Jag har varit SÅÅÅ nervös!!!

Jag har väntat och väntat... Hela jäkla eftermiddagen gick och ingen ringde... Blev så jäkla nervös ett tag så jag trodde att jag både skulle spy och svettas ut hela Östersjön på samma gång.

Saken var ju den att just ikväll skulle Emma spela julspel i missionskyrkan... Typiskt eller? Väntade in i det sista men inget samtal. Bytte till vibration på mobilen och åkte. Då var alltså klockan lite innan 18:00.

Satte mig i bänken och tittade på julspelet med handen på mobilen så jag absolut skulle känna det hela. Dessutom hade jag satt vibrationen på högsta så risken fanns att jag skulle trilla ur bänken när det hela började. Men inget hände, tyst som i graven...

Efteråt fikade vi... Hade hunnit slänga i mig en kopp kaffe plus en jäkla massa kakor som faster Pia hade med sig när jag kände att nu jäklar rör det sig i min kofta, DET RINGER!

Haltade så fort jag kunde bort från alla högljudda ungar för att hitta en någorlunda stillsam miljö att svara på. Det var en veterinär och hon lät väldigt formell.... "Fasen, det är kört" hann jag tänka flera gånger innan hon sa att Gibson hade vaknat för en halvtimma sedan!

DÅ STANNADE NÄSTAN MITT HJÄRTA!

Hon berättade att hon ALDRIG hade varit med om att tömma en hund på så mycket var... Uppskattningsvis var det nog nästan en halv liter.... Kan ni fatta hur ont det måste ha gjort?! Hon sa att det såg ut som om han var lättad över att slippa detta hemska! De hade märkt medans de höll på att ju mer de fick bort desto bättre fungerade Gibsons hjärta och andning. Hua så hemskt!

Nu hade han fått ett nytt drän nere mellan snutten och revbenen (ja ni fattar väl) så det ska rinna ut denna gången. Det som är ett problem nu är att han är så svullen i skinnet på hela den sidan. Det är bara att hoppas så det läker ordentligt nu, hon berättade att det som kan hända är att vävnaden kan dö. Fast då fanns det visst några kompresser eller nåt... Det får vi ta OM det händer!

Nu har jag alltså fått min julklapp! Att Gibson klarade detta är det bästa som kunde hända. Han har en lång väg kvar men jag ser positivt på det hela. Sen är jag ju ER evigt tacksam... Alla som har hållit tummarna ihop med mig... Jag är rörd över eran med mänsklighet (eller hundslighet eller hur man nu säger!). Kunde Gibson prata så skulle han oxå tacka er det lovar jag!

Sista inlägget innan avresan!

Nervositeten blev alldeles för stor där ett tag... Så stor att jag sprang på toa och la av en elefantbomb i holken! Jösses vad ångest kan sätta igång alla organ! Men, men man får se det positiva i att bajja innan man åker, man kanske slipper gå på flyget!

Nu ska barnet och jag lägga oss i sängen och iallafall försöka sova. Det blir inte lätt men jag är så trött... Det har varit en väldigt jobbig dag men just nu är jag lugn. Jag har pratat med Pilan och Gibson mår bra, han hade till och med lagt sig och sovit så då är han lugnare. Jag litar på dessa underbara människor, tack för att ni finns och att ni är så snälla!!!

Nu vill jag tacka ALLA för goa kommentarer och tröstande ord både när jag har resfeber plus oro för hunden. Jag hoppas ni vill hänga med på bloggen och se hur jag har det over there!!! God natt på er alla! Nästa gång är jag inte i Sverige...

Res-pyssel och våndan att lämna bort sin "bebis"!

Jag ska ju alltså resa inatt... Resan börjar kl 03:30 då vi åker härifrån Anneberg i bil mot Landvetter. Bilen ska packas ikväll och pappa ska organisera så alla väskor plus min rullstol (som går att fälla ihop) ska gå att pressa in i bilen. Ingen har ju lust att börja med det krånglet klockan halv fyra på natten! Nä då ska allt vara färdigt och klart och vi ska bara sätta oss i bilen och åka.

På resan kommer jag att ha med mig lite res-pyssel. Jag har redan börjat på en sjal som ska bli till mig själv hade jag tänkt. Mönstret blir lite "hitte-på", jag började med 5 maskor och ökar 1 maska i början och slutet plus en maska framför och bakom mittmaskan (räta varv alltså) Detta gör att det blir ett hålmönster (jag ökar genom att gå in mellan två maskor och göra en maska där.). Jag stickar den i garnet frost som är ett ullgarn (75%). Så här ser den ut:


Snart ska jag göra det jag fasar mest för... Jag ska åka och lämna min "bebis" i Flisby... Gibson ska vara hos en av mina bästa vänner och jag vet att han får det hur bra som helst, som om han var på ett hotell! Men känslan inne i mitt bröst är inte skön direkt... Han är ju mitt "barn" och nu ska jag vara utan honom i två veckor... Jag mår klart sämre än vad han gör! Han kommer att få det fin-fint!