torsdag 15 september 2011

Himlen har fått en ängel...

Tisdagen den 13 september på eftermiddagen drog Gibson sin sista suck här på jorden. Han somnade in med huvudet i min famn och efter tre suckar så flög hans själ upp till himlen...
Emmy ska få veta detta imorgon, fredag. Hon kommer hem från sin pappa då och jag fasar för att berätta detta...

Gibson blev 14 år, en månad och en dag...

Han har lämnat efter sig ett tomrum så stort hos mig men oxå hos flera andra i min närhet.

Livet är inte detsamma sedan han försvann... Jag är förvånad över hur tyst det är... Tyst och tråkigt...

Gibson hade börjat flämta så mycket de sista veckorna och det var mycket därför jag ville att han inte skulle plågas mer. Troligtvis var det hjärtat som spökade. Det hade säkert gått att medicinera men varken jag eller Gibson ville mer. Man ser när gnistan håller på att slockna... Ändå ville jag att han skulle ha sin värdighet kvar när han dog och det hade han verkligen. Jag ville absolut inte att han plågades alltför mycket så därför tyckte jag att han skulle få sluta sina dagar innan han blev allför dålig.

Gibson har levt ett otroligt långt liv för att vara en stor hund. Här är han med bästa kompisen från Flisby, Snobben! Många hund-kompisar har Gibson haft genom åren, många av dom är oxå borta så jag tror de träffar varandra nu där uppe...

Jag saknar min allra bästa vän så jag ibland nästan tror jag skulle vilja dö själv bara för att se hur han har det... Han har verkligen varit den bäste hunden som man kan tänka sig, han har knappt ens morrat utan varit så himla snäll...


Gibson älskade att vara i skogen med mig. När han var ung och pigg gick vi timma-vis i skog och mark och bara njöt... Han har varit min trygghet i livet och nu finns han inte mer...

Han har sprungit iväg i skogen där uppe i himlen...

...och han har det så roligt...