onsdag 2 mars 2011

Vad har jag gjort idag då?

Faktiskt en hel del! Eller det beror väl på hur man ser det men en hel del med mina mått mätta. Iallafall så började dagen lite halvskum till att vid 11-tiden brista ut i ett solsken som kunde göra vem som helst glad. Bäst att smida medans elden är varm, jag tog på lille Buddha sin sele och sedan gick vi ut.

Innan vi kom ut fick han dock hänga med mig en sväng till tvättstugan. Jag råkade stiga honom på svansen ("MJAAAUUUUUU") men han är ju av den förlåtande sorten så han hjälpte mig sedan att sortera tvätt. Troligtvis kommer han att bli en mästare på detta (Hoppas jag).

Här är han ute på gården. Här har han precis nosat på soptunnorna och kanske blev han varm av detta eftersom han sitter mitt på isen och svalkar sig.

Här är han i solen iallafall!

Det var så underbart så jag var ute rätt länge med Buddha. Sen gick jag in med honom och direkt ut med Gibson. Tyvärr får ni hålla tillgodo med ett kort när han kissar:

Här ser ni utsikten mot "dammen" här i samhället. Det är "svartån" som rinner igenom här. Nu är det dock fortfarande en massa snö och dammen är det fortfarande is på men snart så kommer nog gässen och änderna och bajsar gräsmattorna fulla ;-)

Efter detta så hade jag troligtvis fått ALLDELES för mycket sol för jag var tvungen att sova en sväng. Två timmar på soffan, sedan var det dax för stick-café hos Anette. Har dock haft kramp i vaden nu i två dygn, denna värk gör mig smått galen och okoncentrerad så jag kunde bara sticka 3 varv...

Tur att det inte är något tvång att sticka, man kan ju sitta som åskådare oxå. Tänkte visa er Anettes fotölj:

Jag tror inte att någon vågar sätta sig i den!

Nu är jag iallafall äntligen hemma och ska ta och bege mig till sängs alldeles strax. Jag hoppas ni alla har haft det bra idag för det har jag haft!

NI ÄR FANTASTISKA!

Mina kära vänner... Ni är fantastiska! Ni skriver så vackra ord till mig, ni uppmuntrar mig och ger mig en sådan värme när jag mår pyton.

Jag är så glad att jag började blogga och fick chansen att träffa ER.
NI är värda den största bukett rosor som finns! Det kanske inte är så mycket att ge men jag hoppas ni alla förstår hur glad jag blir varenda gång jag får en uppmuntrande kommentar.

TACK!