torsdag 13 januari 2011

Om mig liksom...

Jag börjar med att svara på en fråga jag fick i en kommentar. Janeth undrar hur det är med mig och min flicka nu för tiden. Ja du... Jag skriver kanske inte så mycket om min EDS och det beror på att jag själv skulle bli totalt galen om jag hela tiden beskrev mina symtom i bloggen. Jag försöker helt enkelt att se det roliga i livet, jag vill inte vara en kvinna vars hela liv handlar om min sjukdom... Det är bra att ni frågar mig om detta för då fattar jag att jag kanske skulle skriva några ord om detta oxå!

Just nu mår jag rätt dåligt faktiskt... Vintern är inte min årstid, att jag inte klagar så mycket beror på att jag har en superdoktor som förstår hur jag mår och från honom får jag medicin jag kan ta vid behov. Denna vinter har jag tagit massor av extra oxynorm kan jag säga... Jag ska ju inte gå så mycket som jag har gjort men vad ska man göra när rullen inte kommer fram? Jag vet ju att ju mer jag går desto mer sliter det på hela kroppen och mest då mina fötter.

Min flicka mår väl kanske inte heller så där toppen. Hon visar det nog mer genom att hon vill vara för sig själv och spela spel istället för att fara runt. Hon klagar inte så mycket men på kvällen vill hon gärna ha massage på sin onda kropp.

Jag har alltid kunnat "tänka" bort min värk. En otroligt bra egenskap måste jag säga. Detta har nog räddat mig från att bli tokig många gånger... Dock så kan jag säga att nervsmärta går inte att tänka bort hur bra man än är på detta... Nervsmärta gör dig helt enkelt galen och går INTE bort med morfin. Detta gör att jag hela tiden måste tänka på hur jag lever mitt liv... Jag har nerver ikläm i stort sett i hela kroppen, i varenda led och denna smärta blir olidlig om jag t.ex. går för mycket...

Jag är ändå så tacksam för att jag har saker som gör att jag inte tänker så mycket på min värk. Mitt barn, mina djur och mina vänner. Bloggen betyder oxå otroligt mycket, ni är ju oxå mina vänner!

Så nu har jag gett er lite av min "sjuka" sida! Ni därute som har värk, hur gör ni för att kunna leva era liv lite mer behagligt?