onsdag 3 februari 2010

Allting har en ände men korven den har två...

Vad jag menar med detta är att det finns ju ingen ände på snöandet direkt... Snöandet kanske oxå har två ändar? Någon rullstol går bara inte att ta ut. Vill man fastna så kan man ju köra men just nu har jag ingen lust. Det verkar som om pengarna till snöröjningen är slut för det plogas väldigt sparsamt.Jag tänkte nästan sätta en liten plog framför rullen, det hade väl varit ballt!!!

Ibland kan ens barn chocka en. Ikväll tog Emmy fram kläder hon skulle ha imorgon, la det hur prydligt som helst på sitt-puffen i tv-rummet så hon kan ta på sig dom imorgon. Utan tjat alltså, hon liksom kom på det helt själv! Måste säga att detta är en rolig ålder emellan alla tjuriga utbrott. Men det är väl det som kallas för livets resa? Nu ska jag lägga mig brevid Emmy och titta på Mythbusters..., vad annars?

En liten Måns


Igår var jag hemma hos Lisa och Thomas som för några veckor sedan (typ 2 kanske?) fick en liten bebis som heter Måns. Av Lisas mage att döma så borde Måns vägt som ett smörpaket men han vägde över 3 kilo! Hur kan en del bebisar få plats?

Jag hade stickat en liten filt till Måns plus att jag hade hittat världens minsta strumpor. Man kan ju inte fatta att dom har så små fötter!!! Jag fick hålla detta lilla pyre en stund och det kändes helt overkligt att Emmy en gång har varit lika liten! Och nu fyller hon 10 år...

Till skillnad mot Emmy så är Måns ett VÄLDIGT lugnt barn. Medans jag var där så sa han inte ett enda pip (Emmy hade skrikit hela tiden...) fast Thomas tyckte han va gnällig när han rörde på sig lite ;-)Får man sådana lugna barn så är ju tiden efter förlossningen inte lika jobbig som när man får ett barn med kolik. Kan meddela att det inte är roligt alls...

Något annat som inte är så roligt idag så är det så att det har snöat hela natten och jag fick GÅ med hunden idag igen. Mina ben värker nu så jag vet inte vad jag ska göra. Tabletter kan jag inte ta för det är nervsmärta det handlar om. Benen och speciellt fötterna klarar inte av att jag går så mycket. Trycket på lederna blir för stort och nerverna hamnar ännu mer ikläm. Ja, ja.... Det smälter väl nån gång... Efter sportlovet så får det gärna bli lite vår ute, längtar efter fågelkvitter och grönt gräs...