onsdag 15 december 2010

Det var för NI där ute höll tummarna!

Tack alla snälla, rara människor där ute som har skrivit kommentarer och framför allt, hållt tummarna för Gibson! Ni är helt underbara...

Detta har hänt:

Vi (pappa och jag) åkte alltså in till Jönköpings djursjukhus vid kl 13:00 igår. Vi hade en akuttid vid kl 14:00 och det tar ungefär 45 minuter att köra nu när vägarna är som de är. Djursjukhuset har filialer både i Eksjö och Nässjö men just denna dagen var ingen öppen, lite typiskt...

Vi kom dit och Gibson skakade som ett asplöv direkt när han gick innanför dörrarna. Jag fick komma in i ett rum nästan direkt och en "djursköterska" tog hand om Gibson. Såret rakades och då kunde man se ett stort, djupt sår efter en huggtand och nedanför små, små bitmärken där det inte gått hål. Såret tvättades och det hade börjat att vara sig lite. Gibson hade ont när de tog på det, han skrek rätt bra!

Efter en bra stund kom då veterinären och tittade. Hon hade tusen frågor, hade de dragit åt varsitt håll?, hade den andre hunden ruskat om skinnet?, hur hade Gibson mått, osv... Den andre hunden och Gibson hade ju dragit åt varsitt håll och då släpper oftast huden och muskeltrådar ifrån kroppen. Det var alltså därför han hade så otroligt ont när de tog på honom... Sedan lyssnade hon på hjärtat och hörde Gibsons blåsljud. Detta ställer ju till det lite...

En hund med blåsljud plus när de är så gamla är inte lätta att söva. Det finns en risk att de inte vaknar igen... Hon sa att de hade inget annat val egentligen än att söva Gibson för det skulle vara omänskligt att kolla såret ordentligt när han hade så ont.. Jag tyckte detsamma och jag vet ju att han är gammal, skulle han dö där på operationsbordet så är det så, inget att göra... De var dock tvungna att ta ett snabb-blodprov på honom för att se så att inget var helt åt skogen! Troligtvis var han pigg som en lärka för sedan fick jag gå ut och de satte Gibson i en bur medans de väntade på operation...

Pappa och jag åkte till Mc Donalds... Jag tror nästan att pappa mådde sämre än mig. Jag har ju faktiskt insett att Gibson lever på lånad tid och jag är glad för varje dag vi får tillsammans. För pappa blev det nog lite chockartat att han kunde dö... När vi hade ätit färdigt så åkte vi tillbaka... Man vill ju inte gå i affärer när ens bäste vän kanske kämpar för sitt liv!

Jag frågade i receptionen hur det gick och då skulle de precis börja med honom! Himmel, tänkte jag, har han suttit i en bur alldeles ensam så länge... På vägen till djursjukhuset hade jag bett en bön högt för mig själv "Käre gud, låt Gibson klara av detta" och nu satt jag där i väntrummet och bad tyst inombords... Vi väntade och väntade och väntade...

En sköterska kom till slut ut och sa att han höll på att vakna ur narkosen. "Lever han?" frågade jag och det gjorde han! Vilken lycka... Vi fick dock vänta en kvart innan han kunde åka hem för han var tvungen att vakna ordentligt. Medans vi väntade berättade sköterskan vad de hade gjort och hur jag skulle sköta om honom hemma. Han hade fått ett dränage där vätskan kunde rinna ut. Det hade bildats en djup ficka neråt buken (typ 8 cm lång från bettet ungefär), bitsåret lämnas öppet och detta skulle jag se till så det var rent morgon och kväll.

Han hade även fått medicin, smärtstillande och antibiotika i kanylen och nu fick jag några tabletter med tradolan plus ett recept med peniccillin. Sedan kom han, min käraste vän ut genom dörren.... Han var så svag så benen vek sig på honom! Han kunde knappt gå och vi fick hjälpa honom in i bilen.

Hemresan gick fint, när vi kom hem fick vi hjälpa honom ur bilen och jag gick en sväng med honom. Han bajsade diarré precis utanför tomtgränsen och sedan vände han och ville gå in...



Natten har varit jobbig... Han har inte kunnat sova, var ute två gånger med honom, första gången bajsade han igen och andra gången kissade han... Sedan har han varit törstig. Grejen var att varje gång han skulle göra något, typ dricka, så kunde han inte ställa sig upp så jag var tvungen att hjälpa honom...

Idag är han fortfarande väldigt trött och svag. Men han lever och det är huvudsaken!

17 kommentarer:

Linn sa...

åh vad skönt att höra!

Anna sa...

Nu gråter jag en skvätt. Detta med våra kära djur...så underbart att han klarade ingreppet och sövningen. Nu kan han bara bli bättre. Se till att han får i sig vätska, men det vet du ju.
Kära gamle Gibson...ge honom lite extra kli bakom örat från mig.
Kram

Carola sa...

Va skönt att allt gick bra trots omständigheterna! Håller tummarna att Gibson fort blir bra å får leva många år ännu! Styrkekramar till er alla!

Angelica E sa...

Vilken duktig gosse han är!!! Man gör ju allt för sina älskade djur och man vill ju alltid deras bästa. Skönt att allt har gått bra och förhoppningsvis blir han pigg snabbt igen!

Många kramar från oss!

Snäckskalsdalen. sa...

Oh, du milde, jag har varit in här och tittat flera gånger för att höra hur det gick med honom. Tack och lov, tack och lov, lilla vovven, det är så förskräckligt synd om djuren......så glad jag blev. Stackarn. Vill han slicka sig i såret eller går det bra, du har kanske en sån där krage....stackars lilla vovven.....Så det blev såpass stort och mycket ändå, huuvvva.
Hoppas du orkar med det här och får sova ut emellanåt.
Kramar Gibson lite försiktigt från mig och omgivningen här och Tingeling och Leia.
Kramar

Darkland sa...

Älskade hund vad du e stark! <3 Hoppas det går bättre o bättre med honom. Kram

Eva sa...

Blev riktigt tår ögd när jag läser om Gibson,Det kommer att gå bra när han har dom som älskar och tar hand om honom omkring sej.

Anonym sa...

Va skönt att Gibson är hemma igen.
Du tänker väl anmäla den andra hundägaren?
Nu hoppas jag Ni får lugn och ro och att Gibson kryar på sig.
Ha en så bra dag Ni kan allesammans.
Många kramar till Gibson och till Er andra.
Kram Kram Kram
Margit(maxelonia)

Fru Purjo sa...

Hoppas, hoppas det går bra med Gibson. Känner med dig och vovven.... det är alltid så hemskt när djuren skadar sig eller blir sjuka!! Kram

Mita sa...

Med di kärlek så kommer han att piggna på sig bra!!
Kram

bakom berget sa...

Men käraste lilla Gibson, vilken otur du hade! Hoppas att det ska läka fort så du blir pigg och glad snart igen.
Och till dig Reneè säger jag bara....Vilken tur, att han har just Dig som matte!
Stor kram från mig!
Åsa.

the_door_to_me sa...

Hoppas han piggnar till snabbt. Med din omtanke gör han säkert det. Skönt att det gått så bra hittills iaf.
Kram
Flisa och Lena

Cecilia sa...

Gott att det gick bra även om Gibson (och du!) har några tuffa dagar framför er innan allt är som vanligt igen!
Skönt iaf att den andra hundägaren inte bråkar!

En häxa på Vift sa...

Men jösses. Skönt att det gick bra för Gibson och otroligt lättad för din skull med. Men snälla, prata med grannen och kräv att hon sätter munkorg på sina hundar i fortsättningen så detta åtminstone inte kan hända igen.

Många kramar till dig och vovvsingen

kajsastina sa...

Stackars lilla vovven Gibson! Vilken pärs för honom att må så dåligt. Det var ju faktiskt ett djupt sår. Bra att det ordnar sig, men du har väl anmält den andra hundens matte, så de betalar veterinärkostnaderna. Jag skulle verkligen skämmas om jag vore hon.
Sköt om dig och se till att du får vila nu när det värsta är över.
kramar

Stina sa...

Åh men stackars voffsig men tur att han klarar sig och han kommer att hämta sig, bättre Matte kan han ju inte ha! Kram

bakom berget sa...

Kom det inte idag, så kommer det nog i morgon???
Fniss!!
Åsa.