Det händer lite...

Ni minns säkert att jag har skrivit om alla gånger som det har blivit översvämning bakom huset. Nu ser det ut som kortet ovan på baksidan, nu ska det nämligen grävas så allt vatten hamnar någon annanstans (säkert någon annan som får sin källare översvämmad bara för det...).  Kan säga att det låter rätt mycket om dessa maskiner, ibland tror man nästan att de gräver inne i vardagsrummet...

Min vän Anna-Britt kom med denna svampen idag:

Tala om lyx att folk kommer hit med kantareller när man inte kan gå och plocka själv! Fortfarande finns de gula kantarellerna men det har regnat så extremt mycket här den senaste tiden så den börjar bli en aningens "sumpig"...

Annars har jag inte gjort så mycket idag. Jag har haft ont i huvudet om det räknas som något man gör... Jag får ta extremt mycket medicin just nu, jag bara hoppas att jag snart får reda på vad det är för skit i nacken plus så önskar jag att det kom en trollkarl som kan ta bort värken...

Nu blir det mys i soffan...

Vad bra det är med snälla vänner.

Sedan jag fick mitt rygg-pajj så har jag inte kunnat gå i "min" skog... Något som jag verkligen saknar, det enda som jag är förbannad över att inte kunna göra tror jag... Idag ringde Anna-Britt och sa att hon hade plockat lite åt mig:

Göta-Petter, blir man glad eller? Och en blomkålssvamp till råga på allt, den godaste som finns (den och sotvaxskivling ligger i topp på min lista). Visst att man vill gå i skogen själv men detta är ju nästbäst! Att ha vänner som tänker på en är något man ska vara glad över, de växer inte på träd inte! TACK!

Denna dagen har varit jobbig, jag har fått lida över loppiset igår... Satt nog stilla lite för mycket för idag har jag sådana känningar från ryggen, det strålar ut i armarna och benen mer än vanligt plus att det känns som om jag får förlossningskramper i underlivet. Det sistnämnda är INTE mysigt direkt...

Än så länge har det inte släppt i ryggen och när (om) det gör det så hoppas jag att det är höst och jag hinner med en svamp-runda. Hoppas, hoppas, hoppas....

Jag VÄGRAR lyssna på mig själv...

Iallafall ibland... Jag bara kunde inte hålla mig inne utan tog en tur idag igen till skogen. Denna gången tog jag det lite lugnare, man behöver ju inte "träna" som en galning varenda dag! Det blev ungefär 2 liter till av det gula guldet, lyckan är fullständig...

Tänk så galen man kan bli av kantareller, ser man en så måste man nästan springa och ta den fast man är ensam i hela skogen! Jag har dock en hund som inte förstår hur mycket jag älskar dessa gula saker, han kan helt enkelt bara lägga sig mitt i alltihopa och klia ryggen... Gissa hur glad man blir då?

Imorgon måste jag nog ta det lugnt, får nog be någon binda fast mig någonstans så jag inte "springer" till skogs! Kroppen behöver vila ett par dagar nu... Jag får nog försöka hitta på något annat så jag inte tänker på svampar...

Över stock och sten!

Även om man är handikappad så kan det finnas en inre glöd som gör att man KAN göra saker som man egentligen inte kan alls. Igår gjorde jag en sådan grej... Visst att svetten rann som ett niagarafall och att jag var sketans trött men jag KUNDE!

Allt handlar om de där gula sakerna som växer ute i naturen, bara tanken så sådana kan få mig att bestiga berg. Gibson och jag tog bilen till ett ställe där jag har hittat svamp förr. Denna gången hade de dock skövlat lite bland de där småbjörkarna så framkomligheten var inte den bästa kan jag säga...

Skam den som ger sig, jag tog kryckorna i högsta hugg och skred till verket. Hittade mitt guld, det blev nog iallafall två liter tror jag! Vad gör man inte för 2 liter kantareller? Jo man kliver över pinnar, stenar, hukar sig och nästan kryper in under granar plus att man får lyfta benen för att komma över saker. Sakta gick det men det GICK!

Väl hemma fick jag hoppa in i duschen för jag och mina kläder var blöta av svett. Ett träningspass som heter duga med andra ord. Idag har både Gibson och jag träningsvärk. Det är ju jobbigt för honom oxå, han är ju en gammal pensionär för bövelen! Så idag blir det lugnt tror jag. Mina fötter har pratat med mig och de säger att jag ska ge fasen i skogen för alltid, jag tänker lyssna på dom men bara delvis, haha!

(ett litet tillägg: En frisk människa hade nog tyckt att jag överdrev med hur skogen såg ut men är man sjuk så blir minsta hinder väldigt stort, så är det!)

Inget koppel i sikte...

Sådan tur hade jag inte trots att jag gick i mina egna fotspår... Typiskt att det var det fina läderkopplet och inte ett "sketet" terylene-koppel.... Men men, någon annan som inte hade något koppel alls kanske hittade det och blev jätteglad, vad vet jag?

Svamp hittade jag inte heller... Eller jo, kanske... Har hittat svampar på en stubbe och jag tror att det är trumpetsvamp. De är väldigt lika trattkantareller iallafall. Får väl testa att äta dom, dör jag så var det fel svamp, hihi!

Igår var det underbart väder... Vi hade tänkt att vi skulle åkt ut och gått (ja, hur ska man säga när man går med fyra hjul?) en längre runda men Anette hade så ont i sina leder efter gårdagens runda då det blev så kyligt i slutet. Hon undrade om vi inte kunde ha "träff" ute i trädgården istället? Jag tog med min solstol och så drack vi kaffe och stickade ute i solen. En alldeles underbar dag med andra ord!

Idag regnar det så det blir nog ingen promenad... Känns som om man vill ta vara på varenda dag som det är fint väder, jag vill ut i skogen och leta guld ju! Dock inte i ös-regn, där går gränsen...

Lyckan är att svälja sin födelsedagspresent på två sekunder!

En kompis till mig kom hit och när vi skulle fika passade vi på att fira Gibson. Sockerkaka med en klick grädde plus rivna morötter på toppen, en delikatess för en blandrashund!

Först fick han se vad det var för något (la till en liten klick grädde på toppen oxå...).

Sedan fick han sätta sig och vänta på att jag gav klartecken (kameran skulle ju hamna rätt), när jag var färdig och jag sa att han fick ta den så tog han den inte, han hade inte hört mig! Då petade jag på honom och det gick bättre.

Här försöker jag då hinna med att fota ätandet av denna delikatess men ack, ack... Det var inte det lättaste!

Han tog hela sockerkakan i en svälj och det tog väl två sekunder typ... Resten tog lite längre tid, slicka rent är väldigt noga!

Oj oj vad gott!

Nästan slut... Det gick på fem röda, vilken njutning det måste ha varit eller hur?

Efteråt fick både han och jag njuta, vi tog oss en runda i skogen.

Jag fick mersmak på utevistelser så efter rundan med Gibson fick jag med mig Anette på en långtur i skogen.

Denna bilden blev så in i nordens bra tycker jag:

Hallon finns det gott om och jäklar vad vi åt på ett ställe. Där lyste det rött överallt!

Sedan hoppade jag in i skogen oxå och vad hittade jag där? Kantareller så klart! Tur att det finns så gott om dom så man inte behöver gå långt, några meter in i skogen hittades alla dessa:

Så stor och fin:

Sedan ska de rensas och i förvällas i en gryta innan man fryser dom. Kantareller innehåller inget fett och håller därför väldigt länge i frysen.

Nu ska jag snart hoppa i säng. Det är endast 11 grader varmt så elementen har gått på. Ute är det höst-kallt på kvällarna... Då är det skönt att få krypa ner i en varm säng!

Känns som om man är i himlen...

Idag tog jag rullen och åkte ut i skogen. Hade sådan längtan efter skogsdoft så det inte var klokt! Ibland kommer ett sådant "skogs-sug" och då bara MÅSTE jag ut och kolla "mina" marker.... Först hittade jag denna gula "katt-kiss-blomma", vad den heter har jag ingen aning om men den luktar INTE gott direkt...

Svamp är väl det jag kollar efter allra mest när jag är i skogen. Här är en liten svamp-bebis, tror det är en panterflugsvamp, himla vacker tycker jag.

Myrorna jobbar som attan och jag ber om ursäkt för att jag säkerligen mördade några hundra med rullens hjul...

Kantarellen i all ära men denna svampen slåss om förstaplatsen tycker jag, Karl-Johansvampen eller Stensopp som den oxå heter. En delikatess bland svamparna.

Ljungen har slagit ut och bildar vackra lila fält lite överallt. När ljungen lyser bland gråa stenar och grön mossa så njuter jag, det är så vackert...

Vägen som jag rullade fram på är relativt handikappvänlig. Regnet hade dock gjort stora fåror i marken på vissa ställen så det kändes som om alla kotor hoppade hopprep ett tag. Lite ont får man faktiskt räkna med när man åker på småvägar anser jag!

Något som oxå lyser upp i skogen är lingonen... Det finns massor i år, iallafall där jag har kollat.

Visst är dom vackra...

Jag var ju dock mest ute efter kantareller och gissa om jag hittade några?

Räckte defenitivt till em middag om jag säger så! Jag är så lycklig och har fyllt på min "skogs-depå" ordentligt idag. Tänk att det behövs så lite för att man ska må gött!

Jag och min "skugga"...

Kommer ni ihåg att jag berättade om en grabb från Tjetjenien som har flyttat in i vårat hus, Arthur? Jag tror iallafall att jag kan ha nämt honom men med mitt vimsiga huvud så kommer jag faktiskt inte ihåg...

Denna grabb tror sig ha som uppgift att vara min skugga... Så fort jag går ut så kommer han som en raket från ingenstans och följer varje steg jag tar. Han är så otroligt glad i hunden så hade jag inte haft honom så hade han nog inte varit lika klistrad... Visst, det gör väl inget att han följer med ibland men inte ALLTID!

Ibland vill man liksom vara för sig själv... Idag skulle jag bara ta rullen till skogen och gå med käppen några meter in för att se om där fanns någon svamp. Gissa vem som följer med? Han trodde alltså att han skulle gå med mig i skogen med ett par utslitna sandaler! Där trodde han fel! Jag var tvungen att säga till på skarpen (på engelska) att han inte kunde gå i högt, blött gräs i dom skorna, det kan ju finnas ormar i skogen!

Först ville han väl inte gå men sedan förstod han nog vad jag menade. Jag fortsatte på stigen, plockade några gula svampar (det tog nog 15-20 minuter iallafall) och gick sedan tillbaks till rullen. Gissa vem som väntar på mig där......

Jag hoppas grabben får börja skolan snart så han hittar andra intressen än att följa med en handikappad kvinna med hund när vi går ut... Han behöver ju faktiskt ha vänner i sin egen ålder (och jag behöver mitt egna space känner jag)!

Smörsopp och taggsvamp!

Idag åkte vi ut i skogen igen, Anna-Britt och jag. Kan säga att jag var först på vippen att stanna hemma för jag mådde väl inte firekt bra men sen såg jag skogen framför mig och tänkte att hösten är snart slut så jag vilar väl i vinter, hihi!

Anna-Britt körde och vid ett tillfälle skulle hon vända och jag vet inte hur många gånger bilen dog för att Ann-Britt gasade för dåligt. Jösses vad vi skrattade!

Här är iallafall dagens skörd:

Vi har gått på vägar och skuttat (haltat) in i skogen om vi har sett nåt. Jag hittade en svamp som jag aldrig har sett innan: Smörsopp. Denna svamp anses läcker enligt svampböckerna. Bilden nedan föreställer en smörsopp. De växer liksom i mitten på en väg i gräset. Översta höljet på hatten måste man dra av, helst redan i skogen. Tyvärr är den rätt ofta angripen av mask...

Denna svamp nedan är ju en svamp som man knappast kan förväxla med någon annan, blek taggsvamp. Köttet är kompakt och under finns mjuka taggar som man kan skrapa bort innan man förväller den.

Det har varit en underbar dag men den sista halvtimmen hade jag jäkligt ont i min fot så då ville jag bara hem. Väl hemma var det bara att börja laga mat för efter en stund så kom "den hungriga" hem från skolan.

Innan maten var klar passade hon på att ge Gibson en bamsekram!

Oj oj oj...

Nu ska jag gnälla en smula. Jag har ont i huvudet och resten av kroppen är som överkörd av något stort och hårt. Naturligtvis är det alla våra trevliga svamppromenader i skogen som är boven i dramat... Jag Det är ju liksom bara att ta smällen och vara glad över att det inte blev värre! Sen har jag ju njutit mer än någonsin i skogen!

Dock ska jag nog trotsa smärtan och ta mig ut i bland mossa och svampar idag oxå... Tur att man har tabletter som hjälper...

Hon skulle ju bara kolla...

Anna-Britt är en rolig prick... Idag skulle hon "bara" kolla lite på ett ställe i skogen om vi kunde gå där sen (om JAG kunde gå där är nog mer nära sanningen tror jag, hihi). Själv följde jag inte med idag eftersom min kropp protesterade en aning... Tror ni hon nöjde sig med att "bara" titta i skogen? Ack nej...

En hel kasse med svamp kom hon hem med och då hade hon bara tagit dom vid vägkanten!Eftersom hon är en väldigt snäll människa så ger hon all svamp till mig för hon tycker att hon har så mycket. Kan tala om att jag kommer nog att fylla min frys utan någon hjälp från någon annan men visst blir man nästan rörd.

Ja det blev en full gryta igen... Imorgon bär det av mot skogen igen så det lär väl bli en gryta då oxå...

Om svamp (ja varför inte liksom!)

Tigris frågade mig varför man förväller svamp. Ja det kan man verkligen undra! jag har försökt ta reda på detta och ska man frysa in svamp så bör man förvälla dom innan nämligen. Fryser man in dom som dom är tappar dom både smak och konsistens.

När man förväller svamp använder man bara en vanlig kastrull. Man tar den rensade svampen och lägger i den utan att använda matfett eller något annat. Sedan låter man helt enkelt svampen stå på ganska svag värme och puttra i 10-15 minuter tills vattnet är borta. Har man stora mängder svamp tar det ju längre tid. Efter att svampen har svalnat så fryser man in den för att senare plockas fram då svamptiden är förbi för länge sedan!

En svamp som är förvälld håller i gott och väl ett år om nu inte något fett är tillsatt. Då håller den bara i några månader.

Vill ni veta mer om svamp (visst vill ni det) så kan ni klicka HÄR så kommer ni till svampguiden. En mycket bra sida! Här finns även en massa recept på vanliga och ovanliga svampsorter.

Från skogen till tallriken

Plocka svamp är ju inget annat än ren njutning! Rensa och förvälla den är en helt annan sak... Skittråkigt med andra ord... Men har man plockat så har man. Här ser ni fårticka som förvälls i en gryta. Kolla in den gula färg som den får, riktigt snygg!

Här puttrar sotvaxskivlingarna för fullt.

Här har jag blandat sopporna, kantareller och citrongul slemskivling som väntar på att hamna i grytan. Svamp luktar ju när man förväller den så här. Både fårticka och sotvaxskivling doftade underbart medans de blandade svamparna luktade... SVAMP!

Sotvaxskivlingarna blev till en pastasås. Jag är mycket dålig på att göra en massa rätter, oftast steker jag svampen i smör, salta och peppra och sedan slår jag på grädde. Detta får puttra en stund så det blir lite tjockt.

Kan säga att detta var otroligt gott!

Måste säga att jag är så tacksam över alla roliga kommentarer jag har fått angående svamp (och annat oxå naturligtvis!). Det är så himla roligt att läsa allt ni skriver. Jag sa till Anna-Britt idag att hon förgyllde mitt liv genom att jag får följa med henne i svampskogen och ni ALLA förgyller oxå mitt liv! Att öppna upp bloggen och se alla kommentarerna gör mig jätteglad!

TACK

Dagens svamp-skörd!

Skogen visade sin allra bästa sida idag med solsken och mjuk mossa att gå på, ljuvliga dofter och massor av svamp naturligtvis!

Först visade Anna-Britt mig en skäggriska, något jag aldrig har sett förut. Denna äts nog inte så mycket här men hon trodde att det var en finsk svamp, alltså att finnarna äter den, vad vet jag?

Sen så plockade vi denna svampen som är en sotvaxskivling och den finns det gott om i skogen kan jag säga! Den är en trestjärnig matsvamp (som Karl-Johan och kantarellen) så ut och leta!

Vi for ju tillbaka till det stället där vi hade hittat fårticka. Anna-Britt tog ju en sist och kollade hemma om det var en fårticka och det var det (den blir gul vid förvällning).

Detta är en citrongul slemskivling. Den har ett lager med slem på hatten som man drar av ute i skogen. Den ska helst blandas med andra svampar.

Älskade kantarell... Behöver ingen närmre beskrivning!

Här har vi soppor! Karl-Johan (stensopp), tegelsopp och sandsopp. Alla soppor är ätliga men det finns de som inte är goda alls! Man ska akta sig för om de är rosa på undersidan har jag lärt mig!

Så här såg det ut på mitt köksbord när jag kom hem... Sen hade ju Anna-Britt plockat en hel del oxå. Det finns väldigt gott om svamp men man måste ha svamp-ögonen på annars hittar man dom kanske inte...

Nu håller jag på med fövällning, fasen vad duktig jag är! Jag fixade en tur i skogen idag oxå, fast mina ben minns förra gången och är lite gelé-aktiga! Det har iallafall varit så jäkla kul! Jag har kunnat gå sakta och stannat när jag har velat. Jobbigt är det men det är det värt!

Whisky och saffranskaka!

Igår var det "hadderajjan" hemma hos mig! Eller Inte... Jag hade bjudit in Anna-Britt på ett glas whisky och lite snacks. Vi satt och snackade både länge och väl! Tänk att det skilljer 30 år på henne och mig... Helt knasigt egentligen att två själar egentligen så olika, från olika uppväxtkulturer, kan mötas och komma på att "vi kan ju ha jäkligt kul!".

Det började förra året i början på vintern när en kvinna med en liten tax kommer fram till mig och frågar var jag har köpt mina kängor för dom såg så bra och sköna ut... Sen bara blev det så att vi möttes rätt så ofta när vi var ute med hundarna och sen bjöd jag in henne till våra sticke-kvällar.

Det roligaste var att när vi började prata så har man nästan samma intressen. Hundar till exempel, och så svampen då... Sen tycker jag ju att människor som struntar i hur dom ser ut är underbara! Dock så har Anna-Britt ett intresse som jag verkligen INTE har: mat och bakning...

Som tack för att hon fick komma till mig hade hon bakat den mest ljuvliga kaka jag vet: Saffranskaka... Receptet ska visst finnas i "7 sorters kakor" om någon undrar. Jag fick en hel sockerkaksform som jag har frusit in. Dock lämnade jag en bit som jag tog kaffet till nu på morgonen, den är underbart god!

Nu ska vi snart ut i skogen och se om fårtickorna som vi hittade sist står kvar. Dock hade Anna-Britt "råkat" hitta en massa sådana imorse när hon gick på promenad... Skogen är full av diverse läckerheter eller hur?

Frågor om svamp

Jag älskar att plocka svamp... Det är som balsam för min själ kan jag säga! Faktiskt så är jag inte helt fördärvad idag tack och lov. Jag har inte plockat svamp i jättemånga år. Faktiskt så är jag självlärd på svamp eftersom ingen i min familj har plockat... Därför tänkte jag att NI som läser kanske vet precis allt om svamp!!!

Fråga nr 1: Fenixmona skrev att om fårtickan är för stor så blir den besk. Är det för sent att plocka den nu då? Dom vi hittade var JÄTTESTORA! Eller ska man prova sig fram?

Fråga nr 2: Är det någon svamp som absolut inte ska blandas med annan svamp?

Fråga nr 3: Vad plockar DU för svamp när du är ute i skogen?

Det vore hemskt roligt om ni skriver om era svampskördar!!! Själv hittade jag ju en blomkålssvamp och ja, den går faktiskt att äta! Jag rensade den igår vilket var ett arbete som hette duga kan jag säga... Den dolde mycket skräp och en hel del djur... Men sen förvällde jag den och det doftade rätt starkt, påminner om tallbarr eller nåt. Idag ska jag testa att ha den i pastasås tänkte jag. Imorgon ska vi kanske ut igen Anna-Britt och jag... Ut och få mer balsam till min själ...

En alldeles underbar dag som är värd all värk!

Anna-Britt och jag hade bestämt att vi skulle ta med oss lite fika och ta en tur ut i skogen. Jag bara ville följa med en enda gång och plocka svamp... Kryckan fick hänga med som stöd!

Anna-Britt hämtade mig med bil och så for vi iväg. Först stannade vi vid ett ställe men där växte bara sådana här svampar:

Sedan tog vi bilen och körde sakta, sakta genom landskapet...

"STANNA! EN BLOMKÅLSSVAMP!!!" sskriker jag och Anna-Britt tvätnitar. Där vid en stubbe växte detta praktfulla exemplar:

Blir man helt lycklig eller? Efter att vi hade huggt (jo det är sant!) loss detta "monster" så tog vi en liten väg längre in i skogen. Vi hittade massor med soppor men inga kantareller...

Efter fikat så gick jag in vid sidan av bilen och se på attan, där var det kantareller!!! Tala om att vi bägge två blev helt till oss! Vi hittade rätt så mycket faktiskt:

Sen hittade vi vad vi tror är fårticka men vi plockade bara med oss en för vi måste hem och testa den först innan vi vågar plocka fler.

Detta var en alldeles underbar dag och jag vet att jag kommer att må pyton imorgon, redan nu så är mina ben som gelé... Måste lägga mig snart för jag är alldeles genomslut... Men det är värt ALLT!