söndag 9 oktober 2011

Om en katt och lyckan att ni finns...

Jag börjar med att tacka er för era kommentarer. Jag läser allt ni skriver och suger i mig som en svamp av era råd och tips men oxå när ni skriver om era bekymmer och livsöde. Att veta att man inte är själv är det bästa som finns, även om jag är själv här hemma så har jag en hel värld av vänner här ute på nätet! Ibland måste man dock skriva ett inlägg för att man ska få den insikten...

Nu till katten... Katten heter Tissen och är min brors. Idag kom han till min mor och far för en veckas "semester". Brorsan ska åka till Kreta och behövde katt-vakt. Tissen är allt en VÄLDIGT speciell katt, när han föddes fick han säkert syrebrist för han har en del svårigheter i livet. Balansen är kaputt, hans framben fungerar inte riktigt som de ska, det ser ut som han går lite på styltor. Han ser dåligt oxå så avståndsbedömning är inte det bästa... Han kan alltså inte hoppa som en vanlig katt utan både hoppar och landar med bakbenen, som en kängru!

Okej att han är kass på att hoppa, inte ger han upp för det! Han har lärt sig klättra istället!

Mamma och pappa ville inte att han gick in i "finrummet" utan satte för där. Tissens hörsel är väldigt bra och han stod i evigheter och lyssnade på klockan som hänger på väggen där inne. Pappa gick till slut och stängde av den.

Brorsan hade bytt foder (från en royal canin till en annan royal canin) men detta gick inte så bra... Tissen fick utslag bakom ena örat, det är därför han har en halv tratt på sig. Han skulle klia sig blodig annars!

Eftersom vi är lite löjliga med våra djur åkte vi hem till mig och hämtade mitt lilla katt-träd så Tissen skulle kunna kloa på nåt.

Han skuttade fram direkt, nosade på den ordentligt och sedan kröp han in.


Visst ser han ut att trivas den lille Tissen!