fredag 15 oktober 2010

Jag funderar på karlar...

Jag skrev ju ett inlägg angående detta med dejting. En del har undrat hur det gick sedan. Sanningen är att jag inte har vågat göra nåt alls!!! Är jag inte en riktig fegis?

Idag är det fredag och ibland känns det lite så där.....ja man får lust att bara ha någon här... Någon att prata med eller bara sitta brevid... Den veckan som Emmy inte är hemma blir väldigt tyst...

Så nu skriver jag en liten kontaktannons HÄR:

Finns det ingen som läser bloggen som är man och VÄLDIGT bra på alla sätt och vis (och singel?)? Du får inte heller bry dig om att jag är lite defekt  plus ha ett tålamod med att jag är vimsig till max...

Barn måste du ha sedan innan för jag tänker INTE (aldrig, inte ens under knivhot!!!) sprida mina gener vidare!

Körkort är ett måste då jag bara orkar frikoppla och gasa en mil ungefär. Bil vore ju bra oxå, iallafall om du har en som är lite nyare än min...

Du måste ha ett eget liv med egna vänner och egna intressen. Män som är som frimärken får jag eksem och mjäll av!

Är du utbildad massör får du en stjärna i kanten! Likaså zonterapeut, sjukgymnast, akupunktör, naprapat eller någon annan utbildning som gör att jag kunde må lite bättre. Du får oxå gärna vara självlärd eller helt enkelt en naturbegåvning!

Tar du med mig på shoppingturer där du betalar så blir jag på gott humör. Betalar du mina räkningar oxå så kommer mitt leende aldrig att lämna ansiktet!

Du får gärna vara händig då en man med arbetarkläder är väldigt sexigt. Snygg kropp, bra hållning plus en garderob som man inte behöver skämmas över är ett måste (iallafall garderoben...).

Vi snackar alltså om guds gåva till kvinnan här! Finns du där någonstans, sätt dig då på den vita springaren, ta på dig kronan av guld och gallopera hit (för bövelen!)!

Sticke-kväll...

Det stickades för fulla muggar igår. Dock måste jag säga att det är ju själva pratandet som är mysigast. Att träffa vänner och slå ihjäl några timmar med prat är ju aldrig fel. Dock så måste jag säga att det kan gå riktigt hett till ibland när den ena inte tycker som den andra. Man kan ju inte tycka lika i allt, så är det bara!

Denna dagen bjuder på ett rikligt solsken. Dock så känns det som om det är molnigt inne i mitt sinne... Det är en sak som maler inom mig som jag har tänkt på länge nu... Det handlar om en person som finns i min närhet. Denna person mår inte bra alls och detta visar sig genom att hon hugger omkring sig hej vilt som en kobra...

Jag orkar inte ta en massa skit längre. Jag tar absolut inte åt mig av det som slängs på mig men personen gör att min sinnesstämning blir mörk och det vill inte jag!

Så hur gör man? Hur förklarar man för någon närstående att den måste ta tag i sitt liv? Det värsta är att jag tror inte att denna person förstår att den mår dåligt, att problemen inte går över av sig själv utan kräver proffessionell hjälp...

Tänk om man helt enkelt hade ett trollspö, så mycket lättare det hade varit...