Hej mamma! Är du här?
Jag ligger här och kollar lite...
Fotöljen är så bekväm, så där lagom mjuk och skön... Jag känner nästan att jag blir lite pömsig...
Om jag tar tag i mammas finger kanske jag kan hålla mig vaken!
Nä, det funkade inte... Snark...
Här får ni en bild på dagens sår-status:
Visst har det blivit fint! Jag är så tacksam över att det håller på att läka nu, det har tagit tid men äntligen kan man se att det håller på att dra ihop sig. Det vätskar sig lite så jag får massera flera gånger om dagen under såret så att sårvätskan kommer ut.
Med tanke på hur såret har sett ut så är detta en baggis!
Ser ni att håret håller på att växa ut? Dock trodde veterinären att själva bettet kommer att förbli hårlöst men vem bryr sig om det? Inte jag iallafall. Med tanke på att det fanns en risk att han inte hade klarat sig alls (se nedan) så struntar jag i om han blir lite hårlös!
(Gibson är gammal, 13,5 är en hög ålder för en så stor hund. Detta var en risk... Sedan har Gibson ett blåsljud på hjärtat, en klaff i förmaket fungerar inte som det ska. På grund av detta fanns det en risk att han skulle dö vid sövningen. Sedan hade han en väldans tur, varbölden var så nära att brista, hade den gjort det och varet hade kommit ut i blodet så hade han fått blodförgiftning. Gibson hade tur...och jag tackar de högre makterna för det)