fredag 21 september 2012

Ibland dör telefoner när man bäst behöver dom...

Min hemtelefon har varit lite konstiga sedan jag skaffade bredbandstelefoni så att det händer mystiska saker med telefonerna hemma är jag van vid. Att det händer mystiska saker med mobilen är jag dock INTE van vid...

Igår åkte jag färdtjänst till stora staden Nässjö för att träffa min älskade ledsagare Marie. Precis efter att jag hade passerat 50-skyltarna så tappade den kontakten fullständigt... Tänkte inte mer på detta då Marie och jag hade lite annat för oss.

Först var vi på Ria-loppis. Vi hittade en massa fynd, Marie köpte ett par nästan nya Nike-promenadskor för nästan ingenting och jag hittade en MODCAT- kattlåda som de faktiskt skulle kasta på tippen så den fick jag alldeles gratis. Det enda felet var att locket var skadat i låset men man kunde köpa nytt som reservdel. Tror inte ens den var använd alls! En ny kostar 1195 så jag tror jag gjorde ett fynd...

Sedan gick vi till Nässjö läkarhus, jag skulle ta lite sprutor. Hejco var tillbaka efter att ha varit sjukskriven några veckor. Han fick en stroke 2010 och nu hade de hittat ett aneurysm som hade växt så nu har de satt in en stent så det inte ska bli någon mer stroke (förhoppningsvis!). Jag var så glad att han var tillbaka kan ni tro!!! Utan honom skulle nog livet kännas konstigt, han kan mig utan och innan och litar på mig till max.

Jag hade ju feber för ett tag sedan för att jag hade glömt mina orudis. Nu ska jag testa att äta kortison i en vecka för att se hur jag reagerar. Blir jag superduperbra så är det ju något inflammatoriskt som är fel och då skickar han mig till rematologen. Bara för att man har EDS så får man inte stirra sig blind på det, man kan ju faktiskt få andra sjukdomar.

Efter mina sprutor gick vi i ösregn till ett fik och åt goda mackor. Både Marie och jag äter enligt LCHF och gissa vad som händer när man inte är van vid att äta bröd? Magen protesterar hej vilt! Med värkande magar gick vi till apoteket och efter ett tag där så åkte Marie hem. "Jag klarar mig själv" sa då jag.

När jag kom ut från apoteket tänkte jag då ringa färdtjänst. "Hej min döda telefon, vill du ringa lite???" Det gick inte alls om jag nu inte skulle ha ringt 112, lite onödigt kanske... Så jag bad att jag skulle möta någon från Anneberg det första jag gör när jag kommer in på ICA. Gissa vad jag möter det första jag gör? Ett äldre par från Anneberg! Fick låna deras telefon och allt löste sig. Ibland är det bra att be, tänk på det.

När jag kom hem så fungerade telefonen igen, grrr.... Så idag har jag uppdaterat min kära lilla Nokia så detta inte ska hända mer, iallafall inte i år kanske...