fredag 30 september 2011

INGENTING!!

Igår ringde jag till min käre läkare för att beställa tid och möjligen kolla om de hade fått svaret på min röntgen... Jodå, det hade dom, det visade INGENTING!!! Vad i hela världen är nu detta? Varför har jag så jävla ont då? Fast jag vet att en vanlig röntgen inte behöver visa något och sist jag röntgade mig för typ 15 år sedan så var varenda kota helt vind och sne och ändå sa de att allt var okej. Jag vill nog gärna titta på dessa bilder själv, säkerligen finns det nog något som ser lite galet ut fast de anser att det ändå är okej.

Förra gången jag röntgade mig och de tyckte att allt såg bra ut så var mina kotor huller om buller. Längst upp så satt kotan helt snett (vilket gjorde att jag hade migrän-huvudvärk i flera års tid), sen var flera kotor ihoptryckta plus att hela halskotpelaren var böjd bakåt istället för framåt och ändå tyckte de att jag var OKEJ!!! Alltså hur är detta möjligt?

Detta kan ju inte bara hända mig, fler i Sverige måste ju ha varit med om att röntgen inte visar något fast man har värk så in i helsinki! På de första bilderna fick jag ju se själv hur det låg till, min naprapat jämförde min bild med en bild på hur man ska se ut och frågade om jag tyckte att jag såg normal ut? Jag tittade på bilden och svarade naturligtvis nej, det såg INTE bra ut. Hur många får se sina bilder och jämföra? Knappt inga antar jag... Men om kotorna inte sitter rätt så borde det väl få konsekvenser?

Vad anser DU om detta? Tycker Du att det ibland är lite nonchalant inom vården, att folk med värk nästan ska ignorera att de har värk för att inget är fel? Jag själv tror att lite fel kan ge större skador än vad de lärde tror...

Ps. tack allra ödmjukast för alla kommentarer angående era tonåringar, väldigt intressant läsning och framförallt känner man att man inte är ensam! Enkram till er ALLA!

Ps (igen). Nu har jag ju en underbar läkare så när jag får prata med honom så lär han hålla med mig!

torsdag 29 september 2011

Tonårsbekymmer hos en elvaåring...

Barnet mitt är verkligen så himla mycket inne i puberteten... Hennes humör åker bergochdalbana och hon far riktigt illa av detta. Som mamma är det inte direkt lätt heller, man får höra både det ena och det andra. Igår var det en "gråt-och-må-pss-så-in-i-norden-dag"... Det enda man kan göra är ju att prata, prata och åter prata... Först vill hon inte riktigt men efter lite lirkning och ett antal tårar senare så kommer sorgerna upp... Jag tror hon gråter både över tonårsbekymmer och över Gibson faktiskt...

Min egen pubertet började ungefär i samma ålder som Emmy.Själv var jag dock mycket tystare, jag höll alla bekymmer inom mig och mådde hur dåligt som helst. Som barn började jag att få ångestatacker och inte blev det bättre i tonåren. Det värsta var nog att jag hade INGEN att prata med... Allt som jag hade inom mig bara lades på hög och inte förrän jag var 30 så sprack den bubblan. Jag orkade helt enkelt inte mer...

Jag fick alltså gå till doktorn och säga som det var, jag hade ångest... Detta tyckte jag var så pinsamt, varför har jag faktiskt ingen aning om. Iallafall så fick jag hjälp med mitt psyke och kan ni tänka er, JAG BLEV FRISK! Varför vågade jag inte göra detta innan?

Därför kan jag säga att jag är lycklig över Emmys vredesutbrott även om det är jättejobbigt. Att få ur sig skiten direkt är så superbra! Fast jag har ju ett barn som berättar allt för sin mamma... Hur ser det ut hemma hos er? Ni som har barn i denna ålder, berättar de hur det är inombords eller är de tysta? Har de världens tonårsutbrott eller är de som vanligt? Berätta!

onsdag 28 september 2011

Såg ni?

Såg ni att jag har bytt min profilbild? Jag var allt lite trött på min själv i full "snöstorms-utstyrsel" så nu fick det bli en "fan-vad-jag-ser-bra-(ut)-bild". Jag kan ju byta tillbaka om vi får en djävulsk vinter...

Jag har drömt en massa läskigt i natt. Fast genast när jag vaknade mitt i natten så tänkte jag att jag skulle komma ihåg det för det hade passat att skriva en bok om. Tror ni jag minns det? Ack nej... Det var iallafall jäkligt spännande så nu gick ni miste om min debutroman... Jag kanske hade blivit den nya Camilla Läckberg juh... Snyft...

Idag ska jag försöka ta tag i mig själv... Kanske åka rulle i det fina vädret? Kanske gå ner till Anette och sticka? Allt är ju möjligt om jag nu bara inte får den stora sömn-sjukan... Den kan slå till precis vilken tid som helst och den struntar fullständigt om jag ska göra något, den är fullkomligt obarmhärtig alltså!!! Har jag gjort något på dagen som tröttar ut mig så slår den till som ett brev på posten... Inget att göra åt, det är bara att följa med sömnvågen och se glad ut...

Detta med att sova, jag är ju sjuk och har därför ett enormt sömnbehov men hur har ni "vanliga" människor det? Är ni pigga som lärkor eller onormalt trötta? Ska bli kul att se om någon svarar att de är pigga som lärkor det jag kan läsa mig till på webben är att alla är trötta... Tror vi alla behöver flytta till ett soligare land helt enkelt! Fast de kanske blir trötta på Hawaii oxå?

tisdag 27 september 2011

I can see!!!

Här har ni mig med mina nya glasögon! Jag kan säga att äntligen kan jag se! Hur skönt är inte det... Testade dom genast genom att åka till ICA Kvantum och handla. De ger mig nog en väldigt skarp syn för jäklar vad jag handlade... Inte bra...

måndag 26 september 2011

Böcker i brevlådan!

I fredags beställde jag från CDON och redan idag så damp det ner ett paket i brevlådan. Barnet fick ett spel och jag själv beställde lite böcker. "Kråkflickan" är en bok som jag fastnade för direkt när jag såg den. Inte för att jag vet omd en är bra utan för att själva omslagen är så himla otäckt... Den tavlan av Carl Larsson hade jag nämligen i mitt rum när jag var liten och nu hade de gjort om den så den såg hemsk ut! Ändå fastnade jag för den...


Den andra, "The Secret", har jag varit och nosat på länge, den ska bli skoj att läsa! Den tredje boken tog jag bara för jag fick en bok för 19 spänn! Är den bra så är det ju toppen... Någon som har läst någon av dessa böcker? Skriv gärna och berätta vad ni tycker om dom i så fall!

Sedan vill jag visa min lilla docka... Ja, det är ju inte en riktig docka utan lilla Tussan som har hoppat i en av Emmys lådor. Hon är så himla söt denna kisse....


Hon blir bara bättre och bättre faktiskt. Hon blir mer och mer gosig och ingen blir gladare än jag!

Jag har oxå varit ute idag men ni får inte se några kort, vädret var nämligen ur-kasst och kameran var inte med... Dock så var det så skönt att vara ute och nosa lite. Jag har "rullat" den rundan som Gibson och jag brukade gå och det gick bra. Jag trodde att jag skulle bli lite gråtmild men det gick bra faktiskt. Gibson springer ju i sin skog fast den ligger ju ovanför oss... Jag tror iallafall att det är så... Jag hoppas iallafall att han finns där någonstans där jag kan träffa honom när jag själv dör en vacker dag...

söndag 25 september 2011

Rulle-runda med färg!

Eftersom jag numera inte har någon hund att gå ut med så går jag ut med min rullstol för ut måste jag! Idag har jag fotat allt som jag kunde hitta med färg och det var faktiskt inte direkt svårt...

Gul-grönt träd.

Vem har inte smällt ett snöbär (eller smällbär som de oxå kallas) under foten någon gång? Jag har smällt massor av dom kan jag lova...


Rönnbär finns det relativt gott om... Så blir det mycket snö i vinter nu då?


Dessa underbara lönnar...



Här hittade jag något rött som jag inte vet vad det är:


Prydnadsäpplen kanske? Vad vet jag...



Växten på bilden nedan är sticksig, så mycket vet jag!


Nypon, de är vackra både som blommor och bär...


Så vackra färger...


Hösten är här!

Min lilla fotomodell!

Igår for Emmy till Eksjö med sin pappas sambo. Jag skulle hängt med oxå men huvudet ni vet... Bara att acceptera och vara glad... De skulle nämligen ta bilder hos en modellfotograf, så spännande! Inte för att jag hade velat vara med på bilderna, just nu är min hud allt annat än vacker men jag hade gärna tittat på...

Många timmar senare kom barnet hem. Det hade tagit en jäkla lång tid så jag var glad att jag inte följde med. Bilderna blev iallafall så jäkla bra fast de var himla dyra, tror de kostade 500 kr stycket... Titta och njut:




Tycker hon ser helt bedårande ut, fast hon är ju mitt barn och man tycker ju alltid att ens barn är bedårande! Jag sa till henne innan hon åkte att jag var ledsen för att jag var så tråkig som inte kunde följa med.. Då fick jag en kram och så sa hon "du är aldrig tråkig mamma!".
Tur att jag har henne...

lördag 24 september 2011

Det börjar bli tjatigt nu...

Jag pratar om min jävla huvudvärk... Jag är rätt trött på detta kan jag säga er... Jag sitter här och tittar ut över dammen och lönnarna med sina orange-gula blad, solen skiner och det är en alldeles underbar höstdag... Och jag har huvudvärk som fasen... Jag vill ut i skogen och strosa och plocka svamp och njuta av doften av fuktig mossa! Jag vill defenitivt INTE ha ont i skallen...

Jag är lite rädd för att detta onda kommer att förfölja mig i åratal, att det aldrig blir bättre.. Jag vill kunna ha lite roligt, nu är livet bara en enda stor plåga... Usch vad jag gnäller, fast man kanske måste få ur sig detta trista oxå.  Det tar otroligt mycket på ens psyke att ha en malande värk hela tiden som medicinen inte biter på. Jag hoppas verkligen att min käre doktor kan komma på något. Han har ju talat om bedövning av nerven, jag är nog lite nervös inför sådant...

Förlåt för ett otroligt trist inlägg, dock är det så jag känner just nu. Jag är trist, mår pyton, min hud är helt kass, jag svettas mängder av värken och jag känner mig helt svullen på något sätt. Blä, blä och åter blä... Bäst jag tar och gräver ner mig i soffan eller nåt. Hoppas ni får en trevlig helg!

fredag 23 september 2011

Det händer lite...

Ni minns säkert att jag har skrivit om alla gånger som det har blivit översvämning bakom huset. Nu ser det ut som kortet ovan på baksidan, nu ska det nämligen grävas så allt vatten hamnar någon annanstans (säkert någon annan som får sin källare översvämmad bara för det...).  Kan säga att det låter rätt mycket om dessa maskiner, ibland tror man nästan att de gräver inne i vardagsrummet...

Min vän Anna-Britt kom med denna svampen idag:

Tala om lyx att folk kommer hit med kantareller när man inte kan gå och plocka själv! Fortfarande finns de gula kantarellerna men det har regnat så extremt mycket här den senaste tiden så den börjar bli en aningens "sumpig"...

Annars har jag inte gjort så mycket idag. Jag har haft ont i huvudet om det räknas som något man gör... Jag får ta extremt mycket medicin just nu, jag bara hoppas att jag snart får reda på vad det är för skit i nacken plus så önskar jag att det kom en trollkarl som kan ta bort värken...

Nu blir det mys i soffan...

torsdag 22 september 2011

Ännu en ny (trist) morgon...

Just nu känns det som om dagarna bara rullar på utan att jag hinner bromsa ner farten lite och känna hur dagarna känns... Allt går i ett liksom. Det kanske känns så för att jag blir helt slut om jag gör något. Då måste jag ju vila och flera timmar går åt utan att jag gör ett skit...

Ibland blir man bara så himla trött på allt... Innan var jag iallafall ute en sväng och gick varje dag, nu behöver jag ju inte gå ut och jag gör det inte heller. Idag ska jag försöka gå till affären, jag måste "träna" lite. Jag drar ihop ryggen med en korsett och tar på mig stödkragen och sedan går jag... Utan korsett så sjunker hela ryggraden ihop, har ingen styrsel alls kvar... Efter den senaste smällen (diskbråck eller vad det nu är) så tappade jag det lilla jag hade så det är bra om jag rör lite på mig varje dag så jag inte tappar precis allt.


Så här lealös är jag i min kropp för tillfället, Buddha beskriver precis hur jag känner mig :-)

onsdag 21 september 2011

Jag har visst blivit gammal...

Hade det faktiskt på känn men nu fick jag det skrivet i pannan oxå... Testade synen idag eftersom jag behövde nya glasögon och naturligtvis har jag börjat få "pensionärs-seénde"... Å andra sidan är jag ju pensionär, hihi! Iallafall så hade synen blivit sämre och speciellt mitt brytningsfel... Jag har märkt detta, man ser nämligen väldigt dubbelt med mitt brytningsfel...

Innan vi testade synen så var jag och röntgade nacken. Det gick bra och jag hoppas att de ser något. Alla gånger de har röntgat mig har de sagt att "du är sne och vind men du ska säkert vara sådan". Är det konstigt om man har värk då eller? Jag hoppas verkligen att de ska se ett stort jäkla fel denna gången. Inte för att det är så kul men just för att få bekräftelse på varför jag har sådan värk just nu.

Nu ska jag slappa lite, att åka runt och kolla kroppen gör min hjärna trött och sliten. Måste vila lite med andra ord!

tisdag 20 september 2011

Fröken Fin!

Flickebarnet skulle äntligen bli klippt idag... Tror det var ett halvår sedan... Så blir det när pengarna ska gå till så mycket, vissa saker prioriteras bort helt enkelt. Nu var det iallafall dax och faktiskt så blev hon snygg som attan, en liten "Victoria Beckham" kanske? Fast blond...


Två lila slingor (som tvättas bort vid nästa hårtvätt) blev pricken över I:et. Barnet blev så nöjd och modern tycker likaså... Vad tycker ni?

Städdag...

Idag ska det städas... Som alltid så förbereder jag lite innan hemtjänsten kommer. Det ska tas fram dammsugare och dammtrasor bland annat. Visst kan de göra det själva men lite delaktig kan man ju vara tycker jag!

Idag upptäckte jag att jag måste städa bort vissa saker. Gibsons matskålar... Hans godis-burk...Det känns så konstigt att ta bort sådana saker faktiskt... Hans bia-bädd får faktiskt vara kvar, den använder katterna. Gibsons mat står kvar i mat-tunnan. Säkert 15 kilo, det slänger man bara inte sådär rätt uppåner tycker jag så en som jobbar i hemtjänsten (vars tik var så kär i Gibson) ska köpa det för en billig peng... Då äts det ju upp och kommer till nytta...

Fjorton år städar man inte bort på en gång... Hade jag inte haft katthår som döljer alla Gibsons hår så lovar jag att jag säkert skulle hitta hårstrå efter ett år eller så. Jag märker iallafall att det numera är mindre hår i min lägenhet. Rätt skönt faktiskt...

Jag tycker faktiskt att det är rätt skönt att han är borta. Missförstå mig inte nu, jag sörjer honom, det gör jag absolut men jag inser att det var så rätt att han skulle sluta sina dagar... Jag inser att han var så jäkla gammal och att han levt på lånad tid i minst ett år iallafall. Sista året fick han ju inte vara "hund" på det sättet som han skulle, en hund ska få springa lös i skogen och ha det roligt, det sista var han för gammal för att springa...

Jag minns min käre Gibson med glädje....

måndag 19 september 2011

Ny ska jag se bättre!

Jag har inte bytt glasögon på säkert 4 år... Om jag ser bra? Nja... Nu är det ju så att jag är bland annat närsynt. Dock så händer det med åldern att detta blir bättre eftersom man börjar se dåligt åt andra hållet. Alltså håller jag på att bli gammal! Illa, riktigt illa...

En välkänd glasögonkedja hade nu ett så jäkla lågt pris för ett par kompletta glasögon så jag kände mig tvingad att beställa tid. Var inne i affären idag och hittade direklt ett par glasögon som passade som handen i handsken (eller glasögon på näsan?). På onsdag ska synen kollas och samma dag ska jag röntga min halskotpelare. Lika bra att slå flera flugor i en smäll eller hur!

Annars är allt som vanligt. Jag börjar vänja mig på något sätt vid mitt nya liv, mitt liv utan att behöva gå ut, mitt trista liv... Jag hoppas att vädret kunde bli en aningens bättre så jag kunde göra mig själv glad genom att ta en tur i skogen. Jag behöver känna doften av mossa...

söndag 18 september 2011

Dax för nästa katt...

Idag går Buddha och jamar och ser ut att inte vara tillfreds med livet... Även om han inte var så himla tjenis med Gibson så känner han nog att det fattas något.

Igår låg Emmy och jag och pratade om Gibson. Tror det är viktigt, speciellt för henne som inte var med när han dog, att prata om honom så man kan bearbeta sorgen. Hon tycker, som jag, att det är så fruktansvärt tomt i våran lägenhet. Sen sa hon en annan sak: "Jag känner mig inte riktigt trygg nu när Gibson är borta...". Själv känner jag precis samma sak... Våran personliga väktare är ju numera borta, vem ska skydda oss nu då? Kanske Buddha??

Känns ändå så skönt att vi båda kan prata om Gibson, vi tillåter oss både att vara ledsna och glada när vi minns alla saker som hänt genom åren. För Emmy är det nog extra konstigt, hon har ju haft Gibson i hela sitt liv... Jag minns när vi kom hem med Emmy ifrån BB. Vi satte ner Emmy i bilstolen och Gibson gick fram, nosade lite på henne och tittade på oss precis som om han visste att det var hon som hade funnits i min mage...

Många fina minnen, tack och lov att man har dessa som man kan plocka fram och prata om när saknaden blir stor... Tack för att ni delar med er av era sorgliga minnen, alla ni som läser och alla som kommenterar är värda en stor kram!

lördag 17 september 2011

Att sakna en vän...

Att vi människor sörjer en hund som varit en trogen vän under så många år är ju inte så konstigt men jag tror även att djur saknar djur när de går bort... Buddha har väl inte brytt sig om Gibson så mycket men för Tussan har nog Gibsons bortgång blivit en stor saknad...

Nu efteråt så har hon väckt oss på nätterna och vill kela så man tror hon ska kela ihjäl sig! Man är inte direkt sugen på katt-gos klockan 03:14 mitt i natten, då vill man hellre sova!
Jag tror att Tussan har haft Gibson som sin stora trygghet, nu finns inte den tryggheten kvar...
Tur att vi kan trösta varandra och det är ju just det som är så himla skönt med att ha ett husdjur...

Alla de gånger som Gibson har funnits där när ingen annan har kunnat ge en tröst. Alla gånger man har velat prata med någon men ingen har funnits, ingen förutom Gibson... 
När Emmys pappa och jag särade på oss så hade jag en utmattningsdepression (vilket jäkla långt ord!) och då var han min kurator... 
Alla gånger jag har varit ledsen över min värk så har han kommit och buffat på mig precis som om han sa "kom igen nu!"...

Nu är det Buddha och Tussan som får ta över den rollen... Jag tror de klarar det galant faktiskt. Det enda jag saknar är någon att gå ut och gå med. Igår gick (med rullen då alltså) jag själv och det gick ju bra men det känns så tomt att inte hålla i ett koppel...

Idag har vi varit och handlat och även där blev jag påmind om att jag numera är hund-lös... Var på vippen att köpa hund-godis på ÖB som jag alltid brukade göra. 
Ja,ja... Man vänjer sig väl någon gång fast jag antar att det tar tid... 

fredag 16 september 2011

Tack alla ni snälla där ute...

Era kommentarer har hjälpt otroligt mycket, att veta att så många tänker på en i en sådan här situation värmer hela min själ! Sen är det så många som har varit med om liknande och delar med sig av sin sorg... Känns skönt när man vet att man inte är ensam om att sakna sin djur...

Här hemma är det tyst och tomt... Emmy fick reda på det när hon kom hem ifrån skolan. Hon grät i min famn men sedan kunde vi sitta och titta på bilder av Gibson och prata minnen.

Jag har gjort som ett litet altare med bild på Gibson, ett tänt ljus och i glasflaskan ligger det en hårtuss från honom...

Detta kortet tycker jag är så fint, de två "syskonen" som vi skämtsamt sa om dessa två.


Min kära syster skickade blommor till mig dagen efter, så fina, jag blev så himla glad...

Jag är inte världens bästa just nu... Att läsa era bloggar blir liksom inte av, jag orkar inte helt enkelt. Huvudet känns helt tomt... Antar att det får ta tid att bli "normal" igen, han har ju varit min käreste vän i hela 14 år och det kan man inte ta med en nypa salt direkt. 

Gibson kommer att kremeras ihop med andra, en så kallad gruppkremering... Jag kände att det kvittade om han kremerades själv eller ihop med andra. Det är ju bara själva skalet av honom som finns kvar... Stoftet kommer att spridas i en minneslund i Rimforsa (ligger någonstans vid Linköping).
Jag tror inte att jag kommer att åka dit och titta. För min del finns Gibson i mitt hjärta varenda minut i resten av mitt liv. Att ha en grav/minneslund att gå till kvittar mig.

Nu ska jag försöka gå ut och gå en sväng. Frisk luft är ju aldrig fel!
Många kramar till er ALLA!

torsdag 15 september 2011

Himlen har fått en ängel...

Tisdagen den 13 september på eftermiddagen drog Gibson sin sista suck här på jorden. Han somnade in med huvudet i min famn och efter tre suckar så flög hans själ upp till himlen...
Emmy ska få veta detta imorgon, fredag. Hon kommer hem från sin pappa då och jag fasar för att berätta detta...

Gibson blev 14 år, en månad och en dag...

Han har lämnat efter sig ett tomrum så stort hos mig men oxå hos flera andra i min närhet.

Livet är inte detsamma sedan han försvann... Jag är förvånad över hur tyst det är... Tyst och tråkigt...

Gibson hade börjat flämta så mycket de sista veckorna och det var mycket därför jag ville att han inte skulle plågas mer. Troligtvis var det hjärtat som spökade. Det hade säkert gått att medicinera men varken jag eller Gibson ville mer. Man ser när gnistan håller på att slockna... Ändå ville jag att han skulle ha sin värdighet kvar när han dog och det hade han verkligen. Jag ville absolut inte att han plågades alltför mycket så därför tyckte jag att han skulle få sluta sina dagar innan han blev allför dålig.

Gibson har levt ett otroligt långt liv för att vara en stor hund. Här är han med bästa kompisen från Flisby, Snobben! Många hund-kompisar har Gibson haft genom åren, många av dom är oxå borta så jag tror de träffar varandra nu där uppe...

Jag saknar min allra bästa vän så jag ibland nästan tror jag skulle vilja dö själv bara för att se hur han har det... Han har verkligen varit den bäste hunden som man kan tänka sig, han har knappt ens morrat utan varit så himla snäll...


Gibson älskade att vara i skogen med mig. När han var ung och pigg gick vi timma-vis i skog och mark och bara njöt... Han har varit min trygghet i livet och nu finns han inte mer...

Han har sprungit iväg i skogen där uppe i himlen...

...och han har det så roligt...


tisdag 13 september 2011

Jag tar paus...

Jag tar lite paus, bara några dagar... Behöver vara för mig själv....

måndag 12 september 2011

Award!


Jag har fått en AWARD av finaste Rosenvante!Man ska svara på lite frågor och skicka den vidare till 5 bloggar som har mindre än 100 följare. Här kommer frågorna och naturligtvis oxå svaren:



Varför började du blogga?

När jag var mindre skrev jag alltid dagbok. När man blev lite äldre så slutade jag med det jag har nog saknat detta lite. Att jag började blogga var inget jag hade tänkt utan jag liksom bara blev med blogg en dag! Att folk läser min blogg är naturligtvis jättekul och att kunna sprida vidare information är ännu roligare. Mitt syfte med bloggen är ju bland annat att skriva om EDS men oxå om allt som gör livet värt att leva!

Vilka bloggar följer du?

Alla möjliga, mest bloggar som handlar om stickning. Fast allra mest så är jag intresserad utan människan bakom bloggen. Folk som skriver om vardagliga ting alltså. Gillar inte när det bara är om en enda sak, då blir jag ointresserad. Jag följer väldigt många bloggar men jag har ju tid till det oxå!

Vilken favoritfärg har du?

Gillar nog alla färger. Kan säga att dagens mode där allt ska vara vitt kanske inte är min smak riktigt. Jag mår dåligt om jag inte har färg runt omkring mig. Helst vill jag ha orientaliska färger, då mår jag bäst (kan säga att jag försöker ha det så i mitt sovrum)!

Vilka favoritfilmer har du?

Jag är urdålig på att titta på film... De filmer som jag senast såg är de filmer som jag ser ihop med Emmy, barnfilmer alltså... Tittar gärna på tv och då blir det tv4fakta och någon bra dokumentär. Jag är nog en väldigt trist person, haha!

Vilket land drömmer du om att besöka?

Har alltid fascinerats av Kinas mystik så det är nog det landet som kommer etta på min lista. Annars skulle jag gärna åka tillbaka till USA, inte för att det är mystiskt direkt men för att jag verkligen gillade detta land.

Nu ska jag skicka denna AWARDEN vidare till:

Att leva med EDS (eller Anna D som jag kallar henne)

Stina mitt i livet

Frunatmaken´s blog

Disas hantverk

Lejonkvinnan

Är ni avis på att inte DU fick en Award, kom och ta en bara!

Är jag helt knäpp?

Ja det kan man verkligen undra... Jag har liksom trott att jag har skrivit inlägg men det har jag ju inte gjort! Det är ju så man blir lite rädd för sig själv...

Igår var det en galen dag på många sätt. När hemtjänsten precis skulle gå så kom en kompis till Emmy in i hallen och klädde av sig jackan.
"Vad gör du här?" frågade jag.
"Jag ska ju leka med Emmy!" sa hon och såg ut som om jag var helt ko-ko som frågade detta.
"Ja men Emmy är ju i Eksjö!" säger jag...
Stackars flicka, hon blev precis förstörd över att ha tagit fel... Saken är den att hennes mamma hade släppt av henne utanför och åkt vidare till sitt jobb så flicke-stackarn blev allt lite undrande hur hon skulle göra.... Jag ringde till Eksjö och allt löste sig, hon blev hämtad av Emmys pappas sambo efter en stund!

Sedan skulle jag skriva ett inlägg och världens åskoväder bröt ut! Det regnade så in i Norden och det blev som vanligt översvämning utanför på vägen (inte vid vårt hus tack och lov!) så jag hade lite att titta på när bilarna kom och åkte rätt in i den stora pölen utan att ha sett den. Tala om att de blev helt snopna över att hamna i en lite sjö!

Sedan var jag helt off på kvällen, gick och la mig redan vid klockan åtta... Idag borde jag väl vara utsövd eller hur? Jag kan säga att det var skönt att sova så länge men jag hade kunnat sova hela dagen tror jag. Det var iallafall mysigt att vakna omgiven av alla djur runt om mig. Att ha en mys-stund på morgonen är det bästa jag vet!

fredag 9 september 2011

"Hittepå" sjal...

Som ni vet så är jag urdålig på att läsa mönster, det blir som rena rama kinesiskan framför mina ögon! Därför gör jag ofta grejer efter eget "hittepå" om man säger så. Denna sjal är en sådan "hittepå" sjal som är stickad i merinoull/akryl, ett underbart skönt garn! Mönstret är inte så himla avancerat som ni ser, jag har inte ens räknat varven emellan utan gått på känsel!


Buddha tyckte oxå den var otroligt skön!


Den är inte blockad än så den blir nog en aning större, just nu är den i en perfekt storlek men lite större gör ingenting.


Har avslutat med an volang genom att sticka en rät, ett omslag på rätsidan och sedan maskat av på avigsidan och låtit omslagen bli hål. Man ser det inte på kortet men kanten blir så himla fin på det sättet.


Nu är det bara att börja med nästa projekt!

torsdag 8 september 2011

Har jag åkt rally???

Nä inte direkt men jag åkte färdtjänst igår... Kan säga att efter den lilla rondellen i Solberga började jag må så jäkla illa... Inte för att han körde som en galen rånare, utan för att jag är så jäkla känslig för detta med stötar, gupp och svängar så det inte är klokt. Kom fram till min kompis helt kallsvettig och illamående så jag trodde att våran trevliga förmiddag skulle bli precis tvärtom...

Jag kunde ju ha sagt något men när man väl börjar må pyton så är det inte det lättaste att få fram ett ord. Nästa gång ska jag säga till när jag beställer bil att de får köra i snigelfart!

Jag hade dock en underbar stund, illamåendet gick över, jag blev förvisad till den sköna soffan med kuddar kakom ryggen och skulle bara vara stilla medans husets ägarinna lagade den godaste mat jag ätit på länge... Kycklinglår med vitlök och någon sorts tomatsås. I denna sås var det stekt fläsk (fläsket stektes för sig och lades i sist typ) och det var det som blev pricken över I:et... Jag åt och åt och åt lite till, till sist kändes det som om jag skulle spräcka min korsett!

Pappa kom och hämtade mig sen och han körde som en gud hem, sakta och försiktigt... Idag har jag världens huvudvärk, det spränger som om jag hade tusen grader i feber ungefär... Typiskt när handläggaren för hemtjänsten ska komma... Eller kanske inte?

onsdag 7 september 2011

Vad är smärta?

Ja det kan man ju undra faktiskt. Jag fick en fråga hur man vet vilken smärta som är vilken och jag ska göra ett försök att förklara. Vi kan börja med att skriva att ALL SMÄRTA ÄR ETT SÄTT FÖR KROPPEN ATT SÄGA ATT NÅGOT ÄR FEL! Tänk på det nästa gång ni går med en hejdundrande värk någonstans som inte vill ge med sig!

Inflammatorisk smärta: Inflammation har väl de flesta haft, detta är ofta det som händer om man har överansträngt sig. Smärtan är lite akut, har man tex en inflammation i en axel så är det som om någon har satt eld på den! Området känns oftast varmt och man kan få feber. Många fixar sina inflammationer med kortisonsprutor men själv tror jag att det är bättre att vila sig frisk. Har man problem med sina leder så kommer inflammationer ofta som ett brev på posten... Medicin man kan ta mot detta är ex Voltaren, Diclofenak, Ipren... (Själv äter jag Orudis).

Nervsmärta: Har du någongång kört i armbågen i en kant och fått så jäkla ont aå man nästan kan dö? Det är en sorts nervsmärta... Nervsmärta är den jäkligaste smärta som finns (enligt mig iallafall) för den går inte helt och fullt att medicinera. Smärtan kan vara mycket olika tex att det känns som att bli borrad med en borrmaskin i kroppen eller att bli stucken av en massa nålar... När en nerv är blockerad ger den ifrån sig en massa andra symtom oxå. Är problemet i en arm så kan armen domna, det "surrar" eller sticker i armen eller att man förlorar känseln överhuvudtaget. Nervsmärta kan du inte massera bort... Tyvärr! Medicin mot nervsmärta är Lyrica bland annat.

Annan värk/smärta: Ja, hur många har inte muskelvärk? Hur många som helst...  Det är vanlig smärta. Jag brukar tänka att vanlig smärta biter morfin på ( i mitt fall, andra kanske tar en alvedon mot sin värk).

Lite om hur JAG uppfattar de olika sorters smärtorna alltså. Andra kan känna och tycka annorlunda.

tisdag 6 september 2011

Städa, städa varje.... tisdag?

Jo så är det hemma hos mig. Hemtjänsten kommer och städar varenda tisdag och ingen blir gladare än jag för innan de kommer så ser mina mattor ut som håriga ryamattor, efteråt ser man att det är alldeles vanliga gångmattor utan någon som helst "rya" i sig från början...

Inte nog med att hemtjänsten kom idag, en annan städtant kom efter hemtjänsten, nämligen Marie! Egentligen är hon min ledsagare men jag har ju tänkt i typ 10 år att jag skulle städa mitt förråd och min klädkammare så jag frågare henne lite milt om hon kunde tänka sig att städa lite och tänka sig att det gick alldeles utmärkt!

Dock så kommer nog stackarn att bli sjukskriven efter den pärsen det var att bära och kånka på all jäkla skit jag hade... Jag är sååå tacksam över att Marie hjälpte mig, ÄNTLIGEN kommer jag att få ordning, ÄNTLIGEN!!! Fast vi blev inte färdiga idag, vi körde bara förrådet, klädkammaren (som är värst) tar vi nästa torsdag...

Jag hade tänkt att klädkammaren skulle bli ett sticke-rum! Hur kul låter inte detta? SKITKUL!!! Jag hoppas verkligen att detta är genomförbart som jag har tänkt det, i värsta fall får det bli något mitt-i-mellan och det är tusen gånger bättre än vad det är idag...

TACK MARIE!!! Jag längtar redan till nästa torsdag...

Detta med smärtlindring...

Känner mig en aning tjatig men nu ska jag skriva (IGEN) om smärta, värk och mediciner... Kan oxå bli ett och annat ord om eländes elände så är du trött på att läsa bloggar som handlar om tråkiga saker så kan du sluta läsa nu!

Detta med värk är inte det lättaste... Alla som har värk 24 timmar om dygnet vet hur det sliter på både kropp och själ, man tappar minnet (av att värksignalerna stör allt annat), man blir sur, man blir trött och ibland kan man bli sjuhelsikes arg... Ibland kan man vara glad oxå men detta beror endast på att du antingen är smärtlindrad eller är omgiven av dina käraste vänner.

Jag har ju en väldans tur med detta med smärtlindring... Kanske låter väldigt konstigt när jag snackar om min jäkla värk jämt och ständigt men så är det. Saken är den att jag har 3 olika sorters värk (Det finns bara tre olika sorter). Nervsmärta, inflammatorisk värk och värk för övrigt... Har man alla sorter kan ni ju bara tänka er att det inte är det lättaste att hitta medicin som hjälper. Därför har jag tur som har en läkare som fixar så mitt liv iallafall blir någorlunda uthärdligt.

Jag kan inte bli smärtlindrad till fullo, tyvärr... Min smärtläkare i Eksjö sa att om de skulle blockera alla nerver som var ikläm så skulle jag se ut som en nåldyna! För att blockera EN nerv krävs det 12-13 sprutor... Det Hejco ska göra sen är att BEDÖVA en nerv, en helt annan sak alltså. Fungerar det är det ju jättebra förutom att bedövningen inte sitter i för evigt utan att du får springa och få en spruta med kanske en månads mellanrum...

Sedan är det olika för olika personer. I natt testade jag ju Ketogan men jag blev inte imponerad alls... SÅ olika människor - olika mediciner! Alltså kan det inte vara lätt att smärtlindra någon, speciellt när personen har som jag har-tre olika sorters smärtor... Iallafall tycker jag att läkare inte ska vara så enkelspåriga vad gällande smärtlindring. Alla är vi olika, alltså är smärtlindring oxå väldigt individuellt!

Hoppas ni inte dog av tristess när ni läste....

måndag 5 september 2011

Läkarbesök...

Idag var det dax att träffa min käre doktor, Hejco Schlesinger. Jag berättade för honom vad som hade hänt och precis hur det kändes och han kunde genast säga att det troligtvis hade att göra med kota 5, 6 och/eller 7. Röntgen om några dagar kanske kan berätta vad som har hänt, vi får väl se. Alla nerver som finns i det området är iallafall påverkade eftersom jag har symtom över hela kroppen...

Fick ketogan att ta vid behöv eftersom oxynormen inte hjälper fullt ut. Vi ökade inte upp plåstret, jag ville hellre ta vid behov om nu värken ger sig (inte troligt men man kan ju hoppas). Jag tänkte testa ketogan till natten så kanske jag sover som en liten nallebjörn!

Efter röntgen ska vi kolla lite hur vi ska smärtlindra det hela. Hejco pratade om att bedöva nerven... Hjälper det så är det ju superbra! Jag är så jäkla rädd för nålar men hjälper det så är det väl värt ett stick. Jag hoppas att det INTE gör ont...

Någon som har gjort detta, att bedöva en nerv?

lördag 3 september 2011

Garnet är slut!

Fastän jag har MASSOR med garn så är jag helt förtvivlad över att garnet från Agnetas vävbod inte har kommit än... Nu måste jag ju ta enm paus med koftan som är så superduperrolig att sticka... Suck suck.. Så i väntan på mitt paket satte jag mig och försökte klura ut hur man stickar spetsstickning. Blev jag klokare? Kanske ett gram eller nåt...

Spetsmönster är nämligen rena rama grekiskan för mig, varför ska det vara så svårt att få in det i mitt huvud? Ärligt talat så gjorde jag ett försök igår men det blidde ingenting för jag drog upp hela skiten, antalet maskor stämde inte... Jag får nog sätta mig och verkligen klura denna helgen för jag VILLVILLVILL lära mig detta! Får kanske förbereda mig med 12 koppar kaffe, 4 glas C-vitamin och en STOR påsen godis, då kanske det skulle funka?

fredag 2 september 2011

Ett bekant telefonnummer...

Igår kväll ringde det... Det var ett nummer som kändes bekant men ändå så "ute i fjärran" på något sätt. I andra ändan av luren fanns en bekant röst, den tillhörde en gammal kompis som jag lärde känna när Gibson var valp. Denna kvinna hade oxå en hund som då var ett år ungefär och våra hundar började leka med varandra.

Efter alla dessa år har mycket hänt... Hennes hund fick avlivas för några veckor sedan, han blev lite över 15 år gammal! Hon är numera skild och runt henne är enbart kaos... Trots att det är många år sedan hon och hennes man gick skilda vägar så är allt helt infekterat av gammalt var... Lustigt hur en människa kan manipulera barnen så de inte pratar med sin mamma!!! Jag fattar ingenting och det gör inte min stackars väninna heller. Hon vet inte vad hon har gjort för fel helt enkelt...

Det var roligt att prata bort ett par timmar även om det vi pratade om var tråkiga saker. Ibland måste man helt enkelt prata om sådant oxå. Nu håller jag på med lite matlagning. Potatis, snitzlar och brunsås, ingen gourmetmat här inte! Bara man blir mätt och det går att få ner utan att klökas så är det helt okej. Sen ska barnet på taco-fest och jag får en kväll i ensamhet. Det blir en kväll med tv:n tror jag...

torsdag 1 september 2011

Operation KASTA!

Iallafall så organiserar min hjärna den största "operation kasta" sedan jag flyttade hit! Varför har jag då inte gjort detta innan, jag har ju bott här i snart tio år? Jo så här är det: under alla dessa år har jag mått mer eller mindre pyton. Mår man pyton så är inte städa och slänga det första man tänker på eller hur. Nu känns det iallafall som om jag verkligen VILL ha det snyggt i förrådet, jag VILL organisera allt snyggt iordning....

Mitt i all organisation glömde jag visst bort att kroppen inte vill organisera på MITT sätt längre.... Fasen oxå! Just nu behöver jag verkligen en betjänt... Någon som vill jobba gratis?

Visst blir man förbannad när hjärnan redan har gjort saken klar och kroppen inte ens orkar börja... Så trött jag blir på detta.  Men det är bara att organisera om hela skiten och ta det i kroppens takt... Lite, lite, lite, lite i taget så ska det banne mig gå vägen. Jag ger mig ALDRIG!

Ett litet tillägg angående de sidorna om garn som fanns i gårdagens inlägg: Att beställa från det Turkiska går hur bra som helst, man handlar med sitt visa-kort och grejerna kommer efter bara 3 dagar typ. Jag brukar kolla kursen på US-dollar först och räkna ut hur mycket det kommer att kosta, nu är dollarn så låg så passa gärna på att handla MASSOR!!! Glöm inte bort att de alltid har super-rea på TISDAGAR, det är då man ska passa på. Hoppas ni vågar shoppa loss....