Fint ute...

Idag skulle Emmy till sin pappa. Eftersom Eksjö har en fin handelsträdgård tänkte jag att jag slår yvå spikar i en smäll och besöker den efter jag har lämnat Emmy. Jag köpte en krans och dekorerade den med en liten fågel, en fjäril och pärlor på ståltråd. Tycker den blev rätt så fin till allt gult jag har i blomväg ute. Sen kan jag ju byta detta på kransen när jag vill och det är så himla bra!


Jag hade tagit kort på mina blommor utanför oxå men av någon jäkla anledning så ville inte blogspot som jag ville idag. En bild gick bara att föra över... Jag tar det en annan dag då det funkar bättre!

Annars började inte dagen så himla bra. Emmy har inte velat ta sin astma-medicin på ett tag nu och jag har sagt att "visst, strunta du i den men jag lovar att du kommer att bli sjuk en vacker dag"... Å fast inte solen sken så blev hon dålig. Hon hade nästan panik när det inte gick att hosta. Jag tror inte hon struntar att ta sin medicin nu faktiskt men det är bättre dom får se själva vad som kan hända för det hjälper ju inte att tjata alltid... Kan säga att hon tog en dos ventoline och blev nog glad över att hon sedan kunde hosta...

Jag har ju mått bättre idag fast nu på kvällen känner jag att det maler inne i huvudet. Men jag fick ju vara bra lite iallafall! Det värsta är att stickningen får lida så när jag är dålig. Finns inte en chans att det går att sticka då. Orkar inte hålla i stickorna helt enkelt. Måtte det bli bättre snart för jag saknar sticket. Hade ju tänkt att jag skulle ligga i soffan med en ljudbok och sticket nu när Emmy är hos sin pappa. Ja, ja vi får väl se vad som händer men ljudboken SKA jag bara "läsa"!!!

Jag gjorde det!!!

Alltså, jag började mitt nya liv idag! När jag vaknade så var nämligen min förbannade huvudvärk nästan borta! Det enda som är kvar är en ynka-pynka liten prick typ som jag inte ens märker om jag inte tänker på den! Lyckan blir ibland fullständig och idag känns det faktiskt som det är så! Fast jag har ju värk ändå men inte "DEN" jäkla värken. Att ha värk varje dag vänjer man ju sig vid. Sen finns det värk som man INTE vänjer sig vid. Jag pratar om huvudvärk, nervsmärta och mensvärk, typ... Tandvärk ska oxå vara hemskt, jag har faktiskt aldrig haft RIKTIG tandvärk, jag har bara haft ont i käften efter att jag biter på nätterna.

Värk som är hemsk och som inte går över med den medicinen man har hemma är ju hur hemsk som helst! Har man bara medicin som hjälper så kvittar det ju vad man har för slags smärta. Själv avskyr jag ju nervsmärta eftersom mina piller inte biter ordentligt på detta. Jag har fulldos men eftersom jag har nerver ikläm i stort sett varenda led så går det inte att göra något åt detta. Därför får jag reglera detta själv genom att absolut inte göra för mycket som belastar mina leder. Kan säga att detta är det allra, allra svåraste med mitt liv! Ska man åka till det roliga shopping-varuhuset fast man blir dålig? Valet är svårt men jag brukar köra med "varannan-dags-metoden". Gör jag något ena dagen så vilar jag nästa. Då vet jag att jag (förhoppningsvis) inte överanstränger mig. Denna metod funkar rätt bra men jag måste även se till att när jag väl gör något så måste jag sitta i rullstol om jag ska gå mycket. En affär går väl an men sen är det kört...

Ändå tycker jag att detta liv är rätt okej. eftersom jag har haft värk i hela mitt vuxna liv så kommer jag ändå inte ihåg hur det va innan. Innan någon trodde på mig så hade jag ju en sjuhelvetes värk. Nu, efter min diagnos, så har jag ju fått medicin. Visst är jag mycket sämre kroppsligt men jag har ju numera en grundmedicinering som funkar plus att jag kan ta extra-doser. Innan fick jag typ ta alvedon och jag kan säga att alvedon funkade INTE!!!