onsdag 4 augusti 2010

Hemma...

Jag har inte fattat det än men nu sitter jag iallafall här med hunden bakom min stol och bloggar. För ett dygn sen ungefär var jag på andra sidan jordklotet... Dessa veckor har rusat iväg och det känns ibland som om jag har drömt alltihop...

Att komma hem innebär dock ingen lugn och ro direkt... Väskorna är fulla med både ditt och datt som ska tas om hand. Tvätt i massor! Sovenirer i massor! Krämer, kablar, schampo, pass och alla jäkla papper som finns i min handväska. Hallen ser ut som ett sjöslag! Soffan är full med kassar och på golvet står tvätten som ska in i garderoben... Jag tror jag tar semester ikväll och tar nya tag imorgon...

Hur mycket otur kan man egentligen ha???

Jag vet att en del av er höll tummarna för mig men ack, ack... Tyvärr hjälpte det inte ett skit! Våran otur sitter visst i som om den har bränt fast sig... Janet satt ju då i telefon hur länge som helst för att fixa våra biljetter. Vi fick ut boardinpassen för resan mellan Sarasota - Charlotte och Charlotte - Frankfurt. I Frankfurt var det stopp...

I Amerika så har vi blivit vänligt bemötta var vi än har varit. I Tyskland verkar det som om varenda människa har ätit sura citroner till frukost. Ställer man en vänlig fråga om vart man ska gå så bara pekar dom lite nonchalant åt något håll. Ni som varit på Frankfurts flygplats vet vad jag talar om. Denna flygplats är helt enkelt enorm. Att hitta en incheckning är som att hitta en nål i en höstack liksom...

Vi hittade till slut en atomat som skulle skanna våra pass för att vi skulle få ut boardingpassen. Tyvärr kunde den inte ge oss några då vi inte fanns i datorn! Då fick vi skynda till en bemannad kassa där det stod en babblande amerikanska framför som aldrig tycktes bli klar. Väl där framme så får de efter mycket om och men fram våra boardingpass. Vi börjar jubla men då säger mannen att vi ska nog inte vara allt för glada eftersom han inte får ut pappas boardingpass...

Iväg till nästa ställe för att försöka få ett boardinpass till pappa. Här är det kösystem och det är säkert 25 stycken före oss. Jag försöker säga till hon som står och vaktar så ingen går före den andra att vi kommer att missa vårat flyg men hon bara fräser till mig att ställa mig i kön. Till slut är det våran tur. Då kommer vi till en ung kvinna som är surare än någon jag någonsin mött. Hon är så snorkig så jag hade god lust att slå henne på käften!

Hon säger att det är vårat fel att det har blivit så här! Sanningen är att när vi missade det första planet i Frankfurt på ditvägen så strök Lufthansa oss från hela hemresan då de trodde att vi inte skulle åka hem. Hur kan de göra så när biljetten är betald??? Iallafall så hade vi nu redan missat detta plan som vi skulle åka med, den sura kvinnan vägrar hjälpa oss så det var bara att gå till nästa ställe...


Bakom US airlines disk står det iallafall en vänlig själ som hjälpte oss med biljetterna. Han tyckte att vi skulle flyga via Munchen men då protesterade vi högljutt. Inte orkade vi med ett byte till, vi ville bara hem utan nåt mer strul. Detta gjorde att vi fick vänta sju timmar på nästa flyg men vem bryr sig, vi åt och sov en sväng...


Sen var vi då äntligen hemma! Efter sju sorger och åtta bedrövelser så trodde vi att det inte kunde hända mer. Då skulle vi hämta vårat bagage... Ut kommer min rullstol utan vänster armstöd... Blev jag förvånad? Svar NEJ!!! Efter en anmälan av detta så åkte vi äntligen hem. Den sista vägen hem gick faktiskt smärtfritt... Inte dåligt va!?