Mina älskade sprutor (och lite annat om mig)...

Har fått en fråga om vad det är för sprutor jag får. Det ska jag naturligtvis berätta! Jag får sprutor med ett bedövningsmedel rätt in i muskulaturen. Nålen är som en insulinnål ungefär. Medlet gör så att nervsmärtan jag har blir som bedövad och det gör även så att det blir bättre blodcirkulation i musklerna. Nu sprutar han hela nacken och ut till axeln. Första gångerna jag fick sprutorna hade jag jätteont de första dagarna men sen blir det så bra när den där nervsmärtan lägger sig.

Om jag inte fick dessa sprutor så skulle livet vara ett rent helvete... Innan vi började med detta tog jag förutom mina höga dos med morfin även 3 Ketogan om dagen och detta hjälpte inte fullt ut! Sedan vi började med sprutorna har jag nästan helt slutat ta ketogan vid behov, det är bara när medlet börjar gå ur kroppen som jag kan behöva lite extra. Drömmen är ju att jag till slut ska få sprutor i hela kroppen men den dagen den sorgen... Eftersom jag blir så dålig första gången de sprutar på ett nytt ställe så får vi ta det lite i piano...

Idag skiner solen för fullt. Denna dag ska vi åka till barnhabiliteringen i Eksjö för Emmys årliga kontroll av sin EDS. Själv fick jag ju reda på min sjukdom först vid 35 års ålder så jag är så tacksam att Emmy får den hjälp hon behöver. Inte för att denna sjukdom går att bota men om man vet att man har den så kan man förhindra vissa saker. Till exempel så ska man aldrig göra en massa som gör ont och skadar kroppen. När jag blev sjuk var det ingen som tänkte på detta. Läkarna och andra sa "Det gör väl inget om det gör lite ont, man kan träna ändå".

Idag så är min kropp alldeles förstörd. Jag vet inte om jag hade blivit så här om jag hade vetat om min sjukdom... Kanske hade jag varit bättre, vem vet? Det går iallafall inte att spola tillbaka tiden och göra om allt så det är faktiskt bara att acceptera situationen. Jag tycker att mitt liv är helt okej. Visst att livet är väldigt begränsat nu för tiden men jag har mina katter och min flicka och detta förgyller min tillvaro så pass mycket, de förgyller livet!

Sen måste jag säga till alla som är har en kronisk sjukdom: Försök hitta något som gör livet lite roligare. Att älta sin sjukdom gör inte saken bättre. Försök att vara DU och inte din sjukdom. Ibland får man skita i sin sjukdom och göra något roligt även om man blir dålig dagen efter. Själv är stickningen ett sätt för mig att tänka bort min värk. Mina vänner betyder också väldigt mycket för mig. De vänner jag har nu har aldrig sett mig som en sjukling, för dom är jag Renée och det är så jäkla skönt.

Dagen efter...

Dagen efter läkarbesöket alltså! Dricker gör jag ju inte, då skulle jag nog vara full i dagarna tre eller nåt... Nä jag var och tog nya sprutor i nacken och axlarna. Sedan jag började med sprutorna i axelleden så har faktiskt både värken och denna "sockerdrickskänsla" minskat. Tänk att det går faktiskt göra något åt det hela, fast då måste man ju (tyvärr) hitta rätt läkare...

Igår beställde jag min vinst från Magasin Krantz, det ska bli väldigt skoj när vinsten dimper ner hos mig! Sen kommer det ju ett paket med mohairgarn oxå som jag vann på en blogg. Jag är nog inne i ett stim nu, tänk om jag vinner storvinsten på lotto? Skulle det hända så tror jag inte att jag skriver det på bloggen... Tänk vad "kärleksbrev" man skulle få då!!!

Anette och jag beställde garn från Garnpaletten, en webshop som ska läggas ner och därför säljer allt billigare.
Detta köpte jag:

Ullgarn från Peru, sådant där underbart mjukt som man bara vill klappa i evigheter... 

Johoo igen!

Nu är jag visst i ett vinst-stim för nu vann jag ett mohairgarn i en tävling som Lobbens pysselskåp hade. Vilken tur jag har! Så nu väntar jag med spänning på att garnet trillar ner i min brevlåda!

Något som är lika märkligt som mina vinster är detta väder. När klockan ringde var det snöstorm ute. På EN MINUT slog det om och blev sol! Nu håller det på att hatta fram och tillbaka mellan sol och snöstorm...  Mycket märkligt men jag tror att det är detta som är aprilväder? Inte så kul just idag när jag ska in och ta nya sprutor... Tur att inte jag ska köra bilen. Risken att blåsa ner i diket är väl relativt stor men jag hoppas att fadern kan hålla bilen på vägen.

Magvärk och vinster!

Rubriken säger väl kanske lite om hur mitt liv har varit nu. Som ni kanske vet så är alla morfinpreparat inte så snälla mot magen, de gör magen trögare än trög. Det är inte lätt att försöka skita ut asfalt eller något liknande, dessutom sitter det fast så man nästan vill hugga loss det...

Fölr oss människor med trög mage finns det ett medel som kan rädda den allra hårdaste mage, medlet heter Movicol (jag har samma innehåll men med apelsinsmak, då heter det Laxido Apelsin istället) och finns att köpa på apoteket. Man tar en dospåse och blandar det med vatten, jag brukar blanda i en c-vitamin brus oxå för då blandas det bättre. En sådan dospåse har jag tagit varje morgon i några veckors tid och nu jäklar har det börjat röra på sig ordentligt!

I natt så gick jag upp för att jag hade kramp i ena vaden (hur skönt är inte detta?) och tänkte att jag kunde ju gå på toa när jag ändå var uppe. KABOOM! Så sa det i magen och jag kan säga att det var en stor lättnad efteråt! Så nu kommer jag att ta denna lilla påse varenda dag, allt för att inte få stopp i systemet igen.

Just det, en vinst var det ju oxå. Igår fick jag ett mejl om att jag hade vunnit ett presentkort på hela 400 kr att spendera på Magasin Krantz, en webb-butik som säljer massor med fina saker. Jag blev så himla glad! Jag vet inte direkt vad jag ska köpa för när jag tittade igenom shopen igår så hittade jag massor med saker som jag skulle vilja ha! Vad skulle ni vilja köpa?

Nu blir det slappning för hela slanten, vädret är så där mulet så man vill ändå inte göra något... KRAM på er alla!

Dagen slitsamma " att göra"...

Det kan faktiskt vara slitsamt att göra ingenting, har ni tänkt på det? De flesta (som arbetar) tror att det är så bra att vara "ledig" för jämnan. Faktum är att för mig tar det sådan tid att leva så dagarna går i 110 km/h! Det känns så iallafall... Det är lite märkligt faktiskt tycker jag. Det känns som om jag är bestulen på flera timmar av min dag, vart tar timmarna vägen?

Jag tycker att jag precis gick upp och nu kanske man egentligen ska äta middag? Vad har jag gjort sedan jag gick upp? Jag har suttut lite vid datorn, hemtjänsten har varit här, jag har kammat katterna och jag har suttit på toa... Har detta tagit så himla lång tid? Kanske hamnar jag i koma utan att veta om det? Jag fattar ingenting, finns det någon där ute med svaret på tidsfrågan så hör av dig genast!

Nu ska jag försöka hitta på något att äta... Det tråkigaste på hela dagen... Jag har ätit havregrynsgröt i 3 dagar så idag tänkte jag variera mig. Om jag orkar... Emmy är inte hemma och då kan man äta som man vill. Kanske lite äggröra? Måste vara något smidigt! Synd att man inte har en man som älskar att laga mat... Jag får nog leta rätt på en sådan :-))

Tummen ur!

Halleluja säger jag bara, äntligen hoppade tummen ur. Den har suttit hårt vill jag lova men idag gick det. Nu ska ni alltså få se det jag har stickat under en rätt så lång tid:

Först ut är en helt vanlig rätstickad trekantssjal med virkad kant. Akryl-garn.

En lång och sjön sjal i merino/akryl-garn som värmer gott om axlarna.

Denna vita sjal är en "hittepå" av mig, oxå gjord i merino/akryl.

Denna sjal är gjord i mina färger, varannat varv merino/akryl och varannat drops delight. 

Här är ett av mina senaste alster, den är inte ens blockad än och trådarna är inte fästa... En alldeles underbar sjal som inte väger något, garnet är tunt akryl/ull.

Fyra mössor stickade i ull/akryl. Alla är "hittepå" av mig.

Till sist den där koftan som jag skulle sticka till Emmy. Den är numera färdig sånär på knapparna... Buddha håller för med tassarna så ni inte ska se att den är defekt ;-)

Sen ville han kloa på tröjan men då fick jag ta och lägga ifrån mig kameran och leka "kast med liten stor katt"! Det räcker att mattorna i hallen numera har förvandlats till klösbrädor...

Ändring... igen...

Det är då fasen vilket strul det kan bli när man byter medicin! Halva dosen blir för låg och dubbel dos blir för hög... Iallafall har jag fått prata med doktor Hejco igen och nu ska vi ta och öka dosen med 30 mg och se om detta hjälper. Jag blir lite frustrerad att ha såhär ont, man kan ju knappt tänka!

Stickningen har legat lite på is men imorgon kväll blir det stickning hos Anette. Då har jag hunnit ta en dos med den nya dosen så kanske blir min kropp lite mera "stickvänlig"! Sen MÅSTE jag väl ta mig i kragen och fota det jag har stickat... Jag ska verkligen försöka, jag lovar! Hur kan det vara jobbigt då? Ta lite kort liksom... Tala om att man är svag i kropp och själ...

Nu ska jag sbnart åka till apoteket och dollarstore. Jag ringde om dessa tuggummi som jag fått betala för mycket för så det var bara att komma in så fick jag pengarna tillbaka. Vilken tur, hon kunde ju likaväl ha sagt att jag inte kunde bevisa det. Så nu ska jag snart försöka linka mig fram med en kraft som man bara får av en sak: LÅGA PRISER!