torsdag 22 mars 2012

Kanske inte så bra...

Igår var vi på barnhabiliteringen i Eksjö med Emmy. Anledningen är att de testar henne på olika sätt för att kolla hur hennes sjukdom utvecklas. De testar styrka, uthållighet, koordination plus att de kollar hennes leder. Först så gjorde de lite tester för att kolla hur Emmys händer var. Styrkan hade försämrats och vi kunde själva se att hon är lite fumlig.

Sen gjordes ett test där hon skulle ha pulsmätare på sig och hon skulle gå i 5 minuter. Detta klarade hon hur smidigt som helst och det var ingen större skillnad från förra testet. Sen kollade sjukgymnasten igenom hela Emmy. Armarna har blivit mycket värre. Sjukgymnasten sa att när man är överrörlig så har man kanske 5-10 graders överrörlighet i armbågsleden. Emmy hade 38 grader på ena och 35 på andra... Rätt mycket alltså och jag kan säga att även att jag ser detta varenda dag så tycker jag att det ser äckligt ut. Man kan tro att armarna ska lossna vilken sekund som helst!

Sen kollade hon på Emmys fötter, det stället på kroppen som gör ondast just nu. Där fann sjukgymnasten att hon hade en knöl vid hälen plus att senan upp till stortån var väldigt spänd. Kanske inte så konstigt att hon har ont! Jag ska ringa till Team Ortopedteknik (eller vad de nu heter) på måndag för att fixa en tid till utprovning av något som kan underlätta värken i foten.  Troligtvis blir det en tid till en ortopedläkare oxå...Aldrig roligt när det går åt fel håll i livet men det är tur att Emmy har lärt sig att det är så här livet ser ut!

Nog med trista saker, här är bilder på garnet jag vann:

Andra bilden visar nog mera hur färgen är i verkligheten. Så snyggt!


Sen tar vi lite katt-gos-bilder:

Här är det Tussan som får en liten gos-stund i fotöljen. Jag brukar kalla henne för "Tussipuss" när jag lockar på henne. Hon kråmar sig så väldans när hon hör sitt namn, hur man än säger det!

Bägge mina kissar gillar att bli kliade på magen, speciellt Tussan. 


Sen måste väl Buddha få vara med oxå! Bilderna är från igår när han och jag var ute på loftgången utanför. 


Han brukar inte gå så långt, han är allt lite "mammig"...

Så här långt ifrån mig är han, sen vänder han på huvudet och ser att jag inte är med honom. Då protesterar han med ett högljutt "MJAU" men går snällt tillbaka...

Tussan kan inte vara ute, för det första vill hon inte och för det andra blir hon så stressad så jag är rädd att hon ska hoppa över räcket. Hon var på väg att göra det i somras så jag är försiktig med henne. Hon är med oss lite iallafall genom att sitta här i fönstret och kolla vad vi gör. Ser ni henne?


Ikväll ska vi sticka, det ska bli kul. Först ska jag dock äta middag, det blir panerad fisk och potatismos. Nu vet ni det!