In på terminalen, Charlote är en rätt stor flygplats så det var inte lätt att hitta rätt men vi gick till US airlines biljettlucka igen för att reda ut våra biljetter. Då går det upp ett ljus: MIN RULLSTOL ÄR BORTA!!! Herregud den lämnade jag ju innan jag gick på planet och de skulle gett mig den när jag gick ut från planet! Jag missade rullen!!! Ja, ja blir man förvånad? NEJ! Så det var bara att prata med de i biljettluckan om min rullstol oxå, om de kunde spåra den. Jodå det kunde de, den var kvar på gaten, den vi hade lämnat.
Så det var bara att traska vidare för att leta efter rullen... En annan sak som vi upptäckte var att dynan till rullen oxå var borta... Va fan är den? Då mindes jag att jag hade suttit med den i Frankfurt och när vi hade bråttom så hade jag helt enkelt glömt den... Ja, snart skulle vi väl glömma våra huvuden nånstans!!!
Gaten där rullen skulle vara hittade vi inte så vi frågade en gubbe som satt på nån sorts liten bil och körde folk genom flygplatsen. Han var så snäll så han skjutsade oss till rullen, tack och lov! Det var en jäkla bit att gå så vi hade tur att vi fick skjuts!
Här ser ni mamma och pappa medans de åker denna bil:
Medans vi står där och pratar efter att ha hittat rullen så ringer min telefon. Det är Janet som har läst mitt mejl!!! Hon säger att det inte blir några problem för dom att åka till Tampa,d et är bara en timmes bilfärd för dem så de kommer dit istället och hämtar oss! HALLELUJA! Lyckan är nu fullständig så vi går på planet till Tampa, trötta som fasen men glada över att allt har löst sig!
Här är Emmy och jag innan planet lyfter. Vi var så trötta så vi somnade nästan direkt! Emmy somnade innan planet hade lyft!
Fortsättning följer...
