tisdag 24 augusti 2010

Att ta farväl...

I vårat hus bor det ju asylsökande människor. En familj som har bott här länge ska imorgon bli hemskickade till Tjetjenien... Mamman i denna familj har diabetes och pappan blev dödad i kriget (tillsammans med en av hennes söner)... Vissa får stanna och vissa får inte stanna. Vad jag inte förstår är vad de går efter när de skickar hem folk. Mina före detta grannar fick stanna, de var oxå från Tjetjenien. Tycker bara det är mycket märkligt...

Kerstin ställde sig och gjorde våfflor och vi satte oss och drack kaffe och pratade. Här är Adam och hans mamma (som jag tyvärr inte vet vad hon heter). Adams tvillingsyster satt brevid mig och henne missade visst kameran!

Det var sorgligt att säga farväl... Vi har blivit så vana vid att Adam har kommit och pratat med oss om vi har varit ute. Jag håller tummarna för att det går bra för dom i Tjetjenien!

Jag överlevde men plånboken behöver hjärt-lung-räddning...

Gibson var helt hysterisk i bilen till stan... Började skälla när vi hade åkt 500 meter och sedan fortsatte det med tre skall var femte sekund... Åh vad skönt det känns när trumhinnorna börjar bukta inåt...

Iallafall så kom vi ju fram och den väldigt nervöse och skakiga hunden fick sin spruta! Matte betalade 1100 kr för detta spektakel! Jag står alltså där och ser hur min plånbok hickar till och blir alldeles slapp i min hand. Trycker ihop den lite och då kvicknar den tack och lov till!

Sen gick vi de få stegen till djuraffären för att köpa den lille vännen ett kex-ben som belöning.

Efter detta lämnade jag in receptet på Gibsons artros-medicin. Min plånbok började hicka igen men de hade inte medicinen hemma så jag får betala dessa 1700 kr på torsdag när medicinen kommer...

Vägen hem gick lite lättare. Gibson var nog trött efter att ha varit på helspänn så länge. Först satt han upp och skällde ett tag...

Sen när jag kollade så låg han ner! Hurra!

Matte satt dock på helspänn hela vägen för är man inte beredd på ett skall så kan man bajja i brallan!

Vä hemma blev det kaffe och lite mörk choklad för att lugna ner de uppstressade nerverna... Gibson lade sig genast på sin dag-ligg-plats och somnade direkt. Plånboken har hämtat sig men jag får nog hålla koll på torsdag så han inte dör på riktigt!

Efter mycket om och men...

Ibland blir det inte som man tänkt sig... Har man dragit upp garnet femtielva gånger så kan det hända att man helt enkelt drar av skiten och börjar på ny kula... Jag tror faktiskt att denna första bit hade någon sorts förbannelse för så fort den var borta så gick det finfint!!!

Här är alltså det jag stickar nu:


Det är en halsduk (jag stickar i entrådigt svenskullsgarn) som faktiskt finns som gratis-mönster om jag går in på Järbos hemsida.  Väldigt enkelt (om man inte har garn som nån trollpacka har ägt innan typ!) mönster och visst blir det rätt så fint!

Så nu fick ni ÄNTLIGEN veta vad jag håller på med! Sedan en liten parantes i det hela: Nej, hunden är inte sjuk! Han ska dock få sin spruta (kemisk kastrering, fylls på var 6:e månad) och han är helt GALEN i bilen... Håll tummarna för att mina trumhinnor är hela när jag kommer hem...