onsdag 15 september 2010

En liten sjal och historien om foten!

Nu är den färdig! Jag kan säga att om man har mycket värk så är det bra att göra nåt som gör att man tänker på annat. Man kan annars lätt bli tokig när kvarnhjulen rullar på fortare och fortare...

Sjalen är ingen stor sjal utan en halsdukssjal som jag kallar det. Tycker den blev rätt häftig och defenitivt ingen mes-sjal!

En del frågar mig vad som har hänt med foten. Här kommer svaret: Jag överansträngde den, framför allt när vi var i USA. Nu är trådar från hälsenan bortslitna plus att hela foten är inflammerad. Jag kan säga att det inte är så skönt om ni förstår mig!

Jag fick anti-inflammatoriska tabletter men dessa tålde jag ju inte så, började få världens magkatarr (trots omeprazol) och så mådde jag illa hela tiden. Läkarna kunde inte göra nåt förräns magen har lugnat ner sig. Då kan de ge en tablett som kapslar in diclofenacen. Så nu vet ni historien om min stckars fot... Sen är det ju så att vissa grejer väntar man med att gå till läkaren med för man tror att det ändå hör till sjukdomen....Nästa vecka hoppas jag dock på ett under, under kan ju ske eller hur?

Den jäkla foten...

Den har hållt mig vaken i natt. Det värker! Likt två stora kvarnhjul som sakta maler sönder min fot... Inga tabletter hjälper och nu börjar jag få svårt för att stå på foten. Hälsenan känns liksom mer sönder, hela foten känns sönder! Måste härda ut till nästa torsdag!

Måste

Härda

Ut