måndag 20 december 2010

Jag har varit SÅÅÅ nervös!!!

Jag har väntat och väntat... Hela jäkla eftermiddagen gick och ingen ringde... Blev så jäkla nervös ett tag så jag trodde att jag både skulle spy och svettas ut hela Östersjön på samma gång.

Saken var ju den att just ikväll skulle Emma spela julspel i missionskyrkan... Typiskt eller? Väntade in i det sista men inget samtal. Bytte till vibration på mobilen och åkte. Då var alltså klockan lite innan 18:00.

Satte mig i bänken och tittade på julspelet med handen på mobilen så jag absolut skulle känna det hela. Dessutom hade jag satt vibrationen på högsta så risken fanns att jag skulle trilla ur bänken när det hela började. Men inget hände, tyst som i graven...

Efteråt fikade vi... Hade hunnit slänga i mig en kopp kaffe plus en jäkla massa kakor som faster Pia hade med sig när jag kände att nu jäklar rör det sig i min kofta, DET RINGER!

Haltade så fort jag kunde bort från alla högljudda ungar för att hitta en någorlunda stillsam miljö att svara på. Det var en veterinär och hon lät väldigt formell.... "Fasen, det är kört" hann jag tänka flera gånger innan hon sa att Gibson hade vaknat för en halvtimma sedan!

DÅ STANNADE NÄSTAN MITT HJÄRTA!

Hon berättade att hon ALDRIG hade varit med om att tömma en hund på så mycket var... Uppskattningsvis var det nog nästan en halv liter.... Kan ni fatta hur ont det måste ha gjort?! Hon sa att det såg ut som om han var lättad över att slippa detta hemska! De hade märkt medans de höll på att ju mer de fick bort desto bättre fungerade Gibsons hjärta och andning. Hua så hemskt!

Nu hade han fått ett nytt drän nere mellan snutten och revbenen (ja ni fattar väl) så det ska rinna ut denna gången. Det som är ett problem nu är att han är så svullen i skinnet på hela den sidan. Det är bara att hoppas så det läker ordentligt nu, hon berättade att det som kan hända är att vävnaden kan dö. Fast då fanns det visst några kompresser eller nåt... Det får vi ta OM det händer!

Nu har jag alltså fått min julklapp! Att Gibson klarade detta är det bästa som kunde hända. Han har en lång väg kvar men jag ser positivt på det hela. Sen är jag ju ER evigt tacksam... Alla som har hållit tummarna ihop med mig... Jag är rörd över eran med mänsklighet (eller hundslighet eller hur man nu säger!). Kunde Gibson prata så skulle han oxå tacka er det lovar jag!

Gibson får stanna...

De har ringt från djursjukhuset. De hade gett Gibson smärtstillande plus ny antibiotika under natten och det svullna hade väl gett med sig lite. De pratade dock om att det var en inflammation i underhuden och att detta blev nog inte så himla enkelt...

De vet nämligen inte riktigt hur de ska operera detta... Dessutom är han full med bakterier så han måste vänta till sist idag... Jag kommer inte att få hem honom idag eftersom det troligtvis blir ett lite större ingrepp...

Trots allt detta är han frisk som en nötkärna. De har kollat honom ordentligt och ett litet leverprov var lite, lite förhöjt men det var en fis i rymden! En positiv grej mitt i allt negativa...

Jag saknar min älskade vän så det inte är klokt... Jag ber till högre makter att han ska få komma hem och bli frisk.

DU FATTAS MIG!  Kom hem snart är du snäll...

(bilden är tagen dagen innan det hemska hände...)