Visst är det mycket snyggare nu än vad det var förut! Är så himla nöjd men jag var lite väl optimistisk när jag trodde att jag skulle få in allt garn i den... Kan säga att det blev en hel kista och en tunna över. Sen tänkte jag att alla böcker och tidningar skulle i liksom alla stickor men ack ack... Men det var större än mitt förra (som är nästa projekt att måla) så jag är jättenöjd!
Detta är en salig blandning av mycket! EDS, stickning, loppis, djur och framför allt delar jag med mig av mitt liv som vimsig mamma...
måndag 28 april 2014
söndag 27 april 2014
En underbar dag...
Tänk vad våren är vacker! Ibland tappar man nästan andan av allt det vackra som spirar från ena dagen till den andra. Man blir förvånad över hur snabbt naturen arbetar när vädret är varmt. Tog en liten runda idag och sög i mig allt detta vackra som finns ute. Det bästa är att allt är helt gratis att titta på!
fredag 25 april 2014
Så nöjd...
Jodå, nöjd är jag men helt slutkörd i kroppen. Det tar på krafterna att ha fint vid ingången men det får man ju ta om man nu är så dum att man inte ber om hjälp.
I den långa "vad-det-nu-heter" har jag sått sockerärter. Har aldrig gjort det förut så det ska bli kul. I den stora krukan med spaljé har jag sått svartöga, gula slingrade blommor med ett svart öga i mitten. I en lika stor kruka som inte är med i bild har jag sått röd buskkrasse. Sen köpte jag en murgröna och en lavendel, ett måste i min "trädgård".
Inne i lägenheten har jag tomatplantor som ska ut när det blir varmare ute. Sen har jag sått citronmeliss oxå och lite basilika. Låter som om jag har en hel affär med plantor men jag tror att jag får plats med mer. Sallad ska det bli oxå och säkerligen byter man en och annan planta med andra som odlar.
Vad odlar ni?
onsdag 23 april 2014
måndag 21 april 2014
Det tar sig!
Äntligen fick jag tummen ur, en mössa ska detta bli. Garnet är drops karisma och mönstret är drops 151-21. Meningen är att jag ska göra en halsvärmare i samma mönster. Så skönt att vara igång igen...
söndag 20 april 2014
Ibland går det bara inte...
Har hållt på hela denna förmiddagen med att försöka få till ett foto på denna lille vovve vid namn Hugo. Kan säga att det gick inte!
Han var ändå så snäll så han lämnade sitt visitkort innan han åkte hem...
torsdag 17 april 2014
Stickning och snor...
Idag har jag skrivit ut en hel hög med beskrivningar från Drops och några från Järbo. Trots tre pärmar med olika beskrivningar har jag inte hittat lusten att sticka så jag skrev ut en hög för att kick-starta igång stickmotorn. Känns faktiskt som om den där motorn kan prutta igång lite snart, det är vad jag hoppas iallafall!
Sovit dåligt i natt, hade en så konstig dröm innan jag vaknade. Jag hade så mycket snor i näsan så det vällde ut åt alla håll och såg ut som marsansås... Jag kan säga att jag har stora problem med min näsa, är täppt dagtid men när jag går och lägger mig blir det outhärdligt. Blir totalt igenkorkad och jag kan inte andas med öppen mun när jag sover. Skulle behöva operera näsan och snart känns det som om jag skiter i att en sådan operation verkar obehaglig. Fler som har näs-problem?
Nu ska jag försöka kolla på lite tv innan jag kryper ner under täcket. Klockan är halv sju och jag skulle redan kunna lägga mig... Sov gott!
tisdag 15 april 2014
Gos i soffan
Idag är en riktig aprildag, vaknade med sol, sedan började det snöa och nu är det sol igen. Håller på med tvätt idag, bytt lakan så jag ska somna gott ikväll.
Mellan byte av tvätt i maskinerna får man passa på att få lite katt-gos. När Tussan kom till oss så var hon så rädd för allt, numera är hon som en helt annan katt! Hon älskar att ligga i knät och bli kliad på magen. Hon vågar numera gå fram till andra människor, det enda hon inte har vant sig vid är dammsugaren. Det är faktiskt bara Zoya som stannar kvar när den åker fram.
Idag har jag haft lite mer energi, det händer kanske en gång i månaden och då får man passa på. Hittade två likadana lampor i förrådet och ställde dom i hallen. Det blev så himla bra, kul när man blir nöjd! Sen fick jag mersmak och började leta efter nya dukar och plocka iordning lite. Nu är jag genomsvettig men nöjd, en dusch på detta och jag kan lägga mig med gott samvete.
måndag 14 april 2014
Vad ska jag göra???
Solen har iallafall tittat fram idag medans den värsta blåsten har blåst någon annan stans. Tänkte ta mig en solning ute kanske, kanske bäst att passa på att tanka lite d-vitamin.Egentligen borde jag ta min rulle och kolla in lite blommor, väntar jag för länge så är dom ju borta sen. Är nog så att allt känns lite trist nu när Anette inte finns, vi brukade ju gå ut och kolla på blomster...
Idag känns hela jag som en trist gammal vissen fredskalla... Vissa dagar bara är trista och borde förbjudas! Jag behöver en upp-piggning av någon sort, hur får man tag på en sådan? Jag får nog fråga min kära ledsagare Marie om vi kan ta en runda ute i det fina vädret, det är iallafall en bra bit på vägen till total pigg-het. Hur piggar ni upp er när ni känner er vissna?
fredag 11 april 2014
Katten som försvann!
Vi letade och letade... Sen letade vi mera ingående som till exempel att kolla i frys och kyl (ja man vet ju aldrig i denna vimsiga familj...). Ingen kisse någonstans... Jag tog först kryckorna och kollade utsidan, sen gick vi in igen och kallade på henne... Nä inget svar... Då tog jag på mig ordentligt och satte mig i rullstolen. Om jag så skulle leta hela natten så skulle jag hitta henne!
Emmy på cykel och jag i rullstol, så for vi fram genom samhället i jakt på liten kissekatt. Vi ropade och letade igenom varenda träd och buske runt huset. Sen fick Emmy stanna hemma för hennes cykel hade så dåligt med luft medans jag åkte runt hela samhället. Jag åkte längs med "stora vägen" och tänkte att det var bättre att hitta henne överkörd än att inte hitta henne alls. Tussan skulle säkert klara sig ute men hon är en så himla go katt så någon måste ju pussa och krama henne lite ibland, ensam ute i skogen skulle nog liten Tuss bli alldeles förvildad...
Jag hann tänka massor av hemska tankar innan jag efter 2 timmars letande drog mig hemåt... Emmy grät som om jorden skulle gå under, det var ju hennes fel tyckte hon, hade hon inte lämnat fönstret öppet så skulle Tussan finnas hos oss. Jag sa att jag inte var helt säker på att Tussan skulle kunna pressa sig igenom denna lilla springa, hur hade hon gjort?
Emmy skriker plötsligt till: "TUSSAN; HON ÄR JU HÄR!!!!" Varifrån hon kom vet jag inte men hon liksom bara hoppade fram som en gubbe i lådan. Kanske var det hennes sätt att skämta "aprillo" med oss, vad vet jag? Vad jag vet är att alla mina katter är mig så kära så jag vill inte vara utan dom alls! En stor orolig klump lossnade från min mage och Emmy och jag nästan grät av lycka, hon fanns här hemma hela tiden...
torsdag 10 april 2014
Garn, garn och åter garn...
tisdag 8 april 2014
Mina kära vänner!
Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag är medial, jag har inte berättat det innan för jag visste inte hur detta skulle uppfattas av de som läser. Jag har alltid trott att livet inte slutar med döden utan att det finns ett helt annat liv som är så mycket mer än detta vi har här. Det är väl först nu som jag har börjat kunna sortera ut all information som jag får, nu ska jag bara lära mig hur jag gör med den.
Jag kan känna andra människors känslor... Det är väldigt konstigt för ibland så känns det som om man mår pest och i nästa sekund så är allt bra igen. Nu har jag äntligen fattat varför jag känner mig så konstig ibland och det är så skönt att fatta att jag inte är helt sinnesförvirrad! Det finns så mycket jag måste lära mig, jag vet inte om det går att stänga av detta på något sätt för ibland vill man bara vara jag... Än så länge har jag bara lärt mig själv men det finns ju massor av kurser av alla de slag. Ja, ja... Det löser sig säkert!
Nu kan jag väl berätta lite om hur kroppen mår oxå; jodå, den hänger med än men det är väl på håret... För ett tag sedan så trodde jag och alla andra att jag hade fel på hjärtat. Nu var det ju inte så utan det är så att min kropp är i så himla dåligt skick så jag blir andfådd bara jag rör mig minsta lilla. Åt ju kortison för säkert 1,5 år sedan, gick upp 20 kilo och det har jag inte lyckats att få ner... Så nu ska jag banne mig fixa detta! Har köpt en pedal-grej som gör att jag kan sitta i soffan och cykla plus att jag använder spikmattan var 3:e dag (tätare går inte för jag blir så j-a dålig efteråt...). Skam den som ger sig, jag ta en dag i taget...
måndag 7 april 2014
Ett inlägg....äntligen...
Mycket har hänt sedan sist ska ni veta, saker som har gjort att jag inte har orkat att vara inne här och skriva. Ibland måste man helt enkelt ta en paus för att få gå igenom de saker som har hänt inne i sitt huvud innan man berättar för andra. Hoppas ni förstår vad jag menar...
Jag börjar denna berättelse med att skriva att jag är medial. Jag pratar alltså med änglar varenda dag. Detta har jag aldrig skrivit om innan men nu måste jag berätta för att ni ska förstå... För ungefär två och ett halvt år sedan fick jag en känsla. Jag satt hos mina föräldrar och helt plötsligt säger jag till mamma "Anette kommer inte att bli gammal..."
Jag har sedan dess mått väldigt konstigt inombords och har haft detta i bakhuvudet sedan dess. Hela förra våren var Anette hängig och jag ville absolut att hon skulle till doktorn men hon vägrade. Man kan ju inte tvinga någon och jag lovar att Anette var den mest envisa människa jag känt.
Framåt sommaren så svimmade hon av på något konstigt sätt, detta hände flera gånger men ändå vägrade hon gå till doktorn. Till slut hade hon så ont i sin högra axel så hon var helt enkelt tvungen att uppsöka läkare. Vad de hittade var en tumör i högra lungsäcken, uppe vid axeln... Den var 8 cm stor och det var säkerligen denna som gjorde att hon mådde så dåligt...
Anette hade haft cancer två gånger tidigare, första gången för ca 40 år sedan (äggstockscanccer) och andra gången ca 15 år sedan (tumör i sköldkörteln). Hon tyckte att det var så orättvist, varför skulle hon få detta som hade gått igenom så mycket redan... Vid första besöket fick hon reda på att denna tumör inte gick att operera och att hon helt enkelt inte skulle bli så gammal...
Först skulle de stråla henne, vilket de gjorde inne i Jönköping. Efter två veckor blev Anette inlagd, hon orkade helt enkelt inte med alla resor fram och tillbaka. Vi pratade varenda dag, ibland två gånger. Hade hon fått bestämma hade jag fått ligga brevid henne som sällskap, hon som alltid innan gillade att vara ensam ville det inte längre... Jag försökte åka dit så ofta jag kunde, jag önskade att det inte låg så långt borta som det gjorde.
40 gånger strålades Anette och sista gången sa hon att hon fick så ont i armen när hon skulle röra den. Ingen tänkte mera på detta utan hon fick åka hem. Väl hemma fick hon mer och mer ont och efter två veckor skulle hon in igen för kontroll. Då röntgade de hennes arm. Doktorn ringde på kvällen och berättade att armen var bruten... Tyvärr så hade det bildats en metastas i armen som hade luckrat upp skelettet så det hade brutits flera gånger.
In för operation, de fick föra in ett långt stålrör genom hela armen så den skulle hålla ihop. Hon var så dålig efter detta och kunde inte prata med mig på en hel vecka, hon orkade helt enkelt inte. Nu bestämdes det att de skulle stråla armen oxå. Tolv gånger strålade de den och sedan skickade de hem henne. När jag såg henne den dagen hon kom hem var hon så dålig så jag kunde inte fatta att de skickade hem henne!!!
Hon låg i sängen nu hela tiden. Anette hade nog gått ner 20 kilo på denna tiden så hon var som en liten fågelunge. Tror att hon var hemma några veckor med hemtjänst. Jag satt hos henne på förmiddagarna och en annan kompis till henne satt på eftermiddagen. Hon ville vara hemma. Vi pratade en hel del om döden och livet. Anette sa till min mamma och mig att hon inte ville leva längre. Detta sa hon den 6 februari...
Den 7 februari var det invigning av OS i Sotji och jag satt hos henne när hon började bete sig konstigt. Jag har jobbat med palliativ vård innan så jag var inte rädd men jag larmade på hemtjänsten för hon var inte sig själv riktigt. Fem minuter efter att jag larmade så fick Anette ett krampanfall. Jag var helt ensam och bara höll henne i min famn och tänkte "dö inte nu"! När krampen klingar av (efter en evighet) larmade jag igen och sa att nu fick de skynda sig hit med en sköterska!
Sköterskan kom efter en halvtimme (så är det att bo på landet) och kollade till henne. Vi pratade länge om vad som kunde ha hänt och vad vi skulle göra. Jag ringde hennes bror och sa att han fick skynda sig hit för Anette var dålig. När jag väl gick in och kollade till Anette igen var hon marmorerad på benen. Det brukar betyda att döden biter personen i hälsenan... Jag sa att jag stannar hos henne, jag hade ju utbildningen och även om jag numera är sjukpensionär så tog jag på mig jobbarmasken.
Hennes bror kom och sedan ringde han efter deras mamma och den andre brodern. Anette blev sämre och sämre, vi alla satt runt hennes säng och höll i henne. Klockan 01:24 den 8 februari somnade min bäste vän Anette in. När hon dog var det som om hennes ande flög genom mig och för första gången på 2,5 år lyftes stenen jag hade inombords bort, hon tog helt enkelt med sig den...