Dagens Buddha och dagens Gibson!

Jag kan säga att jag inte är någon som gillar kläder på djur om det nu inte är för att de fryser vintertid men detta var ju för gulligt:

Lille Buddha i en utstyrsel som ett gosedjur (en chihuahua) har haft på sig.

Jag tror faktiskt inte han gillade det och som ni kanske förstår så tog vi av den direkt efter att kortet togs. Men söt är han allt!

Sen har vi dagens status på Gibsons sår:

Här ser det kanske lite kletigt ut men det är för att jag precis har tvättat det. Inte mycket sår kvar alltså, matte jublar!

Dagens Buddha!

Hej mamma! Är du här?

Jag ligger här och kollar lite...

Fotöljen är så bekväm, så där lagom mjuk och skön... Jag känner nästan att jag blir lite pömsig...

Om jag tar tag i mammas finger kanske jag kan hålla mig vaken!

Nä, det funkade inte... Snark...

Här får ni en bild på dagens sår-status:

Visst har det blivit fint! Jag är så tacksam över att det håller på att läka nu, det har tagit tid men äntligen kan man se att det håller på att dra ihop sig. Det vätskar sig lite så jag får massera flera gånger om dagen under såret så att sårvätskan kommer ut.

Med tanke på hur såret har sett ut så är detta en baggis!

Ser ni att håret håller på att växa ut? Dock trodde veterinären att själva bettet kommer att förbli hårlöst men vem bryr sig om det? Inte jag iallafall. Med tanke på att det fanns en risk att han inte hade klarat sig alls (se nedan) så struntar jag i om han blir lite hårlös!

(Gibson är gammal, 13,5 är en hög ålder för en så stor hund. Detta var en risk... Sedan har Gibson ett blåsljud på hjärtat, en klaff i förmaket fungerar inte som det ska. På grund av detta fanns det en risk att han skulle dö vid sövningen. Sedan hade han en väldans tur, varbölden var så nära att brista, hade den gjort det och varet hade kommit ut i blodet så hade han fått blodförgiftning. Gibson hade tur...och jag tackar de högre makterna för det)

Sårstatus

Nu ska jag visa bilder på Gibsons sår, är ni kanske lite äckelmagade så strunta i att titta!

Första bilden visar såret hur det såg ut dagen efter själva bettet. Hålet i mitten är där hörntanden gick in. Alltså det enda egentliga hålet som blev efter bettet. En baggis kan man ju tycka men det blir oftas alltid mer skador än det lilla som syns... Ett hundbett är ALLTID infekterat, tyvärr. Plus att det blir kross-skador i huden..

Här ser ni hur kross.skadorna har gjort att cirkulationen förstörts. Detta gör att det först blir svart och sedan under det svarta finns en massa gegga... Här ser ni tydligt hur den andre hundens bett har tagit! Det stora såret är framtänderna och det lilla är baktänderna...

Här är då dagens status på det hela... Det svarta på det stora såret hade släppt och hängde i en stor skinnflik... Huuuäää.... Jag fick ta ett rakblad och ta bort det. Under kommer ny hud så småningom.

Knappt man kan fatta att ett bett kan ge sådana skador, jag trodde inte det heller måste jag säga... Nu vet jag hur illa det verkligen kan bli... Dock så ser jag att det kommer en ljus framtid så småningom... Det kommer att ta tid att läka detta naturligtvis men idag har Gibson börjat att klia sig (försöka iallafall, han når ju inte!) och det är ju ett gott tecken!

Nu väntar jag bara på att jag ska få mina pengar. Har jag inte hört något av dom fram till måndag så kommer jag att kräva pengarna på tisdag eller så blir det en anmälan. Jag har pratat med dom flera gånger och dom kunde inte fatta att det blev så dyrt! Två operationer och två nätter på djursjukhuset, naturligtvis blir det dyrt!

Jag är så glad över att det finns djursjukhus, de har varit fenomenala i Jönköping! Har kunnat ringa när som helst och fråga om saker och de är otroligt snälla mot djuren. Nu väntar jag bara på bakterieprovet som troligtvis är klart på måndag. De kunde än så länge bara se att det var massor av baciller i såret men inte vad det var för sort.  Dock tror de att det är rätt antibiotika ändå, det har ju blivit bättre!

Tack till er för alla goa kommentarer och tips! Ni är guld värda ska ni veta!

Jag har varit SÅÅÅ nervös!!!

Jag har väntat och väntat... Hela jäkla eftermiddagen gick och ingen ringde... Blev så jäkla nervös ett tag så jag trodde att jag både skulle spy och svettas ut hela Östersjön på samma gång.

Saken var ju den att just ikväll skulle Emma spela julspel i missionskyrkan... Typiskt eller? Väntade in i det sista men inget samtal. Bytte till vibration på mobilen och åkte. Då var alltså klockan lite innan 18:00.

Satte mig i bänken och tittade på julspelet med handen på mobilen så jag absolut skulle känna det hela. Dessutom hade jag satt vibrationen på högsta så risken fanns att jag skulle trilla ur bänken när det hela började. Men inget hände, tyst som i graven...

Efteråt fikade vi... Hade hunnit slänga i mig en kopp kaffe plus en jäkla massa kakor som faster Pia hade med sig när jag kände att nu jäklar rör det sig i min kofta, DET RINGER!

Haltade så fort jag kunde bort från alla högljudda ungar för att hitta en någorlunda stillsam miljö att svara på. Det var en veterinär och hon lät väldigt formell.... "Fasen, det är kört" hann jag tänka flera gånger innan hon sa att Gibson hade vaknat för en halvtimma sedan!

DÅ STANNADE NÄSTAN MITT HJÄRTA!

Hon berättade att hon ALDRIG hade varit med om att tömma en hund på så mycket var... Uppskattningsvis var det nog nästan en halv liter.... Kan ni fatta hur ont det måste ha gjort?! Hon sa att det såg ut som om han var lättad över att slippa detta hemska! De hade märkt medans de höll på att ju mer de fick bort desto bättre fungerade Gibsons hjärta och andning. Hua så hemskt!

Nu hade han fått ett nytt drän nere mellan snutten och revbenen (ja ni fattar väl) så det ska rinna ut denna gången. Det som är ett problem nu är att han är så svullen i skinnet på hela den sidan. Det är bara att hoppas så det läker ordentligt nu, hon berättade att det som kan hända är att vävnaden kan dö. Fast då fanns det visst några kompresser eller nåt... Det får vi ta OM det händer!

Nu har jag alltså fått min julklapp! Att Gibson klarade detta är det bästa som kunde hända. Han har en lång väg kvar men jag ser positivt på det hela. Sen är jag ju ER evigt tacksam... Alla som har hållit tummarna ihop med mig... Jag är rörd över eran med mänsklighet (eller hundslighet eller hur man nu säger!). Kunde Gibson prata så skulle han oxå tacka er det lovar jag!