Två sprutor i nacken!

Så fick det bli! Jag kan meddela att det gjorde ont som fasen och jag blev helt vimmelkantig efteråt men huvudvärken mildrades tack och lov. Dock så skulle jag ha tagit många fler sprutor för att bli av med huvudvärken men vi börjar med detta så får vi se vad detta leder till. Ett steg i rätt riktning!

Nu blir det lite packning och sen den sköna sängen, jag längtar till läggdax faktiskt!

Mitt stackars huvud...

Varför? VARFÖR? Jag blir så jäkla trött... Idag har denna "förkylning" (eller vad det nu fasen är för något) tagit ny fart och jag mår sämre än på länge... Känns som om Ringaren i Notre Dame (stavning?) står innanför mitt pannben och är såååå förbannad...

En annan grej som gör mig lite sur är att jag ska till läkaren den 7 november... Bra, tänker säkert ni, varför gnälla? Jo, jag har inte medicin så det räcker, mina oxynorm är just nu under ransonering... Får absolut inte ta i onödan, då räcker dom inte till den 7:e... Så nu försöker jag med alvedon (som är en piss i havet...)... Blä så sur man kan bli...

Vad ska vi mer berätta som är ohyggligt trist? Jo, jag känner mig inte det minsta utsövd trots en timmes mer sömn i natt... Jag mår så blä och måste laga mat, inte skoj plus att motivationen är under all kritik just nu. Vad i hela världen ska man laga för mat? Har ni någon rätt som är relativt lätt plus att den inte får smaka skosula så skulle jag bli mer än glad. Annars får det bli makaroner och.....stekta skosulor...

Detta med smärtlindring...

Känner mig en aning tjatig men nu ska jag skriva (IGEN) om smärta, värk och mediciner... Kan oxå bli ett och annat ord om eländes elände så är du trött på att läsa bloggar som handlar om tråkiga saker så kan du sluta läsa nu!

Detta med värk är inte det lättaste... Alla som har värk 24 timmar om dygnet vet hur det sliter på både kropp och själ, man tappar minnet (av att värksignalerna stör allt annat), man blir sur, man blir trött och ibland kan man bli sjuhelsikes arg... Ibland kan man vara glad oxå men detta beror endast på att du antingen är smärtlindrad eller är omgiven av dina käraste vänner.

Jag har ju en väldans tur med detta med smärtlindring... Kanske låter väldigt konstigt när jag snackar om min jäkla värk jämt och ständigt men så är det. Saken är den att jag har 3 olika sorters värk (Det finns bara tre olika sorter). Nervsmärta, inflammatorisk värk och värk för övrigt... Har man alla sorter kan ni ju bara tänka er att det inte är det lättaste att hitta medicin som hjälper. Därför har jag tur som har en läkare som fixar så mitt liv iallafall blir någorlunda uthärdligt.

Jag kan inte bli smärtlindrad till fullo, tyvärr... Min smärtläkare i Eksjö sa att om de skulle blockera alla nerver som var ikläm så skulle jag se ut som en nåldyna! För att blockera EN nerv krävs det 12-13 sprutor... Det Hejco ska göra sen är att BEDÖVA en nerv, en helt annan sak alltså. Fungerar det är det ju jättebra förutom att bedövningen inte sitter i för evigt utan att du får springa och få en spruta med kanske en månads mellanrum...

Sedan är det olika för olika personer. I natt testade jag ju Ketogan men jag blev inte imponerad alls... SÅ olika människor - olika mediciner! Alltså kan det inte vara lätt att smärtlindra någon, speciellt när personen har som jag har-tre olika sorters smärtor... Iallafall tycker jag att läkare inte ska vara så enkelspåriga vad gällande smärtlindring. Alla är vi olika, alltså är smärtlindring oxå väldigt individuellt!

Hoppas ni inte dog av tristess när ni läste....

Det börjar bli lugnt...

Faktiskt så märker man att redan efter dessa få dagar  börjar ett lugn infinna sig. Tufsan sitter i fönstret i Emmys rum och Buddha ligger i Emmys säng. Helt tysta är de förutom att Buddha säger "prrr" lite tyst då och då. Precis som om han vill säga "det är lugnt gumman, jag är här hos dig".

Idag har avmaskning stått på programmet. Man kan ju tänka sig att Tufsan ska strula och Buddha sköta sig galant men faktum är att Tufsan svalde sin tablett i ett nafs och Buddha spottade ut den hundra gånger... Till slut fick jag mosa den och blanda den med mat. Inte blev det bättre, han spottade ut det oxå men åt upp det sen när han hade inspekterat det ordentligt... Kanske var det dumt att ta det jag hade hemma, hade väl varit smidigare med en spruta med pasta i typ... Ja ja... Man lär sig så länge man lever...

Om ni undrar varför jag avmaskar dom så är det så att Tufsan har varit halvt om halvt utekatt så man vet ju inte. Jag tar det säkra före det osäkra!

Nu ska jag krypa ner i sängen och myspysa! Godnatt på er ALLA och ett varmt tack till alla kommentarer jag har fått nu, jag blir så himla glad ska ni veta! KRAM!

Oj vad trött man kan vara...

Nu tror jag inte jag kan skylla på vädret även om det slog om och singlade ner vitt från himmlen... Jag höjde ju mina plåster från 25 mg till 30 mg och därför är jag trött. Fast mest har jag nog huvudvärk... Medicinen gör att jag slappnar av och när jag slappnar av så orkar jag inte riktigt hålla upp huvudet (musklerna är fruktansvärt dåliga märker jag...) och då kommer huvudvärken som ett brev på posten.

Märkligt, jag höjer värkmedicinen och får MER värk...Det blir väl så nu i början, jag har stödkragen på så det ordnar sig nog.

Mina djur verkar fatta att matte är sjuk, bägge har varit så lugna idag. Buddha hade ett spel i morse men när jag har legat i soffan så har han varit däckad han oxå. Tack och lov för det, en katt som hade hoppat på min kropp när jag sov hade till slut fått mig till psyket!

Besök hos farbror doktorn!

Att träffa min läkare är alltid väldigt trevligt. Många människor avskyr sina läkarbesök av olika orsaker. Innan jag hittade min älskade doktor så var jag hos ett antal "nötter"... Inte en enda av alla jag var hos trodde på mig. Fast de såg mina röntgenplåtar på halskotpelaren som både visade en whiplash plus snea kotor så trodde den korkade läkaren att "jag skulle nog vara sådan"!

Min läkare som jag har nu, Hejco Schlesinger, är precis tvärtom... Idag pratade vi medicin. Efter lite bollande fram och tillbaka så beslutade vi att vi skulle höja plåstren från 25 mg till 30 mg och oxynormen från 5 mg till 10 mg. Jag har haft ont i huvudet nu hur länge som helst, tror jag är vinter-allergiker (jag och många fler!), så det ska bli skönt att bli lite mera människa igen.

Sedan fick jag en remiss till Team ortopedteknik för att göra en hård stödkrage. Jag tål inte att få en massa stötar nämligen. Köra bil börjar bli svårt för nacken likaså att köra el-rullen. Med en stabil nack-krage skulle det nog gå lite bättre.

Efter läkarbesöket åkte jag ner till stan, kollade rean på Lindex och tog ut medicinen. Var till och med så duktig så jag åkte upp till sjukhuset och lämnade remissen direkt. Sedan hämtade jag lillasyster vid stationen. Hon kom för att hjälpa far och mor med nåt men först ville hon snuffsa på Buddha! Nu har han både snuffsat och busat som fasen så han sover i soffan som en stock...

Själv ska jag snart ta mig en våning ner, stickcafé väntar!

Premiär!

Jag var i Eksjö för några dagar sedan och handlade. Då passade jag på att besöka djuraffären där och inhandlade en sele till Buddha. Satte på den samma dag men då var han inte på humör, han försökte döda både selen och mig, idag testade jag igen och det gick som på räls!

När vi har kommit in från våra rundor har Buddha varit så intresserad av all snö. Nu skulle han få känna hur snö känns! Emmy och jag gick ut och satte ner honom.

Tror han tyckte det var både spännande och samtidigt lite farligt.

Efter ett tag så vågade han gå runt lite och kolla. Efter en liten stund så tyckte han dock att det räckte och kröp up i famnen på mamma...

Den lille grabben börjar bli stor... Alla säger att han växer så det knakar! Han har oxå blivit en mammig kisse... Går efter mig som en liten svans. Inte så konstigt egentligen, jag är ju hemma alltid och då blir det nog så.

Nu ett svar till Janeth: Jag har aldrig haft en enda biverkning av min medicin. Enda gången var när jag bytte från tramadol till Norspan, då blev jag så sjuk tills jag tog bort tramadolen helt. Jag tålde helt enkelt inte dessa två ihop. Lyrica har kanske många biverkningar men jag tror att om man verkligen har riktig nervsmärta och det hjälper så kvittar det nog. Nu har jag inga biverkningar men jag hade struntat i dom. Hellre det än denna jävel-smärta!

Jag har ju fulldos vilket är 600mg per dag fördelat på 2 doser. Tror att dosen är individuell men eftersom jag hade sådan extrem smärta så fanns det inget annat att göra. Tycker du ska testa Lyrica, du har inget att förlora och hjälper det inte så sluta! Jag kände direkt att det hjälpte men det kanske inte alla gör.

Kan säga att Buddha blev nog trött av utevistelsen för nu sover han på stolen brevid mig!

Buddha har varit på dagis!

Idag skulle min mor och jag åka till staden. Jag hade en tid för Gibson hos veterinären och skulle jag kunna handla oxå så var mamma tvungen att följa med. Eftersom jag är en så otroligt larvig "mamma" till mina djur så fick Buddha vara hos Anette den stunden som det tog oss att göra våra "måsten". Anette är den som kommer att få vara "barnvakt" åt Buddha om jag åker bort och vi har sagt att det är lika bra att vänja honom vid att vara där redan nu. Anette älskar ju katter, nu fick hon ju gosa lite!

Så jag for ner en våning med toa-låda, mat och diverse leksaker och till sist tog jag med mig kissen ner. Han hade ett par underbara timmar hos Anette, han har utforskat hennes lägenhet fem gånger, han har kissat in sig (i lådan dock) , han har ätit bregott och han har fått så mycket gos i Anettes famn...

Gibson då? Jo, han fick en till dos med antibiotika hos veterinären. De tyckte att det var lika bra det så det läker ordentligt. Bakterien som fanns i såret var en tarmbakterie, mycket ovanligt att just den hamnar i ett sår. Troligtvis har den andre hunden slickat sig i ändan eller ätit bajs (hua!) och på så sätt har bakterien kommit in i såret...

Nu ska Gibson äta antibiotika i en vecka till och sedan ska vi visa upp såret nästa vecka igen. Efter det besöket så hoppas jag att det hela är över... Det ska bli så himla skönt när ALLT är uppklarat... Då ska jag fira med ett glas vin!

Nu ska jag dock fira med några bitar choklad! Jag har varit utan i flera dagar så abstinensen är stor...

Nu blev det varmt under magen!

Här ligger han, den lille vännen! Ikväll har han ätit lite till och med så nu känns det som om det håller på att vända. Ingen är gladare än jag...

Han har till och med fått en ny liten "bädd" av hans gråtmilda matte (nu överdrev jag allt lite). Jag berättade ju innan att jag höll på med ett projekt till katten, det blev ju då inte riktigt som jag hade tänkt mig (som vanligt...)... Idag så tovade jag det så det blev ett skönt liggunderlag, varmt om magen med andra ord! Kanske lite lyxigt men denna hund är värd den varmaste säng han kan få... Han somnade faktiskt direkt när han hade lagt sig...

Min kära vän Anna-Britt har hjälpt mig idag med att hämta ut medicin till Gibson plus hämta ett paket som innehöll en mönsterkatalog (med garnet rheuma thermal wolle, gillar det garnet skarpt!), en rundsticka nr 6 120 cm lång plus ett nystan Kauni. Detta nystanet köptes bara för att jag var nyfiken...

Jag är alldeles slut i denna kväll, har bara oroat mig hela dagen plus att jag har pratat med en massa folk som undrade vad som hade hänt. Jag skulle ha vilat mitt på dagen men det blev inget med det... Nu ska jag snart krypa ner under täcket och sova som en stock... 

Tack alla snälla människor än en gång, ni är värda en stjärna på himmelen ALLIHOPA!

Jag åker stor-buss!

Idag gick sjukrese-bussen till Nässjö och Nässjö Läkarhus som finns i denna enormt snygga byggnaden.

Min doktor har som sagt kommit tillbaka från en hjärnblödning! Tack gode gud för att han blev relativt återställd! Dock tänker han inte jobba mer än 75% i fortsättningen. Good! Jag sa till honom att "Nu jäklar sköter du dig i fortsättningen!". Jag vill gärna ha kvar honom som läkare i många år till (han är runt 40 tror jag så vi har räknat ut att jag ska ha honom som läkare i minst 20 år till, hihi!!

Jag ska börja med en tablett som heter Orudis istället för diclofenac. Sen fick jag salva voltaren att smörja på foten oxå. En styck krycka inhandlades oxå, för 75 spänn får man en alldeles egen, billigt!

Sen tog jag rullen ner till stan i "räzer-fart" för att hämta ut medicinen. Då har inte alla mediciner kommit med! Naturligtvis... Fick sätta mig och ringa till Läkarhuset igen för att få tag på någon som kunde hjälpa mig. En sjuksköterska fick tag på doktorn och nya recept skickades. Då glömdes en bort ändå! Då sket jag faktiskt i det och tänkte att det tar jag en annan dag...

Efter att jag hade handlat i den stora, stora ICA affären ville jag då åka hem. Hade ringt färdtjänsten så jag satt och väntade i i entrén medans jag pratade med Anette i mobilen.

Plötsligt kommer det en STOR buss och parkerar. På sidan står det "färdtjänstbuss"... Säger till Anette att "det kan väl inte va den stora bussen lilla jag ska åka i?". Jodå, visst var det det!!! Till råga på allt fick jag vara med på en omväg och hämta upp 15 skolungar som alla var runt 10 år och inte kunde sitta stilla...

Jag kom hem iallafall och i fönstret satt Anette och tittade. Hon ville se denna stora buss jag åkte med! Hemma, nöjd och glad.... Tänk vad bra jag har det ändå...

En liten sjal och historien om foten!

Nu är den färdig! Jag kan säga att om man har mycket värk så är det bra att göra nåt som gör att man tänker på annat. Man kan annars lätt bli tokig när kvarnhjulen rullar på fortare och fortare...

Sjalen är ingen stor sjal utan en halsdukssjal som jag kallar det. Tycker den blev rätt häftig och defenitivt ingen mes-sjal!

En del frågar mig vad som har hänt med foten. Här kommer svaret: Jag överansträngde den, framför allt när vi var i USA. Nu är trådar från hälsenan bortslitna plus att hela foten är inflammerad. Jag kan säga att det inte är så skönt om ni förstår mig!

Jag fick anti-inflammatoriska tabletter men dessa tålde jag ju inte så, började få världens magkatarr (trots omeprazol) och så mådde jag illa hela tiden. Läkarna kunde inte göra nåt förräns magen har lugnat ner sig. Då kan de ge en tablett som kapslar in diclofenacen. Så nu vet ni historien om min stckars fot... Sen är det ju så att vissa grejer väntar man med att gå till läkaren med för man tror att det ändå hör till sjukdomen....Nästa vecka hoppas jag dock på ett under, under kan ju ske eller hur?

Illa...

Jag mår illa... Dessa jäkla diclofenac tar knäcken på min stackars mage. Jag har telefontid imorgon och jag ska försöka att inte spy innan dess...

Ett litet tillägg: Jag äter redan omeprazol...

Jag överlevde men plånboken behöver hjärt-lung-räddning...

Gibson var helt hysterisk i bilen till stan... Började skälla när vi hade åkt 500 meter och sedan fortsatte det med tre skall var femte sekund... Åh vad skönt det känns när trumhinnorna börjar bukta inåt...

Iallafall så kom vi ju fram och den väldigt nervöse och skakiga hunden fick sin spruta! Matte betalade 1100 kr för detta spektakel! Jag står alltså där och ser hur min plånbok hickar till och blir alldeles slapp i min hand. Trycker ihop den lite och då kvicknar den tack och lov till!

Sen gick vi de få stegen till djuraffären för att köpa den lille vännen ett kex-ben som belöning.

Efter detta lämnade jag in receptet på Gibsons artros-medicin. Min plånbok började hicka igen men de hade inte medicinen hemma så jag får betala dessa 1700 kr på torsdag när medicinen kommer...

Vägen hem gick lite lättare. Gibson var nog trött efter att ha varit på helspänn så länge. Först satt han upp och skällde ett tag...

Sen när jag kollade så låg han ner! Hurra!

Matte satt dock på helspänn hela vägen för är man inte beredd på ett skall så kan man bajja i brallan!

Vä hemma blev det kaffe och lite mörk choklad för att lugna ner de uppstressade nerverna... Gibson lade sig genast på sin dag-ligg-plats och somnade direkt. Plånboken har hämtat sig men jag får nog hålla koll på torsdag så han inte dör på riktigt!

Jag blev klubbad!!!

Jag höll mig vaken igår... Dock endast till klockan 20:00, sen däckade jag som om jag blivit klubbad av värsta vikingen! Sov gott som bara den men när jag vaknade vid sju-tiden så kunde jag inte röra mig i sängen! Samma sak hände en morgon i Florida men då kunde jag ju ropa på mor min att hon gav mig en tablett. Nu halvslumrade jag mig fram till klockan halv tio och med mycket möda och stort besvär kom jag äntligen upp ur sängen!

Vilken tur att mitt älskade barn bestämde sig för att vara hos sin pappa för just nu är det jobbigt till och med att ha hunden. Ryggen är helt åt skogen och varenda nerv signalerar... Jag hoppas det hjälper att jag är i stillhet ett tag så det lugnar sig. Detta är ju nackdelen med att jag bara bedövade smärtan med piller i USA. Men å andra sidan så hade jag ju missat så himla mycket av resan om jag nu inte var på alerten hela tiden. Jag får göra så att om det gör förjäkla ont så ska jag titta på bilderna och tänka "det var värt det!"...

Så sliten...

Precis som Hack Hackspett ser ut, så känner jag mig... Kroppen är helt åt skogen, tiden känns helt åt skogen. Att sova när det är natt är ju inte att tänka på ens! Igår somnade jag vid fem på kvällen i soffan, vaknade vid 21:30! Inte bra tänkte jag, tog och gick med hunden och tänkte att det är väl bara att lägga sig igen...

Släckte lampan 02:09, somnade väl antar jag för jag sov som en stock när jag vaknade av att telefonen ringde. Då var klockan 11:30! Hur bra är det då? I dag ska jag banne mig inte somna på dagen utan hålla mig vaken till kvällen kommer. Måste ju få ordning på detta...

Min kropp började värka som fasen när vi kom till Frankfurt och det varma vädret var över... Åh vad jag längtar tillbaka! Jag mår så jäkla bra av värme så det inte är klokt! Även om jag tog en massa extra medicin när jag var där så är själva grunden mycket bättre på något sätt. Lederna är inte som man har tusen nålar i dom till exempel. Nu fungerar inte ens min extramedicin längre... Jag vet ju att tar jag det bara lugnt så blir det ju som det var innan men det kommer ju att ta tid (och tid har jag ju massor av så varför gnäller jag egentligen?).

På besök hos min favvo-doktor!

Just det, jag har varit på besök hos min favvo-läkare som är Hejco Schlesinger och han jobbar på det nyöppnade Nässjö Läkarhus. Han såg mig, sträckte ut armarna och kramade om mig i väntrummet. Vilka doktorer gör så? Typ inga... "Kul att se dig!" sa han. Jag tyckte det var kul att se honom oxå eftersom han har varit sjuk rätt länge. Han fick en utmattningsdepression nämligen...

Han berättade att han hade tänkt mycket på mig och undrat hur jag mådde! Min läkare är nämligen väldigt stolt att han har en EDS-patient! Vi satt och pratade mycket om allt möjligt, mest kanske om hur han mådde (omvänt läkarbesök???) och att detta han hade varit med om hade gett honom så mycket erfarenhet i livet. Många söker ju som patient till doktorn för just utbrändhet. (Jag har ju själv oxå varit in i väggen så vi hade massor att prata om).

Jag fick mina recept förnyade och han sa att när jag var tvungen att förnya dom igen så ville han träffa mig för att verkligen se mig! Mina narkotikaklassade mediciner får dom aldrig skriva mer än ett uttag på tyvärr så därför måste jag förnya receptet var fjärde månad. Med en så trevlig läkare så gör det ju inget om man träffas ofta!

I love my doctor...

Detta intyg kom på posten idag. Min käre doktor Carlo Mucchiano är en helt underbar doktor som man kan lita på! Nu hoppas jag att detta räcker om jag blir stoppad i tullen...


Ja, ja... Det är ju bara att hålla tummarna men vad mer kan jag göra? NADA!

Kattungarna tillhör en som jobbar i hemtjänsten så mina är dom tyvärr inte. Dock bor hon bara i huset brevid så vi får hälsa på så ofta vi vill! Emmy är galen i dessa små sötnosar så det blir nog fler bilder sen när dom är ännu sötare!

Emmy ska få en kisse sedan men jag har sagt att det blir inget innan vi åker till USA. Plus att jag är lite inne på en Birma men jag vet faktiskt inte... Med tanke på att vägen är precis utanför och att flera katter blir överkörda så vill jag ha en innekatt. Har ni några förslag?

Ett litet svar...

Putte undrar hur jag gör när jag har smärtgenombrott?

Jo, jag har ju plåstret Norspan, ett 20 mg och ett 5 mg mot smärta. När jag får smärtgenombrott tar jag bara en kapsel Oxynorm 5 mg utan att ta bort något plåster! Skulle jag ta bort mina plåster så skulle jag inte kunna leva ett normalt liv!

Mot värk tar jag ju Norspan, Oxynorm plus Lyrica (som räknas som knark i USA, tala om att jag får skaffa intyg innan jag reser...). Alla mina mediciner mot smärta har min smärtläkare Carlo Mucchiano (Eksjö smärtenhet) skrivit ut.

Putte: Jag hoppas verkligen att du får hjälp med ditt problem av din läkare!

Denna glömska...

Den sprider sig som en löpeld! Glömskan alltså! ALLA människor säger att dom är glömska, hur märkligt är inte det... Sveriges folksjukdom nr 1 tror jag säkert att det är eller hur!

Jag är ju fruktansvärt glömst och har varit i flera år... Ikväll tänkte jag att jag har nog glömt något... Hmm, vad kan det vara? Mina plåster för hundan! Jag hade glömt be hemtjänsten att byta mina Norspan-plåster i morse när dom var här och städade... Nu MÅSTE jag sätta alarm på det oxå...

Var har jag lagt den?

Jag pratar om ett recept till hundens medicin... Antagligen så har jag tänkt att "jag lägger den här så hittar jag den" men jag borde veta vid det här laget att om jag inte har det framför mig så hittar jag det ALDRIG! Å andra sidan så vill jag inte hitta fanskapet för det kostar 1700 kr att ta ut...

Nu ska jag berätta om Gibsons inplantat:

Det är ett inplantat som sprutas in i nacke, precis som när man chippar en hund.

Det är jäkligt dyrt, en spruta kostar 678 kr plus veterinärskostnad men jag vill inte kastrera Gibson av flera orsaker; han är för gammal, han har hjärtfel plus att eftersom han har detta hjärtfel vill veterinären inte söva honom helst (han kan alltså dö...).

Inplantatet verkar först efter 2-8 veckor. Innan det verkar blir hunden översexuell. Detta kanske inte händer alla hundar men vet man att man har 5 löptikar runt omkring så ska man kanske vänta med sprutan tills det är löptiksfritt.

Man får fylla på inplantatet var 6 månad ungefär. Sen efter ett tag så slutar det att fungera och hunden blir tikgalen igen. Kan hända att han inte får tillbaka fruktsamheten men han kan ju bli crazy igen!

Så har du en halvgammal hund som är tokig i löptikar, kastrera den på det vanliga sättet, alltså ta bort kulorna. Har du en gammal hund som du inte vet hur länge till han lever, använd detta inplantat!