Var är den denna gången då?

Finns det fler människor än jag som alltid tror att jag lägger laddaren till mobilen på samma ställe varje gång men sällan hittar den? Fattar inte hur svårt det kan vara att lägga ALLA laddare på SAMMA ställe! Blä så trött jag blir...

Ps. Har hittat laddare till 3 andra telefonmärken (det kan ju vara bra att ha, he he...)...

Snälla ge mig en ny hjärna omgående...

Jag är ju vimsig som ni vet... När man är hemma alltid så är detta med veckodagar och datum helt förvirrat, men håller inte reda på någonting (iallafall inte jag)! Jag berättade ju att jag skulle in till gyn och göra den där cellprovsgrejen. Jag trodde att det var imorgon, har varit så jäkla nervös hela dagen för detta.

Nu kom min pappa och skulle gå med hunden, jag berättade att jag var så jäkla nervös inför morgondagen. "Men det var väl den 19:e du skulle dit?" säger han då... Kollar på almanackan som jag har framför mig i köket och som jag tittar varenda dag på. Jo, där står det den 19:e... Jag har alltså varit nervös ALLDELES I ONÖDAN!

Jag lider nog av allvarliga sviter av min EDS eller så är det medicinerna... Hjärnans minnescenter är nog helt ihopskrumpnat tyvärr... Vi brukar skoja om att alla sjukdomar härikring är tapetfabrikens fel, när jag föddes så släppde de ut massor med kemikalier, sedan blev reglerna hårdare och det byggdes olika filter. Det är säkert så att tapetfabriken är roten till min minnesförlust eller vad tror ni?

Vi var allt flitiga idag!

Förra gången vi hade stick-café så orkade ingen mer än jag att göra något alls och även jag la av rätt tidigt. Idag hade vi träff igen och nu var vi allt relativt flitiga allihop. Anette stickar på en handduk i bomull, mamma kör på sina raggsockor och jag gör ett plagg som man snurrar runt sig på något sätt... Jag kan inte förklara utan ni får nog allt se det när det är färdigt (om hundra år eller något sådant...).

Möttes av tre djur i hallen när jag öppnade dörren. Mysigt... Nu ska jag bara borsta tänderna så är jag färdig för sänggående. Imorgon ska de bägge rullstolsåkande "virrpanne-brudarna" till stan och göra gatorna osäkra. Man vet ju aldrig vad som kan hända när vi är ute, kolla in Anettes blogg så får ni se vad hon råkade ut för igår. Ja, inte har man långtråkigt direkt!

Mot en bättre kropp (och förhoppningsvis bättre minne)!

Varit på akupunktur idag. Hade jag inte kollat på min almanacka igår så hade jag glömt det oxå... Iallafall så hoppas jag att nålarna ska hjälpa min kropp att bli lite mer avslappnad. På köpet kanske jag får ett bättre minne?

Nu ska jag mysa med barnet som är på blixtvisit en natt. Jag agerar barnvakt förstår ni, fniss!

Ett litet förtydligande...

Jag HAR en STOR almanacka på väggen i köket och ändå blir det fel...

Någon som vill bli anställd som min personliga "komihågare"? Någon lön blir det dock inte tal om, sådant glöms direkt!

Jag är så FÖRBANNAD!

Jag vet att min blogg heter "Vimsiga mamman" av en viss orsak, Jag ÄR väldigt vimsig... Ibland finns det dock gränser tycker jag...

 Idag har jag glömt min dotters vårfest!!!

Jag är så jäkla ledsen så jag snart kräks! Jag blir så förbannad på mig själv så ni inte kan ana... Inget kan jag komma ihåg, inte ens om jag skriver upp det!

Nu tror jag att jag antingen går och drar en filt över mig eller ringer någon som kan antingen uppgradera min hjärna eller skänka mig en bättre begagnad...

Hur dum är jag då?

Jag har ju köpt presenter både kors och tvärs till alla som fyller år. Meningen är att vi ska dela ut paketen på kalaset imorgon. Nu har jag då "tänkt" lite... Det är inte bra att tänka alltid för jag kom på en sak:

Min bror och jag har bestämt att vi INTE ska ge varandra paket när vi fyller år...

Hoppsan... Ja ja... Tror jag får börja tänka lite oftare... Eller nä, jag kände hur jobbigt det skulle va...


Ps. Tack för alla positiva kommentarer angående min målning. Blev riktigt glad, tack! Ska försöka måla mera...

En trevlig sticke-kväll med inslag av trassel...

Förra gången vi stickade så fick jag dra upp allt jag hade stickat eftersom "mönstret var så konstigt" (?). Denna gången möttes vi av en hög med grönt trassel på Anettes arbetsbord. Det var början på sjalen hon började med sist vi träffades... Där var det oxå mönstrets fel, Anette hade helt plötsligt sett att mönstret var på fler varv än vad hon hade gjort, måste ha ändrats på något sätt!!!

Nu började hon om igen på denna gröna sjal, stickade en sisådär 6-7 cm och sedan visste hon inte var hon var... Ett "Vallgatan-syndrom" alltså. Detta menas att vi alla är lite vimsiga i detta huset. Anette har endast minne till att hålla reda på vad jag ska göra och jag har bara minne till vad hon ska göra... Tänk om vi bara kunde hålla reda på oss själva!

Lite stickat blev det nog ändå fast denna gången hade jag glömt kameran hemma. Kan säga att ni missade inte så mycket iallafall! Roligt hade vi ändå, även om det kanske inte stickades hejdlöst mycket. Huvudsaken är ju faktiskt att man träffas tycker jag!

Innan jag gick ner på stick-afton så låg jag och vilade mig i soffan och innan dess så hade jag besök. Det var en "gammal" arbetskamrat, Agneta, som tittade förbi. Hon hade med sig lite choklad och vi satt och pratade en stund. Det värsta var att idag var det inte någon bra dag för min del så jag vet inte om hon tyckte jag var alldeles under isen eller vad man ska säga. Jag uppskattar verkligen att folk kommer och hälsar på men de som kommer får vara beredda på att jag kan vara lika pigg som ett sänkt vrak på havets botten (som det har börjat växa sjöborrar på...).

Nu ska jag iallafall ta hunden ut på den sista rundan för idag och sedan ska jag lägga mig och hoppas att vädret är lite mildare imorgon (SNÄLLA!!!). Kram på er ALLA!

Dagens status:

Känner mig allmänt förvirrad... Idag känns det mer än vanligt som om hjärnan har lämnat mig. Finns det något bot eller är det kört? En transplantation kanske???

Vad smart jag är (eller inte...)!

Idag var jag helt förundrad över att jag kom ihåg att ringa till min doktor. Man får alltså ringa och knappra in sitt telefonnummer och sedan ringer de upp. Efter att man har knapprat in sitt nummer så läser de ju alltid upp vilket nummer de ringer upp en på.

DE LÄSTE UPP MITT PERSONNUMMER!

Vissa dagar är man visst mer vimsig än andra...

Blir man förvånad?

När man lever mitt liv så får man vara med om det mesta. Jag är nämligen en kvinna med världens otur när det gäller ALLT! Idag åkte vi alltså och hämtade kissemiss...

Här ser ni en mycket glad lill-matte!

Vi var mitt i skogen när det mycket oväntade händer (eller väntade med tanke på hur mitt liv är...)... Min kära mor kör bilen och helt plötsligt är vi i diket! MEN VA FAN! 

FDet kanske inte ser så farligt ut men bilen satt fast stenhårt, gick varken att backa eller köra fram, bilen bara slirade...

Fanns bara ett alternativ: RINGA PAPPA!

Pappa kom efter en kvart eller nåt och han hade grus med sig.

Dock gick det inte med grus så pappa körde fram sin jobbarbil för att bogsera upp min bil...

Det gick! Tala om att man blev glad, inte vill man sitta fast mitt i "ödemarken"!

Väl hemma såg Buddha Gibson och började låta som en STOR motor, en arg motor alltså... Inte bra...

Han har dock lugnat ner sig nu och ligger i Emmys knä och sover.

Det löser sig nog... Gibson har inte gått fram till Buddha en enda gång. Han vet att han inte får... Vill att kissen ska veta att Gibson inte är farlig. Det gör han nog vad det lider...

Vart tog JAG vägen?

Hur korkad kan man bli då? Här försöker jag byta bild till bloggen och så tänker jag mig inte för alls... Raderar den gamla bilden och ska då sätta in en ny.... som inte finns...

ALLA BILDER ÄR JU I DEN ANDRA, GAMLA DATORN!

Det blir snart en ny bild... När jag har klurat ut hur man får de säkerhetskopierade filerna in i denna datorn... Hjälp någon snälla????

Och så var det ju detta med den där turen man inte har...

Jag och tekniska maskiner = olycka och helvetes-jävla-skit...

Känner mig en aningens frustrerad just nu... Var och kollade min gamle dator och den var ju helt slut som dator... NATURLIGTVIS! Troligtvis fullproppad med virus, slö som en mördarsnigel var den...

Då tyckte pappa att jag skulle köpa en ny. Jodå, så fick det bli. Pappa betalar så länge och dottern för över pengar sedan, smidigt att ha en bank med sig! I paketet fanns en stationär dator plus tangentbord och mus.

(En liten parantes till det hela, dessa datorer de säljer är sådana som de bygger själva, alltså mycket bra saker!)

Åkte glad i hågen hem och plockade ihop allt på fem röda sekunder (eller minuter?). Tror ni jag kom ut på internet? Nä... Datorn hittade inte nätverkskortet...

Nu till en typiskt kvinnlig fråga: sitter nätverkskortet i min dator eller i mitt modem? Jag tror jag vet svaret men jag vågar INTE öppna käften! Så är du en riktig data-hacker SVARA!

Den vilda jakten på strumpstickan...

Dagen har verkligen varit lång känns det som... För en som lever sitt liv mest i soffan så kan stadsbesök plus stick-café bli en sak för mycket... Det var värt det iallafall!

Först måste jag förklara överskriften! Detta hände: Vi sitter alla och stickar och pratar som vanligt. Anna-Britt ska plocka upp maskor, hon stickar på ett par sockar och behöver därför flytta sin fotölj så hon sitter mera nära en golvlampa.

Då upptäcker hon följande: EN STRUMPSTICKA ÄR BORTA! Vi (läs de andra för själv satt jag lugnt kvar i soffan och såg på) började att leta. Först letade vi på alla möjliga ställen... Sedan letades det på alla omöjliga ställen! Efter detta tog alla paus och gned geniknölarna för att få fram var stickan kunde vara. Sedan letades det igen. Till slut sa vi att det måste ju helt enkelt vara ett spöke som flyttat på det! Anna-Britt fick låna en sticka av Anette och vi fortsatte sticka och prata.

Plötsligt säger Anna-Britt lite tyst: "Jag hade nog bara fyra stickor med mig..." Mycket riktigt... Den femte stickan som vi inte hittade hade hon aldrig tagit med sig och anledningen att hon hade kunnat sticka innan utan att fatta att den var borta var för att hon höll på med hälen! Tänk vad man kan vända upp och ner både på en lägenhet och ens huvud bara för att man letar efter en liten strumpsticka...

Nu är jag så jäkla trött så jag somnar snart med datorn i knäet! Imorgon är en annan dag, då skriver jag om mitt stadsbesök, nu är det sängen...

Det är mörkt...

Somnade på soffan och vaknade vid 16:00.... Eller var det mitt i natten? Mörkret hade redan börjat smyga sig på så jag var förvirrad där en aning!

Idag har jag varit slöare än slöast... Känner mig som världens största zombie just nu. Vet inte om det beror på vädret eller min sjukdom men segt är det!

Jag har funderat mycket (är nog därför jag är trött) på livet och hur jag vill ha det i framtiden. Just nu är mitt liv en aning suddigt och vimsigt och jag skulle gärna vilja rätta till det lite men hur? Att hitta den där extra lilla kraften som man behöver för att få struktur är inte det lättaste när all kraft går åt till att bara leva. 

Visst kommer man i olika skeden i livet när man helt enkelt måste stanna upp och stämma av läget på något sätt. Vem är jag? Hur vill jag ha det? Hur ska jag uppnå det jag vill? Verkligen svårt...

Ibland är man smart (inte)...

Barnet följde med faster för att titta på "Peter Pan" som är någon sorts kringresande musikal. Jag tror det är så iallafall... Hur som helst så kvittar det för detta inlägg handlar inte direkt om detta.

Efter att barnet åkt funderar man "hur ska jag tillbringa dessa timmar all by my self på bästa sett?" Eftersom jag älskar att bada så hoppar jag genast ner i badkaret.

Ligger där länge och väl och när jag kommer upp så tar jag och först smörjer in kroppen med barnolja och sedan vanlig lotion. Jag är en riktig torris och ju kletigare desto bättre!

Nu till den inte så smarta saken... När jag kommer ut ur duschen, lagom kletig och fin så får jag för mig att borsta hunden... Men hur tänker man då? Alla hårstråna satte sig så fint fast på den lagom kletiga huden...

Efteråt fick jag dammsuga hunden, halva lägenheten och mig själv. Jag fick till och med dammsuga mitt hår! Nu ska jag försöka lära mig att tänka innan jag gör något... Det blir svårt tror jag...

Mer hmmm....

Blogger verkar ha fått fnatt oxå... Eller är det min dator? Kommer inte in på en enda blogger-sida.... Jaha... Jag kommer alltså att titta in till er när fnattet har lagt sig...

Hmmm...

Idag fick jag TVÅ brev från försäkringskassan med precis samma innehåll i... Har de fått fullständig fnatt eller???

Växeln, hallå, hallå!!!

"Hej, har jag kommit till sjuksköterskan?"

Det är en knarrig gammal kvinnoröst i luren...  "Nej, sa jag"

"Då kan jag väl inte lämna ett meddelande om att jag behöver blöjor?"

Tyvärr så är mitt nummer väldigt likt sjuksköterskans och jag vet inte hur många gånger som jag har fått förklara att jag minsann INTE kan hjälpa dom med varken blöjor, högt blodtryck eller mediciner...

Öh?

"Mamma, vet du, vi har studiedag imorgon!"

ÖÖÖÖHHH???? Jaså....

(Måste sms:a mitt extraminne Lisa...fan att jag inte kan hålla reda på nåt!!!)