lördag 4 juni 2011

Det som göms i......kattsand?

"Det som göms i snö kommer fram vid tö", det har man ju hört flera gånger. Nu har jag dock ett nytt ordspråk:

"Det som göms i kattsand...

...kan lukta illa!"

Jag kan inte begripa varför man ska dra in leksaker inne i kattlådan? Kan ju kanske vara så att Buddha bestämde sig för att "lång-skita" och tänkte ha roligt under tiden... Vad vet jag?

Tala om förvirring...(igen).

Igår skrev jag ju vad jag hade på min "att-göra-lista". Jag skulle ju gå på akupunktur, handla och sedan grilla. Så jag åkte in till Nässjö och träffade min "nål-kvinna" utanför.

"Hej, ska du till sjukgymnasten?" säger hon då. "Nä, jag ska till dig idag!" svarar jag. Detta hade hon inte i datorn men jag sa att det hade ju varit lite strul när vi skulle beställa tid sist så det berodde nog på det.

Jag fick mina 5 nålar i vardera öra och låg i 30 minuter. Efteråt skulle vi skriva upp en ny tid. Tittar i min almanacka och upptäcker till min fasa att jag redan har en tid, NÄSTA FREDAG! Gudars vad pinsamt, jag hade kommit en vecka för tidigt... Vi skrattade och hon sa att det gjorde ju inget, hon hade ju tid ändå! Varför kan jag inte titta ordentligt?

Efter detta åkte jag och handlade en smula innan jag for hem. Väl hemma var jag tvungen att lägga mig på soffan tills vi skulle till Flisby, akupunktur gör en nämligen lite såsig i skallen tycker jag...

Gibson trodde nog först att vi skulle till veterinären men såg lite snopen ut när vi svängde åt ett annat håll. Sedan när vi kom fram var han först som ett plåster på mig, han trodde nog att han skulle stanna i Flisby som förra året när vi var i USA. Inte för att han inte trivdes hos dessa underbara människor, nädå det handlar nog mera om att matte inte får försvinna tror jag...

Gibson fattade nog efter en stund att han kunde slappna av lite för han var glad och började springa och ha sig. Inte så bra för de stackars benen för plötsligt börjar han halta som fasen...

Gibson med sina dumma ben!

Sen satte vi oss på altanen för att få hunden att vara still. Vi hade jättetrevligt och åkte hem vid halv elva. Gibson hoppade upp i bilen utan problem (tack och lov) och väl hemma fick han en värktablett och hela familjen somnade...

På morgonen var Gibson som vanligt igen! Lyckan är fullständig...