söndag 20 februari 2011

Jag har en manlig förkylning!

Så säger pappa iallafall när han är sjuk... Alltså mår han lika dåligt som om han skulle föda barn. Inte för att jag tror honom men lite synd om honom måste man ju va!

Manlig förkylning eller kvinnlig, hur som helst så är jag så jäkla sugen på jordnötsringar! Är inte gravid (i så fall är det jungfrufödsel kan jag meddela!) eller så men sugen är jag... Var länge sedan jag åt just detta men för att tag sedan köpte jag ju en påse och blev frälst...

När jag var ung (typ nedre tonåren) så gick vi till en fritidsgård på fredagskvällen (tror jag det var). På den tiden var Magnus Uggla oerhört poppis och "Fula gubbar" spelades så det skrölade. Det såldes lite godis oxå, bland annat småpåsar med chips och jordnötsringar. Visst var dessa mycket godare än att köpa chips i stora påsar?

Iallafall så tror jag att mitt begär har att göra med minnen från förr... En annan sak som jag minns är när vi var små och cyklade till grannsamhället för att köpa godis. De hade en liten kiosk där en go och glad gubbe satt. Han hällde på godis, man fick mycket mer än man hade pengar till. Då fanns det godis som såg ut som små röda fiskar, spigg hette de... Dessa har jag inte hittat sedan dess tyvärr...

Varför känns det som om ALLT var godare förr? Var det mer kemikalier i? Jag har ingen aning men det är skumt...

Kan oxå berätta (på tal om ketchup) att Sigge är hemma från djursjukhuset nu! Idag fick han åka hem, något smalare men vid liv. Jag andas ut...

Tur man har djur...

Himmlen ute är blå, det är kallt som attan men solens strålar kan nog snart värma upp det lite. Jag har dock bara varit ute en mini-runda... Vaknade med an knaster-torr, öm hals plus ett huvud som var fullt av gult snor... Där ligger jag i sängen och tycker synd om mig själv medans jag febrilt försöker få fram saliv och svälja bort det värsta av torrheten...

Då känner jag något lite blött och kallt mot min hand. En Gibson-nos! Samtidigt hörs Buddhas "spinning" lång väg, han har hoppat upp i sängen och bägge djuren gör allt vad dom kan för att försöka göra mig på gott humör. Gibson tar nosen under min kropp och hjälper mig upp. Buddha kanske inte är så stark men hans värme och "knorrande" gör mig genast gladare!

Efter att jag har varit ute med Gibson och bägge djuren har ätit så sitter jag med min kopp kaffe vid köksbordet. Då hörs ett ljudligt MJAU............MJAAAAAUUUUU...MJAU...MJAU.

Börjar att smyga mot "mjauet"... Rör mig sakta mot sovrummet och nu ser han mig, han plan på att locka på mig lyckades! Öronen är bakåtstrukna och han försöker se var jag är över kansten på täcket.

Plötsligt far jag fram med handen och låtsas ta honom! Buddha hoppar upp på alla fyra och springer sedan mot soffan. Likadant där men nu tycker Gibson att jag inte ska jaga hans vän så han säger "VOFF"! Då får jag väl busa med Gibson då! Efter en liten bus med honom (här får man låtsas att jag försöker ta hans tassar, han blir hel-vild av detta!)så är det utdelningsdax. Godis alltså!!! Gibson vet minsann var godiset är, tack och lov så kan han inte öppna skåpet själv!

Bägge djuren är nöjda och glada och lugna efter lite bus. Vilken tur jag har som har sådana djur som Gibson och Buddha... Emmy är hos sin pappa och det är precis som om de vet att jag behöver uppmuntran! Vad skulle jag göra utan mina djur? Skrumpna ihop inombords tror jag...