måndag 1 februari 2010

SvampBob är tillbaka

Emmy är tillbaka och då också SvampBob fyrkant. Känns riktigt mysigt att ha barnprogram i bakgrunden. SvampBob är faktiskt en mycket bra figur som jag tycker alla skulle titta på nån gång. Han är nämligen en mycket snäll och fredlig svamp som tar det mesta med en klackspark. Många av oss människor är alldeles för strama och ser bara i svart eller vitt. Men livet är faktiskt inte på detta sättet. Det finns gråzoner precis överallt!

Nu ska Emmy och jag iallafall lägga oss i sängen och titta på "Mythbusters" (naturligtvis...)

Ett telefonsamtal senare

Här står jag (eller nu sitter jag naturligtvis ner medans jag bloggar...) och lagar mat för att Emmy ska komma hem. Då ringer hon och vill vara kvar på fritids... Fast jag måste säga att jag har ett väldigt förstående barn. Hon frågade nämligen om det gick bra om hon fick leka med en tjej, om det inte gick bra så skulle hon stanna på fritids. Jag sa att jag inte mådde riktigt bra och då leker dom på fritids istället. Emmy är en pärla måste jag säga. Min pärla...

Ryggvärk...

Måste va nån skit som sitter i kroppen helt enkelt. Nu fick jag så jäkla ont i ryggen så det nästan svartnar för ögonen. Tog en extra oxynorm plus en alvedon i hopp om att skiten mildras lite. Slängde även poå mig min korsett så det blir lite avlastning för ryggen. Har ju slarvat med att använda den... ( ja, hur dum e man egentligen?)

Febern som kom och gick...

Ja, det var väl märkligt... Igår hade jag feber och mådde piss och perko. Idag är febern nästan borta... Men när jag tänker efter så är det inte så konstigt om jag minns rätt hur det var när Emmy var sjuk. Först fick hon väldigt ont i kroppen (säkert tre dagar hade hon detta), sen fick hon feber och sedan blev hon förkyld. Märkligt men sant... Så jag har nog drabbats av det Emmy hade innan. Nu börjar det nämligen kännas lite i näsan... Men eftersom jag även hamstrar förkylningsprodukter så är det ingen fara, jag har så jag klarar mig!

Idag på morgonen mådde mina ben inget vidare (inte resten heller men jag står ju inte på huvudet precis...) så det fick bli rullen idag fastän vädret inte passar för dom som sitter i rullstol egentligen. Snön lägger sig i drivor och man kan fastna med eländet och det är nog inte så kul. Själv har jag ju fastnat flera gånger men alltid lyckats komma loss. Sen är jag ju inte så långt hemifrån, i värsta fall får jag krypa på knäna sista biten om det skulle behövas. Så det blev en relativt lång runda med Gibben idag. Han behöver det för hans hormoner dansar hambo inombords... Nån jäkla böna löper och han är så förälskad så... Jag är måttligt road av detta. Att ha en hund som efter en runda tittar på en med ledsna ögon och gnäller som om han aldrig har varit ute är inte kul alls... Enda som hjälper (enligt mig) är att gå, gå och åter gå med dom så dom är så trötta så dom somnar innan gnället hinner bildas i käften på dom. Gibson är tack och lov numera så gammal så det räcker med en normal runda för att han ska somna. Tack och lov som sagt...