torsdag 11 mars 2010

Min stackars lille hund...

Jag tänker varje dag på att min hund är gammal. Han är 12,5 så han är verkligen gammal för att vara en så stor hund som han är. Jag vet att han kanske ganska snart kommer att lämna mig och Emmy och fortsätta springa på dom eviga ängarna.

Gibson har varit lite "down" dom sista dagarna. Anledningen tror jag är att det är halt och han troligtvis har halkat (Han har ju gjort det flera gånger). Han går väldigt stelt och verkar ha ont i ryggen. Idag när jag stannade för att ta ett kort på en massa istappar så vek sig bakbenen på honom... Jag gick hem direkt!

Han måste ha vad vi människor kallar ryggskott eller nåt. Och så halt som det är så är det ju inte konstigt! Men när det händer något med min lille älskling (som faktiskt var min första bebis innan Emmy föddes) så blir jag alldeles förstörd! Han ska väl leva för evigt!!! Nu när han är så här gammal oxå så blir varje liten grej så förstorad känner jag. Nu är han lite stel och har troligtvis ont och då tänker jag att han inte kommer att kunna gå imorgon för att han är så gammal! Rädslan över att jag kanske får ta bort honom snart är stor. För vad ska jag göra utan min allra bästa vän?