tisdag 2 februari 2010

Att träna eller inte träna...

Tänkte skriva här på bloggen om detta med träning. När jag var yngre tränade jag ganska mycket, säkert lika mycket som ni som läser här och klassades som "friska" i ung ålder. Fast jag måste säga att jag fick ofta träningsvärken från hell, d.v.s jag kunde ibland inte gå på flera dagar efter en fotbollshelg. Vrickade fötterna gjorde jag oxå. Det var därför jag slutade med fotboll. Att dra bort håret med tejpen man fixerade foten med gick väl an men när även skinnet följde med, då la jag av...

Sedan började jag arbeta vid 18 års ålder och blev hur sjuk som helst. Min kropp orkade troligtvis inte med dom lyften som finns inom vården. Gick till doktorn och för det första tyckte han naturligtvis att jag var alldeles för ung för att vara sjuk, för det andra sa han till mig att träna och skickade mig till sjukgymnasten. Där gick jag hur länge som helst utan någon som helst bättring, jag blev snarare sämre hela tiden.

Efter att ha haft värk i drygt 15 år så hände det något med just värken, det avtog liksom. Hade jag vetat varför så hade jag inte blivit så himla glad, för detta är vad som händer: När man har haft värk i musklerna en låååång tid, alltså att muskeln har överarbetats under flera år, så liksom blir musklerna "förvärkta". Vet inte om ni har hört detta begrepp innan, jag kan säga att jag trodde inte det kunde bli så att man till slut inte kände så mycket. Eftersom jag nu trodde att jag blev bättre så började jag att träna. Vad tror ni händer om man tränar en muskel som nästan är "död", alltså är alldeles utarbetad? Jag kan säga att min kropp kollapsade en dag för cirka 1,5 år sedan. Jag kunde inte gå längre plus att jag fick en sådan värk i mina fötter och ben så jag tänkte faktiskt ta livet av mig om ingen kunde hjälpa mig. Detta hade alltså hänt: Musklerna orkade inte bära upp min kropp längre så därför hamnade alla nerver som är i lederna ikläm och därför denna smärta.

Jag åker numera el-rullstol längre sträckor. Får mjölksyra bara av att ta ut ett mjölkpaket ur kylen. Min värk är numera kontrollerad av plåster med smärtstillande i plus att jag tar medicin mot nervsmärta. Ändå kan läkarna inte göra mig helt smärtfri. Nervsmärta är svårt att få bukt med. Mitt liv ändrades på ett ögonblick...

Jag skriver detta för att det talas mycket om träning och EDS. Visst träna på om ni känner att det känns bra MEN något man måste göra är att efter varje liten träning man gör, se till att muskeln är avslappnad innan man tränar igen. Alltså få en jäkla massa massage plus vila. Vet ni hur lätt det är att ta i för mycket? Att tycka att träningen var så kul så man gör lite mer varje gång man går dit. Och så går man oftare för man ser resultat och visst det kan ju bli bra MEN det kan oxå gå som det gjorde för mig.

Därför vill jag säga till alla med EDS (särskilt dom som redan har ont i musklerna) tänk på att musklerna tränas bara du går, står eller sitter. När man har EDS strävar musklerna hela tiden att få kroppen rak. Är man mycket rörlig i lederna (som jag)jobbar musklerna som i ett maratonlopp HELA TIDEN! Utsätt inte musklerna för mer än dom klarar av, lyssna på kroppen.

Jag visste inte att jag hade EDS när jag höll på att träna. Jag visste inte att jag förstörde min kropp för alltid och gjorde mig handikappad. Kanske hade jag blivit sådan här ändå men jag kan säga (med doktorernas medhåll) att jag skyndade på det genom att träna. Numera tränar jag genom att bara leva. Jag går en liten bit varje dag men det är med ett plågat ansikte och värkande kropp...