget hände, tyst som i graven...

Efteråt fikade vi... Hade hunnit slänga i mig en kopp kaffe plus en jäkla massa kakor som faster Pia hade med sig när jag kände att nu jäklar rör det sig i min kofta, DET RINGER!

Haltade så fort jag kunde bort från alla högljudda ungar för att hitta en någorlunda stillsam miljö att svara på. Det var en veterinär och hon lät väldigt formell.... "Fasen, det är kört" hann jag tänka flera gånger innan hon sa att Gibson hade vaknat för en halvtimma sedan!

DÅ STANNADE NÄSTAN MITT HJÄRTA!

Hon berättade att hon ALDRIG hade varit med om att tömma en hund på så mycket var... Uppskattningsvis var det nog nästan en halv liter.... Kan ni fatta hur ont det måste ha gjort?! Hon sa att det såg ut som om han var lättad över att slippa detta hemska! De hade märkt medans de höll på att ju mer de fick bort desto bättre fungerade Gibsons hjärta och andning. Hua så hemskt!

Nu hade han fått ett nytt drän nere mellan snutten och revbenen (ja ni fattar väl) så det ska rinna ut denna gången. Det som är ett problem nu är att han är så svullen i skinnet på hela den sidan. Det är bara att hoppas så det läker ordentligt nu, hon berättade att det som kan hända är att vävnaden kan dö. Fast då fanns det visst några kompresser eller nåt... Det får vi ta OM det händer!

Nu har jag alltså fått min julklapp! Att Gibson klarade detta är det bästa som kunde hända. Han har en lång väg kvar men jag ser positivt på det hela. Sen är jag ju ER evigt tacksam... Alla som har hållit tummarna ihop med mig... Jag är rörd över eran med mänsklighet (eller hundslighet eller hur man nu säger!). Kunde Gibson prata så skulle han oxå tacka er det lovar jag!

Gibson får stanna...

De har ringt från djursjukhuset. De hade gett Gibson smärtstillande plus ny antibiotika under natten och det svullna hade väl gett med sig lite. De pratade dock om att det var en inflammation i underhuden och att detta blev nog inte så himla enkelt...

De vet nämligen inte riktigt hur de ska operera detta... Dessutom är han full med bakterier så han måste vänta till sist idag... Jag kommer inte att få hem honom idag eftersom det troligtvis blir ett lite större ingrepp...

Trots allt detta är han frisk som en nötkärna. De har kollat honom ordentligt och ett litet leverprov var lite, lite förhöjt men det var en fis i rymden! En positiv grej mitt i allt negativa...

Jag saknar min älskade vän så det inte är klokt... Jag ber till högre makter att han ska få komma hem och bli frisk.

DU FATTAS MIG!  Kom hem snart är du snäll...

(bilden är tagen dagen innan det hemska hände...)

söndag 19 december 2010

Gibson är inlagd!

Den älskade vovven började bete sig konstigt idag. Förutom detta jäkla rinnandes av gegga så villa han inte sätta sig ner. Han började traska runt, runt utan någon ro...

Jag höll på att tömma varet när jag kände lite på honom under magen... Där kände jag något som fick min hjärna att frysa till is!!!
EN JÄTTESTOR VARBÖLD!!! Från början på snutten till där revbenen börjar fanns en hård "bulle" som ömmade när jag försökte känna...

Ringde djursjukhuset i Jönköping och rådfrågade vad vi skulle göra. De tyckte att jag skulle åka in direkt eftersom den kunde spricka eller att det kunde bli en infektion i hela hans kropp...

Så vi åkte, pappa, jag, Emmy och så Gibson... Emmy var så ledsen och grät nästan hela vägen till Jönköping. Hon trodde att han skulle sövas igen och då kanske han inte skulle klara det... Jag tröstade så gott det gick...

Väl där kände och klämde de på Gibson... Antibiotikan som Gibson har ätit har ju inte hjälpt så en bakterieodling togs för att kolla vad det är för bacill. De ville oxå att han skulle stanna kvar för att de visste inte riktigt hur de skulle göra... De kunde iallafall inte skära i denna eftersom den var så svullen...

Min Gibson är nu utan sin matte, fy så hemskt! Fast han är absolut på det bästa stället han kan va... De ska ringa imorgon så jag får veta hur de har tänkt sig det hela...

Håll tummarna för att det räcker med antibiotika! Ni var ju så bra sist på att hålla tummarna så jag litar på er alla även denna gång!!!

Snälla TOMTEN...

Attans oxå... Jag hade tänkt att Gibsons sår skulle vara så bra så jag kunde dra bort dränaget men ack, ack... Det har bildats en ficka brevid, lite nedanför dränaget där en MASSA skit ligger och puttrar... Jag får alltså massera på sidan så skiten rinner ut och jag kan lova er att det som kommer ut är VARMT, ÄCKLIGT OCH LUKTAR ILLA!!!

Snälla TOMTEN, jag önskar att livet kunde bli en liten aning lugnare.
 Det är den enda julklapp jag vill ha!

lördag 18 december 2010

Tack!

Ni är jäkla snabba när man behöver hjälp! Nu vet jag iallafall hur man gör när man översätter!

Ett litet problem bara...

Jag har fått en kommentar på finska... Tyvärr så kan jag inte tyda den... Hur gör jag?

Tio dagar kvar...

Liten kisse är snart stor kisse... Snart så stor att han får flytta hit! Idag är det bara tio dagar kvar...

Gibson är idag nästan sitt vanliga jag. Han blir glad när han ser sina hund-kompisar plus att hans mage har kommit igång. Såret vätskar sig ganska mycket. rätt skönt att "skiten" rinner ur... Lite ont har han dock än. Känns väl lite sådär otäckt att ha ett långt dränage under huden kan jag tänka mig!

fredag 17 december 2010

En rolig liten historia!

Sann är den dessutom! Barnet mitt satt och kollade på något sjukhusprogram när jag kommer in i rummet. Jag frågar henne vad som har hänt med mannen de visar, han har som brännskador på knäna.

"Vad har hänt med honom?"

"Han åkte sådan där mc, du vet väl vad mc är för något va?, jo han åkte mc och krockade"

"Jaha..."

"Han krockade med ett får mamma!"

"Va, ett får! Det var märkligt att han skadade sig på knäna..."

"Jag tror allt att det var en get du vet för de är ju lite du vet hårdare och inte lika ulliga..."

Ibland kan man verkligen undra hur barn tänker...

En böld full med var...

Trodde ju att den lilla älsklingen var piggare idag men ack, ack...Jag var så glad att han hade ätit men efter promenaden på kräktes han...

Gav efter en stund en ny värktablett för Gibson gick och flåsade och kunde inte riktigt lägga sig ner. Han tittade på mig precis som om han ville mig nåt. Jag tog och tittade på honom ordentligt...

Nedanför dränaget fanns det en böld som jag började massera på. Ut kom hur mycket var som helst! Jösses... Fick sitta länge och torka och tvätta. Skönt att få ut detta! Gibson tyckte oxå det var skönt för han blev helt lugnt efteråt... Nu kommer jag ha sten-koll på detta!

Don´t try this at home...

Jag har haft en matberedare ståendes på tunnan med hundmat. Det är en STOR matberedare med två byttor på. Byttorna är iofs i ett skåp men denna jäkla apparat har jag ställt där för att jag liksom inte har vetat var jag ska göra av den...

Idag hände det som inte är så himmelens skönt... "JAG TAPPADE FANSKAPET PÅ STORTÅN!" Höll nästan på att få en mindre chock alltså, sakramento vad ont det gjorde! Emmy undrade vad sjutton jag höll på med och jag kunde inte ens hitta några ord för det värkte så in i heklefjell... "Jag berättar sen när jag hittar mina ord igen" skrek jag till henne!

Nu har jag gått en lite längre runda med hunden och det gick bra både med tå och hund! Gibson har bara varit ute en gång i natt. Ringde veterinären igår och fick ge honom lite mer i smärtlindring eftersom han inte kunde slappna av riktigt.

Nu när vi kom in så åt han en relativt stor portion med hans vanliga mat blandat med lite "VOV", mumma tycker Gibson! Skönt att han har börjat äta för då ser jag en ljusning i det hela! Nästa steg är att få igång magen oxå... När de får smärtstillande kan de bli väldigt hårda i magen så man får vara observant på detta.

Nu ligger han på den tovade filten. Jag kan verkligen rekomendera er att tova en filt åt era små älsklingar även om det kanske blir lite dyrt. Har de ont i lederna eller behöver extra värme så är det super! Gibson ligger ingen annanstans längre än på denna filt så han älskar den verkligen!

Tack igen alla ni därute... Alla ord värmer ett lite halvtrasigt matte-hjärta!

torsdag 16 december 2010

Åsa skickade mig ett STORT paket!

Åsa med bloggen "Titta in" skrev i en kommentar att hon hade skickat ett paket till mig. Tala om att jag blev snopen men naturligtvis glad! Idag kom detta paket och eftersom jag inte ville lämna Gibson för länge så gick Anna-Britt och hämtade det.

"Det räcker nog att jag tar en kasse med mig och bär paketet i" sa Anna-Britt och syftade på en vanlig ICA-kasse. Oj så fel hon hade...

Jösses vilket paket!!!  Titta vad som var i paketet då:

Tack snälla du som tänkte på mig, jag blev jätteglad! Fast jag hade blivit lika glad om du hade skickat en julkort :-) Nu måste jag tänka (fast inte idag, huvudet gör för ont) på vad jag ska hitta på med detta... Har redan lite planer tror jag...

Barnet mitt ska ha bokläsar-dag på skolan imorgon och då skulle de ha med sig lite bakat. Eftersom modern idag har världens huvudvärk så bakar barnet näst intill själv, duktig som fasen är hon! Modern sköter dock ugnen...

Lägenheten luktar gott av pepparkakor nu... Jag gör aldrig degen själv utan köper färdig. Det blir bra ändå tycker jag!

Gibson har repat sig lite till idag. Han har faktiskt ätit lite idag. Matte är gladare än GLAD! Jag köpte grillkorv att stoppa medicinen i och gissa om han vill ha medicin? Mer än gärna om jag säger så... Dock har han lite mer ont än vad jag tycker är acceptabelt så jag har ringt till djursjukhuset och de skulle ringa upp. Följetongen "Gibson" fortsätter...

Trötthetssyndrom...

På grund av sjuk hund har jag sovit dåligt ett par nätter. VÄLDIGT DÅLIGT! Mår jag bra tror ni? Näpp, inte alls...

Jag har världens skalla-bank... Dessutom så skulle pappa stänga bakluckan när vi fått in Gibson i bilen och han bara slängde igen den utan att se om något var ivägen... MITT HUVUD HADE FAKTISKT INTE HUNNIT FÖRSVINNA FRÅN LUCKAN!

PANG! sa det och jag fick en rejäl bula och sa till pappa att nu fick han nog dessutom köra mig till Ryhov för omplåstring! Som vi skrattade...

Så idag lider jag av skall-besvär...

Gibson mår dock bättre, idag har han faktiskt ätit litegranna... Dock spottar han ut medicinen så jag ska bege mig till affären och köpa mjukmat och lura i honom den. De är smarta de små liven...

onsdag 15 december 2010

Nu blev det varmt under magen!

Här ligger han, den lille vännen! Ikväll har han ätit lite till och med så nu känns det som om det håller på att vända. Ingen är gladare än jag...

Han har till och med fått en ny liten "bädd" av hans gråtmilda matte (nu överdrev jag allt lite). Jag berättade ju innan att jag höll på med ett projekt till katten, det blev ju då inte riktigt som jag hade tänkt mig (som vanligt...)... Idag så tovade jag det så det blev ett skönt liggunderlag, varmt om magen med andra ord! Kanske lite lyxigt men denna hund är värd den varmaste säng han kan få... Han somnade faktiskt direkt när han hade lagt sig...

Min kära vän Anna-Britt har hjälpt mig idag med att hämta ut medicin till Gibson plus hämta ett paket som innehöll en mönsterkatalog (med garnet rheuma thermal wolle, gillar det garnet skarpt!), en rundsticka nr 6 120 cm lång plus ett nystan Kauni. Detta nystanet köptes bara för att jag var nyfiken...

Jag är alldeles slut i denna kväll, har bara oroat mig hela dagen plus att jag har pratat med en massa folk som undrade vad som hade hänt. Jag skulle ha vilat mitt på dagen men det blev inget med det... Nu ska jag snart krypa ner under täcket och sova som en stock... 

Tack alla snälla människor än en gång, ni är värda en stjärna på himmelen ALLIHOPA!

Vi avbryter med en tävling!

Ja, det är inte jag som har tävlingen utan UlrikaSyr! Skynda er att vara med och vinn en julklapp till dig själv!

Det var för NI där ute höll tummarna!

Tack alla snälla, rara människor där ute som har skrivit kommentarer och framför allt, hållt tummarna för Gibson! Ni är helt underbara...

Detta har hänt:

Vi (pappa och jag) åkte alltså in till Jönköpings djursjukhus vid kl 13:00 igår. Vi hade en akuttid vid kl 14:00 och det tar ungefär 45 minuter att köra nu när vägarna är som de är. Djursjukhuset har filialer både i Eksjö och Nässjö men just denna dagen var ingen öppen, lite typiskt...

Vi kom dit och Gibson skakade som ett asplöv direkt när han gick innanför dörrarna. Jag fick komma in i ett rum nästan direkt och en "djursköterska" tog hand om Gibson. Såret rakades och då kunde man se ett stort, djupt sår efter en huggtand och nedanför små, små bitmärken där det inte gått hål. Såret tvättades och det hade börjat att vara sig lite. Gibson hade ont när de tog på det, han skrek rätt bra!

Efter en bra stund kom då veterinären och tittade. Hon hade tusen frågor, hade de dragit åt varsitt håll?, hade den andre hunden ruskat om skinnet?, hur hade Gibson mått, osv... Den andre hunden och Gibson hade ju dragit åt varsitt håll och då släpper oftast huden och muskeltrådar ifrån kroppen. Det var alltså därför han hade så otroligt ont när de tog på honom... Sedan lyssnade hon på hjärtat och hörde Gibsons blåsljud. Detta ställer ju till det lite...

En hund med blåsljud plus när de är så gamla är inte lätta att söva. Det finns en risk att de inte vaknar igen... Hon sa att de hade inget annat val egentligen än att söva Gibson för det skulle vara omänskligt att kolla såret ordentligt när han hade så ont.. Jag tyckte detsamma och jag vet ju att han är gammal, skulle han dö där på operationsbordet så är det så, inget att göra... De var dock tvungna att ta ett snabb-blodprov på honom för att se så att inget var helt åt skogen! Troligtvis var han pigg som en lärka för sedan fick jag gå ut och de satte Gibson i en bur medans de väntade på operation...

Pappa och jag åkte till Mc Donalds... Jag tror nästan att pappa mådde sämre än mig. Jag har ju faktiskt insett att Gibson lever på lånad tid och jag är glad för varje dag vi får tillsammans. För pappa blev det nog lite chockartat att han kunde dö... När vi hade ätit färdigt så åkte vi tillbaka... Man vill ju inte gå i affärer när ens bäste vän kanske kämpar för sitt liv!

Jag frågade i receptionen hur det gick och då skulle de precis börja med honom! Himmel, tänkte jag, har han suttit i en bur alldeles ensam så länge... På vägen till djursjukhuset hade jag bett en bön högt för mig själv "Käre gud, låt Gibson klara av detta" och nu satt jag där i väntrummet och bad tyst inombords... Vi väntade och väntade och väntade...

En sköterska kom till slut ut och sa att han höll på att vakna ur narkosen. "Lever han?" frågade jag och det gjorde han! Vilken lycka... Vi fick dock vänta en kvart innan han kunde åka hem för han var tvungen att vakna ordentligt. Medans vi väntade berättade sköterskan vad de hade gjort och hur jag skulle sköta om honom hemma. Han hade fått ett dränage där vätskan kunde rinna ut. Det hade bildats en djup ficka neråt buken (typ 8 cm lång från bettet ungefär), bitsåret lämnas öppet och detta skulle jag se till så det var rent morgon och kväll.

Han hade även fått medicin, smärtstillande och antibiotika i kanylen och nu fick jag några tabletter med tradolan plus ett recept med peniccillin. Sedan kom han, min käraste vän ut genom dörren.... Han var så svag så benen vek sig på honom! Han kunde knappt gå och vi fick hjälpa honom in i bilen.

Hemresan gick fint, när vi kom hem fick vi hjälpa honom ur bilen och jag gick en sväng med honom. Han bajsade diarré precis utanför tomtgränsen och sedan vände han och ville gå in...



Natten har varit jobbig... Han har inte kunnat sova, var ute två gånger med honom, första gången bajsade han igen och andra gången kissade han... Sedan har han varit törstig. Grejen var att varje gång han skulle göra något, typ dricka, så kunde han inte ställa sig upp så jag var tvungen att hjälpa honom...

Idag är han fortfarande väldigt trött och svag. Men han lever och det är huvudsaken!

tisdag 14 december 2010

Snälla håll tummarna nu!

Har ringt till djursjukhuset och måste åka in akut... Den lille älskade Gibson mår INTE bra alls, han kan knappt stå på benen...

Har pratat med den bitande hundens ägare och hon var nog mer bestört än vad jag är! Hon kramade om mig och hoppades verkligen att det ska gå bra. Hon undrade oxå om jag behövde hjälp med att åka dit och så men min pappa ska följa med mig. Hon gav mig oxå hennes nummer och ville att jag ringde när jag fick reda på hur det gick. Ingen hundägare som försöker släta över det hela alltså!

Jag är så tacksam att det gick bra att prata med dom... Ingen tycker ju att sådana här situationer är roliga direkt... Nu är jag mycket lugnare, tack och lov!

Gibson ligger som en trasa på golvet. Han har säkerligen ont och har svårt att röra sig. De sa på djursjukhuset att en hörntand är ju rätt lång och det blir oftast mer skada under huden än man tror...

Så håll tummarna nu för att det ska gå bra, både resan och själva besöket... Jag har nämligen lite hjärtklappning och behöver erat stöd!

Det var nog lite värre än vad jag först trodde...

Även detta inlägg handlar om Gibson... Såret ser bra ut men... Troligtvis har den andre hundens hörntand gjort ett hål som troligtvis är rätt så djupt... Gibson var inte sig själv idag... Hade kräkts och var lite loj... Fan, fan, fan tänkte jag... Orkar inte med sådant här...

Ringde till djursjukhuset som rekomenderade mig att komma in då sådana sår kan göra att det bildas fickor under huden... Jaha... Trevligt värre...

Så nu sitter jag här och väntar på att mina städande änglar ska komma och göra sitt så jag kan gå till den bitande hundens ägare och prata lite... Hon får ju naturligtvis stå för detta! Jag kommer inte att betala ett endaste nickel!!!

måndag 13 december 2010

Glömde ju nästan...

Jag skulle ju berätta om den otroligt bra dansuppvisning som gick av stapeln i Nässjö på Pigalle i teatersalongen. Jag satt längst bak men såg hur bra som helst! Tog ett foto på själva vinjetten:

Tänkte filma när Emmy dansade och satt beredd med kameran i högsta hugg. Dock hade jag inte ställt in den på filmning och det var kolsvart så det blev pannkaka av alltihopa till en början... Kort som dessa är ju bra eller hur:

Sedan fick jag väl till ett kort till som var någorlunda vettigt...

Här är iallafall allihopa som uppträdde i slutet, kameran behagade att sköta sig här! Dansuppvisningen var både rolig och otroligt skickligt gjord! En del var enormt duktiga på att dansa, andra var lite halv-bra men huvudsaken är att man har roligt!

Emmy står längst fram och har en röd sjal på sig.

Sedan åkte vi hem och gissa vem som var glad över att barnet äntligen var hemma? Gibson så klart. Han låg och gosade med henne i soffan länge.

Gibson ja... Många kommentarer har jag fått. Tack så mycket för att ni bryr er, det värmer! Såret har torkat nu, hällde på jodopax och sprejade sedan på "plåster" som skydd. Jag ska ändock hålla koll... Jag kommer i fortsättningen att välja att inte möta henne. Jag ska hålla koll om hon är i närheten och är hon det så kan jag stanna inne tills hon har gått in. Måste vara otroligt tråkigt att ha en hund som man inte kan lita på... (Jag hade en terrier som jag inte kunde lita på och den fick flytta till de eviga ängarna faktiskt...)...