tisdag 20 september 2011

Städdag...

Idag ska det städas... Som alltid så förbereder jag lite innan hemtjänsten kommer. Det ska tas fram dammsugare och dammtrasor bland annat. Visst kan de göra det själva men lite delaktig kan man ju vara tycker jag!

Idag upptäckte jag att jag måste städa bort vissa saker. Gibsons matskålar... Hans godis-burk...Det känns så konstigt att ta bort sådana saker faktiskt... Hans bia-bädd får faktiskt vara kvar, den använder katterna. Gibsons mat står kvar i mat-tunnan. Säkert 15 kilo, det slänger man bara inte sådär rätt uppåner tycker jag så en som jobbar i hemtjänsten (vars tik var så kär i Gibson) ska köpa det för en billig peng... Då äts det ju upp och kommer till nytta...

Fjorton år städar man inte bort på en gång... Hade jag inte haft katthår som döljer alla Gibsons hår så lovar jag att jag säkert skulle hitta hårstrå efter ett år eller så. Jag märker iallafall att det numera är mindre hår i min lägenhet. Rätt skönt faktiskt...

Jag tycker faktiskt att det är rätt skönt att han är borta. Missförstå mig inte nu, jag sörjer honom, det gör jag absolut men jag inser att det var så rätt att han skulle sluta sina dagar... Jag inser att han var så jäkla gammal och att han levt på lånad tid i minst ett år iallafall. Sista året fick han ju inte vara "hund" på det sättet som han skulle, en hund ska få springa lös i skogen och ha det roligt, det sista var han för gammal för att springa...

Jag minns min käre Gibson med glädje....

7 kommentarer:

Pinglan sa...

Skönt att du vet att du gjorde rätt val! Stor kram

Mina dagar sa...

Jag håller med Melinda!

Men åh, så jobbigt att bli av med en familjemedlem. Tänk att man kan älska dom så mycket.
Nu får du plocka fram alla fina minnen du har.

Kram Eva

Anonym sa...

Jag tycker på något vis att man ser på dem när de inte vill vara med längre. Sen att man sörjer, det kommer man inte ifrån hur rätt än beslutet är.

Lisa lagom sa...

Jag har läst och lidit med dig. En hund är så mycket mer än ett husdjur. Men du gjorde helt rätt som lät honom somna in. Kram

Madeleineslife sa...

Det är ett jobbigt beslut, men kan förstå dej. Du gjorde rätt val. Alla mår bättre nu. För att se någon lida är inte kul!
Sen som du säger måste hundar få vara hundar...

Styrkekramar

Black Iris sa...

Förstår så väl dina blandade känslor för Gibson.
Jag fasar för den dagen då vi är tvungna att ta ett sådant beslut..

Kram Maidi

Reidun sa...

Vet vad du pratar om. Vi har haft totalt 13 katter och nu har vi bara en. De två äldsta blev 18 år.
Det är en stor saknad efter dem.
Men trots allt ser man och förstår att nu är det dax.
Kram
Reidun