onsdag 16 november 2011

Propofol!

Faktiskt så går allt så fort så jag är helt i chock över detta med operationen på måndag. Fast allra mest är jag nog chockad över denna doktor som trots att det var mindre personal tog sig tid och pratade...

Vi diskuterade detta med operationen och sövning. För ett antal år sedan hände det som så att jag vaknade upp på operationsbordet precis när de var färdiga... Detta skrev han in i journalen och sa att troligtvis kommer jag att bli sövd med propofol... PROPOFOL! Det var ju det som Michael Jackson dog av!!! Jag började skratta hejdlöst över detta... Doktorn sa att han kunde garantera att ingen lämnas ensam när man får detta medel så jag kunde vara lugn! Men roligt var det allt!

Sen berättade jag om detta med sövning och EDS, det finns en viss risk eftersom allt blir så slappt och därför måste man vara försiktig med just nacken. Har man riktig otur så kan det hända saker som kotförskjutningar (det vill jag inte ha flera) eller så kan nacken gå av (det vill jag ABSOLUT undvika!)... Doktorn skrev OBS! med stora bokstäver och bad mig att även påminna narkospersonalen innan jag skulle sövas.

Jag känner mig lugn inför det som ska hända, jag får ju sova! Fast när vi läste min journal så hade jag fått det iallafall för de skulle inte ta bort det med slynga (som var sagt från början) utan med laser. Slynga använder dom om det sitter på livmodertappen men mitt sitter liksom baktill på livmodern och då måste de använda laser.

Nu ska jag göra ingenting, huvudvärken spränger så det blir lugnt och fridfullt fram till kvällens sticke-träff.