tisdag 9 februari 2010

Det blir visst aldrig som man tänkt sig...



Denna otroligt underbara kudde fick jag av Emmy när hon kom hem från skolan! Hon har gjort den alldeles själv i slöjden(ära vare gud i höjden...) och jag tycker att det var den bästa present man kan få! Den ska få en hedersplats på överkastet!

Halv fyra tog jag hunden i kopplet och bad en mindre bön om att färden mot Nässjö skulle gå väl... Min hund gillar ju inte att åka bil. Jag blev förvånad över hans betéende då Gibson var tyst som en mus där bak och till och med låg ner! Jösses alltså! Men så fort vi kom in på parkeringen på södra torget så brast han ut i panikångest! Skällde som en galning gjorde han. När vi väl kom in hos veterinären var han inte så kaxig kan jag lova. Gibson darrade värren än ett asplöv och dom som såg honom tyckte verkligen synd om honom...

Inne hos veterinären var det första jobbiga att få upp Gibson på bordet. Man kan träla sig fördärvad och precis när man fått upp honom så hoppar han ner. Inte lätt att stoppa en 35-kilos projektil! Men måste säga att han skötte sig bra även där fast darrade det gjorde han förstås. Sen skulle vetten kolla analsäckarna och då visade det sig att dom var tomma och inte inflammerade alls. Jag hade lyckats tömma dom med andra ord. Snopet värre, vad gör man nu då? Tänkte att då kanske han kunde få vaccinationen då så besöket inte va förgäves? Just det... Numera ska det gå TRE år emellan vaccinationerna så det gick inte det heller...

Då började vi prata om att det är så jobbigt med alla löptikar. "Ni har inte någon medicin för det?" skämtade jag. Jodå, det hade dom faktiskt. Kemisk kastrering heter det. Funkar ungefär som när man chippar en hund. Tjock kanyl som attan var det... Gibson sa inte ett ljud. Hasn kan när han vill om man säger så! Detta inplantat med testosteron fungerar under ett halvår (ca) och sedan får man göra om det. Jag betalar gärna dom pengarna för att slippa detta gnällande som är nu! Värsta är att det kan bli värre nu innan det försvinner... Håll tummarna, tack.

Efter detta så gick vi till hundaffären och köpte hundkex till den duktige killen. Emmy och mormor hade varit och hyrt två filmer under tiden och de blev klara samtidigt som mig. Sen bar det av hemmåt!
Gibson var lugn hela vägen hem. Han var nog glad att det var över helt enkelt:-)

Det börjar bra eller hur!

Jo dagen började med att jag satte på kaffebryggaren. När jag sedan skulle ta kaffe så va det bara vatten i kannan... Glömt själva kaffet alltså...

Sen ringde min kära doktor Carlos från smärtmottagningen i Eksjö. Vi bestämde att jag ska vara kvar på dessa doser och han lämnar över mig till Hejco i Nässjö. Frågade om det gick att göra mer åt nersmärtan men nu har jag fulldos så det går inte tyvärr. Höja plåstret hjälper inte ett skit mot nervsmärtan tyvärr så jag får helt enkelt skita i att gå på mina ben! Jag tackade honom för allt han gjort för mig för han har hjälpt mig hur mycket som helst!

Andra jag vill tacka är ni alla som har grattat mig, speciellt ni här på bloggen!!! Ni är guld värda ska ni veta! Kramar till er alla!

Nu ska jag ägna mig åt tvätt och städ, det är tisdag och trots födelsedag och allt så kommer hemtjänsten. Kan ju va skönt att få det fint en dag som denna!