Först fick han se vad det var för något (la till en liten klick grädde på toppen oxå...).
Sedan fick han sätta sig och vänta på att jag gav klartecken (kameran skulle ju hamna rätt), när jag var färdig och jag sa att han fick ta den så tog han den inte, han hade inte hört mig! Då petade jag på honom och det gick bättre.
Här försöker jag då hinna med att fota ätandet av denna delikatess men ack, ack... Det var inte det lättaste!
Han tog hela sockerkakan i en svälj och det tog väl två sekunder typ... Resten tog lite längre tid, slicka rent är väldigt noga!
Oj oj vad gott!
Nästan slut... Det gick på fem röda, vilken njutning det måste ha varit eller hur?
Efteråt fick både han och jag njuta, vi tog oss en runda i skogen.
Jag fick mersmak på utevistelser så efter rundan med Gibson fick jag med mig Anette på en långtur i skogen.
Denna bilden blev så in i nordens bra tycker jag:
Hallon finns det gott om och jäklar vad vi åt på ett ställe. Där lyste det rött överallt!
Sedan hoppade jag in i skogen oxå och vad hittade jag där? Kantareller så klart! Tur att det finns så gott om dom så man inte behöver gå långt, några meter in i skogen hittades alla dessa:
Så stor och fin:
Sedan ska de rensas och i förvällas i en gryta innan man fryser dom. Kantareller innehåller inget fett och håller därför väldigt länge i frysen.
Nu ska jag snart hoppa i säng. Det är endast 11 grader varmt så elementen har gått på. Ute är det höst-kallt på kvällarna... Då är det skönt att få krypa ner i en varm säng!