måndag 13 december 2010

Glömde ju nästan...

Jag skulle ju berätta om den otroligt bra dansuppvisning som gick av stapeln i Nässjö på Pigalle i teatersalongen. Jag satt längst bak men såg hur bra som helst! Tog ett foto på själva vinjetten:

Tänkte filma när Emmy dansade och satt beredd med kameran i högsta hugg. Dock hade jag inte ställt in den på filmning och det var kolsvart så det blev pannkaka av alltihopa till en början... Kort som dessa är ju bra eller hur:

Sedan fick jag väl till ett kort till som var någorlunda vettigt...

Här är iallafall allihopa som uppträdde i slutet, kameran behagade att sköta sig här! Dansuppvisningen var både rolig och otroligt skickligt gjord! En del var enormt duktiga på att dansa, andra var lite halv-bra men huvudsaken är att man har roligt!

Emmy står längst fram och har en röd sjal på sig.

Sedan åkte vi hem och gissa vem som var glad över att barnet äntligen var hemma? Gibson så klart. Han låg och gosade med henne i soffan länge.

Gibson ja... Många kommentarer har jag fått. Tack så mycket för att ni bryr er, det värmer! Såret har torkat nu, hällde på jodopax och sprejade sedan på "plåster" som skydd. Jag ska ändock hålla koll... Jag kommer i fortsättningen att välja att inte möta henne. Jag ska hålla koll om hon är i närheten och är hon det så kan jag stanna inne tills hon har gått in. Måste vara otroligt tråkigt att ha en hund som man inte kan lita på... (Jag hade en terrier som jag inte kunde lita på och den fick flytta till de eviga ängarna faktiskt...)...

En morgon fylld av kaos!

Allt är frid och fröjd tills jag ska gå ut med hunden... Här utanför finns det en loftgång, jag bor alltså så jag har en egen ingång med en lång balkong längs med hela huset. Här ute står jag alltså och låser dörren när jag ser den nyinflyttade grannen som bor i andra änden av huset. Hon har två stora hundar, en långhårig svart schäfertik (snygg som fan) plus en STOR mastiffhanne som är kastrerad. De har varit ute en sväng och ska nu gå in.

"Jag stannar här så du kan gå in!" skriker jag ner till henne. Jag står alltså utanför min dörr. Dörren till trapphuset är i mitten av huset så jag tänkte att det inte var någon fara...

Hon kommer upp med hundarna och shäfern drar till mot Gibson och hon tappar kopplet. Samtidigt som hon försöker få fatt på henne så (detta går med blixtens hastighet!) rusar mastiffen fram och får tag med sin käft om hans vänster sida (Vid magen ungefär)!

Gibson skriker i högan sky medans hon försöker få sin hund att öppna käften! Mitt hjärta hoppade över flera slag tror jag... Till slut släpper han efter att ha fått rejält med stryk på nosen (Vad skulle hon ha gjort annars?)!

Gibson ställer sig bakom mig, hans skyddande ängel (som inte lyckades att skydda honom idag, tyvärr...). En rejäl tufs med päls är borta och hela området är fullt med dregel från mastiffen. Försöker kolla om han är skadad men ser inget mer än att huden är rosa.

Mastiffens matte skäms ju så in i helvete... Tycker synd om henne faktiskt för det är fan inte lätt att hålla en hund med vantar som är lite glatta på insidan. Sedan är ju denna loftgång väldigt dum när sådant här händer för de har ingenstans att ta vägen. Hon sa att om jag ser minsta lilla så skulle jag bara säga till!

Väl hemma igen så märker jag att det blöder lite. Han har troligtvis inte fått ett bra tag utan dragit i pälsen så hår plus hud har lossnat. Såret är absolut inget man åker till veterinären för! Jag har baddat med jodopax och det läker säkert!

Jag kan säga att jag blev väldigt chockad.... Efteråt märkte jag att mitt mekaniska "jag" stängdes av och jag blev tårögd när jag tänkte på vad som kunde hänt... Så ska man väl inte tänka egentligen men man gör så, inget man kan styra över...

Nu har mitt lugn kommit tillbaka. Jag har lärt mig att jag hellre går in nästa gång! Tack gode gud för att det gick bra...