söndag 11 juli 2010

Dagen då jag fick ringa 112!

Detta har hänt:

Jag sitter i min rullstol och ska precis gå ut med hunden när en massa högljudda mansröster väcker min nyfikenhet. Jag tittar upp mot affären och vad får jag se, typ tio personer (alla invandrare) håller på att slåss!!! Men herregud tänker jag och tar upp telefonen och ringer 112. Medans jag pratar med henne i telefonen så tar en av de inblandade upp en flaska och ska börja slåss med den!!! Säger till polisen att de får minsann skynda sig och lägger på luren.

De manliga bråkstakarna går nerför en trapp och fortsätter att munhuggas där. Alla runt ikring är chockade eftersom bråket började bland en massa folk där det även fanns kvinnor och barn! Barnen sitter tysta under ett träd och de kvinnliga somaliska kvinnorna berättar högljutt för varandra vad det var som hände. De andra kvinnorna (som fick dra och slita i sina män för att de inte skulle slå ihjäl varandra) gick inomhus men höll koll genom att titta på spektaklet från balkongen.

Vi väntade och väntade på polisen. Till slut var det ju lugnt så jag hann med en runda med hunden. När jag kom tillbaka så var tre polisbilar där. En civil med hund i plus två andra. Jag gick dit och pratade med polisen för att säga att det var jag som hade ringt. Då berättade den kvinnliga polisen för oss att den ena hade sagt till den andre att han körde för fort och då hade den andre sagt att det gjorde visst han oxå och så startade det hela. Faktiskt så kör allihopa som idioter, iallafall alla de män som var inblandade i detta bråk!

Polisen visste inte om det var ogjort arbete att komma ut när allt väl hade lagt sig men vi alla som pratade med dom sa att vi var mycket glada över att dom kom och visade sig. Dessa två (plus deras "harem" som jag kallar det) har haft en massa dumma saker för sig länge nu så polisen borde vara här mer ofta. Det är sådan skillnad på de asylsökande så det inte är klokt. De flesta familjer sköter sig och är hur bra som helst men så finns det sådana här rötägg som förstör för allihopa... Synd, mycket synd...

Doggelito är i farten...

Jodå, Doggelitomannen kom ut ifrån sin lägenhet i går kväll vid halv tio.

"Coffee???" frågade han och förde en låtsas-kopp till munnen.

Tack men nej tack sa jag... Visst hade det varit roligt men om man är så trött så man knappt orkar tänka på svenska, hur ska jag då orka prata engelska???

Vi får liksom ta det en annan gång...

Jag är en trasa...

Iallafall känner jag mig som en sådan... En urvriden disktrasa för att vara exakt! Det är varmt här, 33 grader ungefär och tack och lov så blåser det en aning, annars hade man väl varit levande kokt! jag är ju så korkad så jag lligger mitt ute i solen och svettas. Jag kan säga att solen tar!

Vatten går det åt nu, flera liter har jag hinkat i mig redan. Nu har jag paus för att jag vill nämligen inte få solsting! Eftersom jag redan är en aning vimsig i huvudet så tar jag inga risker!

Pratat med Anette idag. Hon ligger på en medicinavdelning och får serverad mat plus att det är svalt och skönt. Om man skulle se till att få solsting iallafall... Då skulle jag kanske hamna i sängen brevid och oxå få mat och svalka! Iallafall så mår hon skapligt, tack och lov! Det är dock en aning ensamt här utan henne eftersom vi pratas vid flera gånger om dagen.

Jag kanske skulle ta mig i kragen och skriva en lista på vad jag ska packa ner så jag inte glömmer nåt. Har börjat lite smått... Sen ska det skrivas en lista om Gibsons skötsel oxå. Inte för att det är nåt konstigt med det men om det händer nåt så är det bra att allt är uppskrivet.

Annars kan jag ju alltid lägga mig och sova...