Jag är äntligen betrodd!

Denna förmiddag har gått åt till att gnugga dom amerikanska knölarna. Som ni kanske vet så har dom som godkänner inresetillstånden till USA klassat mig som halvkriminell efter att jag råkade klicka i fel på en fråga om jag var fysiskt sjuk. Jag är ju det men jag är ju inte någon fara för det stora, starka landet USA!!! (Detta är så skrattretande så jag nästan skrattar på mig när jag tänker på det...)

Iallafall så har jag då försökt knåpa ihop ett mejl till detta departement (på engelska alltså) om att jag härmed intygar att jag inte är en fara för deras land och att jag faktiskt sitter i rullstol och inte skulle orka vara en skada för någon människa!

En halvtimme efter att jag skickat iväg mejlet kommer det tillbaka ett där det står att "jag har godkänt ditt inresetillstånd, ha det så trevligt på din resa!". Jösses Amalia så förvånad och glad jag blev! Nu slipper jag krångla med det något mer, tack och lov!

På tal om krångel (hela mitt liv består av sådant...) så skulle jag byta mina plåster igår. Gick ut i köket för att hämta nya och upptäcker att mitt minne skulle behöva någon slags back-up! Sist jag var på apoteket för att ta ut mediciner så var det ena plåstret restat. Det skulle jag ju ha hämtat för flera veckor sedan! Dessa plåster räcker en vecka precis på timmen, alltså var det någon som kände att det var en aning bråttom in till stan... Fick sedan sitta och sätta på nytt plåster inne på apoteket... MÅSTE börja skriva upp ALLT (eller ha en bandspelare och spela in allt direkt när jag hör det för en sekund senare så är minnet väck!)!

Stick-café med pilsk hund (?)

Förlåt denna konstiga titel på detta inlägg men det var så denna kvällen va faktiskt! Saken var den att lille Egon (tax) har fått samma inplantat insprutat som Gibson har fått. Har ska alltså bli kemiskt kastrerad. Innan detta inplantat fungerar helt så blir hunden översexuell i ett antal veckor. Vi kan säga att Egon helt enkelt var förälskad denna kväll. Gissa i vem? MIG naturligtvis...



Här ser ni honom in action. Gick inte att få ett vettigt kort på honom denna kväll.. Jag satt alltså i soffan och stickade (försökte sticka). Egon hoppade upp i mitt knä hela tiden och skulle pussa mig i ansiktet. Helt plötsligt börjar han ta tag med sina framben om min arm.. ÅH NEJ! Den pilske lille taxen försöker få in ett "juck" på MIG!!! Det var bara att ta och vända upp och ner på honom, se honom i ögonen och förklara att detta går jag INTE med på! Två gånger gjorde han så men jag vände på honom en gång till och sedan gav han väl upp helt enkelt. Han tog sin älsklingsfilt, kröp in under den och låg med huvudet i mitt knä hela kvällen!

Och vad jag stickade? Jodå jag fick hjälp av min kära mor och Anna-Britt att få till en häl och se på attan jag KUNDE! Jag gjorde en häl, HURRA! Men jag har ingen aning om jag kommer ihåg idag hur jag gjorde så jag får nog öva, öva och åter öva!

Kvällen var jätte kul (Hade Anette varit med hade det varit snäppet bättre men man kan väl inte få allt) och vid tio-tiden var vi både mätta på sticke och prat. Sen hade vi börjat gäspa alla tre och jag hade en sprängande huvudvärk.

Jag gick hem och då satt Anette i dörren. Hon undrade varför jag inte svarade på hennes sms? Tog upp telefonen och NATURLIGTVIS så hade den gått sönder! Locket till batteriet hade pajjat och batteriet hade åkt ut. Nu har jag satt ihop det med ett gummiband. Frågade syrran vad ett sådant kostar att köpa och hon trodde 500 spänn! Då får jag nog ha ett gummiband om ett tag för då sparar jag hellre ihop till en ny telefon! Ja, ja... Allting löser sig eller hur?