tisdag 21 december 2010

Lite ensamt...

Det är märkligt hur ensamt det kan kännas utan hund... Igår vet jag inte hur många gånger som jag tittade runt på golvet så jag inte skulle stiga på honom... När vi hade lagt oss tyckte jag att jag hörde honom och skulle precis sträcka ner handen för att känna om han låg brevid mig när jag kom på att han ligger och sover på en annan plats...

Undrar hur han har det? Känner han sig lika ensam han oxå?

Nu kanske det iofs har varit bra att han fått vara ifred för det är ju bättre han sover bort den första, onda tiden. Jag hoppas han finner sådan ro så han gör det iallafall. Gibson är ju inte en ensam-hund, han vill ha sällskap. Han har alltid varit i samma rum som mig och aldrig ens smitit ifrån mig när vi varit ute. När han var liten vågade han inte ens gå ett steg utanför stigen om han gick lös i skogen :-)

Som äldre har han tagit sig lite mer friheter men inte mer än några meter från stigen för att kissa på ett träd och sedan tillbaka till matte! Jag var hos en som pratar med hundar en gång (Gabriella från Öland om ni har hört talas om henne) och då hade han "sagt" att min matte är min gud... Då reste sig håret på mina armar kan jag säga! Sedan får man ju tro på det eller inte men saker kom fram som hon ALDRIG kunnat veta!

Gibson är mitt första "barn", min bebis alltså... En del föder barn och har inte tid med hunden men så var det inte för mig. Jag hade med mig Emmy ut i skogen bland mossa och blåbär! Jag gick i snöstorm med barnvagn och folk tyckte jag allt var lite korkad. Här i samhället är jag "Hon med hunden" eller "Gibsons matte"...

Min hund har gett mig glädje varenda dag av hans liv. Nu hoppas jag att han ska få leva lite till så jag får ge honom den glädjen han känner enbart genom att leva...

5 kommentarer:

Sunna sa...

Hoppas du får hem honom snart, men visst är det kärlek man har till sina djur, mina har alltid varit mina bästa vänner

Tigris Predikantan sa...

Det är skönt att ha kärlek till någon/något. Själva känslan "älska" är positivt laddad.
;)

Anonym sa...

Hoppas Gibson inte behöver stanna så länge på Djursjukhuset utan får komma hem snart.
Kram
Margit(maxelonia)

Fru Venus sa...

Nu ska vi hoppas på det bästa vännen :-) Kram!

Snäckskalsdalen. sa...

Ja, så har jag också känt, man hör dom och man ser dom och så är dom inte där.....det är jättekonstigt. Hoppas Gibson snart kommer hem och är pigg och alert nästan på en gång.
Kram från Agneta