söndag 31 juli 2011

En så jäkla tröttsam dag...

Fy attan vad trött jag är... Somnade på soffan och jag hade så himla svårt med att vakna, känner mig helt superseg... Har nu hävt i mig en stark kopp kaffe, jag hoppas det hjälper mot detta koma-liknande tillstånd.

Sunna undrade numret på sjalen jag stickade och HÄR har ni länken dit!

Nu ska jag försöka vakna... Blir säkert klarvaken framåt kvällen ska ni se...

lördag 30 juli 2011

Jag arbetar faktiskt lite...

Fast bara lite då... Detta är en sjal, mönstret är från drops och garnet är ett trist jubileumsgarn... Akryl så in i norden alltså men denna stickades mest för att testa, började med ett tunnare garn och då blev den för liten så då fick jag byta till detta. Jag har varken fäst trådar eller blockat den... Fästa trådar kan jag väl offra mig att göra men inte blocka den, det är ju bara akryl liksom...

Här kommer Tussan och kollar (sorry, bilden är på fel håll men jag har inte rätt dator och då kan vad som helst hända...)om sjalen är något för henne. Tror faktiskt hon gillade den för hon stannade länge och trampade på den...


Vad har då Buddha gjort idag då? Jo detta:

Detta kunde man kalla att ligga ätterstupa eller vad de nu sa förr, iallafall ser det så ut! Han är ju så stor så så här ser han ut när han sover i sin trädkoja, hur sött är det inte! Kolla in tufsen med hår under tassen, den trodde jag man skulle klippa först (Man gör ju så på hundar så inte är det lätt alltid att veta allt)! Tur jag frågade uppfödaren...

Jag är grymt sugen på att lufsa i skogen just nu, svampen kallar på mig förstår ni... Min fot håller inte med mig om svamputflykt, han håller inte ens för att gå en liten pisse-runda med hunden... Tänk om man kunde byta ut kroppsdelar... Min extra-medicin biter inte på denna värk då det är nervsmärta. Å andra sidan är det ju bra att kroppen signalerar att foten är trasig för det blir INTE bättre om jag äter med medicin och pajjar foten ÄNNU mer...

Pesten eller koleran? Jag tar nog koleran tror jag för den är lätt att bota har jag hört.

Besviken...

Nu är det så här att jag ska blogga om kattsand idag. Buddha är ju som ni vet en "sprättare" och krafsar som om han ska igenom hela lådan! Därför har jag köpt olika sorters kattsand för att kolla vilken som är bäst. Nästan alla som man pratar med är så positiva till kattsanden Everclean. Jag tycker att den är alldeles för dyr men tänkte att jag ska testa, med tanke på priset och alla positiva omdömen så borde jag ju bli nöjd eller hur?

Sanningen är den att jag har nog ALDRIG blivit så BESVIKEN (och otroligt förvånad)!!! Den skiljer sig inte ett skit ifrån andra kattsandar mer än de har slängt i en flaska parfym i för att det inte ska lukta.

Här kommer alla minus:
  • Priset!
  • Fraktas ända från Kanada, hur miljövänligt är det?
  • Klumparna håller inte ihop utan när du ska ta upp den så blir det smulor.
  • Klumparna fastnar i botten av lådan (har hällt i 10 kg i lådan)
  • Klumparna är inte mindre än om jag hade använt ett annat märke.
  • Dammar något fruktansvärt, har aldrig varit med om någon kattsand som dammar så mycket faktiskt...
Här kommer alla plus:
  • Kartongen med handtag.
  • att det doftar lavendel.
 Jag köpte ett paket på 10 kilo och 10 kg borde räcka i en månad eller hur? Efter en veckas användning tycker jag att det börjar sina i lådan... Ska man behöva använda TVÅ kartoner i månaden? Alltså 400 spänn, no way säger jag då...

Jag säger så här; ni som använder Everclean och tycker om den, fortsätt att använda den ni, valet är ju fritt. Själv kommer jag däremot att aldrig köpa den igen, det finns andra alternativ som är lika bra, görs i Sverige och kostar halva priset. Men som sagt, valet är ju fritt eller hur!

fredag 29 juli 2011

Nothing special....

Regn, regn och en jäkla massa regn var det på förmiddagen. Inget mer har jag att tillägga idag om ni inte vill höra om värken i min fot och det vill ni inte så det får räcka så här...

torsdag 28 juli 2011

Det bidde ingen rabarberpaj...

Åh nej, rabarberpaj får man om man kommer vid en viss tid förstår ni. Rosenvante kom vid "räkmacke-tiden" och då bjuder man på räkmackor alltså! Kommer man på morgonen får man havregrynsgröt, kom inte då om ni inte gillar gröt... På en viss tid kan man faktiskt få hundmat så var inte alltför säkra på vad som bjuds här, man vet alltså ALDRIG, hihi!

Vi började med att sitta ute och äta dessa goda mackor. Efter en stund kom Emmy oxå och Ingrid och Sten hade med sig Inez och gissa om bägge två blev lite glada. Emmy gillar hundar och Inez gillar barn, kan det bli bättre?




Sen började det regna, naturligtvis och vi gick in till Anettes lägenhet och blarrade och blarrade hur länge som helst, ja vi hade nog kunnat blarrat hela natten om nu inte Rosenvante med följe skulle vidare... Nu vet vi hur vi ser ut iallafall, det är lite kul! Eller? Ja, ni fattar vad jag menar väl? Det är iallafall så himla kul att träffa nya vänner!

Vi fick en burk med sylt i present, väldans kul då varken Anette eller jag har ätit detta:


En annan sak som är gott är kantareller... Hittade några idag när jag gick en sväng i skogen. En underbar bild jag tog eller hur, den ser så god ut!

Världen är rätt vacker...

Igår babblade jag om bloggare som är överdrivet lyckliga. Det var rätt kul att läsa era kommentarer, kul att ni skriver vad ni tycker, det gillar jag! Alltså, ALLA får skriva precis vad de vill MEN jag undrar om det finns någon som kan var superlycklig varenda dag, året om utan ens en finne på skinkan som svider som fasen... Fast å andra sidan kanske inte alla vågar skriva om sitt underliv direkt men om själva LIVET iallafall.

Nu till något otroligt vackert (nu blev jag helt plötsligt så där superlycklig, eller?), Jag tog kort på himlen på baksidan en kväll, tala om vackert:


Oftast brukar inte sådana här fina saker bli fina på kort men denna gången ser man verkligen hur det var i verkligheten, fast verklighetens kvällshimmel var allt lite, lite mer rosa.

En annan rosa sak är min orkidé som just nu blommar i mitt köksfönster. Jag lyckades faktiskt ta kort på den när den slog ut:


Efter kortet ovan gick jag med hunden och var borta i fem minuter. Gissa vad som hade hänt när jag kom tillbaks:


Denna gången blev det TVÅ stänglar på den, vilken tur! Dessa orkidéer blommar dock inte lika länge som de "vanliga" gör, lite synd...

En anna snygg "rosa" sak är ju JAG:

Här jag mitt nyfärgarde huvud i egen hög person!

Nu ska jag ta och göra lite nytta för ikväll kommer ROSENVANTE hit!
Fortsättning följer...

onsdag 27 juli 2011

Solen skiner, himlen är blå!

Äntligen säger jag! Fast å andra sidan så har detta hänt många gånger på morgonkvisten för att sedan gå över i regn-grått-trist... Jag hoppas verkligen att det blir sol idag, speciellt för alla ungar som inte har föräldrar som har råd att åka till soliga stränder. Hade jag haft pengar så hade jag åkt bums!

Satt och pratade med en kompis häromdagen om ditt och datt och bland annat om olika bloggar. Vissa människor skriver HELA tiden hur lyckliga de är, ALDRIG om en tråkig sak. T.ex: "Jag är sååååå lycklig och min man sa att han älskar mig såååå mycket så han har köpt en resa till mig, mina barn gör ALDRIG något bus utan är sååååå bedårande och jag ÄLSKAAAAAAR hela världen..."

Nu undrade jag och min kompis om det verkligen finns människor som ALLTID är sååååå lyckliga eller om bloggen är en fasad för ett liv som inte alls är såååå lyckligt. Till saken hörde att vi faktiskt visste vem en av dessa människor är och hon är inte alls sååååå lycklig som hon skriver. Alltså, folk får ju skriva vad de vill men det blir ju så falskt och konstigt när man vet att personen bakom orden inte alls är så glad och lycklig...

Själv vill jag läsa om människor med vardagen i sin ryggsäck om man säger så. Att jag läser andra bloggar är för att det ger mig något, jag får vänner och tips om hur livet ska levas, att det finns fler som kan tycka att en regnig sommar är trist... Vad vill ni läsa om?

tisdag 26 juli 2011

Hur trist kan man va?

Jo då, livet är allt inte på topp direkt... Inte för att det har hänt något, sanningen är att det inte direkt händer någonting! Ibland kan det fakitskt vara skönt det oxå... Så jag njuter av att inte göra något och det är alldeles underbart...

söndag 24 juli 2011

Y-sele


Min kisse är ju värsta utbrytarkungen... Eller egentligen har jag en sele som är kass, så är det. Fick tips om att en sådan här Y-sele skulle vara bra när de kryper ur selen hela tiden. Så nu har jag faktiskt köpt en sådan, en blå så det matchar Buddhas ögon...

Jag beställde den härifrån och det ska bli väldigt spännande när den kommer, får väl testa den inomhus först och dra som attan i kopplet! Åker den inte av så är det ju bara att gå ut i det gröna med Buddha!

lördag 23 juli 2011

Dagen efter...

Att sitta här och läsa om att det är över 90 döda allt som allt i Norge är ofattbart... Jag tror att alla som läser/tittar på nyheterna idag har svårt att förstå vidden av det hela... Att det händer något så "o-nordiskt" i Norge är inte klokt. Den enda glädjen är att de fick fatt i den idioten som gjorde det. Läste på Aftonbladet att han bara skulle få 21 år för dådet! Han borde få 21 år för varje människa han dödat! Vad anser ni? 

Dådet är oxå hemskt på det sättet att de som gör sådant här i sin "vardag" ser hur lätt det är att förinta folk utan att anstränga sig särskilt mycket eller anlita experter. Han, denna Anders Behring Breivik, kommer att bli betraktad som en gud bland högerextremister, han ville ha uppmärksamhet och det fick han... Det är så man mår illa när man tänker på det...

Nu ska jag försöka få bort den ilska jag känner för det som hände Norge igår. Jag ska ta en dusch och låta det rinna av mig helt enkelt. Idag kommer nämligen Emmy hem! Älskade unge... Allt blir som vanligt och det blir liv och rörelse här hemma.

Jag ska tända ett ljus ikväll för alla döda och skadade, ja för ALLA som var med om detta hemska...

fredag 22 juli 2011

Varför?

Ikväll sänder jag mina varmaste tankar till det Norska folket... Till er som blev skadade och till er som tyvärr miste livet... Till alla anhöriga som miste en nästående i detta vansinnesdåd...

Varför?

Äntligen tillbaks...

Rulle är tillbaks, gudars så skönt. Med ny elektronik och två nya batteri gick rulle som pånyttfödd kan jag säga! Nu märkte jag vilken skillnad det var, innan var den helt seg at köra, nu gick den som en raket kändes det som!

Det är inte billigt att laga el-rullar, det märkte jag när jag läste kvittot som var med. Över 6000 kr kostade kalaset med körsträckan inräknad. Tur att man inte betalar sådana här saker själv för då hade jag fått fortsätta gå med mina onda fötter...

Blixt och dunder och ösregn!

Detta vaknade jag av i natt och om jag ska vakna av vädret så får det allt vara extremt! Jag trodde faktiskt någon spelade på dova trummor utanför men det var att det regnade så in i helsinki. Jag vaknade alltså av regnet! Sen började det åska och som ett brev på posten så började katterna springa och leka som två tokar...

Nu på morgonen blev jag alldeles rädd när jag kom på att jag inte hade dragit ur någon sladd till datorn... Måste köpa mig en sladd med strömbrytare. Tummen ur alltså som med så mycket annat... Datorn funkade som tur var för nu får det räcka med trasiga saker.

Vi hade stick-café igår Anette, mamma och jag. Inget märkvärdigt eftersom det blev lite hastigt påkommet, vi åt ballerinakex (gofika alltså!) till kaffet. Jag håller på med en ny sak igen.... Det är väl märkligt vad jag gillar UFO:n helt plötsligt! Blir så himla trött på mig själv... Men sjalen med små, små mormorsrutor tar sådan jäkla tid och den andra "runthelakroppensaken" ska jag bara göra om lite, lite. Inte dra upp hela utan ändra lite, lite...

Därför började jag på en ny sjal IGEN! Denna SKA bli färdig så jag kan visa upp den, annars får jag verkligen skämmas. Det borde nästan bli något straff när man inte blir färdig med något, kanske en sådan där stupstock de hade förr... Hade inte varit trevligt att stå i en sådan i det ösregnet som var inatt, då kanske man lärde sig!

På något sätt är det som att när man börjar med något och har gjort lite så har hjärnan redan gått vidare till nästa grej. Man går in på internet eller kollar i mönsterpärmen och så bestämmer man sig att DEN ska det bli sen... Genast blir den man håller på med skittrist... Jag lovar att jag ska skärpa mig, denna sjalen SKA bli färdig!

Håret ska bli färgat idag eftersom vi stickade igår. Mamma mådde bra igår trots det som hände, visst hon hade ont i benet men det ordnar sig nog med ett rejält blåmärke och sen är det över. Tur det, det kunde gått så illa... Kort på håret kommer alltså sen, TJINGELING PÅ ER!

torsdag 21 juli 2011

Jag säger bara OMG...

Ibland undrar man hur det kommer sig att det händer saker hela tiden. Så är det iallafall i mitt liv. Idag skulle jag ta ut kissen på en liten tur ute. Anette kom ut och vi började prata medans Buddha satt och spanade i rabatten under buskarna.

Plötsligt låter det som om han börjar smaska på något och hoppar till... Sen tar han ett skutt rätt in i Anettes pelargon!!! Från Buddha hoppar en jättestor skalbagge fram, troligtvis har Buddha fått sig ett bett... Från pelargonen hoppar han åt ett annat håll och jag har fullt sjå att hinna med och försöka få tag på honom. Till slut lyckas jag och jag kan säga att kissen var rädd! Han dreglade så hela han var blöt och hjärtat slog som en trumvirvel!

Efter några minuter i mammas knä lugnade han sig och ville fortsätta sin promenad. Han gick runt huset och in vid grannens utemöbler. Jag skulle dra ut en stol för att få tag i honom men då blir han livrädd och hoppar ur selen... JÄKLA SELE!!! DEN SKA BYTAS UT OMGÅENDE!!!

Fick tag på katten (tur att han inte går någonstans) och gick in... Efter ett tag kommer mamma som har varit i stan och handlat, hon har köpt grädde till mig. Hon berättar då att när hon står på parkeringen så blir hon påkörd av en bil! Mamma står mellan sin bil och sin kundvagn och den andra bilen kör på kundvagnen som först klämmer mammas ena ben och sedan skrapar upp hennes bil...

Den andra föraren (en äldre kvinna) var naturligtvis chockad, hon hade inte sett mamma... Naturligtvis skulle hon stå för skadorna på mammas bil. Sen kommer nog mamma att få ett rejält blåmärke!

Som sagt, det händer en hel del härikring...

Min rulle är ute på vift!

Innan jag berättar om min rulle så vill jag tacka för alla kommentarer angående frisyren. Skönt att ni gillade den, hade ju varit hemskt om ni sa att det var alldeles förjäkligt fult! Jag tänkte att det skulle hålla sig relativt kort nu ett tag, min ekonomi är ju inte den bästa och att gå och klippa sig stup i kvarten orkar inte plånboken med... Jag har ett hår som växer så in i helskutta fort, en lyckodröm när man vill ha långt men en mardröm när man vill ha kort... Idag ska jag troligtvis färga det så sen får ni nya bilder på det.

Rullen ja, min käre lilla rulle... Han har inte mått så bra den sista tiden, symtomen har varit liknande hjärtflimmer för displayen har blinkat som värsta akutsignal! Är man då inte direkt hemmavid så blir man lite lätt hysteriskt. Ringde hjälpmedelscentralen i Jönköping för 3:e gången denna sommar (andra gången om detta problem) och de lovade komma hit och kolla. Igår kom de och gjorde en rejäl genomgång på rulle. Vad de kunde läsa ut så var det fel på el-reglaget och naturligtvis hade han inte just en sådan i sin bil... Så rulle fick åka med reparatören till Jönköping och där är han än!

Det är lite svårt att inte ha rullen hemma, mina fötter blir bara värre och värre... Eftersom den har varit lite knäpp så har jag inte vågat använda den och då tar mina fötter stryk. När den kommer hem igen blir det rulle för hela slanten (nästan iallafall). Det vore skönt om fötterna fick lite vila...

Idag regnar det....Igen.... Stackars er som har gått på semester nu, hoppas ni kan få lite sol innan ni måste tillbaks till arbetet!

onsdag 20 juli 2011

Som en ny människa...

Dagen efter all nervositet vaknade jag naturligtvis med spränghuvudvärk. Jag spände mig väl som en fiolsträng igår kan jag tänka mig... Idag skulle jag då få min belöning för att jag hade varit duktig igår. En klippning är bra för själen, det fick bli min belöning... Här är jag före klippningen:


Nacken är ett stort problem för mig... Har sådana virvlar så håret står alltid rätt ut hur mycket gojs man än har i håret... Så det stod mellan att låta det växa ut eller kapa av hela skiten.


Jag valde att kapa hela skiten!



En rätt så kapad nacke om jag får säga det själv! Har inte färgat det än men det ska göras imorgon med hjälp av lilla mor. Gör jag det själv så lär hela nacken bli röd! Jag trivs iallafall jättebra i denna frisyr och jag gillar min frisör skarpt. Hon kommer med förslag och är inte rädd för att testa lite. En frisör som man kan diskutera fram en bra frisyr med och som klipper därefter.

Jag kommer nog att låta det bli lite mera "spret" på huvudet. Man får känna efter i några dagar hur man vill ha det. Hur som helst så känns det väldigt luftigt och skönt i nacken!

tisdag 19 juli 2011

Jag överlevde...

Fast det var väl på håret... Känns det som iallafall. Fick en lugnande tablett som inte var direkt lugnande om man säger så. Nervös var jag ju ändå liksom! Min tur blev det och jag vet att den läkaren är superbra så det gjorde mig lite lugnare. Hon började med att berätta exakt vad hon skulle göra plus att hon visade på bilder.

Hon trodde att jag var nervös för att det var cancer, jag förklarade att jag just nu struntar i om jag får operera bort hela härligheten, det är just DETTA ingrepp som jag är rädd för. Doktorn klappade mig på armen och sa att hon skulle ta det lugnt och att vi alla hjälptes åt...

Väl i gynstolen så började hon peta lite där inne. Det kändes ungefär som om det gick blixtar genom hela kroppen vilket hon tyckte var märkligt! Har man nervskador så har man, så är det! Hon satte på någon sorts ättika och sedan bara tittade hon. Efter detta sa hon åt sköterskan att hämta bedövningsspray (som de brukar ha vid förlossningar typ). Detta sprayade hon in i hela härligheten och efter några minuter skulle då 6 stycken vävnadsprover tas...

Ett kände jag, ont så in i bengen gjorde det men tack och lov för bedövningssprayet, utan det hade jag gråtit, skrikit och sparkat... Sen var det äntligen över... Fick en binda och om det blöder vet jag inte, troligtvis kommer det väl lite antar jag... Sedan förklarade hon att hon hade sett förändringar på baksidan om livmodern. Är det så att det visar på provet hon tog just där så måste de ta bort det hela med laser. Då blir jag iallafall sövd, tack och lov!

Nu ska jag bara njuta över att denna pärs är över, tack alla som kommenterat, era ord har hjälpt!

Jag är lite rädd...

...men känner samtidigt att det går nog kanske bättre än jag tror... En belöning efteråt har jag oxå redan fixat, fast den blir dagen efter. En klippning blir det, behövligt och skönt. Dock beter sig min kropp som om den är i extrem fara, har världens värk plus att min mage är totalt urballad...

Det ska gå bra, det SKA gå bra... Jag upprepar det hela tiden...

måndag 18 juli 2011

Dan före helvetes-dan...

Imorgon ska det ske... Jag ska alltså åka till sjukhuset i Eksjö och där besöka kvinnokliniken. Jag ska vara tidig som fasen så jag får en lugnande tablett, det har dom lovat mig! Sen ska det ske... En bit av livmodertappen ska de sno ifrån mig och JAG VILL INTE!!!

Det är faktiskt pinsamt men jag är 37 år och livrädd för ett vanligt litet sketet prov som andra gör utan att ens tänka en tanke... I flera veckor har jag haft svårt att äta, gått ner några kilo har jag säkert gjort vilket inte gör något alls. Men att vara så fruktansvärt rädd för en sak som tar en minut!

Jag har försökt att meditera för att rensa hjärnan lite, det har faktiskt fungerat men annars tycker jag att jag har varit hemsk nu ett par veckor... Jag vill inte prata med NÅGON. Jag vill bara vara ensam och virka och titta på tv. I natt hörde jag hur katterna lekte med virknålen så nu är den borta, vad ska jag göra nu? Sticka kanske? Så här dan före gäller det att ha schemat fullt nämligen.

Imorgon eftermiddag lär jag vara en lugn och glad människa igen...

söndag 17 juli 2011

När matte är borta blir det katt-astrof...

Att gå morgonrundan med hunden tar 5 minuter. Själv tycker jag att 5 minuter är en väldigt kort tid men för Buddha är det nog annorlunda, för honom är nog 5 minuter en enda orgie av jäkelskap. Faktiskt så skulle jag vilja se vad han gör eller rättare sagt HUR GÖR HAN?

Mattan låg alldeles rakt och inte alls inne vid dörren när jag lämnade hemmet. Här ser vi brottslingen som försöker lägga sig på bevismaterialet för att dölja det hela...


Denna balja med kattspadar och sopskyffel är i vanliga fall inputtad under mitt skåp i hallen. Här ser ni alltså att "någon" har ställt den mera mitt på golvet...


Sedan ska vi bara inte tala om katt-bajs-lådan när jag skulle tömma den... Den som vi tror är skyldig gömmer sitt egna bajs så väl men medans han gör detta gräver han sönder allt annat... Hujedamej sån katt man har... Hur trevligt är det inte att försöka få upp kiss-klumpar som är sönderkrafsade till små molekyler?

Var det kanske så att han fösökte även här att dölja sitt brott genom att börja tömma lådan själv?

Som straff ska kissen få klorna klippta idag, en sak som denna kisse inte riktigt gillar...

fredag 15 juli 2011

Idag får jag inte pris för att vara en bra matte...

Nä, idag gjorde jag något som jag verkligen inte är stolt över och detta har jag väntat på länge. JAG KÖRDE ÖVER GIBSONS TASS MED RULLEN! Pinsamt värre... Att sen rullen väger ett par hundra kilo gör ju inte saken bättre precis. Gibson skrek som en stucken galt och började halta. Det var bara att vända och gå hem, en himla tur att vi inte var så långt hemifrån. Gibson fick en värktablett och sedan la vi oss alla för att sova...

När jag vaknade såg jag detta:

Tala om att ligga sked! Tur att Tussan inte är lika stor som Buddha för då hade inte denna fotölj räckt åt båda två!

De blev allt lite förlägna över att jag fotade dom, precis som om jag kom på dom!


Sen tänkte de nog "vem fan bryr sig!" och somnade om helt enkelt...


Gibsons tass återhämtade sig tack och lov, tänk om han hade fått bestående men av det hela...

Vilken morgon...

Inte för att det har hänt en massa saker denna morgon. Nä, inte något som ramlat ihop och gått sönder eller att rullstolen skenade när jag var ute, inte något sådant alls...

MEN jag vaknade och kunde inte röra mig, det var inte det roligaste jag har varit med om. Blev faktiskt så förvånad! Jag sätter alltid larmet på mobilen så jag inte ska försova mig när hemtjänsten kommer. När den larmade så kunde jag då först inte röra mig alls! När jag väl efter mycket krånglande fick kroppen åt rätt håll och fick tag på telefonen så kunde jag inte stänga av det jäkla larmet! Jag har ju en sådan där telefon man ska dra en grej på skärmen för att stänga av larmet och jag kunde inte räta på fingrarna!

Jag skrev ju igår att jag visste att jag skulle bli dålig igår eller hur? Jag ska ju inte gnälla alls egentligen alltså men lite förvånad blev jag allt. Till råga på allt så fungerar inte mitt vänsterben när jag ska ställa mig upp plus att höger fot värker å det grövsta... Allt för ny kyl och frys som inte ens blev bra!

Allting brukar ju gå och denna morgonen gick ju den oxå fast annorlunda blev det...

Nu väntar jag på hemtjänsten och sedan ska jag ringa vaktmästaren... Hur tror ni han tar det hela?

torsdag 14 juli 2011

Jag blir bara så trött...

Trött är jag ju i vanliga fall men ibland händer det att livet jävlas lite extra mycket och då blir man så trött så man kunde gå och lägga sig i graven direkt... Ni vet ju att jag skulle få ny kyl och frys och vid elva-tiden kom dom och hämtade mina gamla för att slänga dessa på tippen innan de hämtade de nya. Detta gjorde att jag fick en timme till att städa bort all skit som hade fanns både bakom och under.

Jag städade och fejjade trots huvudvärken och tänkte att det blir ju inte bättre hur jag än gör så varför inte göra det lite sämre? Det är ju bara jag som drabbas och imorgon kan jag ligga på soffan hela långa dagen (regna ska det göra oxå så varför inte liksom?).

Till slut kom de tillbaka med de nya vackra, vita sakerna... De satte in dom och gissa om de passade bra? Svar: NEJ! Jävla skit, nu för tiden gör de lister och handtag så feta så handtagen skrapade emot varandra... Till råga på allt så verkade dessa grabbar inte direkt ha kunnighet i någonting som hade med kyl och frys att göra så jag sa att min pappa kommer senare och fixar detta. Då hade de redan hunnit skrapa en massa repor på handtagen...

Pappa kom och ändrade på man öppnar kylen från det hållet som jag hade från början men vad händer då? Jo, då går inte kylen att öppna ordentligt för frysen är för nära... Får man nästan ett utbrott här eller? Till råga på allt så har jag fått slänga en massa som jag hade i frysen som hann att tina när jag väntade på att allt var färdigt.

Snälla, kom hit med en snickare som kan bygga om mitt kök eller ännu bättre;  ge mig ett helt hus där all inredning är perfekt, en kock och en trädgårdsmästare... Nu ska jag dra något gammalt över mig (blir nog ett täcke tror jag)...

(ps. detta problem går att lösa men då får de kapa en centimeter från en list och flytta mitt städskåp. Jag kan säga att våran vaktmästare har tummen mitt i handen så VEM ska kunna göra detta???)

Skalle-bang...

Känns inte direkt skoj att vakna av att någon spelar trombon inne i skallen... Då vill man helst bara ligga kvar i sängen... Vissa dagar känns detta med "gå-ut-med-hund" inte speciellt upplyftande. Men det är bara att gå upp och hoppas skiten går över. Fast idag har det inte gjort det, gått över alltså. Huvudvärken vill inte släppa utan bankar mig i skallen med den där jäkla trombonen (de spelar inte bara alltså)...

Jag hinner inte ha huvudvärk idag! Jag ska ju få min nya kyl och frys! Och vad måste man göra när man får ny kyl och frys? Jo, det ska jag berätta (om det nu finns någon som inte vet detta.),
man får städa bort flera årsförbrukningar av äckligt damm!!!  Det är säkert flera kilo där bakom, fy så äckligt! Jag är ju inte den som orkar dra bort dessa kolosser en gång i månaden och städa (det finns faktiskt de som gör detta men de är sällsynta), jag tar lite nertill när det börjar se sunkigt ut men bakom kommer man ju inte direkt åt.

Nä, vissa dagar kunde man kasta i samma påse som jag slänger kattskiten från Buddha och Tussan...
Btw så blåser det så jäkla mycket idag så jag fick knappt upp dörren när jag skulle ut. Då är det bättre att stanna inne...

onsdag 13 juli 2011

Blommor och blader!

Efter att katt-skrället skrämt livet ur mig var jag tvungen att uppsöka skogen för att få ner hjärtverksamheten. För min del vet jag inget som är mer avstressande än en promenad i skogen, även om jag numera inte direkt promenerar utan åker rulle så är det så skönt att andas skogsluft...

Det blommar fortfarande ute i skog och mark, här är rödklöver och ....... (fyll i själv för jag vet faktiskt inte namnet!), härliga färger eller hur!


Smörblommor kan man fortfarande hitta lite här och var.


Denna prästkragen var jag tvungen att fota, den såg ut som jag kände mig inombords!


Dessa små lila saker är så fina i färgen, datorn ger inte riktigt rätt färg...


Blåklockor, massor med blåklockor...


Tisteln är så häftig tycker jag, ser ut som en nyvaken, rufsig punkare i skallen!


Dessa fanns det MASSOR av längst vägen. Jag plockade en stor näve och bara njöt av den somriga smaken...


Här har ni den skumpiga vägen jag åkte... Tur att själva biten med skump inte är så lång för annars riskerar man kotkompressioner både här och där...


Jag gillar sådana här gamla stubbar... Eller stora stenar med mossa på... Ser ut som om man är i trollskogen typ.


Här vid hittade jag lite kantareller! Inte några mängder men det räckte till att känna smaken iallafall.


Triss i stora blåklockor...


Kolla in alla körsbär... Jag lovar, hade jag haft långa armar och de hade varit riktigt mogna så hade jag säkerligen suttit på toa hela morgondagen... (jag smakade inte en enda, nådde dom inte, snyft....)


Här är ett helt stim med fingerborgsblommor och vilda är de faktiskt!


Jaha, nu fick ni följa med på min promenad. Mitt hjärta började sakta ner efter någon kilometer och när jag kom hem så hade jag nästan glömt alltihopa! Fast å andra sidan så började min rulle strula så jag fick ringa hjälpmedelscentralen i Jönköping.... Alltid händer det något och tur är väl det, livet blir ju aldrig långtråkigt på detta vis!

Katt-jakt!

Idag fick jag för mig att kissen skulle få åka med mig i rullen och på så sätt få se världen lite mer. Jag satte mig och tog Buddha i knäet. Något som jag kom på direkt var att katten börjar bli väldigt stor, nästan för stor för att hålla med en hand i knäet... Men, men, jag åkte en liten sväng och Buddha verkade tycka det var kul.


Jag körde över vägen och tänkte vi skulle åka en bit men då började han vilja hoppa ur. Stannade rullen lite bortom vägen och gick med Buddha bland lite buskar som finns där. Han gillar att gå där och kolla och lukta för det går en massa katter där jämt.


Jag passade på att ta lite bilder på den snygge mannen!


På spaning:


Sedan ville han gå hemåt. Jag tog honom i knäet och började köra. Här tror man då att man ska orka hålla denna 6-kilos kisse, jag beräknar inte att jag kanske inte har samma styrka som en "frisk" människa.

Med ett stort skutt så bara hoppade han ur och selen for av...
Här stannade nog mitt hjärta tror jag... Vi är alltså på andra sidan vägen och Buddha vill hem... Tala om att man ibland har änglavakt för just i detta ögonblick kommer det inga bilar. Jag försöker gå ifatt Buddha men jag kan ju inte gå fort alls så jag vänder och sätter mig i rullen och kör efter honom. Buddha är lite rädd för rullen så jag kör efter och han springer fort över vägen och in på gården.

Här får jag gå ur rullen och krypa under staketet och försöka ta honom. Han bara fortsätter att vandra före och jag hinner ju inte ikapp... Tala om att jag vid detta tillfälle förbannar mina dåliga ben! Då går jag fram till dörren och öppnar den, Buddha vet att man då ska gå in så vips är han inne och springer uppför trappan...

Jag ska aldrig göra om detta utan att ha honom i något där han verkligen sitter fast... Fler sådana här kaotiska situationer klarar mitt psyke inte av... Nästa gång kanske man inte har änglavakt heller....

tisdag 12 juli 2011

En riktigt lat dag...

De söta små katterna får visa hur våran dag har varit, här är Tussan som modellar:


Tussan har börjat gilla kameran, ibörjan gillade hon den inte alls utan gick direkt när jag tog fram den.


Här är Tussans favoritplats, på ryggstödet på soffan... Dock kan det hända att hon drömmer och ramlar ner.


Znark så skönt!


Här har vi Buddha som har rullat ihop sig så gulligt!


Här ska ni få se en stilstudie på en av Buddhas sovställningar när han sover i sitt lilla hus på katträdet. Han börjar bli så stor så han inte riktigt får plats längre och då måste man sova med någon kroppsdel utanför. Oftast är det huvudet som ligger utanför, ena bakbenet är en ny variant:


Som sagt, en riktigt slö dag...

Jag har semester!

Ja det har jag ju alltid eller hur! Fast jag ska säga er att när man är ledig jämt så är det inte så himla skoj alltid... Jag hade hellre jobbat och längtat efter min semester! Det är en känsla som man inte har längre, lite synd...

Just nu har jag semester från barnet, fast å andra sidan har hon varit här idag och hämtat en grej. Det är ju skönt i några dagar när man får vara själv och man kan rensa hjärnan lite. Efter några dagar tycker jag att det blir tomt och trist... Nu ska jag passa på att njuta av tystnaden medans jag tycker att tystnad är okej!

måndag 11 juli 2011

Snälla ge mig en ny hjärna omgående...

Jag är ju vimsig som ni vet... När man är hemma alltid så är detta med veckodagar och datum helt förvirrat, men håller inte reda på någonting (iallafall inte jag)! Jag berättade ju att jag skulle in till gyn och göra den där cellprovsgrejen. Jag trodde att det var imorgon, har varit så jäkla nervös hela dagen för detta.

Nu kom min pappa och skulle gå med hunden, jag berättade att jag var så jäkla nervös inför morgondagen. "Men det var väl den 19:e du skulle dit?" säger han då... Kollar på almanackan som jag har framför mig i köket och som jag tittar varenda dag på. Jo, där står det den 19:e... Jag har alltså varit nervös ALLDELES I ONÖDAN!

Jag lider nog av allvarliga sviter av min EDS eller så är det medicinerna... Hjärnans minnescenter är nog helt ihopskrumpnat tyvärr... Vi brukar skoja om att alla sjukdomar härikring är tapetfabrikens fel, när jag föddes så släppde de ut massor med kemikalier, sedan blev reglerna hårdare och det byggdes olika filter. Det är säkert så att tapetfabriken är roten till min minnesförlust eller vad tror ni?

Inlägg nr 1000!

VA, kan det vara möjligt att jag redan har skrivit 1000 inlägg? Jösses Amalia säger jag bara... Iallafall så ska jag hålla ett litet tal tänkte jag.

"Jag vill tacka ER ALLA som läser min blogg, det är mycket tack vare era kommentarer som gör att jag fortsätter blogga. Alla roliga, peppande, underbara kommentarer som har gjort att jag har fått livet tillbaka. Jag har även fått kommentarer där ni har skrivit lite om er själva, på så sätt har jag fått många nya vänner här! Jag hoppas att ni vill vara kvar i minst 1000 inlägg till!"

Nu var det ju så att jag kommer ihåg att jag lovade att lotta ut något när jag hade kommit upp i 1000 inlägg... Hmmm... Nu är det så att detta kom lite plötsligt så jag måste gnugga mina idéknölar på huvudet för att komma på vad jag ska lotta ut... Jag säger så här: Håll utkik, det kommer att bli en utlottning, kanske inte än på ett tag men jag lovar att det kommer en vacker dag!

By the way så är jag bakfull idag... Vaknade och kände mig överkörd av tåget (som jag drömde om) och önskade att jag kunde sova i hundra år... Det tar på krafterna att "festa" till det med vänner, tur att jag hade trevligt!

söndag 10 juli 2011

Kärringsnack!

Eller vad ska man kalla det när 3 garntokiga kvinnor gaddar ihop sig? Så vem var det då som hälsade på oss? Jo, ANTA kallar hon sig. Hon är en rackare på stickning! Hennes son bor inte så långt ifrån oss och hon undrade om hon fick besöka oss när hon ändå skulle till sonen. Vi svarade absolut JA, att träffa andra som gillar stickning (eller bara är trevliga) är varmt välkomna!

Så idag kom hon och hälsade på. Vi bjöd på rabarberpaj och kaffe, solen stekte och vi satt under tallen i trädgården och pratade en massa ditt och datt. Eller kärringsnack om man hellre vill kalla det så! Mycket trevligt hade vi och det blir säkert fler träffar. Jag som alltid brukar ta kort tog inte ett enda, lite dåligt kan man ju tycka men ibland glömmer man bort sådant när man har trevligt!

lördag 9 juli 2011

Ibland har man tur!

Kylskåpet hostade igång och går på sparlåga. Det liksom går hela tiden s´å nåt fel har det ju säkert... Det är från 1989 så det kanske inte är så himla konstigt om det går sönder! Inte dåligt att ha klarat sig ända tills nu men som de gamle säger så säger jag "det var bättre saker som gjordes förr"... Nu för tiden är det inte lika bra hållbarhet på grejer, fast å andra sidan är de nog mer miljövänliga nu.

Detta har jag ägnat mig åt denna kväll: Stickning och vindrickande. Har dock bara tagit ett halvt glas som vanligt...

Min trogne vän ligger vid mina fötter och håller koll... Visst att han ser skräckinjagande ut (kanske) för de som inte känner honom men den stora "vargen" blev borstad idag och då är man ynkligare än ynkligast! Att borsta magen är nämligen lika med dödsfara... Råkar man få tag i en tova så skriker han i högan sky! Inte konstigt att han alltid har varit min lille bebis...

De två andra djuren tittar avundsjukt på när vi sitter där ute... "Varför får inte vi vara med?"  Åh vad jag längtar efter att balkongnätet ska komma upp... Då får ni vara ute mins små kissar!

Imorgon får vi besök från en stick-galen kvinna! Spännande eller hur!
Fortsättning följer...