tisdag 21 december 2010

Ring inte NU!!!

Idag var det uppehåll från allt snöande. Med tanke på at det har talats om att det ska kommer mer snö till jul så får man passa på när det är snö-fritt. Anna-Britt och jag åkte till Eksjö för att handla. Vädret var så underbart idag och snön gnistrade...

Inne på Willy var det relativt lugnt, iallafall om man tänker på hur det KUNDE vara (kaos alltså)! Vi sa bägge två att vi bara skulle handla lite, lite men när vi tittade på våra vagnar så kunde man tro att vi inte hade handlat på en hel månad... Jag tror att vi bägge två tänkte på att vi absolut inte ville åka till stan på länge!

Telefonen har jag numera i högsta hugg ifall de ringer om Gibson. Precis när jag hade betalat och skulle börja packa så ringer det, NATURLIGTVIS! Fan, inte NU! Igår var det fullt med skrikande ungar runt om mig, idag var det kacklande fruntimmer (och en och annan man oxå)!

Veterinären berättade att Gibson var ju på benen men fick inte komma hem idag heller... Det som vart så svullet var idag bättre men det såsade sig så otroligt mycket från såret och hon undrade om jag kunde stänga in Gibson sedan för att begränsa att hela lägenheten blev full med var... Jag har inte direkta dörrar här så jag kan göra det och så bryr jag mig väl inte så mycket, jag har ju jobbat med att torka både det ena och det andra så vem bryr sig...

Gibson hade ätit lite dåligt, de hade fått mata honom. Jag berättade att han aldrig gillat att äta själv, han vill ha sällskap. Man kan inte ge honom mat och sedan lämna honom utan jag har alltid suttit kvar vid köksbordet. Veterinären sa att det var ju bra att veta för det var säkert därför han inte ville äta. Annars var allt som sagt relativt bra efter omständigheterna. Han hade varit ute och kissat och så, han var lugn och kunde slappna av... Tack och lov...

Jag saknar honom så...

Lite ensamt...

Det är märkligt hur ensamt det kan kännas utan hund... Igår vet jag inte hur många gånger som jag tittade runt på golvet så jag inte skulle stiga på honom... När vi hade lagt oss tyckte jag att jag hörde honom och skulle precis sträcka ner handen för att känna om han låg brevid mig när jag kom på att han ligger och sover på en annan plats...

Undrar hur han har det? Känner han sig lika ensam han oxå?

Nu kanske det iofs har varit bra att han fått vara ifred för det är ju bättre han sover bort den första, onda tiden. Jag hoppas han finner sådan ro så han gör det iallafall. Gibson är ju inte en ensam-hund, han vill ha sällskap. Han har alltid varit i samma rum som mig och aldrig ens smitit ifrån mig när vi varit ute. När han var liten vågade han inte ens gå ett steg utanför stigen om han gick lös i skogen :-)

Som äldre har han tagit sig lite mer friheter men inte mer än några meter från stigen för att kissa på ett träd och sedan tillbaka till matte! Jag var hos en som pratar med hundar en gång (Gabriella från Öland om ni har hört talas om henne) och då hade han "sagt" att min matte är min gud... Då reste sig håret på mina armar kan jag säga! Sedan får man ju tro på det eller inte men saker kom fram som hon ALDRIG kunnat veta!

Gibson är mitt första "barn", min bebis alltså... En del föder barn och har inte tid med hunden men så var det inte för mig. Jag hade med mig Emmy ut i skogen bland mossa och blåbär! Jag gick i snöstorm med barnvagn och folk tyckte jag allt var lite korkad. Här i samhället är jag "Hon med hunden" eller "Gibsons matte"...

Min hund har gett mig glädje varenda dag av hans liv. Nu hoppas jag att han ska få leva lite till så jag får ge honom den glädjen han känner enbart genom att leva...