lördag 23 oktober 2010

Nu är det äntligen överstökat!

Hej alla mina kära vänner! Jag klarade av denna mässa med bravur måste jag säga! Jag fick stå utanför själva stora salen med tre andra utställare men det gjorde absolut ingenting för jag sålde en hel del iallafall. Brevid mig stod en kvinna som har haft ett krukmakeri. Numera har hon sålt själva krukmakeriet men hon har ju saker kvar än som hon sålde ut för halva priset. Här är det jag köpte, en lampa för 150:

Här har ni då mitt bord:

Mina mössor som jag sålde nästan allihopa:

Sjalar var det däremot ingen som var intresserad av...

Inte väskorna heller tyvärr...

Detta är en hög med raggsockar och dessa gick åt som smör i solsken!

Jag hade en himla bra dag. Dock tycker jag att det var alldeles för få Annebergare som orkade gå dit! En del sålde jättedåligt, en del hyfsat och en del riktigt bra. Hon med keramiken sålde mycket, kanske tack vare reducerat pris... Jag hade ju tur som stod brevid för då såg de ju mig oxå!

Nu känner jag att jag kan slappna av och nästa sak jag stickar kommer nog att vara till mig själv. Trött är jag som fasen men det visste jag ju för så blir det efteråt helt enkelt... Så mycket folk som jag har pratat med idag, jag har nästan kramp i käften! Sen är det trevligt när man får prata om lite annat, oftast frågar ju folk om min sjukdom och ibland blir jag så trött på det. Jag vill bara få vara JAG ibland och det fick jag idag.

Svettas lite...

ja, faktiskt... Här sitter jag och väntar på att min mor och far ska hämta mig vid 9:10. Sen har jag till klockan 10:00 på mig att fixa mitt bord. Just nu skullle jag lätt kunna skita i det för jag tror ändå att ingen handlar men klart att jag ska ställa upp! Tror att det kommer att lossna när jag väl är där uppe.

Igår satte jag in pengar på "katt-mamma" Monicas konto. Två tusen i tingningsavgift, resten (4500) betalas vid leverans. En ragdoll kostar 6500 alltså. Låter mycket kanske men det beror ju på hur man tänker. Denna kisse är avlad för att vara inomhus för det första. För det andra så kommer den ju att skänka mig och Emmy glädje i massor av år!

Jag själv hade velat ha en hund (jag är en hundmänniska nämligen) men jag måste erkänna att det inte fungerar... Jag kan inte springa ut med den varenda gång den är kissenödig... Emmy vill inte ha en hund, hon vill ha en kisse och då får det bli så. Huvudsaken är att jag skaffade mig ett djur som kan trösta mig den dagen som Gibson inte finns längre...

Nu ska jag försöka koncentrera mig på min dag... (Jag tar kort på det jag har gjort när jag har lagt upp det på bordet. Ni får se det i nästa inlägg alltså!)