Ibland bara glömmer man eller nåt i den stilen...

Skrev inte i går. Ibland tappar man helt fokus på sitt liv, vissa dagar har jag bara inte lust. Egentligen har jag inte lust nu heller för skallen säger att den där "ringaren" är tillbaka och bankar innanför pannbenet... Men, men... Nu tar jag sats och skriver helt enkelt!

Gårdagen gick i lugnets tecken. Stickade och tittade på tv det mesta plus lagade en ytterst äcklig indisk färsgratäng... Slängde alltihopa faktiskt och undrade hur de hade knopat ihop det receptet? Kanske hade de blundat och slängt i saker i smeten? Gott var det iallafall inte...

Innan vi skulle lägga oss igår kom tanken på att jag kanske skulle gå med hunden först... Vad sorgset det känns när sådana saker ploppar upp. Det känns som om han finns hos oss ändå och på ett vis så gör han väl det. Livet har ju förändrats så otroligt mycket sedan Gibson dog, det är så tyst och tomt numera... Samtidigt är det ju skönt oxå för jag blir ju inte direkt piggare...

Hoppas ni där ute har det gött och får njuta av ett vackert höstväder idag, här skiner solen!

Nu har jag varit lite behövd!

Jag har nämligen hjälpt min kära vän Anette med lite data-bekymmer. Jag är väl inte direkt någon datanörd men ibland får jag faktiskt rycka ut som en räddande data-ängel, känns bra att få hjälpa till!

Annars har det varit en sådan där trist dag igen. Jag har kommit på lite mer varför jag känner så här. Jag levde ju ihop med Gibson i så många år och vi var så himla tajta, det var liksom han & jag hela tiden... Sedan han har försvunnit från mitt liv har jag tappat halva mig, jag vet inte vem jag är längre. Min identitet är liksom borta och jag måste helt sonika lära mig leva igen som bara "Jag Renée" och inte "Renée, Gibsons matte". Det är så jäkla svårt...

Om sanningen ska fram så trodde jag faktiskt att Gibsons död skulle få mig att bryta ihop, alltså bli ko-ko på RIKTIGT! Inte räknade jag med att jag skulle känna som jag gör nu... Jag är faktiskt förvånad men samtidigt glad för att jag inte är inlagd typ. Märkligt vad saker kan göra med en egentligen...

Veckan som kommer nu blir iallafall full med roliga saker. Jag ska träffa flera kompisar och jag ska ha det riktigt skoj. Jag vet att jag kommer att hitta mig själv någon gång men att det säkert kan ta lite tid. Nu ska jag ta en liten dusch och sen smörja in mig med några kilo smörja... Eller orkar jag detta? Hmm... Klockan är ju mer än vad jag trodde... Ja, vi får väl se om jag somnar ren eller skitig!

God natt på er alla mina vänner där ute!

Böcker i brevlådan!

I fredags beställde jag från CDON och redan idag så damp det ner ett paket i brevlådan. Barnet fick ett spel och jag själv beställde lite böcker. "Kråkflickan" är en bok som jag fastnade för direkt när jag såg den. Inte för att jag vet omd en är bra utan för att själva omslagen är så himla otäckt... Den tavlan av Carl Larsson hade jag nämligen i mitt rum när jag var liten och nu hade de gjort om den så den såg hemsk ut! Ändå fastnade jag för den...

Den andra, "The Secret", har jag varit och nosat på länge, den ska bli skoj att läsa! Den tredje boken tog jag bara för jag fick en bok för 19 spänn! Är den bra så är det ju toppen... Någon som har läst någon av dessa böcker? Skriv gärna och berätta vad ni tycker om dom i så fall!

Sedan vill jag visa min lilla docka... Ja, det är ju inte en riktig docka utan lilla Tussan som har hoppat i en av Emmys lådor. Hon är så himla söt denna kisse....

Hon blir bara bättre och bättre faktiskt. Hon blir mer och mer gosig och ingen blir gladare än jag!

Jag har oxå varit ute idag men ni får inte se några kort, vädret var nämligen ur-kasst och kameran var inte med... Dock så var det så skönt att vara ute och nosa lite. Jag har "rullat" den rundan som Gibson och jag brukade gå och det gick bra. Jag trodde att jag skulle bli lite gråtmild men det gick bra faktiskt. Gibson springer ju i sin skog fast den ligger ju ovanför oss... Jag tror iallafall att det är så... Jag hoppas iallafall att han finns där någonstans där jag kan träffa honom när jag själv dör en vacker dag...

Städdag...

Idag ska det städas... Som alltid så förbereder jag lite innan hemtjänsten kommer. Det ska tas fram dammsugare och dammtrasor bland annat. Visst kan de göra det själva men lite delaktig kan man ju vara tycker jag!

Idag upptäckte jag att jag måste städa bort vissa saker. Gibsons matskålar... Hans godis-burk...Det känns så konstigt att ta bort sådana saker faktiskt... Hans bia-bädd får faktiskt vara kvar, den använder katterna. Gibsons mat står kvar i mat-tunnan. Säkert 15 kilo, det slänger man bara inte sådär rätt uppåner tycker jag så en som jobbar i hemtjänsten (vars tik var så kär i Gibson) ska köpa det för en billig peng... Då äts det ju upp och kommer till nytta...

Fjorton år städar man inte bort på en gång... Hade jag inte haft katthår som döljer alla Gibsons hår så lovar jag att jag säkert skulle hitta hårstrå efter ett år eller så. Jag märker iallafall att det numera är mindre hår i min lägenhet. Rätt skönt faktiskt...

Jag tycker faktiskt att det är rätt skönt att han är borta. Missförstå mig inte nu, jag sörjer honom, det gör jag absolut men jag inser att det var så rätt att han skulle sluta sina dagar... Jag inser att han var så jäkla gammal och att han levt på lånad tid i minst ett år iallafall. Sista året fick han ju inte vara "hund" på det sättet som han skulle, en hund ska få springa lös i skogen och ha det roligt, det sista var han för gammal för att springa...

Jag minns min käre Gibson med glädje....

Att sakna en vän...

Att vi människor sörjer en hund som varit en trogen vän under så många år är ju inte så konstigt men jag tror även att djur saknar djur när de går bort... Buddha har väl inte brytt sig om Gibson så mycket men för Tussan har nog Gibsons bortgång blivit en stor saknad...

Nu efteråt så har hon väckt oss på nätterna och vill kela så man tror hon ska kela ihjäl sig! Man är inte direkt sugen på katt-gos klockan 03:14 mitt i natten, då vill man hellre sova!

Jag tror att Tussan har haft Gibson som sin stora trygghet, nu finns inte den tryggheten kvar...

Tur att vi kan trösta varandra och det är ju just det som är så himla skönt med att ha ett husdjur...

Alla de gånger som Gibson har funnits där när ingen annan har kunnat ge en tröst. Alla gånger man har velat prata med någon men ingen har funnits, ingen förutom Gibson... 

När Emmys pappa och jag särade på oss så hade jag en utmattningsdepression (vilket jäkla långt ord!) och då var han min kurator... 

Alla gånger jag har varit ledsen över min värk så har han kommit och buffat på mig precis som om han sa "kom igen nu!"...

Nu är det Buddha och Tussan som får ta över den rollen... Jag tror de klarar det galant faktiskt. Det enda jag saknar är någon att gå ut och gå med. Igår gick (med rullen då alltså) jag själv och det gick ju bra men det känns så tomt att inte hålla i ett koppel...

Idag har vi varit och handlat och även där blev jag påmind om att jag numera är hund-lös... Var på vippen att köpa hund-godis på ÖB som jag alltid brukade göra. 

Ja,ja... Man vänjer sig väl någon gång fast jag antar att det tar tid... 

Tack alla ni snälla där ute...

Era kommentarer har hjälpt otroligt mycket, att veta att så många tänker på en i en sådan här situation värmer hela min själ! Sen är det så många som har varit med om liknande och delar med sig av sin sorg... Känns skönt när man vet att man inte är ensam om att sakna sin djur...

Här hemma är det tyst och tomt... Emmy fick reda på det när hon kom hem ifrån skolan. Hon grät i min famn men sedan kunde vi sitta och titta på bilder av Gibson och prata minnen.

Jag har gjort som ett litet altare med bild på Gibson, ett tänt ljus och i glasflaskan ligger det en hårtuss från honom...

Detta kortet tycker jag är så fint, de två "syskonen" som vi skämtsamt sa om dessa två.

Min kära syster skickade blommor till mig dagen efter, så fina, jag blev så himla glad...

Jag är inte världens bästa just nu... Att läsa era bloggar blir liksom inte av, jag orkar inte helt enkelt. Huvudet känns helt tomt... Antar att det får ta tid att bli "normal" igen, han har ju varit min käreste vän i hela 14 år och det kan man inte ta med en nypa salt direkt. 

Gibson kommer att kremeras ihop med andra, en så kallad gruppkremering... Jag kände att det kvittade om han kremerades själv eller ihop med andra. Det är ju bara själva skalet av honom som finns kvar... Stoftet kommer att spridas i en minneslund i Rimforsa (ligger någonstans vid Linköping).

Jag tror inte att jag kommer att åka dit och titta. För min del finns Gibson i mitt hjärta varenda minut i resten av mitt liv. Att ha en grav/minneslund att gå till kvittar mig.

Nu ska jag försöka gå ut och gå en sväng. Frisk luft är ju aldrig fel!

Många kramar till er ALLA!

Himlen har fått en ängel...

Tisdagen den 13 september på eftermiddagen drog Gibson sin sista suck här på jorden. Han somnade in med huvudet i min famn och efter tre suckar så flög hans själ upp till himlen...

Emmy ska få veta detta imorgon, fredag. Hon kommer hem från sin pappa då och jag fasar för att berätta detta...

Gibson blev 14 år, en månad och en dag...

Han har lämnat efter sig ett tomrum så stort hos mig men oxå hos flera andra i min närhet.

Livet är inte detsamma sedan han försvann... Jag är förvånad över hur tyst det är... Tyst och tråkigt...

Gibson hade börjat flämta så mycket de sista veckorna och det var mycket därför jag ville att han inte skulle plågas mer. Troligtvis var det hjärtat som spökade. Det hade säkert gått att medicinera men varken jag eller Gibson ville mer. Man ser när gnistan håller på att slockna... Ändå ville jag att han skulle ha sin värdighet kvar när han dog och det hade han verkligen. Jag ville absolut inte att han plågades alltför mycket så därför tyckte jag att han skulle få sluta sina dagar innan han blev allför dålig.

Gibson har levt ett otroligt långt liv för att vara en stor hund. Här är han med bästa kompisen från Flisby, Snobben! Många hund-kompisar har Gibson haft genom åren, många av dom är oxå borta så jag tror de träffar varandra nu där uppe...

Jag saknar min allra bästa vän så jag ibland nästan tror jag skulle vilja dö själv bara för att se hur han har det... Han har verkligen varit den bäste hunden som man kan tänka sig, han har knappt ens morrat utan varit så himla snäll...

Gibson älskade att vara i skogen med mig. När han var ung och pigg gick vi timma-vis i skog och mark och bara njöt... Han har varit min trygghet i livet och nu finns han inte mer...

Han har sprungit iväg i skogen där uppe i himlen...

...och han har det så roligt...

Gibson skräms!

När barnet går till skolan tar jag rullstol och hund på promenad. Hade tänkt gå en liten lagom runda med hunden, vädret var lagom och inget regn i sikte! Vi gick till tomtgränsen och Gibson bajsade på sitt vanliga ställe (märkligt, precis som om hans hund-toalett står där!).

Sen börjar han att skrämmas rejält... Han går och släpar bakändan på något sätt. Genast tänker jag att det är dax för den sista sprutan idag, nu har ryggen pajjat på honom oxå... Han går och hasar bakändan efter sig 20 meter och jag vänder för att ta hunden med mig hem (tänker att jag får väl ringa pappa och veterinären och få det överstökat)....

Då sätter han sig ner och kliar sig i ändan! Vips så försvann alla symtom på "åka-till-veterinären-för-sista-sprutan-syndromen"! Gissa vem som blev glad! Visst att jag har sagt att det snart ska bli ett slut på det hela men han har varit så pigg det senaste och då får han hänga med ett tag till. Ja ja... Vi får väl se vad som händer i framtiden (tur man inte vet något om den)....

Idag var det dax för skolfoto. Igår var det någon som flätade hår och idag var det dax att kolla in lockarna. Visst blev det rätt så bra, eller?

Barnet blev så nöjd och tyckte att vi skulle fläta håret varenda kväll... Hmm... Då får hon allt lära sig att fläta sig själv!

Jag VÄGRAR lyssna på mig själv...

Iallafall ibland... Jag bara kunde inte hålla mig inne utan tog en tur idag igen till skogen. Denna gången tog jag det lite lugnare, man behöver ju inte "träna" som en galning varenda dag! Det blev ungefär 2 liter till av det gula guldet, lyckan är fullständig...

Tänk så galen man kan bli av kantareller, ser man en så måste man nästan springa och ta den fast man är ensam i hela skogen! Jag har dock en hund som inte förstår hur mycket jag älskar dessa gula saker, han kan helt enkelt bara lägga sig mitt i alltihopa och klia ryggen... Gissa hur glad man blir då?

Imorgon måste jag nog ta det lugnt, får nog be någon binda fast mig någonstans så jag inte "springer" till skogs! Kroppen behöver vila ett par dagar nu... Jag får nog försöka hitta på något annat så jag inte tänker på svampar...

Över stock och sten!

Även om man är handikappad så kan det finnas en inre glöd som gör att man KAN göra saker som man egentligen inte kan alls. Igår gjorde jag en sådan grej... Visst att svetten rann som ett niagarafall och att jag var sketans trött men jag KUNDE!

Allt handlar om de där gula sakerna som växer ute i naturen, bara tanken så sådana kan få mig att bestiga berg. Gibson och jag tog bilen till ett ställe där jag har hittat svamp förr. Denna gången hade de dock skövlat lite bland de där småbjörkarna så framkomligheten var inte den bästa kan jag säga...

Skam den som ger sig, jag tog kryckorna i högsta hugg och skred till verket. Hittade mitt guld, det blev nog iallafall två liter tror jag! Vad gör man inte för 2 liter kantareller? Jo man kliver över pinnar, stenar, hukar sig och nästan kryper in under granar plus att man får lyfta benen för att komma över saker. Sakta gick det men det GICK!

Väl hemma fick jag hoppa in i duschen för jag och mina kläder var blöta av svett. Ett träningspass som heter duga med andra ord. Idag har både Gibson och jag träningsvärk. Det är ju jobbigt för honom oxå, han är ju en gammal pensionär för bövelen! Så idag blir det lugnt tror jag. Mina fötter har pratat med mig och de säger att jag ska ge fasen i skogen för alltid, jag tänker lyssna på dom men bara delvis, haha!

(ett litet tillägg: En frisk människa hade nog tyckt att jag överdrev med hur skogen såg ut men är man sjuk så blir minsta hinder väldigt stort, så är det!)

Inget koppel i sikte...

Sådan tur hade jag inte trots att jag gick i mina egna fotspår... Typiskt att det var det fina läderkopplet och inte ett "sketet" terylene-koppel.... Men men, någon annan som inte hade något koppel alls kanske hittade det och blev jätteglad, vad vet jag?

Svamp hittade jag inte heller... Eller jo, kanske... Har hittat svampar på en stubbe och jag tror att det är trumpetsvamp. De är väldigt lika trattkantareller iallafall. Får väl testa att äta dom, dör jag så var det fel svamp, hihi!

Igår var det underbart väder... Vi hade tänkt att vi skulle åkt ut och gått (ja, hur ska man säga när man går med fyra hjul?) en längre runda men Anette hade så ont i sina leder efter gårdagens runda då det blev så kyligt i slutet. Hon undrade om vi inte kunde ha "träff" ute i trädgården istället? Jag tog med min solstol och så drack vi kaffe och stickade ute i solen. En alldeles underbar dag med andra ord!

Idag regnar det så det blir nog ingen promenad... Känns som om man vill ta vara på varenda dag som det är fint väder, jag vill ut i skogen och leta guld ju! Dock inte i ös-regn, där går gränsen...

Lyckan är att svälja sin födelsedagspresent på två sekunder!

En kompis till mig kom hit och när vi skulle fika passade vi på att fira Gibson. Sockerkaka med en klick grädde plus rivna morötter på toppen, en delikatess för en blandrashund!

Först fick han se vad det var för något (la till en liten klick grädde på toppen oxå...).

Sedan fick han sätta sig och vänta på att jag gav klartecken (kameran skulle ju hamna rätt), när jag var färdig och jag sa att han fick ta den så tog han den inte, han hade inte hört mig! Då petade jag på honom och det gick bättre.

Här försöker jag då hinna med att fota ätandet av denna delikatess men ack, ack... Det var inte det lättaste!

Han tog hela sockerkakan i en svälj och det tog väl två sekunder typ... Resten tog lite längre tid, slicka rent är väldigt noga!

Oj oj vad gott!

Nästan slut... Det gick på fem röda, vilken njutning det måste ha varit eller hur?

Efteråt fick både han och jag njuta, vi tog oss en runda i skogen.

Jag fick mersmak på utevistelser så efter rundan med Gibson fick jag med mig Anette på en långtur i skogen.

Denna bilden blev så in i nordens bra tycker jag:

Hallon finns det gott om och jäklar vad vi åt på ett ställe. Där lyste det rött överallt!

Sedan hoppade jag in i skogen oxå och vad hittade jag där? Kantareller så klart! Tur att det finns så gott om dom så man inte behöver gå långt, några meter in i skogen hittades alla dessa:

Så stor och fin:

Sedan ska de rensas och i förvällas i en gryta innan man fryser dom. Kantareller innehåller inget fett och håller därför väldigt länge i frysen.

Nu ska jag snart hoppa i säng. Det är endast 11 grader varmt så elementen har gått på. Ute är det höst-kallt på kvällarna... Då är det skönt att få krypa ner i en varm säng!

Gibson 14 år!

Idag är det en mycket speciell dag, idag fyller min älskade hund hela 14 år!

Han föddes i en lada på en gård utanför Nässjö. Gibsons mamma hade gått och gömt sig precis innan och födde två av de 9 valparna i denna lada. En av dem var Gibson. Det blev 2 hanar och 7 honor och jag skulle ha en hane annars fick det va. Gibson var först tingad av ett annat par men de ångrade sig och då tog jag honom.

Gibson var endast 8 dagar gammal då jag tingade honom och då såg han ut som en svart sork! Gibsons mamma var inte så förtjust i sina valpar, när det var matdax fick de stänga in henne med valparna för annars hade de inte fått någon mat. Gibson var lite reserverad som valp, kollade gärna vad de andra gjorde men deltog inte själv. Han var försiktig i allt kan man säga.

När vi fick hem honom "grät" han första natten, sen hittade vi ett par tofflor som såg ut som hundar som han sov med och då var han tyst! Gibson var väldigt lättlärd, han gjorde som man sa direkt faktiskt! En drömhund med andra ord...

Nu är han pensionerad för länge sedan egentligen, gammal som han är... Egentligen vart han pigg ända tills för två år sedan då man började märka att åldern tog ut sin rätt. Numera går vi inte några långpromenader och man får ta bilen till skogen men än är han med på noterna om man säger så. Han är faktiskt piggare denna sommaren än förra, konstigt men sant!

Hur länge ska han leva då? Ja, det får vi nog se.... Än så länge är han skapligt pigg, hur det är om ett par veckor eller månader vet ingen... Jag har sagt att jag inte vill att han ska leva en vinter till men allt beror ju på honom. Som sagt, vi får helt enkelt se...

Idag är det iallafall en lyckans dag, jag är så glad att jag har fått ha denna kompis hos mig i alla dessa år. Grattis min underbare vän! (mer om födelsedagen kommer sen!)

Dessa underbara djur...

Eller vad tycks om Gibsons och hans tvillingbror "Hårius"?

Tyvärr så syns det inte hur stor hans bror är, jag kan lova att han är större än man kan tro!

Tusselussan har blivit en riktig gosekatt som spinner så fort man klappar henne. Hon är fortfarande skygg och gillar inte främlingar men hon hoppar gärna upp i knäet på kvällen och gosar så in i norden! Mysigt. Buddha gosar med mamma när mamma har lagt sig. Då sätter han sig nedanför sängen och med ett högt "MRRRRAUUUU" hoppar han upp.

Han bryr sig inte det minsta om han råkar landa mitt på någon av mina ömma kroppsdelar, nejdå, bara stövla på. Han tror att han är en liten bomullstuss som inte väger någonting!

Sedan vill han lägga sig på min huvudkudde. Är det då så att jag läser eller tittar på tv så går ju inte detta eftersom jag använder bägge mina kuddar. Tala om att Buddha blir sur, han sätter sig på ens bröst så man absolut ínte ska missa honom...

Så fort man har släckt lampan och jag har lagt mig på min kudde kommer han spinnandes som en traktor och lägger sig på "sin" kudde ovanför mitt huvud.

Här är två underbara kort på Tussan, hon älskar att ligga på detta sättet på soffryggen. Ska man inte ramla ner när man har somnat är det ju bra om man låser fast sig genom att ha ett ben åt vardera sida!

Hon ser ju JÄTTETJOCK ut! Jag kan meddela att när jag fick henne så var hon så jäkla smal, man såg ryggraden. Alla som såg henne tyckte hon såg så jäkla smal ut och hon var nog nära döden oxå. Vägde henne inte förräns jag hade matat upp henne lite, detta var vid kastrationen, då vägde hon 2,5 kilo. Nu väger hon 3410 gram, hon har gått upp mer än ett kilo sedan jag fick henne!

E

Hörde en trist sak idag.... När vi bodde i stan var Gibson kompis med en Staffore shire bullterrier som hette Zeb. Idag fick jag höra att just idag hade de tagtit bort honom vid en ålder av 15 år... Usch och fy säger jag bara...

Det bidde ingen rabarberpaj...

Åh nej, rabarberpaj får man om man kommer vid en viss tid förstår ni. Rosenvante kom vid "räkmacke-tiden" och då bjuder man på räkmackor alltså! Kommer man på morgonen får man havregrynsgröt, kom inte då om ni inte gillar gröt... På en viss tid kan man faktiskt få hundmat så var inte alltför säkra på vad som bjuds här, man vet alltså ALDRIG, hihi!

Vi började med att sitta ute och äta dessa goda mackor. Efter en stund kom Emmy oxå och Ingrid och Sten hade med sig Inez och gissa om bägge två blev lite glada. Emmy gillar hundar och Inez gillar barn, kan det bli bättre?

Sen började det regna, naturligtvis och vi gick in till Anettes lägenhet och blarrade och blarrade hur länge som helst, ja vi hade nog kunnat blarrat hela natten om nu inte Rosenvante med följe skulle vidare... Nu vet vi hur vi ser ut iallafall, det är lite kul! Eller? Ja, ni fattar vad jag menar väl? Det är iallafall så himla kul att träffa nya vänner!

Vi fick en burk med sylt i present, väldans kul då varken Anette eller jag har ätit detta:

En annan sak som är gott är kantareller... Hittade några idag när jag gick en sväng i skogen. En underbar bild jag tog eller hur, den ser så god ut!

Idag får jag inte pris för att vara en bra matte...

Nä, idag gjorde jag något som jag verkligen inte är stolt över och detta har jag väntat på länge. JAG KÖRDE ÖVER GIBSONS TASS MED RULLEN! Pinsamt värre... Att sen rullen väger ett par hundra kilo gör ju inte saken bättre precis. Gibson skrek som en stucken galt och började halta. Det var bara att vända och gå hem, en himla tur att vi inte var så långt hemifrån. Gibson fick en värktablett och sedan la vi oss alla för att sova...

När jag vaknade såg jag detta:

Tala om att ligga sked! Tur att Tussan inte är lika stor som Buddha för då hade inte denna fotölj räckt åt båda två!

De blev allt lite förlägna över att jag fotade dom, precis som om jag kom på dom!

Sen tänkte de nog "vem fan bryr sig!" och somnade om helt enkelt...

Gibsons tass återhämtade sig tack och lov, tänk om han hade fått bestående men av det hela...

Ibland har man tur!

Kylskåpet hostade igång och går på sparlåga. Det liksom går hela tiden s´å nåt fel har det ju säkert... Det är från 1989 så det kanske inte är så himla konstigt om det går sönder! Inte dåligt att ha klarat sig ända tills nu men som de gamle säger så säger jag "det var bättre saker som gjordes förr"... Nu för tiden är det inte lika bra hållbarhet på grejer, fast å andra sidan är de nog mer miljövänliga nu.

Detta har jag ägnat mig åt denna kväll: Stickning och vindrickande. Har dock bara tagit ett halvt glas som vanligt...

Min trogne vän ligger vid mina fötter och håller koll... Visst att han ser skräckinjagande ut (kanske) för de som inte känner honom men den stora "vargen" blev borstad idag och då är man ynkligare än ynkligast! Att borsta magen är nämligen lika med dödsfara... Råkar man få tag i en tova så skriker han i högan sky! Inte konstigt att han alltid har varit min lille bebis...

De två andra djuren tittar avundsjukt på när vi sitter där ute... "Varför får inte vi vara med?"  Åh vad jag längtar efter att balkongnätet ska komma upp... Då får ni vara ute mins små kissar!

Imorgon får vi besök från en stick-galen kvinna! Spännande eller hur!

Fortsättning följer...

"Vi hade iallafall tur med prästen..."

Vädret hade vi INTE tur med... Eller egentligen kanske vi hade det eftersom det blev uppehåll PRECIS när barna både tågade in i kyrkan och när alla skulle ut. Annars har det varit skitväder hela dagen... Mörka moln som har hällt ur sig skurar lite då och då. Halv-kallt och grått... Inte någon "den-blomstertid-nu-kommer-väder" kanske...

Här är iallafall jag denna dag. jag ser ju rätt så glad eller hur?

Väl i kyrkan var det proppfullt... Så här mycket såg jag när barnen tågade in... Ryggar, ryggar och åter ryggar...

Nu till prästen. Denna präst är bland det roligaste jag någonsin har varit med om. Han hittar alltid på lite hyss och så även denna gång. Han hade på sig rollerblades och spelade badminton, hade cyklop på huvudet plus bar golfbagen på ryggen. Budskapet var att inte stressa utan ta en dag i taget.

Emmys klass  sjunger "Oh Boy" som Peps har skrivit.

Här är kyrkan...

Efter kyrkan åkte vi till faster Pia för sommarlovs-fika. Här är sommarlovs-flickan i soffan..

Pias och Claes hund Sigge:

Emmy leker med hennes pappas och Susannes hund Max.

Detta är dagens fika: SMÖRGÅSTÅRTA! Tala om go-fika!

Efter smörgåstårtan blev det kaffe, kladdkaka och glass. Gissa hur tjock man känner sig nu? Nu ska jag titta på tv lite och bara mysa...