söndag 28 februari 2010

Vadå snö på taket!!!




Ser ni min bil som är till vänster på den nedersta bilden? Farligt nära att hamna under ett snöras...

Trögt garn!



Någon som har stickat med detta garnet? Måste säga att har man lite problem med sina fingrar så är detta garnet lite krångligt att sticka med. Detta började jag med för länge sedan men på grund av dess tröghet så har jag fått lägga det åt sidan. Det ska iallafall bli benvärmare.



Detta ska oxå bli benvärmare. Dock ett annat garn som jag inte fick med på bilden. "Green Land" heter garnet och detta har jag köpt på Lerdalaboden i Jönköping. Innehåller både ull och alpakaull så det är varmt som fasen. Har man som jag värk i alla kroppsdelar så behöver man verkligen varma kläder på sig.Nästa projekt blir att göra handledsvärmare tänkte jag. Ja, det blir nog bra eller hur!

lördag 27 februari 2010

Lugn och skön kväll...

Äntligen eller vad ska jag säga? Jag är trött som en gammal fossil kan jag lova efter två-dagars-kalaset... Jag tyar inte mer!!! Nädå, än håller jag ihop men trött det är jag.

Emmy har fått ännu mer paket och hon har blivit så glad för alla. Fast om jag frågar henne vad hon allra mest gillade så blev svaret: DVD-spelaren! I nästa sekund påminner hon mig att hon får ju fler paket imorgon... Snart får jag bygga ut! Jag MÅSTE röja undan i mitt hem kan jag säga... Grejer överallt...

Min mor och jag hade tänkt att ta all "skit" vi inte vill ha och sälja det på loppiset som vi brukar ha i Pilabo-parken. Det är dock flera månader och hur mycket snö som helst innan vi kan bli av med allt vi har tänkt. Jag har massor med bråte som bara ska bort. En fågelbur t.ex, den skulle bort för flera år sedan.Och nej tack, jag ska INTE skaffa någon fågel mer NÅGONSIN!!! Sen har jag krukor, videofilmer, barnskridskor, leksaker plus en massa annat små-pruttel som jag absolut inte behöver längre men som kanske kunde glädja någon annan. Emmys barnböcker t.ex, dom sålde jag för 20 spänn när vi hade bagage-försäljning i Nässjö. Böckern är från "goboken" och ser helt nya ut!!! Det var flera mor-och farföräldrar som köpte böcker till sina barnbarn som dom skulle ha hemma när barnen kom. Smart att inte slänga ut en massa pengar på saker och ting!

Jag älskar ju att gå på loppis men nu har det inte blivit så himla mycket. Blir väl att man får känslan tillbaka när snön försvinner... OM snön försvinner? Här är den faktiskt på god väg fast det skulle visst komma mer på måndag...ATTANS!

10 ÅR!!!

Dagen började med paketöppning i sängen!







Av allt blidde det bara papper kvar... Barnet blev nöjd och gick direkt och satte på "alvin och gänget cd-skiva".Alltså disco klockan 08 en lördagsmorgon... Jag är ju så himla pigg på morgonen ni vet...;-)

Frtsättning följer på denna dag = fler kalas väntar...

fredag 26 februari 2010

Försmak på födelsedag...

Emmy fyller ju år imorgon men idag så skulle det firas lite, en liten försmak så att säga. Emmys farmor plus Faster Pia med sambo Claes kom hit.

Vi satt och pratade om ditten och datten, alltid trevligt att träffa "släkten"! Även om jag egentligen inte är släkt med dom så känns det så iallafall! Pia och jag har ju varit vänner även om hennes bror och jag inte är tillsammans längre. Skönt med stadig vänskap!

Emmy var dock inte på hugget denna dag, hon har lite ångest ibland(eller jag vet inte vad jag ska kalla det... Emmy säger att hon blir "stressad" så ångest är det nog...). Denna dagen var inte hennes dag om jag säger så. Hon ville inte öppna paket medans folket var kvar här så det fick vi ta när dom åkt hem. Ja barn är allt märkliga och ofta undrar jag hur dom tänker... Själv var jag likadan som Emmy när jag var liten, jag kunde få "utbrott" som det inte riktigt fanns någon förklaring till. Jag visste dock att jag var nervös! Detta skulle jag kunna göra ett låååångt inlägg om men det tar vi någon annan gång. Nu kollar vi in Emmy:





Faster Pia hade köpt en portabel DVD till henne som hon kan ha när vi åker utomlands!!! Fan vad du är bäst PIA!!! Emmy blev själaglad och sitter nu och kollar på filmen "Upp" som hon oxå fick. Tack, tack och åter tack alltså!

Att försöka slå in paket...

Ja det är kanske inte alltid så lätt som det låter. Iallafall var det lättare när jag var "friskare" i mina armar och framförallt i mina fingrar.

Var ju tvungen att slå in Emmys paket innan hon kom hem ifrån skolan och som jag har blarrat idag så blev tiden lite knapp. Sen ska man ju helst ha alla grejer oxå... Jag säger bara tejp... En sak som jag köper hem nästan varje gång jag är på ÖB (Vi pratar storpack här) men som aldrig finns när jag behöver det! Letade som en galning efter alla tejpar jag har köpt men den enda jag hittade var den här:

Hmm... Inte den största tejpen men den får duga! Papper hade jag bara en halv rulle kvar av och det hade nog legat länge i garderoben för det var så där skört så det gick sönder och hade sig... Men skam den som ger sig, paket blev det, dock inte med den finaste inslagningen...

Nu har jag mega-ont i ryggen. Slå in paket suger verkligen på kroppen...

Bla-bla-bla-bla...

Vilken jäkla morgon... Tala om att prata munnen ur led.. Nu har jag blarrat med gud och alla människor så jag är alldeles öm i musklerna i ansiktet! Ibland blir det nämligen så att man går ut med hunden och vips så kommer ALLA människor och ska prata med en. En både för och nackdel om man bor på ett litet ställe där alla känner alla. Fördelen är att man alltid har någon att prata med, det är bara att gå ut! Nackdelen är att man ibland känner att man inte hinner att prata så mycket.

Men inte ska jag gnälla!!! Alla människor här omkring är jättesnälla och jag är så tacksam att jag bor som jag bor... Man hade kunnat bo i en storstad och varit helt isolerad... Hur bor ni som läser?

Idag ska jag ta mig ett hett bad och njuta en stund. Sedan kommer "faster Pia" och firar Emmy! Hon fyller ju 10 år imorgon och jag kan inte fatta att det har gått så himla lång tid sedan hon föddes...Tiden går alldeles för fort! När Emmy var liten så mådde jag väldigt psykiskt dåligt så hennes första år är som ett töcken... Tyvärr... Jag var dålig och hon hade kolik... Ingen bra start om man säger så... Sen visste vi ju inte att varken Emmy eller jag hade EDS så det vart mycket som strulade när Emmy var liten.

Iallafall så blir det kalas hela helgen och vi får väl se om jag överlever;-)

torsdag 25 februari 2010

Blommor och böcker

Idag åkte mamma och jag på våran veckohandling. Jag mådde pest på morgonen och fick ta en oxynorm. Inte blev jag bra men iallafall bättre! Vi for till kvantum som oxå hade bokrea dagen till ära. Köpte tre böcker; en kattbok till Emmys i födelsedagspresent, en stickbok och sen boken om den hemske Josef Fritzl... Denna man äcklar mig men jag vill veta hur i h-e han lyckades låsa in sitt barn i 24 år???


Sen såg jag helt plötsligt en grön orchidé! Som jag har letat! Kostade 89 för en med 2 stänglar så det blev ju en sådan. Jag har ju lite för många nu men nu lovar jag att inte köpa flera ;-)

Ett gäng med tulpaner fick det bli oxå. Tulpaner är ju underbara!!! Gör att man blir glad helt enkelt plus att man får lite vårkänslor om man tittar väldigt nära och inte ser snön som fullkomligt vräker ner utanför...

Jag har fått tid hos arbetsperapeuten oxå, ska dit den 8 mars för utprovning av ortoser till händerna. Känns underbart faktiskt för mina tummar lever sitt eget liv snart.

En fråga till er som stickar; Vet ni vart man ska skicka jemenvästar?

onsdag 24 februari 2010

Sol och sticke!

Vädret har varit helt underbart i denna dag. Strålande sol från en blå himmel. Solen värmde så det vart tak-dropp från cykelförrådstaket. Inte dåligt trots denna kyla. Solen är verkligen varm!

Jag har gjort färdigt mina lila sockor och tänkte att jag faktiskt för en gång skull ville göra nåt annat. Det blev ett par benvärmare istället, inte så olikt sockar men lite skillnad är det nog.

Tog ett grå/vitt raggsocksgarn från "svarta fåret", la upp 13 maskor på varje sticka (54 m) och stickar 2r, 2a. Läste i nån tidning att benvärmare är senaste modet så nu är jag väl "inne" för en gångs skull!

Måste dock ta det lite lugnt med stickandet eftersom mina händer inte är så himla pigga just nu. Tummarna bara håller på att strula, går ur led (mest på morgonen) ju mer jag anstränger dom. Har ringt till arbetsterapeuten om ortoser och fingerringar. När jag får dom kommer jag lägga upp bilder på dom på bloggen.Det är dock inte lätt att ta det lugnt när man vill så mycket!!!

ATTANS!!!


Matte kom på mig liggandes här i sängen... Jag får egentligen inte vara i sängen men när matte inte ser så kan jag smyga upp. Bäst jag hoppar ner...

tisdag 23 februari 2010

Ett mönster tar vi nu!

Catarina undrar vad det är för mönster på dom vridna sockorna jag stickar. Det går åt ett nystan 100 gram per sock till storlek 37-39 alltså 200 gram. Jag stickar med stickor 3,5.

Storl 26-31: 42 m (10,11,10,11)
Storl 32-36: 48 m (12,12,12,12)
storl 37-39: 54 m (13,14,14,13)
storl 40 > : 60 m (15,15,15,15)
Sticka resår 1r, 1a, efter önskemål (jag brukar köra 4 cm)
Vridningen: Sticka 3 varv 3r, 3a. På sista aviga maskorna på 3 varvet stickar man 4 maskor avigt istället för 3 och på så sätt flyttas mönstret 1 maska åt vänster.
Fortsätt med mönsterstickning till önskad längd ca 42 cm
Sticka därefter slätstickning, efter 2 varv görs hoptagning för tån. Sticka 1m, 2m tillsammanans i början av varje sticka vartannat varv 2 ggr, därefter varje varv tills 2m återstår på varje sticka.
Dra garnet genom maskorna och fäst trådarna.

LYCKA TILL!!! (och hoppas ni förstår!)

En liten krock!

Ja faktiskt! När jag tittade ut genom mitt fönster igår så såg det ut så här:

Syns kanske lite dåligt för all snö (det fullkomligt vräkte ner) men mannen har alltså kört in i refugen och prickat skylten precis! Denna man har flera gånger kört onykter och han var visst inte lite rund under fötterna när polisen tog honom... Så det var nog inte bara halka om man säger så!


Jag gjorde färdigt en av två sockor i detta fullkomligt underbart vackra garn från Järbo. Färgerna är ju så vackra tycker jag! Lyckades alltså sticka fast mina fingrar nästan har fastnat i "sticke-position"!!! Då kanske man har stickat lite för mycket? Iallafall så fortsätter jag med mina vridna sockar för det är dom som folk vill ha! Bätter att sticka sådant som går åt så att säga.

Annars mår jag INTE bra idag... Fortfarande feber, dock inte så mycket men kroppen vill inte alls som jag vill. Sen har det ju kommit 15 cm snö och köra rulle i detta går inte alls när det inte är skottat. Därför var jag ju tvungen att gå med hunden imorse vilket ledde till att jag blev ännu sämre... Om det bara var skottat så skulle jag inte klaga men när man får pulsa i snö så kan den mest vältränade bli trött. Skulle jag vinna pengar så skulle jag ta en resa till varmare länder DIREKT! Inte för att jag fryser inomhus eller så men min kropp mår inte det minsta bra av detta väder kan jag säga...

måndag 22 februari 2010

Ibland måste man tänka om...

Min kontaktman (faktiskt en kvinna) från hemtjänsten har varit hos mig idag. Anledningen är att jag inte orkar med "livet" längre. Behöver mer hjälp känns det som. Har svårt att göra vardagliga saker numera och orken liksom finns inte. Sen har jag problem med mina tummar som gör att jag har svårt att sätta upp håret, dra upp persiennerna och tvätta håret bland annat.

Denna mycket kloka kvinna fick mig att tänka om. Hon sa att jag hade alldeles för höga förväntningar på mig själv. Jag måste hitta ett helt annat "tänk" när det gäller föräldraskap bland annat. Även om jag inte kan göra så mycket så är jag ju ALLTID hemma och det är väl en fördel om nåt!

Sen tyckte hon att jag skulle lämna ifrån mig tvätten. Detta har suttit långt inne men jag känner ju att det är jobbigt, framförallt ska man ju städa efter sig i tvättstugan och jag blir ju nästan golvad av detta. Så hon tyckte alltså att jag skulle tänka på att skicka iväg tvätten till "hemmet". Alltså hemtjänsten tvättar mina kläder med mitt tvättmedel uppe på Björkliden.

Hon kommer och städar hos mig imorgon så då kommer hon berätta vilken dag vi ska ha nytt hembesök (om hon fått tag på handläggaren så klart). Huvudsaken med allt är ju att jag ska må bra. Jag sa att jag vill ju fortsättningsvis att Emmy ska ta hem kompisar men detta gör ju mitt hem lite stökigt. Hon tyckte då att jag ska ju ha mer hjälp med i stort sätt allt jag gör. Jag blir ju så stressad av att det ser ut som kriget hela tiden. Jag orkar ju liksom inte gå och plocka undan hela tiden som jag borde och det gör ju att ALLT har kommit på efterkälken. Skulle behöva en riktig genomkörare med bulldozer känns det som. Slänga, slänga, slänga...

Vi får se hur det går men det går säkert bra:-)

Det är hopp om livet troligtvis ;-)

Jo ser ni, jag har idag bara en halv grads feber! Tjohej säger jag! Lyckan är fullständig och jag kände direkt när jag vaknade att jag mådde bättre. Jag vågar i och för sig inte hoppa för högt, man vet ju aldrig men just idag är jag glad iallafall!

Jag vart oxå glad när jag tittade ut i morse. Strålande sol! Yes tänkte jag, här ska tas fina sol-bilder. På med kläderna och ut... Kan säga att man tar inte kort när det är minus 20... Man tar liksom inte av sig vantarna om man inte behöver. Det blev bara runt kvarteret med hunden för jag frös så in i h-e om mina fingrar! Gibson märkte inte av minusgraderna. Han bara går vilket väder det än är! Aldrig att man märker att han fryser. Själv hade jag nästan önskat tillbaka febern för det första jag gjorde när jag kom hem var att stoppa in vetekudden i micron!!!

Nu blir det soffan med vetekuddar, stickning och lite OS!

söndag 21 februari 2010

En tuffing till pappa!



Här står min pappa uppe på taket till deras hus. Att han är en tuffing kanske låter lite konstigt, "han står ju bara på ett tak"! Men saken är den att förutom ko-skräck så är pappa även rädd för höjder. Därför är han dagens tuffing tycker jag!

Fin utsikt jag har!


Så här ser det alltså ut om jag tittar ut från mitt vardagsrum!!!


Jag tog samma kort igår och nu syns snart inte staketet. Bara lite, lite kvar så är det borta...

Varför har jag feber???

Ja det kan man fråga sig... Febern håller nämligen i sig, inte så mycket men nästan en grad. Vet inte om jag är förkyld ens för snorig blir man ju när man är ute i detta väder. Jag känner mig inte förkyld på något sätt men jag är så trött, så trött... Säkert EDS:en som spökar, förvånar mig inte alltså! Ja, ja... Vi får väl se om det håller i sig länge. Vad gör man då???

Kunde inte sova inatt efter detta otroliga lopp som svenskarna gör: ETT GULD OCH ETT BRONS!!! Fan vad dom är bra! Hade jagt haft mitt sticke med mig i sängen medans jag tittade så hade jag nog stickat flera meter så spännande va det! Nu gjorde jag färdigt ett par sockar igår och började genast med ett par nya, som vanligt med andra ord. Nu blev det ett ljuvligt garn i olika lila/plommon nyanser. Orkade inte ta kort på det men jag tar ett sedan när dom är färdiga.

I natt har det snöat, IGEN eller vad ska man säga... Fanns två gator jag kunde åka med rullen i morse... Har nog kommit 15 cm i natt så nu såg man att folk hade svårt att veta vart dom skulle göra av all snö när dom skottade. Det är ju snö överallt liksom!!! Annars blir det nog en underbar dag med sol! Kanske kunde solen smälta några snöflingor...

lördag 20 februari 2010

Min stackars balkong!

Detta är min balkong...



Här är alltså utsikten från Emmys fönster. Fortsätter det snöa så kommer inte staketet att synas ikväll!





Jag är fortfarande febrig! Snorig har jag börjat bli så jag är tacksam över att OS är på tv just nu...

fredag 19 februari 2010

Svar på en fråga

Fick en fråga här om mina läkare var bra på EDS? Jag har alltså två läkare; Hejco Schlesinger som är min "vanliga" husläkare är egentligen ingen specialist på just EDS men han blev helt lyrisk när han fick mig som patient för han är väldigt intresserad av just EDS. Han sa att han har alltid velat se en som har EDS och nu fick han det!!! På grund av Hejcos intresse så har jag ju alla fördelar som finns att få den bästa hjälpen.

Min andra läkare är Carlo Mucchiano som är smärtläkare och jobbar på smärtenheten i Eksjö. Min "vanliga" läkare remitterade mig alltså till Carlo. Carlo har varit helt outstanding måste jag säga. Han är inte någon specialist på EDS men han kan banne mig ALLT om smärta och det är ju huvudsymtomet vid EDS (tror jag iallafall).

Dessa två läkare har hjälpt mig så mycket så jag kan bli helt tårögd när jag tänker på det. Numera har jag alltså plåster Norspan 25 mg som "värktablett", Tabl oxynorm 5 mg vid smärtgenombrott plus min medicin mot nervsmärta Lyrica som jag äter fulldos av 600 mg om dagen.

Dessa mediciner gör mig INTE smärtfri. Jag vill inte va helt smärtfri. Kanske låter knäppt men jag måste känna när gränsen är nådd, förstår ni? Gör jag för mycket så förstör jag kroppen direkt. Då är det bättre att jag känner att nu är jag tvungen att vila. Detta gör ju att jag orkar mer på sikt.

Kan ju oxå säga att det har varit svårt att få medicinerna att stämma på mig. Jag har ju som sagt både "vanlig" smärta, alltså värk i muskler och leder, och så har jag ju då denna nervsmärta som är en smärta som jag knappt kan förklara. Denna smärta har jag fått genom att lederna är instabila och har klämt nerverna. Så har jag det i stort sätt ALLA leder jag har, även mellan mina kotor. Den vanliga smärtan kan man stå ut med men nervsmärtan gör en helt enkelt helt galen så ont gör det. Det kvittar hur mycket man masserar eller hur mycket morfin man tar för nervsmärtan sitter där ändå tyvärr. Jag kan säga att hade jag inte fått Lyrica och fått bort den toppen jag hade så hade jag inte velat leva. Jag hade inte orkat ha den värken hela tiden, jag hade blivit galen till slut.

Nervsmärtan har jag ju fulldos mot numera. Tyvärr kan dom inte göra mera mot den. Det enda som hjälper är att inte göra nåt! Vila, vila, vila... Inte belasta kroppen alltså. Då blir ju smärtan mindre. Just nu vilar jag gärna framför tv:n och kollar på OS!!!

torsdag 18 februari 2010

sova är skönt...

somnade i soffan precis innan Anja skulle åka sitt lopp i störtlopp. Vaknade av att dom pratade om Dalai Lama??? Fattade iallafall ingenting men mådde rätt så bra- Tog en sväng med hunden och när jag kom ut höll jag på att få en chock: vilket snö-fall!!! Enligt de lärda kunde det komma upp till en halvmeter... Ingen blir ju glad precis men jag hoppas att det lugnar sig snart faktiskt för nu är jag lite lack på snön...

Väl hemma tänkte jag att jag kanske skulle kolla febern även om jag säkert inte har någon... 39 grader!!! Hur är det möjligt? Ja, ja, det är ju som det är men jag förbereder mig på e3n värkig natt och tar en alvedon så kanske jag slipper det värsta. Är det inte febern som gör att man får så himla ont i lederna? Någon lärd som vet???

En "jäkla-skit-dag"!!!!

Det började redan igår med denna allergi. Efter att jag hade smörjt och grejat så såg ansiktet mycket bättre ut men jag mådde "spooky" på nåt sätt. När jag skulle lägga mig så hade jag lite svårt att andas och sådan huvudvärk. Tänkte att det blev väl en allergi- chock i hjärnan eller nåt...

Vaknade massor av gånger i natt av att jag inte kunde vända mig! Vad fan är nu detta??? Jag har en glid-rulle under mig (innan kunde jag inte vända mig alls på natten så jag fick en sådan av arbetsterapeuten) så det ska alltså inte vara några problem.. Sen började jag få ont som fasen i alla lederna.

När jag vaknade och skulle sätta mig upp kände jag mig som en fyllerist. Golvet gungade under fötterna och jag kunde inte fokusera blicken alls. Började må illa av yrseln och tänkte att detta bådar inte gott, jag som skulle åka till stan idag!

Gick upp och tog febern och se på fasen så hade jag nästan 39 grader! Jag hade alltså blivit sjuk men vad har jag fått för sjuka? Yrsel-sjukan??? Är måhända lite, lite snorig men inget annat. Jo jäkligt onti kroppen!!!

Åkte till stan ändå och innan alvedonen började verka så var jag helt kräk-yrslig! Allt lugnade sig dock lite och jag kunde stappla mig in på apoteket och ta ut min medicin. Orkade oxå stappla mig fram inne på ICA...

Nu ska jag bara unna mig att vara sjuk, ligga som en plätta i soffan alltså!

onsdag 17 februari 2010

Ja inte fan blev det bättre!!!

Jag säger bara ALLERGI-CHOCK!!!




Man ska aldrig lita på om det står "100% organiskt/naturella ingridienser". Kan bli så förbannad på företag som lurar en så in i bomben. Hur roligt är det att ha ett red-fejs? Inte alls! Korten är tagna precis efter jag tog bort masken, sen hoppade jag in i duschen och skrubbade ansiktet ordentligt. Efter detta var det bara att smörja in ansiktet med super-fet kräm och gå och ta en allergi-tablett. Smörjt in mig med cortison-kräm oxå så det ska nog lugna sig men det kliar så jag skulle kunna riva av hela fejjan!!!

Nu ska jag göra mig vacker...



...eller iallafall göra ett försök...

Nervöst värre!!!

Jag pratar om gårdagens skidskytte där Ferry vann. Jag låg i sängen med spikmattan under mig och till slut kändes det som om spikarna gick igenom hela kroppen så nervöst var det att titta. Men denna halv-galne svensk (ingen kan ju säga att svenskar är stela efter att ha sett Ferry!) fick en djävul bakom örat och körde som besatt. Hoppas detta gör att skidskyttarna får blodad tand!

Gibson och jag sitter varje dag nu och tittar på OS. Jag i den ena halvan av soffan:

Gibson ligger i andra änden:

Idag mår jag iallafall lite bättre mot vad jag mådde igår. Har inte riktigt lika ont i mina fötter som jag hade igår. Kändes ungefär som att gå på krossat glas och jag höll på att bli helt galen. Detta är alltså nervsmärtor och det går inte att göra ett skit åt det mer än att försöka att inte gå på fötterna. Detta är ju inte så himla lätt eftersom jag hade tvätt-tid igår och fick gå upp och ner för trappen flera gånger. Det är bara att bita ihop och se glad ut. Ute kan jag ju använda min rulle. Inomhus har jag ju ingen sådan. Men jag har en arbetsstol som jag sitter på när jag t.ex diskar. Underlättar faktiskt mer än man tror.

Gibson börjar oxå lugna ner sig (tack och lov...). Nu är han nästan som han var innan han fick sprutan. Bara halv-galen alltså!

tisdag 16 februari 2010

Rastlös dag...

Känner mig konstig på nåt sätt idag. I och för sig är ju hela mitt liv konstigt, kroppen är konstigt och själen är konstig men ändå. En rastlöshet sprider sig inombords som inte känns bra. Jag vill egentligen åka till stan och gå runt en sväng och strosa men hur skulle detta gå till? Det är för det första så mycket snö så strosa kanske inte är rätt ord. Satte jag en plog framför rullen skulle det kanske gå. Sen måste jag till stan imorgon för då har min medicin kommit till apoteket och två dagar i rad går inte för sig.

Sen beror rastlösheten oxå på att min kropp krampar rätt mycket just nu. När det gör det så känns det som om man skulle vilja springa bort denna äckliga känsla som det är att ha kramp. Kramp är så jäkla jobbigt. Jag kan liksom inte få krampen att lossna hur jag än gör. Försöker att strecha lite men det räcker inte. Sen liksom krampar det inne i foten till exempel och där går det banne mig inte att strecha.

Nä, denna dagen får jag väl sitta framför tv:n och se på OS och försöka glömma min kramp... Tror ni att det går? Tveksamt kan jag säga...

Men som ni ser på bilden så har jag gjort lite när jag sitter framför tv:n ;-)

måndag 15 februari 2010

Ser jag ut som en löp-tik eller???

Nu ska jag berätta hur kåt min hund verkligen är! Han-hund som han är så lider han av det som dom mesta han-hundar gör nämligen FÖRHUDSKATARR... Inget roligt alls, blir något gul-grönt gojs som droppar från snutten. Blir oxå trevliga fläckar på golven, inte roligt alls. Vad gör man då åt denna åkomma? Jo, saken är den att man kan göra på många olika sätt men en sak är själva pricken över i:et och det är TÅLAMOD. Man kan skjölja med jodopax (själv tycker jag att det är lite för starkt och gör att den sköra slemhinnan lätt börjar blöda), man kan köra med koksaltlösning (bra, men man får skjölja minst en gång om dagen) och sedan kan man köpa medel i en djuraffär (klart bäst!). Man får dock hålla på länge för infektionen kan va svår att få bort vilket medel man än väljer.

Märkte att Gibson hade börjat hålla på att slicka sig på snutten så då är det alltså dax för några dagar med skjöljning. Drog upp i sprutan och sprutade in och masserade runt det lite. GIBSON STÄLLDE SIG PÅ KLOSPETSARNA!!! Kanske skulle jag ha väntat tills kåtheten var borta? Satte mig sedan i soffan och vad tror ni min lille hund gör? Hoppar upp nästan i knät på mig och gnäller som värsta kåtbocken! Är jag måhända lik en löpande tik? Jag har för fan inte ens mens!!!

Svettigt värre!

Här sitter jag och kollar på OS. Charlotte Kalla och 10 km, behöver jag säga mer? Denna kvinna som gör ett lopp utöver det vanliga och gör en helt lycklig! Jag satt i soffan med en filt över mig och ett fårskinn under mig. Denna spänning spädde på min svett-produktion så nu är jag helt blöt i röven! Men vad fan gör det, SVERIGE HAR TAGIT OS-GULD!!!

Repris gånger två...

Gårdagen var riktigt "rolig" Satt i soffan med mitt sticke och kollade på reprisen på OS. Det var ju lite små-trevligt att fördriva tiden med. Dock var jag så himla slö så när repris nummer två började orkade jag inte ens byta kanal på tv:n! Men egentligen gjorde det inget för huvudet orkade inte ta in allt ändå utan jag satt och slötittade hela tiden.

Emmy har gått till Michaela och kommer inte hem på en hel vecka. Hon ska va hos sin pappa så jag får vila. Fast denna gången gick två veckor väldigt fort. Kanske för att det är lite ljusare på dagarna eller nåt.

Hunden kanske har lugnat sig lite nu. Bara lite alltså... Han är hel-knäpp fortfarande när vi är ute och går. Han springer fram med nosen i marken. Kissa hinner han inte med! Sen har han haft ett spel varje kväll, han har fått för sig att han ska busa med Emmy. Han försöker "buffa" på henne och så gnäller han! Emmy tyckte att det var rätt kul ibörjan men till slut blev hon trött på honom...

Idag har systra mi varit och hälsat på. Hon hade varit hos tandläkaren så hon hade fruktansvärt ont i käften efter tandstensrensning! Hon hade med sig en födelsedagspresent till mig: en mobilväska i skinn!

Jag kan även ha min kamera i den men inte både mobil och kamera samtidigt.

Emmy har bara varit borta i några timmar men jag saknar henne redan...

Hur ska denna veckan bli...?

söndag 14 februari 2010

Allahjärtans vilken present!


Idag är det ju alla hjärtans dag och det första Emmy gjorde idag var att ge mig denna otroligt fina skål hon hade gjort på bilden i skolan. Jag blev helt rörd, så himla fin present, från hjärtat som Emmy säger! Emmy fick ju ett fårskinn av mig igår eller rättare sagt; jag köpte ju ett till oss var att sitta på i soffan (ni ser det i bakgrunden på bilden). Skönt när man har värk.

Och på tal om värk så vaknade Emmy inatt och hade sådan värk i kroppen. Fick ge henne en dos med alvedon. Skridskoåkning i mängder plus en dag på A6 var nog kanske inte det bästa för hennes kropp. Idag mår hon iallafall rätt bra tack och lov.

Jag har kommit på en sak: Jag tål inte shopping! Alltså jag blir sjuk av det PÅ RIKTIGT! Igår så kände jag mig riktigt risig, feber hade jag oxå. Inte mycket men dock feber. Tänkte ju att nu blir jag sjuk men idag mår jag rätt bra. Hur konstigt som helst... Har dock så jävla ont i fötterna så jag tror jag DÖR! Gick ju lite igår inne på IKEA och det får jag allt lida för. Jag är ju naturligtvis glad för att jag inte är helt däckad idag. Konstigt att lida av shopping-sjuka... Någon mer som lider av denna åkomma???

lördag 13 februari 2010

Jag shoppar mig sjuk?

Ja man kan ju undra om det är därför som jag har lite ont i halsen och näsan... Men kanske var det dax ändå vem vet? har iallafall kommit hem från en trevlig shopping-tur ihop med Emmy och Marie. Gissa vart vi åkte? Jönköping och Lerdalaboden så klart!
Om man är galen i stick-grejer och har vägarna förbi Jönköping så kolla gärna in i denna affär. Dom har nästan ALLT! Sen har dom lite "tag-fem-för-hundra-klippet". Sådant gillar jag, det blir billigare då. Jag hade en lista från Anette som jag bockade av allt eftersom jag hittade grejerna. Sen skulle jag ju ha lite själv oxå. Det blev en kasse med raggsocksgarn (som alltid eller va då?). Jag hade kunnat åkt hem efter denna affär men Emmy ville till A6.

Väl där så blev det Mc Donalds och leksaksaffären. Emmy vart arg för det knappt fanns några bratz! Var tjurig ett tag men det gick över när vi kom till IKEA. Hon hade ju så himla ont i benen så hon fick skjuts av mig i rullen en bit. Jag köpte två fårskinn som jag har lagt i min soffa. Underbart att sitta på!

Nu är jag trött som fasen och skulle behöva en vecka på spa... Det får bli spa i soffan ;-)

fredag 12 februari 2010

Råkallt...

Brrr.... Idag är det råkallt, sådär så det tränger in under kläderna när man är ute. Jag har dock varit ute med min gnällige vän idag... Han är fasen inte klok, nu börjar han verkligen bli fullständigt supergalen! Igår håll han på att våldföra sig på Nettan. Han talade om för henne (på hundspråk alltså ylandes och gnällandes) hur jäkla synd det var om honom! Sen fick jag messa pappa och be honom komma tidigare och gå med honom för han höll på att gnälla ihjäl sig...

Sen igår så lekte Emmy och Micis med honom så han blev faktiskt trött men så fort det drar sig mot utgång så börjar han yla och ha sig. Det ska bli så himla skönt när detta är över kan jag säga.

Idag så tog vi sällskap med taxen Egon och hans matte. Egon var så jäkla söt nu för han var trimmad! Hon hade varit med honom i hundaffären vid södra torget som heter hund-fix. Där trimmar dom hunden plus klipper klorna för 350 spänn! Otroligt billigt och skitbra blev det. Så ett tips alltså om ni bor häromkring. Billigt och bra är aldrig fel!

Gibson och Egon går bra ihop. Gibson brukar gå ihop med alla hundar och Egon är ett litet charmtroll. Men problemet nu när Gibson är så jäkla över-pilsk är att han drar ju som en oxe! Jag kan säga att får han syn på en fläck med tik-piss så kan han likaväl välta hela rullen för att komma dit. Så jag har så jäkla ont i mina händer av att hålla kopplet så hårt. Som sagt: jag kommer vara glad när det är över...

torsdag 11 februari 2010

En helvetesnatt...

Jag säger bara: JÄKLA BEN!!! Hela natten har dom jävlats med mig. Först kramp och sedan somnade hela bäckenet och oxå benen. Fick inte liv i kroppen alls och så gör det ju så jäkla ont! När jag äntligen vågade ställa mig på benen var klockan fem men då gick jag iallafall upp och fick i mig en oxynorm. Sen sov jag gott till klockan ringde vid 07:20.

Hade en trevlig promenad med hunden idag då en kvinna med en tax som heter Egon följde med på en längre runda ut i skogen. Var så jäkla skönt att få komma ut och känna skogsluft och höra lugnet som finns där ute. Gibson haltade inte ett skit, himmelens bra! Tänkte att nu blir han väl lite trött och glömmer sina tikar en stund... Kan säga att han bevakar varje steg jag tar och gnäller var tredje minut...

Tog sedan ett hett bad och kände hur kroppen mjuknade lite. Man blir jäkla stel av att sitta still när man går lite längre. Känner mig ungefär som jag går på styltor när jag går ur rullen när jag är hemma igen. Får kanske sticka mig knä-värmare för det är där som man fryser mest när man sitter ner. Någon som har "recept" på det?

onsdag 10 februari 2010

Två djur eller två barn?


Ja, det kan man verkligen undra! Emmy och Gibson har farit runt här och lekt som fasen. Emmy har krypit runt på golvet och Gibson går efter och försöker få upp henne från golvet! Rätt roligt faktiskt att två "syskon" kan ha kul ihop. Sen är det ju bra om Gibson får något annat att tänka på än löptikar!

Själv har jag stickat så mitt vänstra pekfinger har tjocknat! Men kan man annat än sticka när man har ett garn som är så här snyggt! Nu måste jag dock pausa stickandet lite annars lär jag inte kunna böja detta finger imorgon...

Kanske måste förtydliga överskriften lite: Ibland kan man undra om jag har två djur eller två barn. Ibland är hunden klok som en människa och Emmy skäller som en hund...

Gnäll och skäll...

Jag säger bara Gibson så förstår ni rubriken va? Han är tokig precis. Han tror att allt som går på fötter eller tassar löper och skäller och gnäller på både folk och fä. Längtar efter att sprutan ska verka kan jag meddela... Skulle ta en lite sväng upp till bibblan idag utan rullen (det är bara upp för backen här utanför, mycket kort bit alltså). Hundskrället håller på att ta klänkeben (så säger vi i småland, hihi!) på mig genom att tvärvända och snabbt som fasen springa bakom mig för att lukta på en pissefläck.

Väl uppe på bibblan träffar jag bibliotikarien som har sin bordercollie (tik vad annars..) som Gibson har lekt med massor innan. Så fort han ser Snottra (jo hon heter så) så börjar han SKÄLLA som en dåre. Springer efter henne och skäller hela tiden. Sen när han inte fick tag på henne (hon var naturligtvis en aning snabbare) så sprang han fram till mig och skällde. Sen på vägen hem möter jag två av mina grannar som har hanhundar bägge två. Alla tre var lika jäkla pilska så alla började skälla och gnälla. Jag har sår på mina trumhinnor tror jag. Resten av dagen tillbringar jag helst i tystnad...

tisdag 9 februari 2010

Det blir visst aldrig som man tänkt sig...



Denna otroligt underbara kudde fick jag av Emmy när hon kom hem från skolan! Hon har gjort den alldeles själv i slöjden(ära vare gud i höjden...) och jag tycker att det var den bästa present man kan få! Den ska få en hedersplats på överkastet!

Halv fyra tog jag hunden i kopplet och bad en mindre bön om att färden mot Nässjö skulle gå väl... Min hund gillar ju inte att åka bil. Jag blev förvånad över hans betéende då Gibson var tyst som en mus där bak och till och med låg ner! Jösses alltså! Men så fort vi kom in på parkeringen på södra torget så brast han ut i panikångest! Skällde som en galning gjorde han. När vi väl kom in hos veterinären var han inte så kaxig kan jag lova. Gibson darrade värren än ett asplöv och dom som såg honom tyckte verkligen synd om honom...

Inne hos veterinären var det första jobbiga att få upp Gibson på bordet. Man kan träla sig fördärvad och precis när man fått upp honom så hoppar han ner. Inte lätt att stoppa en 35-kilos projektil! Men måste säga att han skötte sig bra även där fast darrade det gjorde han förstås. Sen skulle vetten kolla analsäckarna och då visade det sig att dom var tomma och inte inflammerade alls. Jag hade lyckats tömma dom med andra ord. Snopet värre, vad gör man nu då? Tänkte att då kanske han kunde få vaccinationen då så besöket inte va förgäves? Just det... Numera ska det gå TRE år emellan vaccinationerna så det gick inte det heller...

Då började vi prata om att det är så jobbigt med alla löptikar. "Ni har inte någon medicin för det?" skämtade jag. Jodå, det hade dom faktiskt. Kemisk kastrering heter det. Funkar ungefär som när man chippar en hund. Tjock kanyl som attan var det... Gibson sa inte ett ljud. Hasn kan när han vill om man säger så! Detta inplantat med testosteron fungerar under ett halvår (ca) och sedan får man göra om det. Jag betalar gärna dom pengarna för att slippa detta gnällande som är nu! Värsta är att det kan bli värre nu innan det försvinner... Håll tummarna, tack.

Efter detta så gick vi till hundaffären och köpte hundkex till den duktige killen. Emmy och mormor hade varit och hyrt två filmer under tiden och de blev klara samtidigt som mig. Sen bar det av hemmåt!
Gibson var lugn hela vägen hem. Han var nog glad att det var över helt enkelt:-)

Det börjar bra eller hur!

Jo dagen började med att jag satte på kaffebryggaren. När jag sedan skulle ta kaffe så va det bara vatten i kannan... Glömt själva kaffet alltså...

Sen ringde min kära doktor Carlos från smärtmottagningen i Eksjö. Vi bestämde att jag ska vara kvar på dessa doser och han lämnar över mig till Hejco i Nässjö. Frågade om det gick att göra mer åt nersmärtan men nu har jag fulldos så det går inte tyvärr. Höja plåstret hjälper inte ett skit mot nervsmärtan tyvärr så jag får helt enkelt skita i att gå på mina ben! Jag tackade honom för allt han gjort för mig för han har hjälpt mig hur mycket som helst!

Andra jag vill tacka är ni alla som har grattat mig, speciellt ni här på bloggen!!! Ni är guld värda ska ni veta! Kramar till er alla!

Nu ska jag ägna mig åt tvätt och städ, det är tisdag och trots födelsedag och allt så kommer hemtjänsten. Kan ju va skönt att få det fint en dag som denna!

måndag 8 februari 2010

Jag blir lite, lite firad ikväll...

Jodå, men bara en aning alltså. För det är imorgon jag fyller år. Tyckte dock inte att mor och far skulle ta med tårtan till veterinären imorgon ;-) så det fick bli en liten fika idag istället. Numera firas det ju inte lika mycket som när man var yngre. Man konstaterar bara att man blivit ett år äldre och struntar i det, för inte fan vill man bli påmind alltså! Imorgon är jag alltså 36 istället för 35 fast jag inombords känner mig som 27. Där har mitt inre stannat liksom. Om den inre klockan har stannat borde väl den yttre oxå göra det så småningon eller vad tycker ni? (om bägge klockorna stannar kanske man klassas som död???)

Jag fick en dammsugare av min mor och far i födelsedagspresent men den fick jag för längesen. Dammsugaren gick passande sönder några veckor innan som tur va. Fast eftersom jag numera inte städar så kan man ju säga att dammsugaren var en present till hemtjänsten... Annars har jag svårt att önska mig saker. Jag tycker nämligen inte att jag behöver någonting mer än några garnnystan och min dator för att min dag ska va perfekt! Jag har ju allt! När nånting går sönder får man liksom passa på att önska sig en ny sådan grej. Tror dock inte att jag skulle få en ny dator om den skulle pajja...

Morgondagen kostar pengar...

Imorgon har jag fått tid till att tömma Gibsons analsäckar på Nässjö smådjursklinik (filial till Jönköpings djursjukhus). Kan tänka mig att det blir en dyr historia eftersom det alltid är dyrt hos veterinären vad de än gör... Troligtvis kommer dom att ge honom lugnande och spola ut "skiten". Nu har han nämligen så ont i ändan så jag får inte trycka ut det och då är väl en eller bägge analsäckarna inflammerade. Ja, ja... Det får ju kosta vad det vill för vad gör man inte för sina "barn"

Jag har fått ett meddelande på msn från en man som har kort på sig själv. Han visar sig själv från halsen och till kalsingarna. En snygg vältränad kropp är det på bilden. Troligtvis har denna man (som heter Peter, så står det iallafall) hamnat fel i zyberrymden men lite ögongodis blidde det iallafall. En snygg, vältränad kropp är ju alltid trevligt att titta på!

Nåt annat som är trevligt att titta på är solen som skiner aom attan idag. Har varit ute och "solat" mig när jag gick med hunden. Kallt var det dock, minus tio, men rullen rullar bättre om det är kallt och fruset på vägen. Gick lite längre än vanligt med tanke på den tik-galne Gibson. Han behöver rasta av sig alla tankar på löptikar! Nu har han faktiskt lagt sig ner och vilar men han är nästintill omöjlig med sitt pipande. Nån gång går det väl över eller?

söndag 7 februari 2010

Hormonstinn...

Ja, jag säger då det... Inte lätt att vara hund och känna lukten av "ni-vet-vad" precis hela tiden. Stackars liten, Gibson är helt förstörd kan jag säga. Om jag någon gång i livet skulle skaffa mig en ny han-hund så skulle jag knipsa kulorna direkt för detta är så på frestande så det inte är klokt. Både för Gibson och för mig alltså. Att knipsa Gibsons kulor tycker jag är för sent men jag åker nog på att hälsa på hos veterinären ändå. Hans analsäckar är ju inflammerade och jag har ju försökt att tömma dom själv men han verkar ha väldigt ont plus att det som kommer ut inte ser "friskt" ut. Bara bita ihop och se glad ut...

Emmy la sig i sängen redan klockan 18! Hon vart trött efter att Micis sov över, hon orkade inte ens gå på dansen i dag! Tur att hon numera kan säga ifrån när hon inte orkar längre. Då slipper hon att bli så där över-trött så hon får sådana utbrott och dom är vi så glada om vi slipper!

Själv har jag suttit och stickat nästan hela dagen. Är ju bäst att rappa på när man har lite beställningar.



Jag stickar vridna sockar som ni ser på bilden. Ett roligt tidsfördriv. Å sen känns det fint att dom som köper mina sockar slipper frysa om fötterna!

Morgonstund har INTE guld i mund!

Jag är trött... Inget ovanligt eller hur? Fastän jag mår bättre idag än igår så avskyr jag att vakna tidigt! Jag älskar däremot att ligga och morna mig hur länge som helst. Idag var det liksom lite omöjligt på grund av två saker.

1. Jag hade två barn i sängen. Dessa två barn ville nämligen inte sova i Emmys rum så de hamnade hos mig istället. Eftersom de drog av varandra täckena så vaknade de extremt tidigt. Första gången Emmy undrade vad klockan va så var den bara 6...

2. Jag har en extremt kåt hund. Så fort han märker att jag rör på mig lite i sängen så börjar han gnälla som värsta gnällspiken i världen. För det är ju SÅ synd om honom eller hur?

Så jag var ute med hunden redan vid 8 idag. Kan säga att det endast är hundägare som är vakna och ute vid den tiden. Gibson är så jäkla pilsk så han liksom flyger fram. Råkar han hitta en tik-piss-fläck så stannar han däremot och börjar slicka i sig detta äckliga! Jag har ju ingen direkt styrka kvar att ta i när han gör så. Jag får rulla rullen så nära honom som jag kan och då ta i med rullen. Då får jag med honom. Men när det handlar om tik-piss så är dom fruktansvärt starka... Kan säga att om jag någonsin skaffar mig en han-hund till så skulle jag knipsa kulorna direkt!!!

lördag 6 februari 2010

Skit eller vadå?

Detta med melodifestivalen... Jag har inte tittat på detta på flera år för jag har tyckt att Sverige levererar för dåligt. Idag var Emmy hemma och hon ville naturligtvis titta. Nu har dom kört dom 8 låtarna eller vad det nu va och allt var bara skit! Emmy ville rösta på Jessica Andersson bara för att hon hade vackra ögon... Själv avstod jag från att rösta, det gör jag bara när jag gillar nåt. Jag hoppas att resten av del-tävlingarna är lite bättre än denna faktiskt för annars kommer Sverige att komma lika långt ner som förra året. Ola låter iofs bättre andra gången man hör den men inte direkt nån "hit". Detta var min åsikt, vad tyckte ni?

Vimsigt var ordet...

Jag vet ju att jag är vimsig men ibland tar det banne mig priset! Jag skulle ju ta med mig barnen på bio idag klockan 13 och se "prinsessan och grodan". Idag på morgonen råkade jag gå förbi lappen och titta lite mer noga på den. Tänkte att datumen stämde ju inte!!! "Prinsessan och grodan" visas NÄSTA helg...

Hmmm... Tänkte att nu dödar Emmy mig eftersom hon kan bli galen på att jag är som jag är. Blev väldigt förvånad när hon bara sa: "då får ju Micis och jag mer lek-tid!". Tack och lov säger jag bara...

Igår råkade jag somna på spikmattan. Jag låg med ansiktet på den... Hur jag mår idag? Jo tack, bättre än jag trodde faktiskt men fortfarande denna jäkla huvudvärk (som igår alltså). Men som mamma alltid säger: "Ont ska med ont fördrivas". Då borde väl huvudvärken försvinna eller? Det gör fruktansvärt ont att försöka få igång blodcirkulationen i muskler som är helt ihopkrampade. Ta bara och tryck på en muskel-knuta så vet ni. Men gör man ingenting så blir det ju bara värre. Massage varannan dag har jag inte råd med. Spikmattan är ett billigt alternativ till massage. Visst det gör ont som fasen men jag har faktiskt blivit bättre. Mitt ansikte var på väg att bli ett stenansikte då musklerna var så stela så jag knappt kunde skratta! Jag var täppt i näsan hela tiden och hade tandvärk plus att hörseln på höger öra var nersatt. Numera så hör jag mycket bättre, har ingen tandvärk och näsan är inte alls så täppt. Spikmattan har blivit ett måste för mig helt enkelt!

Idag blir det dock ingen spikmatta för mig. Kroppen måste vila mellan varven. Jag brukar försöka slappna av i ett hett bad. Att stretcha musklerna lite försiktigt är oxå bra (fast det gör ont). Man behöver ju inte ta i för kung och fosterland naturligtvis!

Nä nu blir det kaffe och soffan! Ha det bäst ni alla!

fredag 5 februari 2010

En hel orkester i huvudet...

Ja typ så känns det när man får super-duper-huvudvärk. Att shoppa ger mig alltid besvär i flera dagar efteråt. Kan ju låta jobbigt men jag ser alltid till att mitt schema är tomt dagarna efter så jag har tid att må dåligt.

Tog rullen idag när jag skulle gå med hunden. Det var dock väldigt skumpigt och har man super-duper-huvudvärk kanske det inte är så bra att skaka som värsta shaker! Direkt när jag kom hem fick jag lägga mig i soffan och sova en stund. Ringde hemtjänsten igår och bad dom komma idag och diska så det behöver jag inte greja med idag. Man orkar ju inte direkt göra nåt när man mår dåligt!

Ikväll ska Emmy på party i Ormaryd. Tack och lov att man har snälla vänner säger jag bara! Vägen dit är inte direkt någon motorväg så jag tänkte be pappa köra men då pratade jag med Lisa och då skulle hennes man köra dom "siamesiska tvillingarna"! Tack så mycket! Själv ska jag nog bara försöka få kroppen att fungera ikväll. Ligga ner och vila och slappa. Och be för att morgondagen blir bättre...

torsdag 4 februari 2010

Shopping ger huvudvärk...

Ja, så är det, shopping kan ge både huvudvärk och tom plånbok. Det första lider jag väldigt mycket av just nu... Sätter man in pengar till mat varje månad så behöver man aldrig gå med tom plånbok, själv sätter jag in pengar på ICA-kortet så jag alltid har mat-pengar. Huvudvärk kan man inte direkt gardera sig ifrån genom att sätta in pengar på ett konto, då hade jag gjort det med en enda gång!

Varit i garnaffären och kollat. Köpte en hög med strumpgarn eftersom jag har fått beställning på ett antal sockar. Finns så jäkla snygga garner! Tyvärr kan jag inte köpa garn som kräver tunna stickor. Nu stickar jag med 3,5 och där går gränsen tycker jag. Fingrarna pallar inte med mindre stickor. Egentligen är inte min kropp gjord för stickning överhuvudtaget men det skiter jag i, något måste man göra för att få tiden att gå!

Sen for vi ner till Kvantum och handlade en massa mat. Då var mina fötter helt urballade naturligtvis! Tog en hel evighet för mig att gå igenom affären. Mamma handlade först till Anette, gick ut med hennes grejer och gick in igen och handlade till sig själv. Tur att hon handlade åt Nettan annars hade hon fått vänta en hel evighet på mig! När allt var betalat och klart var jag helt skakig och helt slut!

Det var skönt att komma hem fast då är det annat man ska greja med. Hunden måste ut och alla varor ska in i skåpen. Tack och lov så hade dom skottat så jag kunde ta rullen och "gå" med hunden! Sen kom Emmy hem och hon är altid hungrig NU! Hade förberett mat så det tog bara en kvart ungefär innan den vart färdig. Sen ville Emmy pyssla med sitt pyssel som kom i brevlådan. Okej, man får ju offra sig...

Nu vill jag bara lägga upp fötterna i soffan och slö-titta på tv och inte göra mer idag, tack!

onsdag 3 februari 2010

Allting har en ände men korven den har två...

Vad jag menar med detta är att det finns ju ingen ände på snöandet direkt... Snöandet kanske oxå har två ändar? Någon rullstol går bara inte att ta ut. Vill man fastna så kan man ju köra men just nu har jag ingen lust. Det verkar som om pengarna till snöröjningen är slut för det plogas väldigt sparsamt.Jag tänkte nästan sätta en liten plog framför rullen, det hade väl varit ballt!!!

Ibland kan ens barn chocka en. Ikväll tog Emmy fram kläder hon skulle ha imorgon, la det hur prydligt som helst på sitt-puffen i tv-rummet så hon kan ta på sig dom imorgon. Utan tjat alltså, hon liksom kom på det helt själv! Måste säga att detta är en rolig ålder emellan alla tjuriga utbrott. Men det är väl det som kallas för livets resa? Nu ska jag lägga mig brevid Emmy och titta på Mythbusters..., vad annars?

En liten Måns


Igår var jag hemma hos Lisa och Thomas som för några veckor sedan (typ 2 kanske?) fick en liten bebis som heter Måns. Av Lisas mage att döma så borde Måns vägt som ett smörpaket men han vägde över 3 kilo! Hur kan en del bebisar få plats?

Jag hade stickat en liten filt till Måns plus att jag hade hittat världens minsta strumpor. Man kan ju inte fatta att dom har så små fötter!!! Jag fick hålla detta lilla pyre en stund och det kändes helt overkligt att Emmy en gång har varit lika liten! Och nu fyller hon 10 år...

Till skillnad mot Emmy så är Måns ett VÄLDIGT lugnt barn. Medans jag var där så sa han inte ett enda pip (Emmy hade skrikit hela tiden...) fast Thomas tyckte han va gnällig när han rörde på sig lite ;-)Får man sådana lugna barn så är ju tiden efter förlossningen inte lika jobbig som när man får ett barn med kolik. Kan meddela att det inte är roligt alls...

Något annat som inte är så roligt idag så är det så att det har snöat hela natten och jag fick GÅ med hunden idag igen. Mina ben värker nu så jag vet inte vad jag ska göra. Tabletter kan jag inte ta för det är nervsmärta det handlar om. Benen och speciellt fötterna klarar inte av att jag går så mycket. Trycket på lederna blir för stort och nerverna hamnar ännu mer ikläm. Ja, ja.... Det smälter väl nån gång... Efter sportlovet så får det gärna bli lite vår ute, längtar efter fågelkvitter och grönt gräs...

tisdag 2 februari 2010

Att träna eller inte träna...

Tänkte skriva här på bloggen om detta med träning. När jag var yngre tränade jag ganska mycket, säkert lika mycket som ni som läser här och klassades som "friska" i ung ålder. Fast jag måste säga att jag fick ofta träningsvärken från hell, d.v.s jag kunde ibland inte gå på flera dagar efter en fotbollshelg. Vrickade fötterna gjorde jag oxå. Det var därför jag slutade med fotboll. Att dra bort håret med tejpen man fixerade foten med gick väl an men när även skinnet följde med, då la jag av...

Sedan började jag arbeta vid 18 års ålder och blev hur sjuk som helst. Min kropp orkade troligtvis inte med dom lyften som finns inom vården. Gick till doktorn och för det första tyckte han naturligtvis att jag var alldeles för ung för att vara sjuk, för det andra sa han till mig att träna och skickade mig till sjukgymnasten. Där gick jag hur länge som helst utan någon som helst bättring, jag blev snarare sämre hela tiden.

Efter att ha haft värk i drygt 15 år så hände det något med just värken, det avtog liksom. Hade jag vetat varför så hade jag inte blivit så himla glad, för detta är vad som händer: När man har haft värk i musklerna en låååång tid, alltså att muskeln har överarbetats under flera år, så liksom blir musklerna "förvärkta". Vet inte om ni har hört detta begrepp innan, jag kan säga att jag trodde inte det kunde bli så att man till slut inte kände så mycket. Eftersom jag nu trodde att jag blev bättre så började jag att träna. Vad tror ni händer om man tränar en muskel som nästan är "död", alltså är alldeles utarbetad? Jag kan säga att min kropp kollapsade en dag för cirka 1,5 år sedan. Jag kunde inte gå längre plus att jag fick en sådan värk i mina fötter och ben så jag tänkte faktiskt ta livet av mig om ingen kunde hjälpa mig. Detta hade alltså hänt: Musklerna orkade inte bära upp min kropp längre så därför hamnade alla nerver som är i lederna ikläm och därför denna smärta.

Jag åker numera el-rullstol längre sträckor. Får mjölksyra bara av att ta ut ett mjölkpaket ur kylen. Min värk är numera kontrollerad av plåster med smärtstillande i plus att jag tar medicin mot nervsmärta. Ändå kan läkarna inte göra mig helt smärtfri. Nervsmärta är svårt att få bukt med. Mitt liv ändrades på ett ögonblick...

Jag skriver detta för att det talas mycket om träning och EDS. Visst träna på om ni känner att det känns bra MEN något man måste göra är att efter varje liten träning man gör, se till att muskeln är avslappnad innan man tränar igen. Alltså få en jäkla massa massage plus vila. Vet ni hur lätt det är att ta i för mycket? Att tycka att träningen var så kul så man gör lite mer varje gång man går dit. Och så går man oftare för man ser resultat och visst det kan ju bli bra MEN det kan oxå gå som det gjorde för mig.

Därför vill jag säga till alla med EDS (särskilt dom som redan har ont i musklerna) tänk på att musklerna tränas bara du går, står eller sitter. När man har EDS strävar musklerna hela tiden att få kroppen rak. Är man mycket rörlig i lederna (som jag)jobbar musklerna som i ett maratonlopp HELA TIDEN! Utsätt inte musklerna för mer än dom klarar av, lyssna på kroppen.

Jag visste inte att jag hade EDS när jag höll på att träna. Jag visste inte att jag förstörde min kropp för alltid och gjorde mig handikappad. Kanske hade jag blivit sådan här ändå men jag kan säga (med doktorernas medhåll) att jag skyndade på det genom att träna. Numera tränar jag genom att bara leva. Jag går en liten bit varje dag men det är med ett plågat ansikte och värkande kropp...

måndag 1 februari 2010

SvampBob är tillbaka

Emmy är tillbaka och då också SvampBob fyrkant. Känns riktigt mysigt att ha barnprogram i bakgrunden. SvampBob är faktiskt en mycket bra figur som jag tycker alla skulle titta på nån gång. Han är nämligen en mycket snäll och fredlig svamp som tar det mesta med en klackspark. Många av oss människor är alldeles för strama och ser bara i svart eller vitt. Men livet är faktiskt inte på detta sättet. Det finns gråzoner precis överallt!

Nu ska Emmy och jag iallafall lägga oss i sängen och titta på "Mythbusters" (naturligtvis...)

Ett telefonsamtal senare

Här står jag (eller nu sitter jag naturligtvis ner medans jag bloggar...) och lagar mat för att Emmy ska komma hem. Då ringer hon och vill vara kvar på fritids... Fast jag måste säga att jag har ett väldigt förstående barn. Hon frågade nämligen om det gick bra om hon fick leka med en tjej, om det inte gick bra så skulle hon stanna på fritids. Jag sa att jag inte mådde riktigt bra och då leker dom på fritids istället. Emmy är en pärla måste jag säga. Min pärla...

Ryggvärk...

Måste va nån skit som sitter i kroppen helt enkelt. Nu fick jag så jäkla ont i ryggen så det nästan svartnar för ögonen. Tog en extra oxynorm plus en alvedon i hopp om att skiten mildras lite. Slängde även poå mig min korsett så det blir lite avlastning för ryggen. Har ju slarvat med att använda den... ( ja, hur dum e man egentligen?)

Febern som kom och gick...

Ja, det var väl märkligt... Igår hade jag feber och mådde piss och perko. Idag är febern nästan borta... Men när jag tänker efter så är det inte så konstigt om jag minns rätt hur det var när Emmy var sjuk. Först fick hon väldigt ont i kroppen (säkert tre dagar hade hon detta), sen fick hon feber och sedan blev hon förkyld. Märkligt men sant... Så jag har nog drabbats av det Emmy hade innan. Nu börjar det nämligen kännas lite i näsan... Men eftersom jag även hamstrar förkylningsprodukter så är det ingen fara, jag har så jag klarar mig!

Idag på morgonen mådde mina ben inget vidare (inte resten heller men jag står ju inte på huvudet precis...) så det fick bli rullen idag fastän vädret inte passar för dom som sitter i rullstol egentligen. Snön lägger sig i drivor och man kan fastna med eländet och det är nog inte så kul. Själv har jag ju fastnat flera gånger men alltid lyckats komma loss. Sen är jag ju inte så långt hemifrån, i värsta fall får jag krypa på knäna sista biten om det skulle behövas. Så det blev en relativt lång runda med Gibben idag. Han behöver det för hans hormoner dansar hambo inombords... Nån jäkla böna löper och han är så förälskad så... Jag är måttligt road av detta. Att ha en hund som efter en runda tittar på en med ledsna ögon och gnäller som om han aldrig har varit ute är inte kul alls... Enda som hjälper (enligt mig) är att gå, gå och åter gå med dom så dom är så trötta så dom somnar innan gnället hinner bildas i käften på dom. Gibson är tack och lov numera så gammal så det räcker med en normal runda för att han ska somna. Tack och lov som sagt...