tisdag 13 juli 2010

En gång när åskan slog ner...

Jag har idag varit med Emmy och hennes pappa till ortopedtekniska i Jönköping. Vädret var som vanligt hett som i en ugn och man verkligen längtade efter regn... Regn var vad vi fick kan jag säga...

På vägen mot Huskvarna började åskmolnen torna upp sig mer och mer och ju närmre vi kom Huskvarna desto mer blixtrade det! Inne i Huskvarna började det regna... Vilket regn sen... Som om någon stod uppe på stegar och kastade vattenballonger på rutan!

Sen började vi höra åskan oxå. Emmy satt brevid mig och tittade ut genom rutan så här:


"Vad gör du?" frågade jag. "Håller för öronen så jag slipper höra, det låter otäckt!!!" svarade hon!


Ut på motorvägen och här var jag glad över att jag inte körde... Det vräkte ner, det blixtrade och åskade hela tiden och flera trafikanter hade stannat brevid vägkanten på grund av regnet.

Fram kom vi iallafall och precis när vi parkerade försvann allt som i ett trollslag...


Det bestämdes att Emmy behövde ett par formgjutna sulor för att stabilisera sina fötter så här gör fotspecialisten avtryck av hennes fötter. Nästa gång är sulorna klara och då ska vi ha med ett par skor (jag ska se om jag hittar i USA) så de kan slipa in dom i skorna.


Efter detta så åkte vi hem...

Nu ska jag berätta en liten grej på tal om åska. Detta hände mig på den tiden jag var ung, vild och relativt pigg. Jag tror jag var ungefär 21 och jag hade en liten bil, en fiat 127. Åh vad jag älskade denna bil... Synd att jag inte har kort på denna lilla skolåda för den var helt enkelt ljuvlig!

Iallafall kom jag och åkte en dag som idag ungefär. det regnade dock inte men åskan mullrade runt omkring. Plötsligt när jag kör in i ett villaområde i Nässjö så tittar jag åt vänster och blir så fasansfullt rädd när över det jag ser! Jag kommer ihåg detta som i slowmotion men det gick säkert jättefort. Som en vit ljuslåga kommer en blixt farande emot mig!!! Jag hann inte ens tänka mer än "Nu dör jag" innan den smällde i bilen med ett sådant öronbedövande brak så jag trodde trumhinnorna skulle ramla ur! När chocken väl hade lagt sig så började jag ju oroa mig för bilen! Men som ni vet; inget händer ju när det slår ner i bilar, det bara smäller så in i den!
Dagens första inlägg handlar om den vilt flåsande och väldigt varma Gibson. En hund som snart når den höga åldern 13, inte dåligt! Han gillar väl inte värmen numera som han gjorde förr (då brydde han sig faktiskt inte) så jag tänkte att det kanske vore bra om lite päls kunde försvinna...

Eftersom jag inte har hjärta till att raka hela hunden så började jag med att borsta honom. Jag borstade och svetten rann! Gibson flåsade och jag borstade och svetten rann ÄNNU mer!!! Till slut gav jag väl mer eller mindre upp... Min kropp kunde liksom inte stå i den vinkeln heller så jag satte mig och vilade lite.

Då tittar han på mig och nästan BER om en kall dusch:


Eftersom jag är en sann djurvän och i vissa fall struntar i om kroppen går av på mitten eller nåt liknande så tog jag och satte igång men det stora hund-badet! Nästan kallt vatten spolade jag över denna stackars varma hund och jag tror faktiskt han njöt av det! Länge och väl spolade jag honom och tvålade in honom med schampo (så nu doftar han lavendel!).

Sen var det då dax för det inte alls så roliga torkandet... Hela badrummet är för det första genomblött! Sen är det några liter vatten i denna päls som man helst skakar av sig där man absolut inte ska...

Efteråt ser man ut så här:



Han har ju nästan torkat igen på kortet! Men jag tror att han blev en aning svalare för nu flåsar han inte så mycket...

Igår skrev jag om Stalpet, en småländsk sevärdhet. Här han ni en annan småländsk sevärdhet:


Kom hit och ta en titt på Grottkvinno-benen! Snygga eller hur... Kanske skulle jag skicka detta kortet till Gilette så kanske jag fick gratis rakhyvlar för evigt?