fredag 11 februari 2011

Dagens "roligheter"...

Jag har nu tittat på förlossningar, kan allt om hur de gör i USA... De gör inte samma som i Sverige har jag märkt eller är det så att man får epidural i Sverige och så har man kvar bedövningen fast man ska krysta? Där krystar de i flera timmar medans både deras män plus en barnmorska, en läkare och hela rummet fullt med släktingar räknar till tio! Det har gått 10 (snart elva faktiskt) år sedan jag fick barn och sen hann jag inte få mer än lustgas i tio minuter så jag vet inte hur det är idag. Känns gammeldags att krysta medans någon räknar!

Har oxå haft en bus-stund med Buddha. Jag har jagat honom lite och så fort jag satte mig bakom soffan så sprang han fram och "tog mig" för att sedan springa som en raket in i sovrummet! Underbar är han allt!




Just det ja, jag tittade på ett annat väldigt amerikanskt program "Toddles and tiaras". Vilka hemska mammor det finns och ibland är ungarna lika hemska oxå! Att ha skönhetstävlingar för små barn tycker jag är så fel, vad lär de sig av detta? Dessutom är varenda (nästan iallafall) mamma gravt överviktig. Lever de ut sina egna drömmar genom sina barn? Vad vet jag? Fel och knasigt tycker jag att det är...

Dagen då "F" blev som vanligt igen!

Det kom ett paket, eller brev som det stod på försändelsen. "Brevet är för stort för att delas ut" stod det... Jag är hemma varenda dag så RING PÅ DÖRREN! Vissa brevbärare gör faktiskt detta men det kanske inte var den vanlige just denna dag. Att "gå" till posten är ju lite besvärligt ibland, speciellt igår när jag fick köra rullen nästan mitt i vägen för att det var så mycket snö överallt!

Ja, ja... "Brevet" hämtade jag och så här såg det ut:

Inuti brevet fanns då denna:

Nu jäklar ska det inte bli en massa "F" mer! Nu åkte alla dessa gamla bokstäver åt skogen och fram med dom nya, snygga, fungerande!

Idag är det fredag! Nu slipper jag att gå upp tidigt på jättelänge! Ungarna har nämligen sportlov nästa vecka. Så skönt ska det bli... Inte för att vi ska göra så där jättemycket mer än bara umgås, fast det kanske är det som är själva huvudsaken? Jag är glad att jag är hemma alltid för jag för så mycket tid med mitt barn. Det är lycka det...