onsdag 3 november 2010

Den vilda jakten på strumpstickan...

Dagen har verkligen varit lång känns det som... För en som lever sitt liv mest i soffan så kan stadsbesök plus stick-café bli en sak för mycket... Det var värt det iallafall!

Först måste jag förklara överskriften! Detta hände: Vi sitter alla och stickar och pratar som vanligt. Anna-Britt ska plocka upp maskor, hon stickar på ett par sockar och behöver därför flytta sin fotölj så hon sitter mera nära en golvlampa.

Då upptäcker hon följande: EN STRUMPSTICKA ÄR BORTA! Vi (läs de andra för själv satt jag lugnt kvar i soffan och såg på) började att leta. Först letade vi på alla möjliga ställen... Sedan letades det på alla omöjliga ställen! Efter detta tog alla paus och gned geniknölarna för att få fram var stickan kunde vara. Sedan letades det igen. Till slut sa vi att det måste ju helt enkelt vara ett spöke som flyttat på det! Anna-Britt fick låna en sticka av Anette och vi fortsatte sticka och prata.

Plötsligt säger Anna-Britt lite tyst: "Jag hade nog bara fyra stickor med mig..." Mycket riktigt... Den femte stickan som vi inte hittade hade hon aldrig tagit med sig och anledningen att hon hade kunnat sticka innan utan att fatta att den var borta var för att hon höll på med hälen! Tänk vad man kan vända upp och ner både på en lägenhet och ens huvud bara för att man letar efter en liten strumpsticka...

Nu är jag så jäkla trött så jag somnar snart med datorn i knäet! Imorgon är en annan dag, då skriver jag om mitt stadsbesök, nu är det sängen...

Nya bilder på en sötis!



En liten Buddha...

Idag hinner vi inte med några karlar!

Idag händer det grejer! Först ska jag åka till Nässjö och träffa en tjej som heter Pia. Hon har oxå EDS men där hon bor (uppåt Umeå) så är alla läkare helt puckade så hon har inte fått någon hjälp för sin värk. Istället har de velat ta bort medicinen för henne!

Pia har tre barn, man och en hund. Hur menar de att hennes liv ska se ut när hon ligger och gråter för hon har sådan värk? Är det inte bättre att ta lite medicin, även om det råkar vara morfinpreparat, och få vara den mamma och fru hon kan vara? Jag har ju en underbar läkare och jag frågade honom om han möjligtvis kunde hjälpa Pia och se det kunde han!!!

Så idag ska Pia gå till min doktor och ÄNTLIGEN få hjälp med sina smärtor! Tänk att behöva åka genom halva Sverige för att hitta en läkare som är intresserad av EDS och som tycker att det är bättre att man får smärtstillande än att lida! Min doktor anser att man absolut ska ha smärtlindring så man kan leva sitt liv.

"Du ska bara göra ROLIGA grejer Renée!" sägar han!

Så idag får karlarna vänta för jag har annat för mig!