lördag 29 maj 2010

Ja dom små barnen...

Meningen var att Michaela skulle sova över hos Emmy. Dock hade flickebarnet ätit lite för mycket "krafs" (godis, chips plus cocacola...) så det råkade hända en olycka...

Jag satt på toa.

"Mamma!!! Skynda dig!!!"

"Jag sitter på toa!!!"

"Michaela har kräkts!!!"

Ja vad gör man? Jo man bromsar allt vad kiss och bajs heter och skyndar sig ut för att kolla läget. Läget var så här: Ett golv med spy, Michaela ståendes med spy på kläderna och mitt barn som hoppar som en stolle på stället och skriker "Jag vill inte kräkas, jag vill inte kräkas, jag vill inte kräkas!!!".

Mitt barn är fullkomligt vettskrämd för att kräkas. Att se sin allra bästa kompis göra det gjorde henne helt uppåt väggarna av ångest... Emmy hackade tänder, hon skakade och hon hyperventilerade! Riktig panik alltså...

Michis fick gå hem... Emmy var så rädd för att det skulle smitta henne så det gick inte att övertala henne om att det inte var farligt... Nu har hon lugnat sig lite men jösses vilken jäkla kväll! Det är ingen dans på rosor att vara ensamstående förälder ;-)

Knut knöt en knut...

Om nu Knut knöt knuten så var han banne mig inte bra på att knyta knutar! Hängde ni med? Garnet som jag stickar med, drops Delight, har knutar på sina ställen. jag stickar på som vanligt, alltså skiter jag i knutarna.

Pratade med Anette i telefonen och vad får jag se, knuten har GÅTT UPP!


Fan och hans moster säger jag bara... Jag är ju skapad så att mina fingrar är allergisk mot sådant där pilligt göromål... Ja, det var ju bara att sätta sig och ha tungan rätt i mun och försöka få allt tillbaka på stickan igen efter att ha dragit upp åtskilliga varv... Tur att jag inte hade kommit så himmelens långt för då hade jag nog börjat gråta!

Sen ska man ju komma på vilket varv man hamnade på... Helt plötsligt har jag tre maskor för mycket, hur jag nu har kunnat få det? Skit samma, man ska ju öka maskor hela tiden och jag tror ingen ser om det felar lite nånstans...

Hur gör ni när ni har knutar på garnet?

Nu jäklar är den färdig!



Nu har jag stickat färdigt citronen! ÄNTLIGEN! Dom sista varven kändes som en eveghet måste jag säga. Min ömma moder ska hjälpa mig med att fästa trådar och spänna ut den, jag är inte hänt med fästning kan jag säga... Idag ska jag börja på nästa citron, den ska bli orange-röd tror jag...