tisdag 5 juli 2011

Imorgon är en ny dag...

Jag är lite deppig... Ungefär lika grå inombords som himlen var innan. Varför? Vet inte... Eller gör jag? Kanske... Jag är trött, trött på att vara trött, trött på att vara full av värk varenda jäkla minut av livet och trött på att livet inte blev mer än såhär...

Jag antar att man ibland måste vara grå, sorgsen och deppig, hur vet man annars när livet är bra och roligt? Iallafall så uppskattar man det roliga mycket mer om man vet hur det är att ha INTE roligt... Livet går ju upp och ner så detta var väl väntat men jag har inte lust att vara deppis, det är sommar och jag vill ha kul! Faktum är att den där akupunkturen har gjort att flera saker har börjat bubbla under ytan, jag började känna av mina "nerver" när jag började med detta.

När jag mår så här så vill jag inte prata med folk, så har det alltid varit. Om nu någon har kännt sig bortglömd så vet ni nu varför... Vad gör ni för att själen ska få ro? Alla har ju olika trix så det vore kul om ni ville skriva ner era "huskurer" mot deppighet.

Imorgon är det dock en ny dag och jag ska (tillsammans med hela min familj) åka och hälsa på min bror i Borås! Det ska bli kul, innan vi ska hälsa på broder så blir det en tur till Knalle-land, naturligtvis är min ekonomi lika deppig som jag själv men titta går ju... Min bror är en glad och sprallig "liten" kille på 41 år, jag tror aldrig han blir vuxen i sinnet! Sedan ska vi naturligtvis inte glömma bort brorsans katt som heter Tissen, han är lite hjärnskadad på något sätt (tror vi) för han kan inte använda frambenen så bra. Han hoppar upp i en soffa som en känguru hoppar!

Detta ska kanske få mitt sinne att bli lite mera lättsamt hoppas jag. tyvärr kan man ju inte trolla och uppåt-piller äter jag redan så det är bara vänta och se antar jag... Tack för att ni därute står ut med mig, KRAM till er ALLA!

Var är sommaren?

Det är grått ute... Var tog solen vägen? Ja, ja... Det regnar ju inte (än) iallafall...

Vilken morgon...

Vaknade att barnet mitt sa så här: "Mamma, klockan är kvart i tio!". Till saken hör att jag skulle varit uppe redan vid halv nio och trodde faktiskt att klockan var ställd! Fis oxå...
När jag vaknade så var jag ihoprullad som en kåldolme och inne i denna kåldolme fanns en otroligt svettig kropp vars hjärna hade drömt en mardröm...

"Jag var i ett hus, ett jättegammalt hus... Ett hus som där tiden har varit helt stilla i flera år. Jag och två till hade gått dit för att kolla in huset lite. Vägen dit var rätt lång och komplicerad så vi sov över där. Mitt i natten kommer de som ser huset som sitt, KNARK-KUNGARNA! Naturligtvis upptäcker de oss och tvingar oss till att aldrig berätta något. Vi flyr därifrån...
Tre månader senare går vi dit igen. Inte kan vi ha sådan otur att dessa kungar kommer dit en gång till, tänkte vi men ack, ack... Mitt i natten kommer de IGEN och de är inte nådiga mot oss direkt. Mitt i tortyren vaknar jag..."

Inte konstigt att man vaknar helt genomsvett... Det är tisdag och min städdag och jag borde alltså ha varit uppe ett tag för att förbereda. Idag fanns ingen tid till sådant... Allt gick ju bra ändå, det gör ju det men det känns bättre om man är vaken när någon kommer!