söndag 3 april 2011

Det börjar bli lugnt...

Faktiskt så märker man att redan efter dessa få dagar  börjar ett lugn infinna sig. Tufsan sitter i fönstret i Emmys rum och Buddha ligger i Emmys säng. Helt tysta är de förutom att Buddha säger "prrr" lite tyst då och då. Precis som om han vill säga "det är lugnt gumman, jag är här hos dig".

Idag har avmaskning stått på programmet. Man kan ju tänka sig att Tufsan ska strula och Buddha sköta sig galant men faktum är att Tufsan svalde sin tablett i ett nafs och Buddha spottade ut den hundra gånger... Till slut fick jag mosa den och blanda den med mat. Inte blev det bättre, han spottade ut det oxå men åt upp det sen när han hade inspekterat det ordentligt... Kanske var det dumt att ta det jag hade hemma, hade väl varit smidigare med en spruta med pasta i typ... Ja ja... Man lär sig så länge man lever...

Om ni undrar varför jag avmaskar dom så är det så att Tufsan har varit halvt om halvt utekatt så man vet ju inte. Jag tar det säkra före det osäkra!

Nu ska jag krypa ner i sängen och myspysa! Godnatt på er ALLA och ett varmt tack till alla kommentarer jag har fått nu, jag blir så himla glad ska ni veta! KRAM!

Kärlek vid första ögonkastet!

Barnet kom ju hem igår, nyfiken som sjutton över den nya kissen. Tufsan var dock inte lika nyfiken, hon var helt slut! Hon låg bakom sängen hela dagen... Troligtvis hade hon haft en hård natt med buddha... Så Emmy fick vänta och vänta och vänta...

Innan Tufsan kom ut så passade hon på att mysa med Buddha:

Kolla killen, är han inte ljuvlig (och så börjar han bli STOOOR!).
Mycket mys senare och massor med dataspel så kom hon ju fram till Emmy som låg i soffan. Dock gick hon och gömde sig en liten stund till för hon blev lite snopen över en ny människa i familjen!

En stund senare tror jag att all kärlek var besvarad från alla håll! Här har ni en bildkavalkad från Emmys första mys med Tufsan:







Visst är det underbara bilder!

Idag har myset fortsatt. Hon har vågat gå här inne nästan obehindrat, lite snarrädd är hon än men det är mest för höga ljud.
Emmy undrade lite försiktigt om det var meningen att vi skulle behålla henne? Hon var nog rädd för att jag skulle säga att hon inte kunde stanna...
"Klart hon ska stanna!"
Emmy tittade på Tufsan och sa till henne:
"Tänk att du fick komma till detta kärleksfulla hem!"

Vad vore livet utan barn och djur? INGET!