Det var nära en KATASTROF!!!

Som vanligt så här innan jul så väntar man ju på posten i dessa tider, man vill ju kolla alla julkort! Idag var det samma sak, lådan full med kort men oxå med en massa annat och då menar jag räkningar... Inget att föredra men man tackar och tar emot för vad annars kan man göra?

Jag sliter upp ett brev från trafikförsäkringsverket och tänker att det är väl bara reklam eller nåt. Gissa hur snopen jag är när jag ser att det är en räkning på 5300 spänn!!! Men vad i hela friden, vad är nu detta? En räkning på en bil som jag hade när jag bodde i min etta, jag tror det är 17 år sedan den såldes... Tala om att jag började få stickningar i hjärttrakten nu...

Ringer pappa "ögonaböj" (antagligen småländska och betyder genast för er som inte fattar) och nästan skriker ut att jag har fått en räkning för min Fiat jag hade och varför kommer det NU???

Pappa är lugn som en filbunke, det är han alltid, så han säger bara "men det är ju omöjligt?" och blir tyst (troligtvis funderar han om jag har varit så klantig och inte betalat något...). Jag sitter där och funderar febrilt, hur ska jag nu lösa detta? En räkning NU, jag har ju precis betalat allt och det finns inte några pengar kvar, de som finns ska gå till mat...

Tar och tittar lite extra noga och helt plötsligt ser jag, helt plötsligt blir jag så jäkla glad så jag knappt kan prata; DET ÄR INTE EN RÄKNING TILL MIG! Det finns en här i samhället som heter precis samma som jag fast han har några bokstäver mindre än mig. Han bor i huset brevid... Hoppas han inte blir sur för att jag öppnade hans post men det är faktiskt brevbärarens fel.

Hur kan det nu då komma sig att en person, som faktiskt är en man ifrån ett land där René (med bara ett E alltså) är ett mans-namn, har nästan samma efternamn som jag plus äger en bil som jag oxå har ägt en gång i tiden... Hur är det möjligt? Iallafall så ska ni veta att jag kommer att lägga mig snart för jösses vad jag fick ont i skallen...

Jag önskar er alla en fröjdefull jul och var snälla mot varandra! KRAM!

Nu ska jag göra mig vacker (om det går...)!

Den lille kissen har återhämtat sig från kastreringen, imorse sprang han som en vettvilling fram och tillbaka genom lägenheten. Det är skönt när allt är frid och fröjd igen!

Idag har jag torkat av min rullstol inför resan till symässan imorgon. Om ni tänker er att jag har säkert blivit ner-skvättad av 132 bilar och 26 lastbilar så fattar ni hur skitig den var... Som om den hade fått fläcktyfus eller nåt! Nu är den dock en aningens renare, man kan ju inte åka bort och se ut som om man kommer direkt från soptippen direkt... Nä, nu är iallafall rullstolen respektabel...

Nu hade jag tänkt att bli respektabel själv oxå! Håret är för bedrövligt... En kant lyser mitt uppe på huvudet och mina ögonbryn syns inte längre... Det får bli en färgning av det hela idag tror jag. Klippning får vi ta en annan gång. Med tanke på att jag har en massa utgifter detta året (betala tillbaka bostadsbidrag från 2009 cirka 4200 plus skatt-helvetet på 2000 kr) så blir det till att snåla lite. Jag får ta lite varje månad, nu drar de mitt bostadsbidrag tills skulden är betald och till skatteverket kan man oxå betala lite varje månad... Tack och lov!

Symässan kostar ju oxå eftersom man gärna vill handla (hur mycket som helst antar jag!) men något roligt måste man ju unna sig. Sedan är det ju inte varje dag det är symässa heller för den delen...

Vill ni kolla in mäss-programmet eller kolla om symässan kommer nära díg, klicka då HÄR!

Två kulor mindre...

Resan in till staden gick bra, pappa kom och hämtade Buddha och mig och hjälpte mig att bära denna tunga katt! När vi kom fram så vägde de honom... FYRA KILO! Inte så himla konstigt att jag snart inte orkar bära denna kisse!

Lämnade honom där och åkte för att köpa lite kattsand. Åkte tillbaka efter en knapp timme och då var han färdig! Betalade och for hem. Veterinären sa att katterna inte brukade slicka på såren men att jag fick en tratt ifall.

Gissa vem som slickade sig i baken så fort han kom ut ur lådan? Jäkla katt... Tratten for på i ett huj! Jag trodde att han skulle vara lite slö direkt men det första han gjorde var att hoppa upp på bordet och äta! Han var nog helt utsvulten stackarn!

Sen la jag honom i fotöljen och han var lite såsig tyckte jag...

Försöker hålla sig vaken...

Snark...

Sen kan jag meddela att jag fick deklarationen idag... Jag kommer att bli 2000 kr fattigare... Naturligtvis....

Mina pengar byter hem!

Eller ska man kanske säga alla jäkla kort man har! Det är Lindex-kort, coop-kort, djurmagasinet-kort, körkort, ICA-kort, sjukvårdskort, bensinkort, Visakort, bonuskort både hit och dit..... Själv har jag nästan aldrig några kontanter utan handlar med kortet. Man ska visst ha några kronor i plånboken för "annars kissar hundarna på en" enligt ett ordspråk...

Här ser ni ny plånbok till vänster, så ny och tunn! Gammal plånbok till höger, tjock och förbrukad...

Bägge är gjorda i skinn och min gamle har varit med mig i många år, nära 15 tror jag.... Måste vara bra kvalitét!

Nu började den dock rasera en aning...

Här kommer oxå dagen bild på Buddha:

Han är verkligen en trött kisse!

Sötis!

Och så var det torsdag...

Vädret är kallt, riktigt bistert idag... Inte konstigt att kroppen protesterar mer än vanligt... Musklerna bråkar med mig och likt en trotsig tonåring skriker kroppen åt mig;
"Du är ju dum i huvudet som bor kvar i detta jäkla kalla land!"

Jag kan inte annat än hålla med... Hade jag pengar så hade jag köpt en hus där det är varmt året runt. Dit man kunde åka och värma upp sig lite ibland. Ladda batterierna och låta solens strålar uppgradera den numera alvedon-vita kroppen till lite ljus-beige... Titta ut på morgonen och mötas av ett landskap som badar i solsken... Äta god mat... Njuta...

Än så länge har jag inte vunnit något men jag hoppas varenda lördag att han den där "Harry Boy" ska fixa storvinsten. Vad skulle ni själva göra om ni vann storvinsten?

Nu är det NÄRA!

Ny dag, nya utmaningar! Jag har försökt kasta skiten bakom mig för annars får jag nog ett hjärnsläpp eller nåt... Dock är jag tacksam för att jag är relativt stark, mitt liv har liksom gjort mig sådan!

Personerna hade som ursäkt att de hade helt enkelt inga pengar... Jag frågade hur de hade gjort om de hade varit i samma situation som jag, alltså att stå på ett djursjukhus med en räkning där man MÅSTE betala! De hade inget bra svar på det hela... Iallafall så ska jag få mina pengar, det var inget de bestred alls, det var bara det att just NU fanns inte hela summan. Jag får ju iallafall pengarna, annars blir Renée JÄVLIGT arg! (Jag var rätt arg redan igår, sa precis det jag skrev på bloggen plus lite till...)

Nu tar vi nya tag, jag ska ju för fasen snart hämta en liten ull-tott! Lite nervösa är vi både Emmy och jag men jag tror det ska gå bra. Vi har förberett oss så gott det går!

KRAM till er alla där ute!!!

Dagen före eller dagen efter...

Ja det beror ju på hur man tänker, det är dagen före julafton men oxå dagen efter vi hämtade Gibson... Då hade han en sådan här snygg kroppsstrumpa på sig:

Den hade liksom hamnat lite på efterkälken i natt så Gibson väckte mig så jag fick ta av den. Då var klockan ändå 8:15 så han hade sovit hela natten! Bindorna hade fungerat kanon, den ena var helt full med sårvätska...  Nu på morgonen hade dock allt hamnat lite på sniskan så dräkten fick jag tvätta...

Även idag bajsade han en stor hög och även idag ville han inte äta... Tror ni det kommer igång snart för jag är allt lite orolig... Han har blivit så smal... Sedan tror jag att han är så jäkla trött och tar alla chanser till att få sova.

Jag fick duscha av allt gegg som hade runnit och lagt sig i pälsen, blä så äckligt... Han är väldigt svullen där varansamlingen satt men det kommer nog att gå ner mer och mer för varje dag som går. Satte dit en ny binda genom att tejpa med hudvänlig tejp i hans päls. Det hade de gjort innan plus att det inte gör ont att dra bort det.

Jag hoppas att han ska bli lite bättre tills imorgon så man känner att det verkligen ÄR julafton. Dock har jag missat att göra en massa nu tack vare allt som har hänt... Hade tänkt ta med Emmy in och köpa något litet från henne till mina två syskon men det får man ju skita i...

Nu hoppas jag att det inte ska bli något strul med betalningen bara. Jag orkar fan inte med mer stök och bök! Sen kan jag säga att jag är inte så himla trevlig när jag blir arg så det är nog bäst att de betalar. Summan blev 5465 :- och då har jag egentligen minst ett återbesök kvar... De kan ju vara glada över att jag har försäkring på honom...

Till er alla säger jag så här: STRESSA INTE IDAG ÄR NI SNÄLLA! Stanna upp och ta ett djupt andetag, det blir jul ändå!

Jag överlevde men plånboken behöver hjärt-lung-räddning...

Gibson var helt hysterisk i bilen till stan... Började skälla när vi hade åkt 500 meter och sedan fortsatte det med tre skall var femte sekund... Åh vad skönt det känns när trumhinnorna börjar bukta inåt...

Iallafall så kom vi ju fram och den väldigt nervöse och skakiga hunden fick sin spruta! Matte betalade 1100 kr för detta spektakel! Jag står alltså där och ser hur min plånbok hickar till och blir alldeles slapp i min hand. Trycker ihop den lite och då kvicknar den tack och lov till!

Sen gick vi de få stegen till djuraffären för att köpa den lille vännen ett kex-ben som belöning.

Efter detta lämnade jag in receptet på Gibsons artros-medicin. Min plånbok började hicka igen men de hade inte medicinen hemma så jag får betala dessa 1700 kr på torsdag när medicinen kommer...

Vägen hem gick lite lättare. Gibson var nog trött efter att ha varit på helspänn så länge. Först satt han upp och skällde ett tag...

Sen när jag kollade så låg han ner! Hurra!

Matte satt dock på helspänn hela vägen för är man inte beredd på ett skall så kan man bajja i brallan!

Vä hemma blev det kaffe och lite mörk choklad för att lugna ner de uppstressade nerverna... Gibson lade sig genast på sin dag-ligg-plats och somnade direkt. Plånboken har hämtat sig men jag får nog hålla koll på torsdag så han inte dör på riktigt!

Ingen rolig dag...

Detta brev var i min låda idag. Ett brev som både kan ge glädje och sorg beroende vad det står inuti. Oftast har jag varit med om glädje, fast det var när jag arbetade. Idag var det en annan femma kan jag säga. Inte blir man munter när man ser att man ska lägga 2800 kr i skatt.

Mina tarmar slog genast en frivolt och efter en halvtimme på toa hade jag nog blivit av med skit för en hel vecka! Alltså, detta var ju inte bra alls... Vi som ska åka till USA... Men det är bara att bita i det sura äpplet och se glad ut antar jag. Jag får väl vara glad att det inte blev mer.

Som pappa säger: "Man får vara glad att man får vara tacksam"...